Previous –
”Ja” sa jag och harklade mig. ”Jag såg att du hade någon liten lapp på din byrå i ditt rum, i hotellet” sa jag och tittade nyfiket på Steff. Jag ville inte titta i den tidigare eftersom det kanske var något privat.
”Jag vet inte äns vad du pratar om” sa hon och tog på sig sina sneakers. ”Vi får väll se när vi kommer hem” sa hon och tittade upp mot mig.
”Let’s go!” sa jag och började gå mot dörren för att sedan gå ut och ta en taxi hem.

Vi kom hem till hotellet och gick in. Jag hade en lite smått huvudvärk och började massera tinningen.
”Har du ont i huvudet?” frågade Jen.
”Hur visste du det?” sa jag och tittade frågande på henne.
”Ja, du masserar tinningen och huvudet och ser rätt besvärad ut” sa hon. Hon började leta efter någonting i hennes väska och tog upp ett Ipren-paket.
”Har du tagit med dig Ipren hemifrån?” frågade jag och fnissade lite.
”Ja varför inte?” sa hon och blinkade mot mig. ”Här” sa hon och räckte en Ipren till mig. Jag tackade och vi var nu inne i hotellet. Jag gick in på mitt rum och satte på mig lite smink och accessoarer eftersom jag och Jen skulle ta våra kameror och gå ut och fota lite. Jag slängde en blick på min byrå och där låg den dära mystiska lappen som Jen pratade om. Vart har jag fått den ifrån? Jag började tänka tillbaka. Plötsligt fick jag en minnes bild om en kille. Som spillt vatten över hela sig. Hans kompisar garva, ett par vackra choklad bruna ögon och en person som tog tag i min hand. Vilka var de? Jag ignorerade lappen för en sekund och gick ut till Jen för att fråga om hon kände igen det. Jag berättade min minnes bild och hon sken upp.

”Hur känner du när du tänker på handen som tog tag i dig och ögonen?” sa hon och och tittade förväntansfullt på mig.
”Jag vet inte. Minnet är inte klart” sa jag och lyfte ena ögonbrynet och tittade på Jen.
”Zayn heter han” sa hon och  fnissade och gick in i sitt rum. Zayn, Det måste vara hans ögon. Det passade så perfekt in. Jag gick tillbaka till mitt rum och stog och glodde på lappen. Vad var det för lapp? Nu fick jag en minnes bild igen. Om handen som tog tag i min. Jag fick något. Var det lappen? Nu var jag så nyfiken att jag inte kan bärga mig. Jag gick fram och tog tag i lappen som nu låg där i min hand. Jag väcklade ut den och såg en text. ’Hi Steffani! Call me' och sedan ett nummer – '//Zayn xx'

”OMG” ropade jag ut i luften. Jag såg en figur i minnet med ett vackert ansikte. Jag kom ihåg en engelsk röst med svag brytning, Han såg bra ut. Det pirrade till i kroppen och inte förs nu så märkte jag att Jen stog och glodde på mig på min högra sida.

”VAD?!” sa Jen med öppen mun och tittade nyfiket på mig. Jag gav lappen till henne och hon tittade på den länge.”Iiiiiiiiiiiii” hon började hoppa lätt upp och ner.
”Vad är det?” sa jag och tittade fundersamt på henne medans hon sprutade ut lycka.
”DU HAR NUMRET TILL DIN FRAMTIDA POJKVÄN!” skrek Jen och stog fortfarande och hoppa upp och ner.
”Vad sa du?” sa jag. Jag var riktigt förvirrad. Vadå pojkvän?
”JA! Han tittade på dig jätte mycket och du på han och iiiiiiii” sa hon. Nu slog det mig. Vi träffades på ett café. Med 4 andra killar den blonda hade spillt ner sig. Jag hade träffat han så kallad Zayn och en med krulligt hår tidigare. Nu kom jag ihåg varenda detalj. ”Ring honom nu!” sa Jen och skuttade iväg till sitt rum. Jag började rota i byrån och bland mina saker och försökte att hitta min mobil. Jag tittade i min handväska och hittade den och knappade in numret på mobilen. Jag började viska med mig själv vad jag skulle säga. Jag stog och tittade på numret och tänkte ordentligt på min situation. Vad ska jag säga till honom? Tänk om han har ångrat sig? Frågorna svävade runt i mitt huvud och jag visste inte alls vad jag skulle säga. Jag bestämde för att bara trycka på ring knappen och prata med han. Det var ju trotts allt han som hade skrivit att jag skulle ringa. Jag förde fingret mot skärmen och tryckte på ring. Det gick ett par toner och jag hörde en röst prata.

”Zayn here” sa rösten. Jag började rysa och fick smått panik.
”Ehm hehe Hi. It’s Steffani” sa jag och märkte att jag lät rätt nervös jag harklade mig och började prata igen. ”I don’t know but i think you gave me your number some days ago and we met at a café and ehm” jag kliade mig i nacken och bet mig lätt i läppen. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga.
”Oh, Hi! How are ya Steffani?” sa han och han lät faktist lite nervös.
”I’m good. And you?” frågade jag och väntade på svar.
”Haha” Han började fnissa lite. Jag hörde att någon pratade bakom honom. ”Steffani, i’m good. But do you wanna meet some time?” frågade han och tystnade en stund. Jag började hoppa upp och ner och Jen kom in. Hon fattade inte situationen och jag fortsatte prata.
"Yes! I’d love to” sa jag och nu fattade Jen. Hon började fnissa och hoppade nu också upp och ner.
”Great!” hörde jag i andra änden av telefonen. ”Can you tomorrow?” frågade han.
”YES! YES!” hörde jag mig själv skrika. Jag märkte att jag sa det högt och att jag hoppade upp och ner och lugnade snabbt mig. ”I mean, ehm, that should be fun”. Zayn började skratta och jag märkte hur blodet strömmade ut i mina kinder. Jag började fnittra och frågade sedan ”Are you takeing the other guys with you and ehm I Jenna or…?” Sa jag och tystnade.
“Uhm, if I say like this, like a date with just you and me” sa han och jag tystnade. Jag mimade meningen till Jenna och hon sprang ut till ett annat rum och började glädje skrika.
”Ehm yeah okay! When and were?” sa jag och bet mig I underläppen fortfarande.
”Can you tomorrow at six on the café we met?” frågade han och jag hörde hur någon visslade och hejade längre bort bakon honom i luren.
”Ehm, yeah perfect!” sa jag och kände hur mitt léende blev större.
”Great” sa han och det blev en kort tystnad mellan oss.
”Okay, see you tomorrow” sa jag och Jen kom springandes in i rummet.
”Yea see ya babe”
”Byebye”
”Bye” sa han och jag stängde hastigt av samtalet. Nu stog både jag och Jen upp och hoppade av oss all lycka.

”Jag kan inte fatta! Har du en date med Zayn nu eller?” frågade Jenna.
”JA! IMORN! KLOCKAN SEX! PÅ CAFÈET VI VAR PÅ NÄR VI TRÄFFADES LIKSOM, vilket jag inte kommer ihåg vilket det var.” sa jag till Jen och tittade ner på fötterna.
”Jag vet vilken och Oh My F*CKING GOD!” sa Jen och började skratta. Hennes skratt smittade av sig och efter en stund lugnade vi oss.

”Ska vi gå ut nu eller?” frågade Jen och tittade på mig. ”Ut och fota eller något.”
”Ja det gör vi!” sa jag och vände mig om mot mitt smycke skrin. Jag tog på mig ett par örhängen med rosa blommor och med en blå sten på varje. De hade jag fått av min mamma för två år sedan på min födelsedag.
”Kommer du nu då?” ropade Jen utifrån hallen.
”Ja vänta lite” Jag småsprang till spegeln och satte på mig lite smink och tog min system kamera och gick ut till hallen. Jen såg min kamera och gick rakat mot sitt rum.
”Glömde den nästan” sa hon och fnittrade lite. Nu var det dags för att utforska London lite nogrannare.