Kapitel 20 [Sista kapitlet] - Vains
Previous – Jennas perspektiv kväll
Harrys mamma pratade oavbrutet med honom och han svarade på ja och nej frågor. Det var sjukt. Ingen rörelsefunktion eller syn. Hur går det till? Vad jag har förstått, fick han en knivskada. Som hade svårt att läka. Han fick några stygn och han bad mycket om att få gå iväg från sjukhuset för turnén. Han fick det om han tog ett par tabletter samma tid varje morgon och med ett bandage runt magen. Och han sa ingenting till oss. Bara Steff visste lite och Louis. Han hade fått någon infektion och stygnen hade släppt och såret hade gått upp och han hade fått en blödning. Men hur kan det påverka hans rörelsefunktion i hela kroppen förutom fingret? Och hur kunde inte synen fungera. Eller rättare sagt hur fick han inte upp ögonlocken så som de uttryckte det? Allt måste ha rubbats totalt. Men hur?
Harrys mamma vände sig om mot mig och tittade in i mina ögon.
”Jenna?” frågade hon mig och viftade med handen för att få mig att komma fram.
Jag var fortfarande stumm efter hela händelsen och bara tog ett par steg framåt.
”I wanna tell you something” hon tog i mina båda händer och tittade in i mina ögon.
”He really loves you” sa hon. “I hope you understands that” hon tog ett par andetag men släppte inte blicken. ”When I call him he almoast everytime talks about you, and how wonderfull you are” jag tittade ner i marken och fälde en tår. “Hon tog Harrys medvetslösa hand och förde min till hans.
”Jn” alla vände sig mot Harry. Sa han precis något.
”Haz?” sa Zayn och alla bara glodde på honom.
Han ryckte till i handen och höll min hand riktigt hårt.
”Aj” sa jag halv lågt.
”Jag älskar dyj” alla tittade förblindat på honom. Sa han precis jag älskar dig. På svenska. Kommer han ihåg det?
”Jag älskar dig” sa han igen med brytning. Jag tappade balansen i benen och kramade om Harry hårt men mjukt på samma gång.
”If you only heard me” sa han.
“I hear you Harry, everyone hears you” jag kände tårar falla och rinna ner från mina kinder.
”I hear you Harry” sa jag och snyfftade. ”Jag älskar dig också” sa jag och man såg ett léende på hans läppar.
”Do you hear me?” det lät att han hade gråt I halsen.
“YES HARRY I HEAR YOU!” ropade jag av lycka och kramade honom hårdare.
Han satte sig upp och tittade på mig och kramade mig fortfarande.
Sjuksystern tappade allt hon höll i och stirrade på oss. ”It’s a miracle” hörde man henne säga.
”JENNA” skrek han och öppnade ögonen igen.
”Do you see me or am I in heaven?” sa han och log flirtigt.
”Harry, I see you and your on earth and your alive and you can talk to me and you can feel me and see me and move” jag sa allting i skratt och tårarna bara rann. Han torkade bort mina tårar med hans tummar och hans hander som höll mitt huvud .
”I love you Jenna” sa han igen.
”I love you more” sa jag och grät fortfarande.
”I love you the most” sa jag igen.
“That’s impossible” sa han och kysste mig hårt och sedan kramade om mig igen.
”Doktorn kom inspringades efter att systern hade hämtat han och han kom med prover och allt.
”HE CAN MOVE! TALK?!” sa han och sprang mot bädden.
Alla hade ställt sig runt oss och startat en grupp kram. Ingen sa någon ting eller tänkte någonting. Alla bara stod där och kramade om honom. Han levde. Han levde faktist och hade alla sinnen kvar. Doktorn stoppade gruppkramen och bad oss att gå ut en stund. Jag gick ut med ett léende som aldrig släppte, men med tårar i ögonen fortfarande. Han älskade mig och jag han. Jag kunde inte bli lyckligare. Ena stunden trodde jag att han var död. Andra satt vi i en gruppkram och vi slutade aldrig viska till varran att vi älskade varran. Det var otroligt. Det var ett mirakel.
(Anne Cox *Harrys mamma* på bilden till höger)
Steffanis perspektiv –
Allihopa gick ut till väntrummet där vi hade alla saker. Jag tog upp min hårborste och kammade ut håret som vart spik rakt. Jag la mössan i min väska och satte på mig min jacka eftersom jag var väldigt frusen även fast jag hade min stickade tröja på mig. Jag tittade i väskan efter min vattenflaska som jag alltid har med mig och hittade ett paket ciggaretter. Varför har jag dem? Har Zayn lagt de där?
När man talar om trollen, eller i detta fall tänker så kommer Zayn. Han ler riktigt stort och går mot mig. Han tar tag i min midja och bär upp mig och snurrar runt mig. Hela magen eller rättare sagt hela kroppen pirrade av glädje. Han satte ner mig och tittade in mig i ögonen. Ååååh hans ögon! De va så fina!! Man bara smälte så fort man såg in i dem så djupt som jag gjorde nu. Att den här killen valde mig. När han egentligen kan få vilken sångare eller modell som hälst! Men han valde mig. Snacka om tur. Och snacka om att jag är glad att han gjorde det. Och jag har aldrig varit lyckligare. Och jag hoppas att han känner likadant.
”I love you” sa han hest.
”Love is a strong word” sa jag med busighet i leendet.
”I know, I still love you”
“I love you to”
Han lutade sig fram och kysste mig mjukt. Någon började klappa bredvid oss och vi slutade och tittade dit.
”I have seen that so many times but it’s still so beautiful” sa han och låtsas snyftade. Det va Louis, såklart.
Zayn tittade på Louis konstigt och lipade mot honom.
”Wow we’ve got a bad ass over here” sa Louis och for upp med händerna i axelhöjd och backade snabbt två steg bakot. Alla runt omkring började fnittra. Och jag och Zayn med. Sedan tittade vi på varran och han släppte taget om mig. Jag lutade mig fram och gav honom en snabb kyss på munnen och sedan stod vi bara där.
”Guys, get a room” sa Liam när han gick förbi och alla började fnittra igen.
”You guys can’t stop messing with us right” Zayn hade rätt. De gjorde aldrig såhär till Jenna och Harry. Inte vad jag märkte i alla fall.
”Whaaaat?” sa Louis och fnittrandet slutade inte. Eleanor kom bakom Louis och gav honom en retande smisk.
”Guys” sa jag till Louis och Eleanor men mäst riktat mot Louis. ”Get a room”. Där började alla fnittra igen. Jag och Zayn satte oss i en soffa bredvid Jenna och samtalade lite smått.
”What are they doing to Harry now?” sa Jenna oroligt men hade fortfarande ett brett leende på läpparna.
”They’re doing some tests ’cuz they wanna know how he woke up just like that” sa Zayn och log.
I det ögonblicket kom Harry gåendes mot oss med en sköterska bredvid sig. Han hade bytt om till en vit t-shirt.
”Who wanna know how he woke up?” Alla räkte upp handen som om det var en skola ungefär.
”He started to talk when Steffani touched him and talked to him right?” sa hon och alla nickade instämmande.
“He’s heart literally skiped a beat when she touched and where near him” Harry bara stod och glodde på Jenna som tittade på han. De sa ingenting de gjorde ingenting , de bara tittade på varran. ”And then he got more blood to run through hes vains and they made the brain to work 90% normally again and then he could move and speak and everything, a miracle!” sa hon med en hand viftning I luften och vände på klacken och gick in I ett kontor. Alla tittade på Jenna och Harry som stirrade på varran länge.
Tillslut reste sig Jenna upp och de gick fort till varran och Jenna hoppade av glädje till honom och de kramade varrandra hårt. Harry förde bort henne några centimeter och kysste henne hårt på läpparna och de båda brydde sig inte alls att alla tittade på dem.
”Guys” sa Niall och de slutade kyssas å tittade på honom. ”Get a room” där kom den. Alla började skratta regält och de slutade med en till grupp kram. Allt var bara så perfekt.
”We need to celebrate this happyness” ropade Louis med glädje och alla höll med.
“Let’s go to some bar or something!” sa han igen och alla höll med yttligare.
Vi alla gick ut ur sjukhuset. Harry skulle komma tillbaka om några dar och plostras om och han skulle inte dricka någon alcohol på minst en månad eller två.
Vi åkte i en taxi till någon bar och alla gick in men jag stannade utanför. Jag gick några 20 meter längst gatu vägen och stod där och lutade mig mot väggen. Jag rotade i väskan och tog en cigg och tände den med en tändare jag hittade också. Jag tittade på ciggaretten länge. Jag hade aldrig rökt förut. Inte äns testat. Eller jo en gång för ett år sen på en kompis födelsedags fest där 200 pers kom men annars aldrig. Jag tog första blosset och kände hur röken åkte ner i lungerna och upp igen. Det gjorde att det kliade och host attacken kom. Jag hostade och hostade men tillslut gick de över. Jag tog ett till bloss å nu var allt okej. Det smakade ingenting det bara doftade. Men eftersmaken smakade som det luktade, på ett ungefär. Jag tog ett till bloss och det smakade mer. ”Steff!” ropade en person med brytning. Det var min älskling som kom springandes.
”What are you doing here?! Smoking?!” han var chockad. “You never smoke! You hate it!” sa han chockat. ”Where did you find that anyway?”
“In my bag” sa jag och log. ”Have you droped it there?” frågade jag och han tänkte efter.
”I don’t know but stop” han bad att jag skulle släppa ciggen.
”Where celebrating aren’t we?” han bara tittade på mig. ”I’m trying to stop smoke and now I see you smoking” han la armarna i kors och tittade snett på mig. ”One can’t hurt” sa jag oskyldigt. Jag tog upp ciggaretterna och räckte dem till Zayn. Han öppnade och tog en cigg. Jag räckte han tändaren och han tände. Jag tog upp mobilen och satte på kameran och tog ett foto precis när han skulle andas in röken.
”Eeeey” sa han och försökte ta mobilen. ”Give me that!” sa han och försökte ta den.
”It’s my phone” sa jag och la den i händerna bakom ryggen.
”Han tog fram händerna mot mina bröst och jag for fram med mina händer och stoppade honom. Han tog chansen och tog mobilen som låg i mina händer. Hur kunde jag va så dum det var ju bara för att få mobilen. Jag slog mig själv på pannan och han fnissade busigt.
Han tog upp bilden och suckade. Thats disgusting, it doesn’t even look good. Sa han suckade.
“Your lying” sa jag och han tittade konsigt på mig. ”You always look good” sa jag å tog mitt fjärde bloss och bländades av en blixt. Blixten försvinner och jag ser ett busigt leende på Zayn med kameran riktad mot mig.
”Eeeey” sa jag så som han sa det tidigare. Jag ställde mig på hans högra sida och tittade på mig på bilden i mobilen.
”God i’m ugly” sa jag och suckade.
”You’re the most beautiful girl I’ve ever seen Steff” sa han och tittade på mig med hans fina blänkande ögon.
”I love you to” sa jag med ett fnitter och tog mobilen och raderade bilden. Han tog mobilen och raderade den på sig själv han med. Han gav tillbaka mobilen och slängde sin cigg på marken och trampade på den. Jag tog ett bloss och gjorde det samma och höll röken kvar i munnen. Jag lutade mig mot Zayn och startade en långvarig och perfekt tungkyss med röken fortfarande i munnen. Han andades in och sedan släppte kyssen och andades ut röken. Vi fnittrade lite åt det och fortsätte. Hans händer log på min midja och mina armar runt hans nacke. Jag kände blickar falla på oss från folk som gick förbi men det brydde jag mig inte om.
”Guys!” Jag hörde en mörk dov röst från bar stället. Skulle han be oss att skaffa ett rum han med?
Vi båda tittade mot baren och såg Harry vinka till oss. ”What are you doing there? Come here!” sa han och jag å Zayn tittade på varran och sedan gick vi till stället. Allt var bara så perfekt. Om ett par dar så ska Harry plostras om och sedan är turnén på rullning igen. Jag var tillsammans med världens finaste kille och vi älskar varran. Seriöst älskar.
Min bästa kompis är tillsammans med en kille som är bästa kompis med min kille och de verkar älska varran de också. Men inte lika mycket som mig och Zayn förstås. För det går ju inte. Vad de än säger. Här står jag och fnissar till min egna torra humor med bästa upplevelserna och vännerna man kan ha på denna jord. Och så fyller jag ju 18 om bara ett par månader ungefär. Perfekt! ;)
Sista inlägget på den här bloggen. Hoppas ni har tyckt om hela novellen. Kommentara gärna vad ni tycker om hela novellen och inte bara det här kapitlet. Kommer som sagt starta en andra del (klicka här) men jag ska designa den och planera den lite mer noggrant än vad jag gjorde med denna. Har redan lite planer på gång ;) Älskar er och kommentara eran åsikt om hela novellen som helhet. PUSS! xx
Kapitel 19 - He do exist
"3. 2. 1" säger en konsert arbetare. "Go Go GO!" säger han nu och vi springer ut. Niall gör sitt hopp ennu en gång och jag kollar till min vänstra sida och håller för magen. Det får inte gå tokigt nu.
Efter att Zayn och Louis har pratat lite börjar vi sjunga I Want och det går ganska bra. Sista refrängen spelas och känner mig snurrigare än någonsin. Jag tog nog i för mycket. De andra pratar lite imellan och sedan börjar vi med What Makes You Beautiful. Jag känner hur jag blir ostadigare och ostadigare för varje steg. Hela världen snurrar och alla tittar på mig. Jag hör att musiken till mitt mellan solo-refräng spelas men jag får inte ut en ton utan sjunker ihop. Allt känns suddigt och hela synen och huvudet dunar. Jag tittar mot publiken och Niall tar mig på armen. Allt blir svart. Känseln känns inte längre. Och allas röster och skrik tystnar och det enda jag hör är mitt hjärta som dunkar en aning långsamare.
Harrys Perspektiv - 23.03
Jag verkar ha hörseln fortfarande. Jag hör en sjuksköterska prata. Det var den jag hade tidigare. Det hörde man på hennes ovanliga hesa röst. Jag kommer dock inte ihåg vad hon hette. Jag känner ingenting jag ser ingenting men jag hör. Jag hör Jenna gråta. Att jag inte kan resa mig upp och krama henne är förjävligt. Jag hör henne gråta floder. Att jag inte kan gå till henne å trösta henne gör att jag också vill gråta. Jag gör säkert det men jag har ingen aning. Jag hör de andra killarna komma å trösta henne. Jag älskar de där killarna. De gråter även dem. Jag hör min mammas röst. Hon skriker av förtvivlan och hon gråter. Det gör att jag vill gråta ännu mer. De kvinnor jag älskar mäst i hela världen står nu båda två och gråter.
"Nurse! He's... crying. Or he gets tears!" hörde jag någon säga. Jag hör någon ta ett par steg mot mig.
"Oh my god" sa hon och drog i någonting. Det låter som ett sjukbord.
Antagligen den jag är på. "I thought he wasn't alive, I thought he was dead. He has no pulse. But if he can cry, hes brain are still working and then he can hear and think and move fingers if it all should be imposseble! And we can make hes heart work again but we got at highest 10 minutes on us!"
Det är darför alla gråter så förskräckligt. Alla tror att jag är död. Att jag är borta. Och kommer aldrig tillbaka.
"HE CAN'T BE DEAD!" hör jag min mamma från dörren utanför. En dörr öppnas hårt och hastigt. Någon tar i mig hårt. Jag fick tillbaka känseln. "Harry come back! My baby come back" viskar hon i mitt öra. Men jag kan inte svara. Jag kan inte göra något än att känna och höra henne. Jag rör lite på finnertopparna men ingen verkar märka det. Tårarna kommer och kommer men ingen verkar märka. Jag lever faktist. Någon tar tag i henne å för bort henne. "NOOOOO MY BABY NOOOOO!"
De har fört bort henne och jag hör inte ett knyst av henne. Jag vill bara ställa mig upp och springa till de andra å krama om dem. Berätta att jag lever.
"He's half dead" hör jag en doktor säga. "But we can save him" säger han sedan.
De kan rädda mig. Jag är ju här! Jag hör mig själv tänka!
Jag får några kalla järn bitar på mig. Hela min kropp dunkar till. Det svider sjukt i mitt bröst. Jag hör pulsen komma. Jag var alltså död innan. Men inte hjärndöd.
"That got easy" sa doktoren. Och jag försöker fortfarande visa dem att jag lever med fingertopparna. Det svider fortfarande sjukt mycket i bröstkorgen.
"He Is moving hes fingertips!" sa en sjukskötersna. 'YES' tänkte jag.
"Harry, Im gonna ask you Yes and No guestions. I understand that you can't talk but you can use your fingertips"
sa en sköterska.
"He can't hear you" sa någon annan.
"How do you know?" svarade hon. "Two finger dots -" Hon slog fingret mot bordet jag låg på så att det lät två gånger. "- means yes. And one-" hon gjorde samma sak igen fast en gång. "- Means no. Okay?" Jag visste inte vad okej va på alla dessa finger slag mot bordet va så jag gjorde två som va för ja.
"Can U hear me Harry?"
Jag slog två gånger - för ja.
"Oh my god" hör jag någon säga häpet i bakgrunden.
"Can you think normaly?"
Jag slog två gånger - för ja.
"Can you see me?"
Jag slog en gång - för nej.
"Can U speak?"
"Of course he can't!" sa en annan person.
"I know but he needs to get in this yes or no thing 'cuz he's gonna be like this for a while" viskade hon till den andra och trodde nog att ja inte hörde. Men det gjorde jag.
Jag slog två gånger - för ja.
"With your voice, with words?" där kom földfrågan.
Jag slog en gång - för nej.
"Can you feel this Harry?" hon smekte mitt ben sakta.
Jag slog två gånger - för ja.
"Can you move?" Nej, det kunde jag inte.
Två gånger - för nej.
"Okay" sa hon och gick iväg några steg. Det var irriterande att inte kunna slå upp ögonen. Allt är bara svart.
Jennas perspektiv -
"You can come in" sa sköterskan och Anne sprang in fort som bara den och kramade om Harry. Han blundade och svarade inte.
"Harry!" skrek hon.
"Say something" skrek hon yttligare. "HE CAN'T BE DEAD!" skrek hon. Jag såg Harrys pekfinner spinna upp och ner dunsandes på bordet. Jag kännde tårarna komma igen. Han va död. Och nu kommer nervryckningar i fingrarna. Som om det skulle vara bättre.
Jag sprang ut och in på en toalett i väntrummet framför någon bokhylla och grät. Jag skrek och grät och svor och stampade i marken. Men inget hjälpte mot sorgen. Jag kunde inte fatta det.
-BANG!-
Någon slog på toalett dörren. Hårt.
"JENNA!!" Det var Steffani.
"JENNA GÅ UT UR FUCKING TOAN NU FÖR I HELVETE!" varför lät hon så irriterad.
"Sluta! Gå!" tårarna satt i halsen medans jag kämpade ut alla ord. "Varför är det så viktigt att jag ska komma! Om inte han finns finns inte jag OKEJ?!" jag skrek ut sista ordet. Jag orkade ingenting.
"Han finns visst" sa hon och jag vände mig mot dörren, låste upp, öppnade dörren långsamt och tittade på henne. Hon hade gråtit bort mascaran som låg utkletat på hennes kinder. Hon hade satt på sig en stickad mössa och tröja utan att jag lagt märke till det tidigare. Hon hade en död blick men sen kom léendet.
"Man skojar inte om bortgångna" sa jag irriterad som jag va.
"Vem är bortgången?" sa hon och lös upp ännu mer.
"Va?" Ibland förstod jag inte henne alls.
"Harry lever" sa hon och log fortfarande.
Jag stod bara där och tittade ner på golvet. Jag fattade ingenting. Alla tänkar och minnen och ord sölade ihop dig till en kletig sörga i skallen. Vad menar hon?
"Harry fucking LEVER! HAN LEVER! DE TRODDE FEL, ELLER DE SA ATT DE VISSTE MEN DE HADE FEL HAN LEVER"
Jag fick inte ur mig ett ända ord. "KOM DÅ" ropade hon ut och tog tag hårt i min hand och sprang till sköt rummet Harry låg i.
Alla stog runt i en ring runt skötbordet han låg på.
"Han kommuniserar med pekfingret just nu" viskade Steff i mitt öra. Jag nickade och tittade på honom.
Harrys mamma pratade oavbrutet med honom och han svarade på ja och nej frågor. Det var sjukt. Ingen rörelsefunktion eller syn. Hur går det till? Vad jag har förstått, fick han en knivskada. Som hade svårt att läka. Han fick några stygn och han bad mycket om att få gå iväg från sjukhuset för turnén. Han fick det om han tog ett par tabletter samma tid varje morgon och med ett bandage runt magen. Och han sa ingenting till oss. Bara Steff visste lite och Louis. Han hade fått någon infektion och stygnen hade släppt och såret hade gått upp och han hade fått en blödning. Men hur kan det påverka hans rörelsefunktion i hela kroppen förutom fingret? Och hur kunde inte synen fungera. Eller rättare sagt hur fick han inte upp ögonlocken så som de uttryckte det? Allt måste ha rubbats totalt. Men hur?
NÄST SISTA KAPITLET! Tragiskt men sant. Jag kommer faktist så småning om starta en Novell blogg med samma story fast del 2! (Info om det kommer senare på denna sida) Men iaf! Vad tycks om kapitlet? Kramar från mig! :D xx
Kapitel 18 - Pain and Forgiveness
23.11
Alla sover och här ligger jag och och kvider. Det gör mer ont i bröstkorgen för varje sekund som går och ju mer det gör ont destdå snabbare vill jag somna. Jag vrider mig fram och tillbaks i sängen, jag vänder mig om mot Jenna och hon sover som en stock. Att gå runt på stan hela dagen måste ha gjort henne helt slut. Det verker till igen och jag kvider. Smärtan sprider sig för varje ''hugg'' mer och mer ut i armar och huvud. Mitt huvud dunkar och jag sätter mig upp sittandes i sängen. Allt känns konstigt och det känns som att hela gjorden snurrar. Allt svartnar till men kommer tillbaka igen. Jag bestämmer mig för att lägga mig ner igen och hoppas at jag kan somna. Hoppas bara jag nt får kramper imorn innan eller medans konserten. Jag bestämmde mig för att fråga turné sjukvårdaren om hon kunde titta på såret imorn efter konserten eller på måndag. Jag vill bli av med smärtan innan Jenna börjar ana.
Harrys perspektiv - 10.30
"Wake up sexy"
Jag öppnar ögonen och ser Jenna ligg aöver mig med bara linne och trosor och titta ner i mina ögon. Hon ler mot mig och jag ler tillbaka. Hon tar på bröstkorgen rakt på såret och det svider hårt. Jag vrider mig om och utan att tänka ignorerar jag Jenna för några sekunder.
"What happend babe? what id i judt do?" hon låter väldigt förvirrad.
"Nothing i'm just tired" sa jag och tittade upp mot henne pch blinka. Hon log och kysste mig.
"its 10.30 come up now sleepy head!" sa hon och drog lite i benet.
"NO!" sa jag som ett litet barn.
Hon började skratta och drog mig halvt ur sängen.
"It's time to wake up" sa hon och skrattade.
"No i don't wan't to" sa jag och satte mig upp och drog henne mot mig. "Well okay let's go up". sa jag och hon log.
"Yeey!" sa hon och gick ur sängen. Jag gick mot skåpet och tog mina tabletter när hon inte såg och gick sedan efter henne till mini köket.
Steffanis Perspektiv -
Jag och Zayn satt och pratade om konserten de skulle ha ikväll och han verkade väldigt taggad.
Jenna och Harry kom in i rummet och satte sig. De båda hade pyjamasen på sig fortfarande och harry grimascherade och tog på bröstkorgen. Jag mimade till honom i frågan om han mådde bra. Han nickade och satte dig vid det avlånga och smala mat bordet tillsammans med Jenna och nu satt vi alla där och diskuterade konserten.
"Where's everyone?" frågade Harry plötsligt och tittade frågande in i mina ögon. Jag viftade på huvudet från höger till vänster och han förde sedan blicken till Zayn som log över min charrad.
"They're out for a walk" sa han och va sedan tyst.
Vi satt och prata ett tag men gick tillslut allihopa åt varsitt håll. Jag och Zayn gick ut från bussen för att gå till arenan. Där skulle vi anagligen få se Niall, Liam, Louis, Danielle och Eleanor. De ska ha en liten snabb 'rehearsing' innan konserten som är ikväll och öva lite coreographi. Vi gick mot byggnaden och utanför den stog massor av fans som skrek mot Zayn. En vakt sprang mot oss och bad oss springa fort till bakdörren. Vi hörde massa steg bakom oss. Jag kollade snabbt bak och många av dem som väntade kutade fort efter oss. En annan vakt stog vid bakdörren och visade klar teckan att gå in och vi sprang in.
"Shit" sa jag och började skratta av efterkicken.
Vi stog där båda och skrattade som två fån och gick sedan in i själva scenen. Där stod som riktigt de andra och väntade på oss.
"Where's Harry? And Jenna?" frågade Niall och tittade rakt in i mina ögon.
"They're getting dressed" sa Zayn och log. Han gick upp på scen och jag satte mig bredvid Eleanor och Danielle på andra raden på sittplattserna.
"What was that?" frågade Danielle skeptiskt.
"What?" jag hade ingen aning om vad hon menade.
"How Niall looked at you and your questioning look at him!" sa Eleanor.
"I don't know what you mean" sa jag som om jag inte alls förstod vad de mena. Fast egentligen gjorde jag det. Nial kollade rakt in i mina ögon och log medans han frågade om Harry och Jenna. Och jag fattade ingenting så jag förstår nog att de tyckte jag tittade tillbaka lite frågande. Men hur ska man tolka hans blick. Jag har ingen aning om vad jag ska tro. Jag bestämmde mig för att inte bry mig om det och vi startade prata om annat efter den korta tystnaden mellan oss tre.
Harry och Jenna kom in och Jenna såg mig och vinkade. Jag vinkade tillbaka och hon kom till oss och Harry gick upp på scen.
Vi pratade om lite allt möjligt tills killarna började sjunga. När de började sjunga satt vi helt stilla och bara tog in varenda ord från låttexterna och tog in varenda blick man fick. Zayn tittade in i mina ögon på varenda solo och jag tyckte det var jätte romantiskt av han att göra. Jag tittade lite på de andra för en gång skull och Harry verkade ha lite ont i bröstkorgen fortfarande. Louis måste ha druckit en energi drink för han hoppade omkring som en dåre. Även om det bara var ett litet genrep. Liam stod och tittade in i Danielles själ i varje ord han sa. jag vände min blick mot Niall. Han tittade in i mina ögon och tittade snabbt bort och sedan ned i marken.
Hade jag Mrs. No Understood skrivet i pannan elr? vrf tittade han på mig hela tiden. Jag måste gå fram och fråga någongång. Om jag har något i ansiktet han stör sig på eller liknande. Jag menar det kändes lite kostigt att han hela tiden skulle kolla så annorlunda på mig.
Nialls Perspektiv - Halva Konserten har gått
Vi är inne i lougen och byter om till vinterdelen. Jag sätter på mig min halsduk och jag är klar. De andra verka så gått som klara. Steffani sitter och läser en bok i rummet bredvid. Innan vi ska upp så tittar jag in lite snabbt. Hon är verkligen vacker. Zayn borde verkligen ta vara på henne.
Vi gick upp på scen och fansen jublade. Jag gjorde ett speciellt hopp jag brukar göra och de skrek lite högre för de sekundrarna. Vi sjunger en låt och det var verkligen livet att stå där uppe. Allt känns så perfekt och man kommer lite bort från verkligheten. Bara jag, eller vi, och fansen.
Vi sjunger tills vi ska byta om igen. Till sista delen då vi bara ska sjunga I Want och What Makes You Beautiful. Vi går in i laungen och sätter på oss kavajer och fin skor m.m som om vi skulle på någon stor nobel middag eller liknande. Innan vi går ut på scen tittar jag in i rummet där Steffani satt tidigare. Hon sitter kvar och när jag går förbi tittar hon upp och jag fångar henne i blicken. Jag stelnar till och tittar sedan framåt för att gå vidare till scen igen. Lyllo Zayn.
Harrys Perspektiv -
Det gjorde mycket ont i bröstkorgen. Jag tittade på bandaget så ingen såg och såret hade gått upp och jag blödde snart igenom.
Jag bestämmde mig att jag skulle gå ut på scen och sjunga klart även fast jag är lite yr och har världens kramper. Som om mannen med kniven skar mig om och om igen. Vi gick upp för den lilla trappan till scenen och smärtan vart bara värre och värre. Jag tittar upp och allt blir svart men det snurrar bara till lite och sedan ser jag igen. Obehagligt.
"3. 2. 1" säger en konsert arbetare. "Go Go GO!" säger han nu och vi springer ut. Niall gör sitt hopp ennu en gång och jag kollar till min vänstra sida och håller för magen. Det får inte gå tokigt nu.
Efter att Zayn och Louis har pratat lite börjar vi sjunga I Want och det går ganska bra. Sista refrängen spelas och känner mig snurrigare än någonsin. Jag tog nog i för mycket. De andra pratar lite imellan och sedan börjar vi med What Makes You Beautiful. Jag känner hur jag blir ostadigare och ostadigare för varje steg. Hela världen snurrar och alla tittar på mig. Jag hör att musiken till mitt mellan solo-refräng spelas men jag får inte ut en ton utan sjunker ihop. Allt känns suddigt och hela synen och huvudet dunar. Jag tittar mot publiken och Niall tar mig på armen. Allt blir svart. Känseln känns inte längre. Och allas röster och skrik tystnar och det enda jag hör är mitt hjärta som dunkar en aning långsamare.
HEJ! jag ska nog börja skriva liiite oftare och avsluta denna novell på ett bra sätt så att alla blir nöjda. Jag har en hel del idéer till en fortsättning till denna novell. Skulle det vara kul med en ny novell fast som är en Equals Love Novell 2?
Kapitel 17 - Nothing wrong with a happy girlfriend
Previous - Steffanis perspektiv
Zayn verkade inte förstå att det var jag för en han tittade in i mina ögon och när jag pratade.
KAPITEL!!! detta var ett vääääldigt kort mellan kapitel med bara harrys perspektiv.
Det bästa var när han omfamnade mig och vi kysstes.
Detta var en av sommarens absoluta höjdpunkt.
Och Moments! när de sjöng den asså det var såååå vackert!
(Ja vi fick vara på scenen en hel låt PLUS när de läste tweets från fans).
Fansen är helt underbara och så förstående och snälla!
De är roliga och 'supportive' som man säger.
De är helt enkelt underbara. 1000000 poäng till Directioners! A
ja ska lägga ifrån mig boken nu.
Byebye xoxoxo
Inget kunde få mig att må sämre just nu!
Harrys Perspektiv - Lördag 10:00
"Wake up beautiful" jag tittar upp. Jenna ligger på mig och tittar in i mina ögon.
"Did it hurt?" hon tittar konstigt på mig.
"What?"
"When you fell from the sky, my angel" hon log och och började tänka smått. Hon tittar in i mina ögon och ser lite smått konstigt på mig.
"Didn't you think I've heard that one before" sa hon och log busigt mot mig. Jag satte mig upp och hon la sig bredvid mig. Jag tittar på henne och hon ler. Hon är så vacker. Hon förde handen mot min bröstkorg och smekte fram och tillbaka. Det sved till från såret men jag bet ihop. Jag ville inte berätta om det eller om tabletterna för henne. Hon skulle bli orolig å beskymmra sig över mig och det vill inte jag. Jag vill att hon ska ha kul. Jag satte mig upp och det sved till i bröstkorgen men jag bet fortfarande ihop.
"Let's just go up and buy some breakfast to everyone" jag tittade runt och kom på mig själv att jag kanske inte borde prata så högt. Det var ju bara Jenna och jag som var vakna.
"Yeah" viskade hon och gick upp och drog på sig ett par mjukisbyxor medans jag drog på mig ett par mörkbeiga chinos.
"What do you want for breakfast then?" frågade jag henne och hon tittade på mig.
"I don't know let's see what we can find" sa hon och log. Jag log tillbaka och hon lös upp ännu mer än vad hon faktist redan gjorde.
Idag skulle vi ha en ledig dag och sedan köra på med 5 konserter på rad å sedan åker vi mot Irland och kör 3 konserter där. Jag kan inte kalla detta en turné utan bara liksom spelningar. Jag menar det är inte så många konserter.
"What about toast and some chocolate?" Jag nickade och hon tog det som vi inte redan hade tagit och gick mot kassan. Jag undrar varför hon var så glad idag. Allt verkade vara så fantastiskt i hennes perspektiv. Fast det är ju trevligt. Man säger ju inte nej till en lycklig flickvän.
Vi kom tillbaka till bussen och nästan alla var nyvakna. Klockan hade bara slagit 10.30. Det gick fort att gå iväg och handla frukosten på andra sidan kvarteret och gå tillbaka.
'JAG HAR GLÖMT TABLETERNA' tänker jag och kutar mot min packning efter att jag hälsat alla godmorgon. Jag slänger i mig så många jag ska ha och torrsväljer dem. Ingen såg, och det var bra. Det gjorde mycket mer ont i bröstkorgen än vad det gjorde igår. Jag vart lite orolig men spolade bort oron och vände mig om mot de andra och tog upp matkassen och gick till det lilla mini köket och började dela frallor och ta fram pålägg m.m.
23.11
Alla sover och här ligger jag och och kvider. Det gör mer ont i bröstkorgen för varje sekund som går och ju mer det gör ont destdå snabbare vill jag somna. Jag vrider mig fram och tillbaks i sängen, jag vänder mig om mot Jenna och hon sover som en stock. Att gå runt på stan hela dagen måste ha gjort henne helt slut. Det verker till igen och jag kvider. Smärtan sprider sig för varje ''hugg'' mer och mer ut i armar och huvud. Mitt huvud dunkar och jag sätter mig upp sittandes i sängen. Allt känns konstigt och det känns som att hela gjorden snurrar. Allt svartnar till men kommer tillbaka igen. Jag bestämmer mig för att lägga mig ner igen och hoppas at jag kan somna. Hoppas bara jag nt får kramper imorn innan eller medans konserten. Jag bestämmde mig för att fråga turné sjukvårdaren om hon kunde titta på såret imorn efter konserten eller på måndag. Jag vill bli av med smärtan innan Jenna börjar ana.
KAPITEL!!! detta var ett vääääldigt kort mellan kapitel med bara harrys perspektiv.
Förlåt alla att jag inte har uppdaterat. Jag har väldigt mycket med skolan OCH jag har varit sjuk. Men hoppas ni gillar att jag ialla fall hade tid att skriva harrys perspektiv. Hoppas ni inte är allt för lässa. LOVE YA! <3 xx
Kapitel 16 - Sayni
Previous - Steffanis Persektiv Söndag
De tittade på oss och började gå till oss. De började prata med oss och ställa fråger tills då killarna började sjunga. När de började, vart de helt knäpptysta. De vart helt förstelnade. Jag tittade på Zayn och han tittade in i mina ögon under hans solo. Känslan var obeskrivlig. Han mumlade de sista orden på solot, och jag vet inte om det var på grund av mig eller något annat. Deras 'vocal teacher' stoppade det hela och gick upp på scen och frågade Zayn varför han gjorde så. Han rodnade och tittade på mig. Han vifftade på huvudet som om han inte visste vrf. Louis gick fram och gav honom en busig, snabb putt på ryggen och de började fnissa lite. Hon gick av scenen och de började snart igen. Han tittade in i mina ögon och gav mig en snabb slängkyss innan de började sjunga igen. Jag är en riktigt lycklig tjej och det finns ingen på jorden som kan vara lyckligare, Oavsett hur snygg, eller rik personen är, så vet jag det.
20.00
Tänk att den förta konserten de gjort på länge faktist är redan idag. Tiden har gått så fort! Det känns som att det var igår då jag råkade gå in i Zayn påväg till hotellet. Det känns som att vi nyss kommit hit till London! Och nu var det första konserten av min KÄNDA pojkvän på ett tag! Helt otroligt! Plötsligt slår skärmen på och en film rullas. Det är killarna som kommer upp en och en där det står vad de gillar och inte gillar. Zayns bild kom upp och jag började läsa 'Likes: Chicken and loves Sayni' Hela kroppen bubblade. Jag kunde inte fatta att han ändrat det! 'Sayni' var fansens sätt att sätta ihop våra namn! Omg jag verkligen älskar honom han är den bästa. Näst sist kom Harrys och där stog det 'Likes: Cats and Henna'
"Oh MY GOD" hörde jag Jen bredvid mig. Jag och Jen hoppade på varran och kramade varran stort. Idag hade hon och jag klätt ut oss till fans. Vi hade köpt One Direction tröjor och hade på oss pannband och sminkat oss så som vi gjorde när vi var ungefär 15. Så att vi inte skulle se så vuxna ut. Vi ville se deras miner. Det stog 'I <3 Harry Styles' på Jennas tröja och 'I <3 Zayn Malik
' på min. Vi hade satt upp håret och hade låtsas hår i håret som slingor. De fick ju inte känna igen oss helt i publiken. Det ska ju bli en liten "surprice". Vi hade stå platser och stog näst längst fram i den stora klungan. Plötsligt sprang killarna ut. Jag och Jen härmade alla andra genom att hoppa och skrika högt. Fansen var helt hysteriska. Det var Dan, El och ordningsvakterna som visste att vi stog här. De tittade så att vi mådda bra hela tiden. Jag och Jen förstod inte varför eftersom varför ska de ha mer koll på oss en på fansen. De började sjunga 'Na Na Na' och näst in till alla skrek. Det var några som var lugna och sjöng med i låten men det var inte många. Förutom jag och Jen som stog där som fån. Sen kom vi på oss och började härma dem.
' på min. Vi hade satt upp håret och hade låtsas hår i håret som slingor. De fick ju inte känna igen oss helt i publiken. Det ska ju bli en liten "surprice". Vi hade stå platser och stog näst längst fram i den stora klungan. Plötsligt sprang killarna ut. Jag och Jen härmade alla andra genom att hoppa och skrika högt. Fansen var helt hysteriska. Det var Dan, El och ordningsvakterna som visste att vi stog här. De tittade så att vi mådda bra hela tiden. Jag och Jen förstod inte varför eftersom varför ska de ha mer koll på oss en på fansen. De började sjunga 'Na Na Na' och näst in till alla skrek. Det var några som var lugna och sjöng med i låten men det var inte många. Förutom jag och Jen som stog där som fån. Sen kom vi på oss och började härma dem.
Några låtar hade gått och de hade pratat lite smått. Nu var de backstage och böt om till hösttema eller vad det nu var. Man fick se några sekunders bild på när de böt om men det man han se var när Zayn tog av dig t-shirten och när Louis tog av sig byxorna. Tätt in till det började en film rullas och alla skrek. Det där är min kille det! Sa jag när Zayn tog av sig t-shirten. Alla blängde på mig och såg på mig som om jag var dum i huvudet. Sedan kom jag på att vi spelade att vara fan. Efter någon minut precis innan killarna skulle komma drog en tjej i min tröja.
Hon lutade sig fram och började viska mot mig.
"Are you Steffani, Zayns girlfriend?" frågade hon mig. Jag lutade mig mot henne och tänkte ge henne värsta lögnen. Men jag är det värsta lögnaren på denns jord. Jag kan verkligen inte ljuga. Så jag sa sanningen.
"Yeah but pls daring don't tell anyone" hon nickade och la sedan något i min ficka. Jag hade ingen aning om vad det var men jag tänkte att jag skulle kolla det efter.
"I love you, you and Zayn are perfect as a couple and I love the way you make him so happy" Jag log och kramade henne.
"Thanks! I love you to! And thank you so much for the support!" svarade jag henne och hon såg chockad ut men jag vet inte varför. Nu ändrades hennes ansiktsuttryck till något helt annat och hon började titta på scenen och hoppade upp och ner. Jag tittade mot scenen och här kom killarna. De stog bakom mickarna och sjöng Use Somebody. Zayn tittade på mig men verkade inte reagera så stort. Han kunde bara inte släppa blicken. Sen kom refrängen och de skulle flytta platser lite grann och då släppte han blicken. FAN. Han märkte säkert att det är jag.
Jag tittade på Jen och hon på mig. 'Fan' mimade vi samtidigt mot varran. Någon drog i min arm på andra sidan om mig och jag tittade dit.
"OH MY GOD DID YOU SEE HOW HE LOOKED AT YOU OMG!" skrek hon och jag låtsades exalterad. "I'm SOOOO jell of his girlfriend Steffani!" skrek hon mot mig. Jag vet inte vad jag skulle säga.
"Yeah. Me to but they are cute together right?" hon tittade kontigt på mig.
"Yes but she's from sweden. And I think he should get a English girlfriend" sa hon och tittade bara på mig. Vi vände båda två blickarna mot killarna och sedan sa jag högt menat till henne.
"I love them as a couple" hon var tyst ett tag och sedan började hon som de flesta andra hoppa upp och ner och skrika.
Precis när de slutat sjunga och Harry skulle börja prata så gick Paul som var den snällaste livvakten någonsin upp på kanten av scenen där Zayn och Niall stog. Han sa något till Zayn och Niall. Sedan sprang de till de andra och viskade det till dem. Harry pratade klart och de sa sedan meddelandet till Harry. De alla nickade och såg glada ut.
"We all know that this is the first concert on this tour. We just heard that we can take a fan from the croud to come up here and be with us when we read your incredible tweets" sa Harry och alla skrek. Paul gick mellan scenen och publiken och såg mig och Jen. "Paul pick someone" han nickade och tittade fortfarande på mig. Jag förde mitt huvut från höger till vänster. Jag vill inte att Zayn ska fatta att det är jag! Han tog en liten trappa framför där jag stog och sa till mig att jag skulle gå upp. Jag gjorde det och spelade helt skakis och helt chockad.
Niall hjälpte mig upp på scenen och tittade in i mina ögon. Han lutade sig fram och började viska.
"Why are you dressed like a fan Steff?" Oh my god... han märkte.
"Why are you dressed like a fan Steff?" Oh my god... han märkte.
"I thought it was fun and we wanted to prank you. Jen is there and is dressed like a fan to" viskade jag och han förde mig till Zayn. Zayn tittade in i mina ögon och jag tittade ner i golvet. Han kommer depenetivt se att det är jag via ögonen om han ser in i dem. Jag tittade på Jen och hon såg chockad ut.
"Ok, Why do I reconize you?" frågade Zayn och förde micken till mig.
"I don't know" sa jag medans jag försökte skaka rösten så att han inte skulle höra att det är jag.
"And whats your name?" frågade han mig och jag tittade på Jen. 'Lane' mimade Jenna mot mig.
"Lane" svarade jag och tittade på Zayn. Han tittade in i mina ögon och log.
"Your such a bad lyer" sa han och la ifrån sig micken. Han la händerna runt min midja och drog mig tätt intill honom och kysste mig mjukt på läpparna. Killarna började vissla och klappa när de såg.
"Okay everyone. If you don't understand. That is Steffani, Zayns girlfriend. She and Jenna, Harrys girl, wanted to prank us, but unfortuantely it didn't work out" sa Niall och jag och Zayn slutade pussas och log mot varran. Det slutade med att vi började skratta och vi kramade varran. Han tog sin mick och förde den mot munnen.
"So.. did Paul know that she was here and all about the prank" fnissade Zayn och tittade på Paul. Han nickade och log mot oss. Jag tittade ut mot publiken och det var sååå sjukt mycket människor som var här för att se dem. "Okay so let's read the tweets!" sa Louis och tittade sedan mot mig och Zayn.
"So are you to going to snog eachother again or do you come here" vi skrattade och gick mer i mitten där de läser tweetsen. Han gav mig en puss och vände sig sedan om för att läsa.
"Aaaaaaaaaaaaaaaw" hörde man massor säga samtidigt i publiken. Vi log mot dem och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag tittade mot Jen och hon verkligen log brett mot mig. Jag gick fram till Paul och frågade om hon också kunde få komma upp. Han nickade och tog upp henne och hon sprang mot Harry som sprang mot henne och se hoppade på varran och gav varran en fet puss och log.
"So... let's read the tweets!" sa Louis och låtsades irriterad men sedan skrattade. Den första kom upp och det var Liam som hade valt den.
"Whats your best summer memory boys?? :) x" läste han ordagrant. Han frågade Louis och han sa att han inte visste men att den här konserten var en av de bästa eftersom det faktist är sommar just nu. Alla svarade och sedan kom de till Zayn. Han tänkte lite och gick mot mig. Han la ena armen runt min midja och förde micken mot läpparna.
"The night I got to learn Steff better on our first date" jag tittade på honom. Jag värkligen bubblade inombords av glädje. Det är helt otroligt hur jag har kunnat varit så lycklig att träffa den bästa killen i världen!
"So was mine" viskade jag till honom och märkte inte att alla hörde det eftersom han hade micken nära sig. Denna kväll var verkligen perfekt.
Jag och Jenna kom efter hela den underbara konserten till turné bussen och vräkte oss i den lilla tänkbara soffan som fanns i den. Detta var nog den lyxigaste bussen som existerar tror jag nog. Det var mer som en husvagn i buss form än en buss. Jag rotade i min ryggsäck jag hade med mig efter min rosa dagbok. Jag hade skrivit i den då och då denna sommar och jag måste ju skriva om den här underbara kvällen.
Kära Dagbok
Idag så hade killarna sin första konsert!
Jag och Jen klädde ut oss till fans och tänke att vi skulle 'Pranka' dem men det gick inte så bra.
De skulle ta upp ett fan på scenen och Paul visste att det var jag han såg men tog upp MIG på scenen iallafall. Niall märkte att det var jag på direkten och Louis oxå tror jag.
Eftersom han flinade när jag kom.
Zayn verkade inte förstå att det var jag för en han tittade in i mina ögon och när jag pratade.
Det bästa var när han omfamnade mig och vi kysstes.
Detta var en av sommarens absoluta höjdpunkt.
Och Moments! när de sjöng den asså det var såååå vackert!
(Ja vi fick vara på scenen en hel låt PLUS när de läste tweets från fans).
Fansen är helt underbara och så förstående och snälla!
De är roliga och 'supportive' som man säger.
De är helt enkelt underbara. 1000000 poäng till Directioners! A
ja ska lägga ifrån mig boken nu.
Byebye xoxoxo
Inget kunde få mig att må sämre just nu!
Jag vet inte om jag ska kalla detta ett mellan kapitel eller inte men.. jaja.. KAPITEL 16 UTEEEEE!!! OMG!
Snälla tipsa bloggen till kompisar eller länka på twitter, tumblr, facebook och liknande! Det skulle göra mycket för mig! ÄLSKAR ER LÄSARE!!
Men iallafall... Vad tycks om 'konsert kapitlet'? ;) <3 xxx
Kapitel 15 - ''Apperently not''
Previous - Jennas Perspektiv Onsdag
Hans ögon stirrande djupt in i mina. Jag la händerna mot hans fina lockar och tröck huvudet mot mitt och kysste honom hårt. Jag avbröt kyssen och andades snabbt.
"I'm sooooo are going with ya" jag rabblade upp orden snabb. Jag var alldeles upphätsad. Harry böjde sig så att mitt huvud låg på hans axel. Han släppte tillslut ner mig och vi alla gick till parkeringen. Jag, Harry, Steff och Zayn åkte med Anne i hennes bil. Harry satte sig i förarsätet. Han vid hotellet och böt plats med Anne. Han gav henne en puss och sa hejdå och vi gick in.
'Att åka på deras turné. Det var något stort. Något nytt. Något spännande. Och något man verkligen längtar till.'
Steffanis Perspektiv - 4 dagar senare Söndag
"Mobil, Kamera och dator?"
"CHECK!" ropade jag ut. Tänk att idag ska vi börja åka ut i England. Idag tar vi bussen till den första arénan. Idag ska de prova allt. Ett genrep. Och det kommer vara några få fans där har jag för mig att Louis sa. Några som vunnit någon tävling att få träffa dem.
Jen tog upp mobil skärmen mot mig och det var en bild på henne och Harry från någon dag sedan när de var ute på promenad på kvällen efter att vi vart på någon resturang.
"I didn't even noticed when the paparazzi or some fan tooked this pic!" sa hon förvånat.
"Du behöver inte prata engelska med mig Jen" sa jag och blinkade.
"Ja juste" sa hon och vi började skratta stort
"Jaja, Jag tror iallafall vi har med allt" sa Jen med ett léende.
"CHECK" ropade jag ut igen och hon log fortfarande.
Eleanor kom in genom porten med ett léende. Inte förs en nu märkte jag att Danielle inte var med.
"Why isn't Dan with ya?" frågade jag henne och hon gick rakt mot oss efter att ha gett Lou en 'hej' puss på kinden.
"She needed to do a choreography for some thing. But she will come to the O2 concert" sa hon med ett léende. Jag log tilbaka och hörde plötsligt att någon började prassla vid skåpen längre bort och tittade dit. Det var Harry som höll på med sina tabletter han hade fått från doktorn. Jag visste egentligen inte varför han hade dem så jag var helt enkelt tvungen att fråga. Jen gick iväg till Niall och Liam som stog och pratade längre bort.
"Harry?" sa jag och han svalde den sista tabletten och började gå mot mig.
"Yes!" sa han och log snett.
"Why exacely are you taking dose?" frågade jag och han tittade ner mot burken han fortfarande höll i handen.
Han lutade sig mot mig efter en kort tystnad.
"Promice you ain't tell anyone" viskade han.
"You have my word" han log och var tyst i ett par sekunder.
"And promice to not be worried" sa han sedan.
Jag nickade och han log.
"I have a sickness that makes me unable to heal wounds as quickly as usual" viskade han och suckade.
Han drog upp tröjan smått och han hade ett tjockt och hårt lindat bandage runt hela magen upp till bröstkorgen.
"This medicine helps my body to heal the wound faster" sa han. "But it doesn't heal that fast anyway" sa han ledsamt.
"Hasn't the knife made wound healed jet?!" jag var smått chockad. Han borde ju ligga på sjukhus fortfarande om det är kvar.
"No" viskade han bara med en suck.
"You should be on hospital right now" viskade jag mot honom snabbt och hastigt.
"Yeah, maybe" han tog några andetag. "They let me go earlier so I could do this tour and they gave me this medicine"
"How can they do that on their responsibilitie?" jag var smått chockad. "What if somethings happens?" jag fattade inte att de vågar i huvudtaget släppa iväg honom! Han kunde åt minstånde legat kvar tills igår kväll eller något!
"I begd" han tog några djupa andetag. "I wanted to come home and be with Jen and I didn't wanna cancel the tour"
"But Harry! It doesn't matter! You need to be 100% good to do the tour!" det var sant det jag sa. Han måste vara frisk!
"You said you won't be worried" jag tystnade och nickade. "And...I am 100%! Or maybe not 100 but maybe 95" sa han och blinkade.
"Ok but just think before you do. If you get just a little headache contact the tour doktor, okey?" han nickade och vi böjade gå mot de andra. Alla hade packat sina väskor och var redo för att åka. Igentligen väntade vi bara på att chaffisen och bussen skulle komma. Jag undrar hur den ser ut innut i. Undrar om den är lyxig eller inte.
1 Timme Senare
"Cus I Can Love You More Than This"
"Can Love You More than this"
Niall spelade ett sista ackord långsamt. Jag, El och Jen klappade händerna hysteriskt. Det här var första gången vi fick höra dem iallihopa utan att bara lynna på en låt eller att någon av dem riffa smått på en gitarr. Det var magiskt vad bra de var.
De ställer sig upp och bugar lite ironiskt.
"You" sa jag men fortsatte inte pågrund av att jag var så överveldigad.
"Are Amazing" fyllde Jen på min mening.
"Ohh, Stop It" sa Harry och Louis samtidigt. Vi alla började smått skratta.
"One more time, one more time, one more time" sa jag, Jenna och Eleanor upprepade gånger i marchtakt.
"No, you will have a whole concert today when we're there" sa Louis och blinkade.
"Yeah you have a point" svarade Eleanor och blinkade tillbaka.
"Whos hungry?" frågade Harry plötsligt.
"I AM" ropade Niall ut i luften. Inte vart jag förvånad.
"I am a little hungry to!" sa Eleanor och log som hon alltid gör.
"Me to" sa Louis.
"Then just wait a little! Cuz I'm gonna do some toasts!"
"Yeeeey" sa Niall lekfullt.
"Do you wan't some? Jen, Steff, Zayn?" sa han charmigt som han är.
"Yes please" sa Jen och himlade med ögonen mot honom. Han blinkade med ett léende till henne och han fick en släng kyss av henne. De var verkligen gulliga tillsammans!
"And you to?" sa han och tittade på mig och Zayn.
"No thanks" sa jag. Jag var inte så hungrig alls. Han lyffte på ena ögonbrynet och tittade sedan på Zayn.
"I don't wan't eather" sa Zayn och tittade på mig. Harry nickade och alla gick till det lilla mini köket som fanns i bussen. Det var långt och smalt. Man fick plats en person på bredden i gången igenom köket till nästa lilla allrum.
Nu var det bara jag och Zayn.
"You should take some toast" sa jag och log mot honom. "You look a bit hungry" han log tillbaka mot mig.
"I am" sa han och tittade med sina vackra bruna ögon på mig.
"Then ask for one" sa jag men hann inte säga så mycket mer innan han böjde sig ner och gav mig en pansionerad och ljuvlig kyss. Jag drömde mig in i varje kyss han gav mig. Det var så ljuvligt och alldelles... perfekt. Vi satt där länge och bara höll om varran och kysstes. Till slut slutade han och tittade in i mina ögon.
"I'm not hungry any more" sa han och blinkade. Jaha. Då fattade jag.
"I'm full" sa jag bara för att göra det lite mer ironiskt. Han kysste mig igen och tittade sedan på mig som tidigare.
"Apperently not" sa han och log.
Efter en timme stannade bussen och alla gick av och sedan in i den första 'arenan'. Några tjejer började prata högt och en av dem började gråta men slutade snabbt. De började vinka hysteriskt och de hade några hängande grejer över halsen så jag antog att de var dem som skulle träffa killarna och se deras lilla general repetition idag. Killarna gick fram och kramade varrenda en av dem så de måste vara dem. En av dem var stumm, eller inte på riktigt men hon sa inget. Den andra pratade på som bara den. Och dem andra var ganska blyga.
De pratade och tog bilder och de signerade saker. Efter ett tag så gick killarna upp på scenen och fansen satte sig längst fram. Jag, El och Jen satte oss några rader bakom dem. De tittade på oss och började gå till oss. De började prata med oss och ställa fråger tills då killarna började sjunga. När de började, vart de helt knäpptysta. De vart helt förstelnade. Jag tittade på Zayn och han tittade in i mina ögon under hans solo. Känslan var obeskrivlig. Han mumlade de sista orden på solot, och jag vet inte om det var på grund av mig eller något annat. Deras 'vocal teacher' stoppade det hela och gick upp på scen och frågade Zayn varför han gjorde så. Han rodnade och tittade på mig. Han vifftade på huvudet som om han inte visste vrf. Louis gick fram och gav honom en busig, snabb putt på ryggen och de började fnissa lite. Hon gick av scenen och de började snart igen. Han tittade in i mina ögon och gav mig en snabb slängkyss innan de började sjunga igen. Jag är en riktigt lycklig tjej och det finns ingen på jorden som kan vara lyckligare, Oavsett hur snygg, eller rik personen är, så vet jag det.
SURPRICE!!! MELLANKAPITEL!! YEEEEY!!
Nå? Vad tycks? KOMMENTERA!! :D <3 x
Kapitel 14 - [Del 2] I wanna be in my own world
Previous - Jennas Perspektiv Tisdag
Vi hade ringt alla och alla hade kommit hit. Inklusive Steff och Danielle. Vi satt allihopa i vardagsrummet och ingen hade en aning vart Harry var. Alla hade försökt ringa honom men ingen fick fram en ton. Vi alla var riktigt oroliga.
Jag själv var så orolig att jag trodde jag skulle svimma. Jag fick hämska tankar i huvudet. Tänk om han tagit livet av sig på grund av detta. Jag hade bara hämska tankar i huvudet och började snabbt gråta floder. Steff klappade smått på ryggen och Liam hämtade servetter till mig som jag kunde torka tårarna med. Niall satt och höll tårarna tillbaka. Det såg man rätt kraftigt. Alla var helt nere. Ingen var glad. Ingen skämtade eller något. Vi skulle ringa polisen imorgon om han då fortfarande inte hört av sig. Vi alla bara väntade på ett samtal från någon. Eller att någon skulle komma in i rummet. Och den någon, var Harry.
Onsdag - 07:10
Jag tröck på one direction news på google men hittade ingenting. Jag sökte på alla möjliga kändis nyheter och vanliga nyheter men hittade ingenting alls om Harry. Han var borta. Och ingen visste något alls.
Jag hoppade till av att någon snarka. Det var Harrys mamma som också hade kommit som låg på soffan. Jag tittade ut genom balkongen och såg att det var ljust ute. Jag förde blicken över datorn och fastnade på klockan. Att jag inte kunnat sova. Jag har vart för orolig över Harry att jag inte har kunnat få en ända blund. Jag försökte någon gång vid 02 unjefär men det gick inte. Mitt hjärta rörde sig snabbt som om att det inte kunde pumpa. Jag kände mig smått död när jag knappt inte visste vart Harry var. Han kunde ha blivit kidnappad, rånad, vad som hälst! Bara för att han leta efter mig på gatorna i mörket i London. Jag känner en skuldkänsla sprida sig över hela kroppen.
"Vad har jag gjort?" sa jag ut i luften med gråt i rösten. Om jag bara hade kommit hit i måndags eller bara lite tidigare igår hade ingenting av det här hänt.
"Du har inte gjort någonting" jag hoppade till och vände mig automatiskt om. Jag såg Steff stå bakom mig med en ledsam blick.
"Har du sovit gott?" frågade hon men kom på sig själv. "Det är klart du inte har" sa hon tystare och sträckte smått på sig. "Men iallafall" sa hon och tittade upp mot mig.
"Nä asså ja" jag visste inte alls vad jag skulle säga. Ingen visste vart han var och ingen fick en ton när man ringde han. Alla var riktigt oroliga över vart han var. "Jag har liksom inte sovigt" mumlade jag men jag märkte att Steff hörde eftersom hon såg riktigt förvånad ut nu. Hennes förvånade blick försvann till en beskymrad blick medans hon böt till en annan stående ställning.
"Ja jag har inte sovigt gått" viskade hon.
"Varför då?" viskade jag tillbaka.
"Det är inte bara du som är orolig" viskade hon nästan så lågt att jag knapt hörde henne.
"Varför viskar vi?" frågade jag och började smått fnittra.
"För att inte väcka de andra mongoliderna!" sa hon och vi båda brast ut i ett jätte konstigt skratt. Vi kluckade liksom ut skrattet. Eftersom vi båda ville vara tysta så vart det ett viskande jätte garv. Steff kunde alltid få mig att skratta på något sätt. Vi var nästan som systrar och inte bästa kompisar.
"Jag är bara så orolig över Harry och jag hoppas han inte har gjort något dummt" sa jag efter vi tystnat och Steff tittade på mig. Efter några få sekunder gick hon mot mig och tittade på vad jag gjorde på datorn.
"Det hoppas vi alla" sa hon medans hon tog in min sökning på google i huvudet. 'Harry Styles accident' stog det i sökfältet. Jag testade allt i sökrutan för att hitta något om Harry. "Varför har du sökt på det där?" frågade hon smått upprört.
"Jag har försökt hitta några nyheter om honom om något fan har sett honom eller vad som hälst. Och nyss kom detta upp i mitt huvud ifall han har hamnat i en olycka eller något. Men inget sök resultat kommer fram och ååååh jag blir tokig!" rabblade jag bara fram. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra.
Plötsligt ringde telefonen. Jag sprang till den och såg att det var ett okänt nummer. Jag kände inte igen numret alls men jag svarade iallafall.
"Hello" sa jag lite skakis av oron som fortfarande satt i hela kroppen.
"Am I talking to Jenna Andersson?" rösten lät komma från en vuxen kvinna jag inte kände igen alls.
"Yes, yes i'm Jenna" sa jag och började bita smått på tum nageln.
"Hi my name is Angelina Natra and i'm a doctor from The Royal London Hospital and we think you might know Harry Edward Styles" jag skakade av oro i benen.
"Yes, Yes I know him, very well, uhm i'm his girlfriend" sa jag och tittade oroligt på Steff. Hon stog och bet sig i läppen.
"Well, We have called his mom Anne Cox but she doesn't answer her phone" sa hon vänligt.
"Yes okey I understand but please tell me you know where Harry is?" sa jag fort. Jag undrar om hon kunde höra på rösten att hela min kropp skakade.
"Yes he is here on the hospital. He is just fine. We can tell you that he is hurt but we're taking care of it but I can tell you more if you wouldn't mind to you come here mrs Andersson" sa hon och tystnade.
"I'm on my way doctor Niatra, bye" sa jag och hon hälsade hejdå tillbaka. Jag stängde av samtalet och Steff tittade oroligt på mig.
"Vi åker till The Royal London Hospital nu på bums och tar med oss Anne" Steff tittade konstigt på mig.
"Anne?" frågade hon. Nu kom jag på att Steff han ju somna innan hon faktist kom.
"Ja asså Anne är Harrys morsa och hon kom också hit fast du hann somna innan hon kom" sa jag kort och hon nickade långsamt.
Jag gick fram till soffan där hon låg och klappade lite på hennes arm. Hon vaknade med en jäspning ocg gnuggade ögonen och tittade fundersamt på mig.
"Hi Anne, Harry is in The Royal London Hospital. I have no idea what have happend but the doctor just called me. Steff and I are going there now and I tought we should bring you to and don't wake up the others" sa jag och hon nickade och sken upp men brast ut i tårar. Antagligen för att hon kom på att han faktist var på ett sjukhus. Jag klappade henne på ryggen och vi började sedan gå till hallen och klä på oss. Vi gick ner till lobbyn och vi struntade i frukost i huvudtaget och tog hennes bil till sjukhuset på direkten.
Nu var jag bara orolig över om han var alvarligt skadad eller inte. Vad har gossen gjort?
1 timme senare
"You can meet him now" min blick lyfftes hastigt. Vem skulle göra något sådant mot honom? Bara så där? En kniv? Helt ofattbart. Jag, Steff och Anne ställde oss upp långsamt och följde efter Doktorn in till sjuksalen. När de öppnat dörren sprang Anne fort fram till båren när hon såg att det var Harry som låg där. Hon började gråta och fråga saker till Harry men han bara låg där och tittade. Han svarade med skrovlig röst på varranan fråga hon rabblade upp medans jag och Steff stog helt mållösa och förstelnade vid dörren fortfarande. Anne kramade om honom länge och ställde sig sedan upp. Hon stog precis så att jag och Harry inte kunde se varran. Jag undrade om han äns hade märkt mig.
"Where is Jen?" frågade han hest. Han hade alltså itne märkt mig. Anne flyttade på sig till höger och våra blickar möttes. Hans gröna ögon var sårbara och glänste. Han tittade på mig som om, jag vet inte vad. Hans ögon vart tårfyllda och mina med. Han reste dig upp i sittande ställning och inte förs nu såg jag slangen som gick in i armen på honom.
"Hi" sa han och tittade ledsamt på mig. Jag torkad en tår som var påväg ner mot kinden och tittade ner i marken. Jag märkte att han blev smått beskymrad och sträckte på sig smått. "Can we be alone please?" frågade han alla och de gick ut.
Nu var det bara jag, och Harry, som var här. Allt kändes ovanligt tyst.
"I looked after you last night" sa han och jag tittade upp mot han. Jag gick ett par steg närmare båren och tittade in i hans blanka hasselgröna ögon. "But I couldn't find you" sa han sedan med tårar i halsen.
"Harry" sa jag bara och tårkade ännu en tår. "Don't make so much drama ok?" sa jag med ett léende och han började flina smått. Han tog tag i min hand hastigt drog mig mot honom i en nära kyss. Han tröck med handen som inte hade en slang i sig på mitt huvud mot hans. Vi kysstes hårt men pansionerat.
"I regret everything I did" viskade han och avbröt kyssen.
"Sssch" kom det ut från mig. "I regret it to, and I came to your and Lou's place and wanted to apologize" nu kom jag på mig själv att jag inte ville prata ut om situationen. "But I don't care I love you Harry" sa jag bara för att inte börja prata om den troligtvis mäst jobbigaste situationen i mitt liv. Han tittade in i mina ögon och andades tungt.
"I love you more" sa han och kysste mig på pannan. "Can I be cheeky?" sa han plötsligt och logt busigt mot mig.
"Harry you are always cheeky but right now I don't really know what you meen" sa jag frågande och hans busiga léende bara växte. Vad tänkte han på nu egentligen?
"Have you ever had sex in a hospital?" sa han och jag rös till. Aldrig att han menar alvar.
"You can't be serious" sa jag förvånad som jag var.
"I am" sa han och tog tag i min midja.
"We chouldn't" sa jag och ställde mig upp rakt. Det här var galet. Han var galen. Och det är det jag älskar med honom. "Let's save it until the wounds are completly healed" sa jag men började flina åt hans busiga léende.
"Your right, let´s save it" sa han och vi båda började skratta.
Plötsligt kom Niall, Liam och alla som varit hemma hos Harry and Lou igår strömma in. Anne måste ha ringt och berättat. De pratade snabbt och oroligt men snabbt som ögat vart det stoj och skämt om allt. Doktorn kom tillslut in och sa att vi alla skulle gå ut från salen förutom Harry.
Alla gick ut och satte sig i väntrummet och pratade om hela händelsen. Jag satt tyst.
Eftersom mina skuldkänslor kom. Vi hade ingen suttigt här just nu på sjukhuset om inte det vore för mig. Att Harry blev så jätte skadad är mitt fel. Jag känner hur allas blickar är på mig.
"What is it Jen?" sa Liam och Niall nästan i kör och började flina lite på grund av det men vart smått seriösa igen inom kort.
"No, I just feel bad you know" jag fick en rysning genom kroppen och tog ett par andetag till.
"If it wasn't for me we all shouldn't been here on this hospital because Harry have been extremly hurt" sa jag och höll igen tårarna. Jag har gråtigt så mycket den senaste tiden och ville inte göra det nu också. Jag var starkare än så.
Jag kände hur någons armar kom runt min midja. Jag kände värmen from personens bröstkorg och log. Han var så perfect!
"It's not your fault" sa Harry och jag älskade hans ton han hade mot mig just nu. Han vände mig om och tittade in i mina ögon med armarna fortfarande runt mig.
"It's so not your fault at all" sa han och lutade sig fram till en lång kyss.
De andra killarna började klappa och vissla åt oss och det gjorde oss le mitt i kyssen. Vi stannade upp och tittade mot dem. Harry lyfte ett ögonbryn och jag flinade lite åt det. För när han gjorde det såg det... speciellt ut.
"Honey?" sa han till mig frågande.
"Yes?" vad undrade han nu då?
"Yes?" vad undrade han nu då?
"You know that we going on a Irland and UK tour, right?" nu kom jag på det. Det var så hela dramat började. Jag harklade och sträckte på mig.
"How much did you heard about what I said last time?" frågade han och log. "She does know right?" frågade han Steff och Zayn men de lyfte på axlarna och vicka på huvudet. De visste alltså inte.
"I only heard that you are going on a tour" sa jag lite oskyldigt hest. Det var så tragiskt alltihop! Jag kommer träffa honom denna vecka och sedan en vecka till och sedan ska jag hem till sverige och gå ett helt skolår och sedan ta studenten. Jag kommer inte se honom mycket alls!
"You and Steff can come with us on the tour and be backstage or in the tour bus" jag rös till av lycka. Vadå? Åka med?
"Oh" ett andetag "my" mellan varje "god" ord.
Han kunde inte mena allvar.
"OH MY GOD!" jag skrek ut det och alla bara tittade på mig med ett léende på läpparna. Jag hoppade upp och ner av lycka. Jag kunde inte fatta det.
"VI SKA ÅKA MED!" skrek jag mot Steff och hon log stort.
"Ja JAG VET!" sa hon lika förväntansfullt som mig. Jag hoppade upp på Harry och han fångade mig med händerna på låren. Hans ögon stirrande djupt in i mina. Jag la händerna mot hans fina lockar och tröck huvudet mot mitt och kysste honom hårt. Jag avbröt kyssen och andades snabbt.
"I'm sooooo are going with ya" jag rabblade upp orden snabb. Jag var alldeles upphätsad. Harry böjde sig så att mitt huvud låg på hans axel. Han släppte tillslut ner mig och vi alla gick till parkeringen. Jag, Harry, Steff och Zayn åkte med Anne i hennes bil. Harry satte sig i förarsätet. Han vid hotellet och böt plats med Anne. Han gav henne en puss och sa hejdå och vi gick in.
'Att åka på deras turné. Det var något stort. Något nytt. Något spännande. Och något man verkligen längtar till.'
Sista kapitlet innan skolan börjar dårå! lite tragiskt men jag hinner inte skriva så mycket. Jag gör så mycket på sommaren.
Jag kommer (kanske) skriva lite då och då när jag har tid nu.
Ja så nu börjar pausen som slutar runt den 20:e augusti unjefär.
Men kommentera iallafall vad ni tycker! :D
Och om ni skulle fixa så att jag får 100 följare två dagar i rad (och förhoppningsvis fler) någon gång nu efter av sommarlovet kommer jag lägga ut ett inlägg!!
Kan vi nå upp till 50 kommentarer på detta inlägg? KOMMENERA! :D
~Emilia xx
Kapitel 14 - [Del 1] I wanna be in my own world
Previous - Söndag (Harrys Perspektiv)
"I don't know. Jenna hates me and she actuately should and I know she'll never forgive me and am a totally asshole" det fanns inget jag kunde göra. Medans jag pratade kom det en tår då och då ner för kinderna.
"You have faced the fact that you actuately hit her" han tog ett andetag och fortsatte. "You know everyone does huuuuge mistakes and one of yours did just happend, leave her alone for today and find her tomorrow and tell her your love for her and the big mistake. She needs to face the fact to. She'll forgive you. Because we all know you and you'll never do the same mistake again. And specially not that!" han tittade fortfarande på mig. Han tittade inte bort en ända gång. "And we all know she loves you. You know from inside no matter what" han ställde sig upp. Han gick mot dörren och öppnade den. Sedan till hallen och satte på sig jackan. "Just give her time if she needs it" jag nickade medans han sa allting. Nu hoppades jag bara på att han hade rätt.
"Bye Haz" det vart tyst men plötsligt stängdes dörren.
Spännande? Det hoppas jag! Från och med imorgon (7/6) och frammåt kommer jag skriva så mycket jag bara kan på kapitel 14 [del 2] så att det blir klart på bara ett par dagar(hoppas jag)!
Nu får vi bara hoppas på det bästa.
Jennas perspektiv - Tisdag 18.25
Jag vaknar upp med ett ryck av att någon spelar gitarr och sjunger i vardagsrummet. Det var jätte fint. Inte perfekt gitarrspelande men annars jätte fint. Undrar hur många gånger han har sjungit för Steff. Gud vad de var perfekta tillsammans. Och här sitter jag. Krossad. Chockad. Hatet sprider sig i kroppen när jag tänker på att mannen med min oskuld är en idiot han med. Att "sörja" igår och idag går inte för sig.
Det känns som att allt som hände var en mardröm. Att hela söndagen och måndagen faktist hände inatt i mitt huvud. Fast jag kommer ihåg chocken och den lilla smärtan som inte alls gjorde nytta. Tårarna som automatiskt kom. Det bara kom, bara sådär. Jag satte mig upp i sängen. Jag kände hur tårarna tröck bakom ögonlocken.
De slog mig, hårt och ville ut mellan varje jobbig tanke. Men jag stog emot att gråta. Jag ställde mig upp och tog upp mobilen och tittade på klockan. HALV SJU?!
Jag tappade hakan medans jag tänkte på att jag faktist sovit tills nu. Fast jag har ju inte kunnat sova dårå, jag somnade när Zayn och Steff vaknade. Jag gick ut för att se vad Zayn och Steff gjorde eftersom Zayn slutat sjunga för henne.
Jag tog mina steg och kom till vardags rummet och såg Steff ligga under Zayn medans de smått åt upp varran. 'Yukk' sa jag tyst för att inte de skulle märka och smög min väg. Det kändes som att ingen brydde sig om mig. Inte äns Steff. Jag menar, det som hände var ganska allvarligt. Eller? JA det var det.
Jag ville bara bort nu. In i min egna värld. Där allt är som jag vill. Fast nu vill jag bara vara själv och stänga av allt och bara gå. Och det ska jag göra. Iallafall idag.
Jag gick in på mitt rum och satte på mig en vanligt rött linne och ett par mys-shorts.
Jag satte på mig mina solglasögon eftersom det var rätt så roligt ute även fast det var kväll och satte upp håret i en knut. Jag tittade mig själv i den avlånga spegeln och fick direkt syn på att jag hade på mig halsbandet jag fick av Harry.
Han hade köpt det till mig för att han sett mig titta på det i affären för, en vecka sen tror jag. Jag var påväg att ta av det men behöll det på. Ingen kommer fatta att jag fått det av honom anyway. Jag visste att jag skulle ångra att jag inte tog av mig det senare, men det skiter jag i just nu.
Jag tog fram papper och penna och började skriva;
'Jag går ut och går, stänger av ljudet på mobilen. Bry dig inte om när jag kommer hem (för det kan bli sent) och bry dig inte om om jag ska äta med er eller inte för jag tror jag äter själv ute ikväll, kanske vid skön där du och Zayn träffades du vet vid "chao chao" resturangen(eller jag vet inte). Oroa dig inte om mig. Jag ringer om det möjligtvis skulle hända något. Ring mig inte. Kram Jen xx'
Jag gick ut till hallen och tog på mig skorna tyst.
Jag öppnade dörren och stängde den så tyst jag kunde och lyckligtvis kom ingen rusandes mot dörren så ingen hörde nog att jag stängde den. Jag gick ner för trapporna och ut från hotellet. Jag tog upp mobilen och såg bilden på mig och Harry kyssas som låsskärm. Jag har inte använt mobilen sedan bråket så jag har inte hunnit ändra bakgrunden. Jag gick in på mina bilder och tog bort bilden och gjorde en annan bild på en blomma som bakgrund istället. Jag tog upp mina hörlurar och satte sladden i mobilen och tryckte in lurarna i öronen. Jag gick in på Spotify och sökte på John Mayer. Jag kände för att lyssna på honom. Jag tröck på artist och sedan album och tröck på första låten som hette 'Free Falling'. Jag hörde direkt vilken låt det var och tröck på nästa. Jag ville inte påminnas av Harry.
Harrys Perspektiv - 19.45
'Att jag faktist inte letade efter Jenna igår' tänker jag högt. Jag tog upp mobilen och ser bilden på mig och Jen. Jag kände hur tårarna kom och torkade bort dem. Jag stängde dem inne och gick ut i vardags rummet och ser Louis sitta och äta chips på soffan. Han tittar på mig och ser undrande ut. Han äter några chips till men plötsligt slutar.
"Have you cried again?" sa han och såg medlidande ut.
"Yeah, the only thing I can think about is Jenna. She's everything to me" man hörde på mig att jag hade tårar som bara ville ut. Man hörde det på rösten.
"You have got your punchment already I think" sa han och åt ett till chips. "Harry don't cry, or at least try" han tog tag i ett chips och räckte det mot mig jag gick fram mot honom och böjde mig ner och tog det med munnen. Vi båda började fnissa och jag satte mig bredvid honom i soffan.
"What should I do?" frågade jag och tittade ner i golvet.
"Like you said Zayn told you, go and find her. Call Steff and see if she's home or not"
Jag nickade på huvudet och ställde mig upp. Jag bytte om till 'finare' kläder. Jag satte på min konsert kavaj och jeans. Jag fluffade till håret och satte på mig mina skor.
"Bye Louis and thanks" ropade jag ut i luften medans jag öppnade dörren.
"Your wellcome" hörde jag innan jag hann gå. Jag tog upp mobilen och ringde Steff.
"Hello Haz" hon lät lite smått sur på mig. Jen har väll berättat allt.
"Where is Jen?" frågade jag och bet mig smått på nageln.
"In her bedroom I think" sa hon kort och man hörde att hon gick någon stans.
"WOW HARRY" sa hon och tystnade.
"What Steff? What?!" sa jag. Jag vart orolig att hon hade gjort något dumt pågrund av allt som hände.
"She's not here" sa hon och lät smått chockad. "But she was here, but" man hörde att hon tog upp något papper. Hon viskade orden mycket lågt medans hon läste. "She's gone" sa hon. Åååh Nej! Vart har hon gått?
"Where?" frågade jag henne. Jag ville bara träffa henne och reda ut tovan och försöka gå vidare. Jag gjorde jätte fel men jag vill att hon ska förlåta mig. Jag älskar ju henne.
"I don't know" sa hon och jag kände oron i hela kroppen. Tårarna tryckte med de brydde jag mig inte om.
"Ok, see ya later" jag tog några andetag och rös till på tanken på vad som faktist kan hända henne. "Call me if you here some thing from her" sa jag och stannade upp.
"I will" sa hon och tystnade. "Bye Haz"
"Bye" sa jag och la på.
Jag började små springa för att leta efter henne. Jag var riktigt orolig över henne. Jag stannade upp av att en tjej sprang på mig med sin mobil.
"Oh my god!" sa tjejen och kramade mig. Ett fan alltså.
"Can I take a photo with ya?" frågade hon och jag nickade.
"But after I really have to go" sa jag hastigt och fake log ett foto med henne. Jag hoppades bara att léendet såg bra ut. Jag kysste henne på kinden som jag bara gör smått med fans och vinkade fanet hejdå och började genast springa för att leta efter Jen. Vart kunde hon vara? Vart börjar jag? Jo, parken.
Senare 2 timmars tid
Vart var kvinnan? Jag har letat exakt överallt. Parken, Torget. Nord till Syd. I hela London! Jag har tagit taxin hit och dit och sprungit åt ena hållet till det andra. Vart var hon? Jag sprang in i en liten gränd och började gråta. Jag gick längre in i gränden och satte mig ner längst in. Tårarna rann och rann och slutade aldrig. De borde vara slut vid det här laget. Jag kände mig helt misslyckad.
Plötsligt hörde jag mörka grova röster som svängde in mot gränden. Männen kom närmare och närmare mot mig. De tre männen pratade högre och ropade högt ut i luften mot mig när de såg mig. Jag ställde mig upp och torkade en sista tår.
"Well isn't it the Barbie Doll named Harry we have here" sa den ena av dem högt. Den andra knäckte fingrarna på knogarna och sträckte på dig.
"The one in the girl band that have it like the king him self" sa den tredje med riktigt grov röst. "Fucking gay"
Jag backade och vände mig om för att springa. Jag hann springa några få steg för än en av dem tog tag i nacken på min tröja. Jag kände ett slag i ryggen och ett slag på huvudet mot marken. Det ända jag kunde känna var smärta och sorg. Jag kämpade inte mycket imot. Jag förtjänade varje slag. Det jag gjort mot Jen är avskyvärt. Jag hatade mig själv.
Jag tittar upp. Allt är dimmigt. Jag ser knappt något. Jag ställer mig upp. Men tappar balansen och tar imot mot den röda tegelväggen. Jag tar stöd mot den och försöker ta mig frammåt. Jag vinglar fram ur gränden och går längst gatan. Jag vinglar till ofta. Det känns som att hela världen snurrar. Huvudet dunkar och det känns som att huvudet skulle spricka. Jag tar på näsan som jag känner är svullen. Jag tittar på handen som jag ser är röd av blod. Världen snurrar fortfarande. Huvudet dunkar ihållande och mina ben känns kluvna. Mitt hjärta var krossat. Jag tittade med blicken över vägen efter Jen. Det ända jag tänker på är att hitta henne. Jag ser inte klart alls. Allt är suddigt och allt snurrar. Jag känner hur tröjan är blöt av något. Jag tar på magen och det svider till. Jag tittar ner men trillar. Det var ett hack. Jag hade blivit kniv huggen. Jag försöker ställa mig upp igen men allt bara vinglar. Hela kroppen känns svag och olivlig. Det ända jag ville var att höra Jens röst och förlåtande. Och se hennes léende och inte tårar. Jag känner mig död. Mitt liv är fullständigt krossad. Jag försöker ropa på Jenna men det kommer inget ur mig. Jag ramlar igen och försöker titta upp. Men allt är suddigt och snurrar. Jag känner hur hjärtat kämpar för att överleva. Men plötsligt, blir allt, helt svart.
Jennas Perspektiv - 00.13
Jag springer över ängen vid sjön. Det lagom långa gräset är vackert i månens sken. Jag känner hur halsbandet dunkar mot bröstkorgen medans jag springer. Det fick mig att tänka på Harry. Hela situationen är igentligen helt överdriven. Jag känner ånger i hela kroppen. Min ilska var inte lika nödvändig än vad som varit. Jag hade inte behövt tryckt ut de dära tårarna utan jag skulle ha pratat med honom i lugn ton på direkten. Ångern kryper upp i armar och ben och jag börjar springa snabbare. 'Idioten kanske inte är en idiot' tänker jag högt. Jag saktar ner farten igen. Eller är det jag själv som är idioten? Jag stannat upp. Jag känner det ilskna men underbara pirret jag hade första gången jag pratade med Harry efter chocken med Rich. Jag tänker på hela den kvällen. Och hela veckan efter. Vi har ju haft det helt underbart! Jag kommer på mig själv att jag har gjort fel. Jag borde själv ha pratat med honom som en mogen kvinna och löst allt. Inte springit iväg som en rädd flicka. Jag tänker på hur mycket jag igentligen gillar den dära krullhåriga grabben. Jag tänker på hur lycklig jag är över att ha träffat honom. Jag börjar springa igen men mot en annan riktning. Jag springer mot gatan och tar upp mobilen. Jag ringer Harry. Men det kommer ingen ton. Jag ringer flera gånger men det kommer inte en ända ton. Jag tittar på telefonen efter service och det hade jag. Jag känner oron komma men tänker sedan snabbt om "Ungen har säkert stängt av telefonen såklart" sa jag högt och började sedan springa mot en taxi som står och väntar. Jag knackar på rutan och han öppnar den och jag frågar om den är ledig. Han nickade och jag satte mig i bilen. Jag sa addressen till Louis och Harry.
Bilen stannar och jag betalar med de ända pengar jag hade kvar och det räckte nästan helt precis. Jag torkar svetten med en våt servett lite överallt på kroppen och springer sedan upp för trappan på hotellet till deras rum. Jag knackar och hör steg komma mot dörren.
Dörren öppnas och jag ser Eleanor - Louis flickvän stå där och le. Men sedan sjunker léendet. Antagligen kom hon på all drama om mig och Harry. För jag antar att hon vet.
"Hi Jen" sa hon glatt men inte helt som vanligt.
"Hello darling" sa jag och log smått. "Harry is home right?" sa jag sedan och hörde själv att jag lät osäker på rösten.
"No, he was looking after you actuatelly but we think he have given up now I mean" hon tog en paus men fortsatte. "He've been gone for like 5 hours or something like that" sa hon. Jag kände oron i kroppen.
"He doesn't answer his phone" sa jag med smått darrig röst. "Can I come in?" frågade jag. Hon nickade med ett léende och öppnade dörren mer så att jag skulle kunna gå in helt fritt. Jag gick in och tog av mig skorna och vandrade till deras vardags rum och ser Louis halvt ligga slarvigt över hela soffan.
"Hello Lou" sa jag och han ryckte till.
"Wow your quiet!" sa han och satte sig rakt i soffan. "Have you talked to Hazza?" frågade han glatt som alltid.
"No and thats why i'm here. He doesn't answer his phone!" sa jag och han nickade. "Let's call the other boys"
Vi hade ringt alla och alla hade kommit hit. Inklusive Steff och Danielle. Vi satt allihopa i vardagsrummet och ingen hade en aning vart Harry var. Alla hade försökt ringa honom men ingen fick fram en ton. Vi alla var riktigt oroliga.
Jag själv var så orolig att jag trodde jag skulle svimma. Jag fick hämska tankar i huvudet. Tänk om han tagit livet av sig på grund av detta. Jag hade bara hämska tankar i huvudet och började snabbt gråta floder. Steff klappade smått på ryggen och Liam hämtade servetter till mig som jag kunde torka tårarna med. Niall satt och höll tårarna tillbaka. Det såg man rätt kraftigt. Alla var helt nere. Ingen var glad. Ingen skämtade eller något. Vi skulle ringa polisen imorgon om han då fortfarande inte hört av sig. Vi alla bara väntade på ett samtal från någon. Eller att någon skulle komma in i rummet. Och den någon, var Harry.
Spännande? Det hoppas jag! Från och med imorgon (7/6) och frammåt kommer jag skriva så mycket jag bara kan på kapitel 14 [del 2] så att det blir klart på bara ett par dagar(hoppas jag)!
Vad tycker ni om första delen på kapitlet? Kan vi nå 20 kommentarer på 2 dagar? KOMMENTERA!! :D Kramar ~Emilia xx
Kapitel 13 - Face The Fact
Previous - Steffanis perspektiv
"Jen. Är du kär på riktigt nu då?" frågade jag och väntade.
"Jag frågade mig själv samma sak imorse" sa hon och pausade.
"Nå?" sa jag.
"Jag är fucking kär Steff. På riktigt. JAG ÄR KÄR I HARRY STYLES" skrek hon ut. "På riktigt, och han i mig" jag fnittrade lite och hon fortsatte flabba.
"Det känns som att jag dansar på rosa moln" sa hon lite ironiskt. Jag började skratta riktigt mycket. "Nej men seriöst jag känner mig bättre, mycket bättre, satans mycket bättre"
"Okej jag fattar" avbröt jag henne och fnittrade.
"än med honom än med idioten" sa hon. Jag kände på mig att hon satt och log. Precis som jag. Jag var ärligt talat glad för henne nu. Som bara den. Harry och hon skulle bli ett mycket gulligare par.
En vecka och en dag - 13:20
"WHAT?!" skrek jag ut mot honom. "You can't be serious!!" fortsatte jag. Jag satte mig ner på sängen och tittade ner i golvet. "I'm gonna miss you to much". Zayn tittade på mig oskyldigt. Men jag kan ju inget göra. Turné i london och irland i 6 veckor. Om 8 veckor ska jag vara tillbaka i sverige igen. Och om en vecka åker de. Faan.
"Babe" han tittade på mig fortfarande. "I wanna tell you one more thing" fan om det är något mer dåligt. "You can come with us in the Tour Bus" sa han och jag tittade upp mot honom. OMG. Deras turné buss? Fett kul. "And ofcourse Jen to sinse she's with Harry now" sa han och log brett mot mig. Jag ställde mig upp och kramade om honom. Men inte så att huvudet kom på axeln utan så att jag fortfarande kan titta in i hans ögon. Jag och Jen. ska med på deras turné.
"I love you" han log snett.
"I love you more" svarade han sedan.
"I love you more" svarade han sedan.
"I love you more then you love me" sa jag och blinkade.
"Thats imposseble" det vart en liten tystnad mellan oss.
Vi kramade om varrandra. Inget hångel, ingen kyss elr puss. Inte äns på kinden. Bara en varm kram. Och det kändes ganska bra. Jag avbröt kramen och tittade upp på honom.
"Have you or someone of the boys told Jen?" frågade jag.
"I think Harry have told here or is going to" fick jag som svar. Om jag var ärlig så visste jag inte vad Jen var just nu. Det var som förra veckan. Vi var hos Louis och Harry igår och idag så vet jag inte vart hon är. Antagligen var hon väll hos Harry. Plötsligt slogs yterdörren upp. Jag hör mumlanden från en flicka. Jen. Hon är sur, arg. Vad har hänt?
Jennas Perspektiv -
"jävla apa" säger jag ut. Men tyst så att inte Steff ska höra mig.
"Steff jag är hemma bara så du vet"
Jag sneglade ner och såg Zayns skor bland de andra. Faan djävulens polare är här. Jävla fitt Harry. Är alla killar dumma i huvudet eller. En hel vecka av gull och finhet och nu börjar vi bråka. Första bråket efter en vecka. Pff.
Minnes bilderna kommer upp i mitt huvud. Smellen på kinden. Hur kunde människan fucking slå mig. Han måste blivit rasande. Fast han gjorde nog inte det så hårt elr menande. Och jag kanske fejkade tårarna jag fick då visst visst MEN han slog mig. Fucking helvetes apa jag ska nog bli lespisk. Inte för att jag är attraherad av kvinnor utan att det är ju bara kvinnor som är normalt puntade i huvudet på denna jord. Förutom bögar förstoss.
"What has happend" hörde jag Zayn viska till Steff ifrån hennes sovrum.
"I don't know" hörde jag Steff säga. "Let's find out"
Dörren öppnades sakta. Jag hade satt mig på pallen i vardagsrummet. Med händerna över ansiktet. Jag hade inget smink eftersom jag inte orkade ta på mig det idag. Att jag hade sprungit i regnet från honom ända hit. Det är ju långt. Och jag kände mig inte anfådd. Kan det hända när man är arg?
Jag kände Steffs och Zayns blick i nacken.
"Vad har hänt?" frågade Steff. Zayn har nog fattat vid det här laget att det är svenska.
"Nothing you should care about" sa jag ilsket och smått kaxigt och ställde mig upp.
Steff tittade frågande på mig. Jag tittade på henne. Hon såg orolig ut. Jag gick mot soffan och la mig i stort sätt över hela soffan. Jag tog kontrollen och satte på Mtv. Det var Bevis and Buthead på så jag böt. Jag behöver lita drama på tv inte humor. Minnes bilderna kom tillbaka. Hur vi skrek på varran. Alla fula ord och meningar. Allt dåligt som kom ut ur oss. Och jag kommer inte äns ihåg hur bråket starta. Jag får minnes bild av smällen igen. Hur smärtan spred sig. Inte för att det gjorde så jätte ont. Jag kommer ihåg hur tårarna kom. Inte för att det gjorde ont, nej inte darför. Utan för att han är kapabel till att slå mig. Jag kommer aldrig våga vara med honom. Slag från någon som inte är en liten skoj putt på axeln är jag nästan lite rädd för, jag har en smått fobi för det.
Jag känner hur en liten tår kommer ner på kinden. Jag torkar bort den och håller de andra inne.
"Jen. Vad hände? På riktigt?" Jag kände hennes frågande blick medans hon satte sig vid fotändan av mig på soffan. Jag tittade snett på Zayn och tillbaka på Steff. Jag märkte att hon såg det.
"Om han går" sa jag och kämpade fortfarande med att hålla tillbaka tårarna.
Harrys Perspektiv -
Jag satt på sängen inne på rummet. Armbågarna på låren, böjda med händerna tryckande på ansiktet. Tårarna sprutade. Chockad, besviken, arg men ledsen. Jag kan gråta over rätt mycket. Men det här. Det var inte samma sak. Jag slog henne. Rakt på kinden. Hennes blick. Tårarna som rann. Orden som kom ur hennes mun. Tystnaden efter mitt största misstag i hela mitt liv. Jag gjorde det verkligen. Hur kunde jag? Jag hörde någon knacka på dörren. Inte var det Lou. Han skulle bara klampa in. Jag menar, han bor ju här. Jag struntade i att någon knackade och satt och snyftade lite till. Till slut hör jag att hantaget går ner och att dörren öppnas. Jag håller tillbaka tårarna och lyssnar på vad personen gör. Personen tar av sig jackan. Men inte skorna. Då är det inte Jenna. Hon tar ALLTID av sig skorna. Personen går mot sovrummet jag är i. Han knackar. Jag ställde mig upp hastigt och låste dörren. Vem var det?
"Harry open, Its Zayn" Vad gjorde han här? nu? Jag gjorde som han sa och låste upp. Jag la handen på det kalla handtaget och vred om den och öppnade dörren. Där stog han och tittade. Hans undrande blick gick mig på nervern. Fast ändå inte. Jag var i chocktillstånd. Jag slog henne. "Have you cried?" frågade han efter att ha iaktagit mig.
"Yeah" jag drog bort en halvt torkat tår på kinden. Det brännde i ansiktet. Antagligen av mitt självhat.
"So, What is this drama between you and Jen all about?" frågade han undrande. Jag svarade inte. Minnesbilderna kom tillbaka. Hennes hesa röst efter alla starka ord. Efter tårarna. Hur hon satte hastigt på sig skor och jacka och sprang ut från lägenheten. Ner för trappan. Hur jag skrek om förlåtande efter henne. Hur hon sprang medans tårarna föll. När hon sprang med handen på kinden ut i regnet. Tårarna tröck bakom ögonen när jag tänkte på det. 'när hon sprang med handen på kinden ut i regnet' - förtvivlad. chockad. och fullständigt krossad. Där kom tårarna. Jag torkade bort tår efter tår på ansiktet.
"How did this happend?" frågade Zayn. Han la en arm runt ryggen och klappade på min vänstra axel.
Jag harklade och sträckte på mig.
"It" jag fick knappt ut några ord alls. Det var jobbigt. Jag känner mig som en fullständigt korkat rövhål ett äckel, en idiot.
"It?" zayn var tålmodig han väntade bara på ett svar.
"It allstarted with that I told her about the UK and Irland tour" jag tog ett djupt andetag och fortsatte. "she gotted sad that we wouldn't meet in 6 weeks" jag harklade mig igen och berättade bit för bit. "She gotted angrier and when I were suposed to tell that she could come with us we started to fight about other small stuff" zayn lyssnade på vartända ord och nickade efter varje mening. "And then.." jag fick inte ut orden ur mig. Den sista delen gav mig tunghäfta. Jag känner att jag knappt kan andas när jag tänker på det. Det var så fruktansvärt. Helt avskyvärt. Den sista delen innan hon sprang ut i regnet. Det sista som gav henne tårar. Det ville inte komma fram alls.
"What happend after Harry? Tell me" han lät smått som en kurator och han kommer säkert komma med sitt kurator snack senare.
"I sl-pt hr" orden ville inte komma fram. Jag villa bara stänga in meningen bakom lås och bom och aldrig låta det användas igen. Jag önskar jag kunde bomma igen hela händelsen. Att detta aldrig hade hänt.
"What Harry?"
"i-hit-hr" jag mumlade ut några några konsonanter men inget mer.
"Harry you mumble, I can't hear what you saying" frågan gick mig på nerverna. Vad vill han a mig? Jag ställde mig upp och andades smått hetsigt.
"I HIT HER! LIKE 'BAM' RIGHT ON HER CHEEK" tårarna bara kom nu. Jag kunde inte hålla dem tillbaka längre.
"Harry, sit down" hans ord var smått lugnande eller hans lugn gjorde det liksom lugnande. Jag satte mig ner långsamt på sängen igen. Jag känner hur Zayns blick trycker på mig.
"Where is Harry?" sa han efter en lång stund tystnad. Vad menade han med det?
"I'm Harry, I'm here" sa jag bara och sneglade på Zayn.
"How does Harry feel?" frågade han undrande.
"Awful" att prata om mig i tredje person kändes smått konstigt men ändå bra.
"What did Harry do?" jag spelade med i att prata om mig i tredje person.
"Harry hurted a girl he really like" sa jag och suckade.
"So he likes this girl"
"He loves this girl"
"What did Harry do?" frågade han igen.
"He hurted the girl he loves, the girl of his life" jag kunde inte fatta fortfarande att jag slog henne.
"Does Harry regret it?"
"He really do, more than anything else" svarade jag. Jag tänkte inte igenom svaren alls. Jag brukar alltid tänka igenom mina svar. Men nu bara kom orden. Rakt ut bara. Inget tänkande bara känslor.
"What is Harry going to do about all this?" frågade han och tittade på mig fortfarande.
"I don't know. Jenna hates me and she actuately should and I know she'll never forgive me and am a totally asshole" det fanns inget jag kunde göra. Medans jag pratade kom det en tår då och då ner för kinderna.
"You have faced the fact that you actuately hit her" han tog ett andetag och fortsatte. "You know everyone does huuuuge mistakes and one of yours did just happend, leave her alone for today and find her tomorrow and tell her your love for her and the big mistake. She needs to face the fact to. She'll forgive you. Because we all know you and you'll never do the same mistake again. And specially not that!" han tittade fortfarande på mig. Han tittade inte bort en ända gång. "And we all know she loves you. You know from inside no matter what" han ställde sig upp. Han gick mot dörren och öppnade den. Sedan till hallen och satte på sig jackan. "Just give her time if she needs it" jag nickade medans han sa allting. Nu hoppades jag bara på att han hade rätt.
"Bye Haz" det vart tyst men plötsligt stängdes dörren.
Nu får vi bara hoppas på det bästa.
KAPITEL 13!!! OCH GUD! Min statistik i läsare har gått rakt upp! Jag är så glad över att ha vunnit tävlingen på onedirectionsweden.se TACK SÅ SJUK MYCKET! Att en lapp kan göra en så glad asså jag är i ett chocktillstånd för tillfället!
Förlåt för att kapitlet inte är världs lång men jag skrev värsta kapitlet hela kvällen igår och heeeela dagen idag och när jag skulle infoga collage stängdes datorn av och allt försvann :'( så skrev om det idag/inatt
Hoppas det blev bra iallafall! 35 kommentarer till kapitel 14? ~Emilia xx
(Faaaceeboook-siiidaaa---gilla!)
Kapitel 12 - I love you
Previous - Lördag (ca 9:10) Seffanis Perspektiv;
Jag knappade in hennes nummer på mobilen och ringde. Det gick 2 signaler och jag hörde en röst:
"Sscchh! Ring igen om en timme" och la på. Jag tittade på mobilen och rynkade pannan.
"Haha, what happend" frågade Zayn å fnissade lite medans han tittade lite smått undrande på mig.
"She said 'Sscchh call me in un hour'" sa jag och fnissade lite jag med. Jag gick in på min och Jennas meddelanden på mobilen och började skriva in ett meddelande till henne.
"Vart är du? :) x" jag tröck på skicka och efter ett par sekunder fick jag ett svar från henne.
"Jag berättar sen. Mycket har hänt på en natt x" fick jag som svar och jag låste mobilen igen.
"Do you wanna sleep one more hour?" frågade jag Zayn å han nickade. Han kramade om mig runt midjan och jag kramade tillbaka. Efter bara några minuter sov jag tungt, jag var så lycklig med Zayn.
Jag knappade in hennes nummer på mobilen och ringde. Det gick 2 signaler och jag hörde en röst:
"Sscchh! Ring igen om en timme" och la på. Jag tittade på mobilen och rynkade pannan.
"Haha, what happend" frågade Zayn å fnissade lite medans han tittade lite smått undrande på mig.
"She said 'Sscchh call me in un hour'" sa jag och fnissade lite jag med. Jag gick in på min och Jennas meddelanden på mobilen och började skriva in ett meddelande till henne.
"Vart är du? :) x" jag tröck på skicka och efter ett par sekunder fick jag ett svar från henne.
"Jag berättar sen. Mycket har hänt på en natt x" fick jag som svar och jag låste mobilen igen.
"Do you wanna sleep one more hour?" frågade jag Zayn å han nickade. Han kramade om mig runt midjan och jag kramade tillbaka. Efter bara några minuter sov jag tungt, jag var så lycklig med Zayn.
Jag ser en båt. Jag ser mig själv på båten. Med Zayn. Jag blinkar ett par gånger och ser nu ut över havet. Jag vänder mig om och ser panikslagna personer överallt. Alla är desperata över att överleva. Vattnet stiger mig om fötterna och jag kramar om Zayn. 'I can't swim' säger han men det är inte riktigt likt hans röst. Plötsligt är vi undervatten. Jag får ingen luft, Zayn är borta, jag får panik. Jag kan inte tänka. Hjärtat kämpar, men ger upp.
10:40
Jag vaknar upp med ett ryck. Jag setter mig upp och tittar efter vatten så långt ögat kan nå. Men jag ser ingenting. Jag ropar på Zayn efter att ha lugnat mig och efter att jag fattat att det var en dröm.
"Zayn?" ropade jag ut i luften och väntade på svar. Jag hörde steg efter steg som kom och öppnade dörren.
"What is it babe?" sa han och jag pustade ut.
"Nothing, I just wondered if you were home" sa jag och blinkade mot honom. Han flinade lite och satte sig på sängen.
"I'm right here babe" sa han och tittade in i mina ögon. Jag kom å tänka på drömmen och rös till. "What is it babe?" frågade han och jag tittade på hans han som for till min och höll om den.
"I had a bad dream" sa jag och suckade.
"Wanna talk about it or should we just not talk about it and forget it?" sa han och tittade nästan lite oroligt på mig.
"We just not talk about it" sa jag och log mot honom. Han pustade smått ut och såg lite busig ut.
"Zayn?" sa jag medans han ställde sig upp och tog ena armen runt mina lår och den andera runt min rygg. Han spände till och lyffte mig upp som en slags prinsessa.
"ZAYN!" skrek jag och skrattade medans orden kom ut. "Put me DOWN!" skrattade jag ut och han fortsatte gå. Han skrattade samtidigt som han entligen la mig på soffan. Han la sig på mig och började kittla mig. "Zayn! S-s-s-STOP IT!" skrattade jag ut och skrek samtidigt. Han slutade tillslut och tittade rakt in i mina ögon. Han hade ena handen runt min midja och jag kände hur han lekte med baksidan av shortan med ena fingret.
Han lutade fram och det vart en lång varig kyss som var helt underbar. Vi satt där ett tag men tillslut reste sig Zayn upp och började gå mot den lilla köks delen som fanns här. Jag iaktog honom medans jag satte mig upp. Han vände sig om och bar på två tallrikar med ostmackor och två koppar choklad.
"When did you do all this?" frågade jag honom lite förvånat och väntade på svar.
"When you were asleep" han tog en liten pause och log brett mot mig. "I just finished when you called me" sa han och log mot mig och gav fram ena brickan till mig. Vi satt och åt ett tag och det påminnde mig om hemma. Mamma brukar alltig göra macka och varm choklad när jag är sjuk eller göra det till frulle när vi inte ätit det på länge. Jag saknade mamma riktigt mycket. Jag ville bara gå till henne och krama henne. Att vara borta från sin mamma nästan hela sommarlovet är lite jobbigt. Fast man måste ju vänja sig jag menar.. om 1 år flyttar jag väll hem ifrån och då måste jag ju leva henne och tåla att jag inte ser henne varje dag. Då kommer jag nog flytta hit. Och kanske när jag eller mamma har pengar så kan hon komma och hälsa på. Jag har alltid viljat på i London och när jag är 18 får jag bestämma själv. Jag ställde ifrån mig disken och tackade för maten med en stor bamsekram till Zayn och gick in på rummet för att byta om. Jag tog av mig legginsen jag hde på mig och knäppte upp shortan. Plötsligt hoppade jag till eftersom Zayn plötsligt öppnade dörren. Jag kännde hur jag vart röd i ansiktet eftersom jag inte gillar att byta om inför andra. De har jag aldrig gillat. Jag känner mig liksom obekväm då.
"Hello Sexy" sa han och gick mot mig. Jag tittade mot hans ögon men han tittade bara upp och ner på min kropp. Detta är första gången någon 'spanar in mig' (så vitt jag vet) så det kändes lite ovant.
"You talking to me like it was a week since we met and it was maybe 5 minutes ago."
"Yeah" sa han och tog ett andetag. "You looking good" sa han och blinkade mot mig. Han har ju sätt mig i underkläder förut. Tror jag. Jag fnittrade lite och svarade.
"You looking better" sa jag och tittade 'sexigt' på honom så som de gör i filmer. "Or should I say hotter" sa jag och gick sakta mot honom. Han la sina händer på min midja och förde tummarna upp och ner. Jag tar tag i tröj-kanten på baseboll jackan och trycker in honom mot mig och kysser honom hårt. Han kysser tillbaka och vi båda ramlar på sängen. Det utväcklas till en tungkyss men inget mer. Vi avbröts av att min mobil vibbrerade starkt på byrån. Jag ställde mig upp och kände Zayn ta tag i min hand.
"Can't you wait?" sa han och tittade på mig. Jag ville verkligen gulla lite mer med honom. Jag tittade på mobilen och såg att det var Jenna. Jag undrade verkligen vart hon var någonstans.
"I can wait" svarade jag honom och stort sätt föll ner mot honom i sängen igen.
10:40
Jag vaknar upp med ett ryck. Jag setter mig upp och tittar efter vatten så långt ögat kan nå. Men jag ser ingenting. Jag ropar på Zayn efter att ha lugnat mig och efter att jag fattat att det var en dröm.
"Zayn?" ropade jag ut i luften och väntade på svar. Jag hörde steg efter steg som kom och öppnade dörren.
"What is it babe?" sa han och jag pustade ut.
"Nothing, I just wondered if you were home" sa jag och blinkade mot honom. Han flinade lite och satte sig på sängen.
"I'm right here babe" sa han och tittade in i mina ögon. Jag kom å tänka på drömmen och rös till. "What is it babe?" frågade han och jag tittade på hans han som for till min och höll om den.
"I had a bad dream" sa jag och suckade.
"Wanna talk about it or should we just not talk about it and forget it?" sa han och tittade nästan lite oroligt på mig.
"We just not talk about it" sa jag och log mot honom. Han pustade smått ut och såg lite busig ut.
"Zayn?" sa jag medans han ställde sig upp och tog ena armen runt mina lår och den andera runt min rygg. Han spände till och lyffte mig upp som en slags prinsessa.
"ZAYN!" skrek jag och skrattade medans orden kom ut. "Put me DOWN!" skrattade jag ut och han fortsatte gå. Han skrattade samtidigt som han entligen la mig på soffan. Han la sig på mig och började kittla mig. "Zayn! S-s-s-STOP IT!" skrattade jag ut och skrek samtidigt. Han slutade tillslut och tittade rakt in i mina ögon. Han hade ena handen runt min midja och jag kände hur han lekte med baksidan av shortan med ena fingret.
Han lutade fram och det vart en lång varig kyss som var helt underbar. Vi satt där ett tag men tillslut reste sig Zayn upp och började gå mot den lilla köks delen som fanns här. Jag iaktog honom medans jag satte mig upp. Han vände sig om och bar på två tallrikar med ostmackor och två koppar choklad.
"When did you do all this?" frågade jag honom lite förvånat och väntade på svar.
"When you were asleep" han tog en liten pause och log brett mot mig. "I just finished when you called me" sa han och log mot mig och gav fram ena brickan till mig. Vi satt och åt ett tag och det påminnde mig om hemma. Mamma brukar alltig göra macka och varm choklad när jag är sjuk eller göra det till frulle när vi inte ätit det på länge. Jag saknade mamma riktigt mycket. Jag ville bara gå till henne och krama henne. Att vara borta från sin mamma nästan hela sommarlovet är lite jobbigt. Fast man måste ju vänja sig jag menar.. om 1 år flyttar jag väll hem ifrån och då måste jag ju leva henne och tåla att jag inte ser henne varje dag. Då kommer jag nog flytta hit. Och kanske när jag eller mamma har pengar så kan hon komma och hälsa på. Jag har alltid viljat på i London och när jag är 18 får jag bestämma själv. Jag ställde ifrån mig disken och tackade för maten med en stor bamsekram till Zayn och gick in på rummet för att byta om. Jag tog av mig legginsen jag hde på mig och knäppte upp shortan. Plötsligt hoppade jag till eftersom Zayn plötsligt öppnade dörren. Jag kännde hur jag vart röd i ansiktet eftersom jag inte gillar att byta om inför andra. De har jag aldrig gillat. Jag känner mig liksom obekväm då.
"Hello Sexy" sa han och gick mot mig. Jag tittade mot hans ögon men han tittade bara upp och ner på min kropp. Detta är första gången någon 'spanar in mig' (så vitt jag vet) så det kändes lite ovant.
"You talking to me like it was a week since we met and it was maybe 5 minutes ago."
"Yeah" sa han och tog ett andetag. "You looking good" sa han och blinkade mot mig. Han har ju sätt mig i underkläder förut. Tror jag. Jag fnittrade lite och svarade.
"You looking better" sa jag och tittade 'sexigt' på honom så som de gör i filmer. "Or should I say hotter" sa jag och gick sakta mot honom. Han la sina händer på min midja och förde tummarna upp och ner. Jag tar tag i tröj-kanten på baseboll jackan och trycker in honom mot mig och kysser honom hårt. Han kysser tillbaka och vi båda ramlar på sängen. Det utväcklas till en tungkyss men inget mer. Vi avbröts av att min mobil vibbrerade starkt på byrån. Jag ställde mig upp och kände Zayn ta tag i min hand.
"Can't you wait?" sa han och tittade på mig. Jag ville verkligen gulla lite mer med honom. Jag tittade på mobilen och såg att det var Jenna. Jag undrade verkligen vart hon var någonstans.
"I can wait" svarade jag honom och stort sätt föll ner mot honom i sängen igen.
Jennas Perspektiv -
"varför svarar hon inte jag vill ju prata!" nästan skrek jag ut högt och fnittrade lite efter. Igår kväll var det bästa på länge. Nej. Det var det bästa i mitt liv. Min oskuld, var borta. Men det var härligt. Och jag är helt och hållet kär. På ett säkert och bra sätt. Dunder kär. Tror jag.
"What?" hörde jag Harry säga bakom mig.
"Oh so your awake now?" jag vände mig om och tittade in i hans vackra ögon.
"Come here sexy" sa han med ett busigt léende på läparna. Jag la mig bredvid honom och han krama om mig.
"How long have you liked me?" sa jag efter en lång tystnad. "You know, that way" sa jag och väntade på svar.
"I don't like you to be honest" Jag satte mig upp och kände ilskan komma ut i kroppen. Är alla killar idioter.
Vid den här stunden var jag nära att nita honom. Jag gjorde mig smått beredd för att krossa hans fejs precis innan han öppnade munnen. "I don't like you" han tog ett andetag. "I love you" sa han och jag kände hur rodnaden kom fram i ansiktet. Det vart smått pinsamt pga att han säkert såg mitt arga ansikts uttryck.
"Oh" sa jag bara och la mig ner mot han. Ärligt. Jag var kär som bara den. Och han ÄLSKAR mig. Tydligen.
Det kändes lite konstigt och annorlunda. Jag visste inte vad jag skulle säga. Älskar jag honom tillbaka eller inte? Jag menar. Han har min oskuld i sina händer. Jag funderade länge och Harry nästan somnade igen. Men innan han jag svara.
"I, I think I love you to Harry" sa jag lite osäkert.
"You think?" sa han lite hest.
Jag tänkte ett tag. Eftersom jag inte vet 100% säkert. Han tittade in i mina ögon och jag fullständigt drunkna i dem. Pirret i magen kom fram. Nu var jag säker, jag var så jävla säker.
"I know" sa jag och tog en pause och upprepade. "I fucking know, I really love you" jag kände mig nästan smått upprörd av att säga det. "Oh my god I love you Harry" han kramade om mig och jag tog imot den. "I really love you, Harry Styles"
"And I really love you to" sa han med sin mjuka mörka röst.
Steffanis Perspektiv - 14:05
Halva dagen hade gått och jag och Zayn var påväg hem från gallerian. Vi glömde köpa mat igår till idag när vi var där så jag och Zayn gjorde det idag. Zayn har tagit några bilder med fans och till och med jag har fått vara med på en bild med ett fan som verkligen stöttade oss. Hon var riktigt snäll. Jag klickade in på twitter och såg att jag fått ca 10 000 mer följare. "Oh Holy Shit" tänkte jag högt utan att faktist tänka på att jag sa det ut i luften.
"What is it?" sa Zayn och tittade oroande på mig.
"What is it?" sa Zayn och tittade oroande på mig.
"Nothing" sa jag och tog ett andetag. "I just got chocked of how many followers I have on twitter" sa jag och han flinade lite och log. Vi gick vidare och jag tittade på nya tweets jag hade fått. Det var riktigt många.
'Go to hell' läste jag och bläddrade ner. 'I don't care if you are with him now. He can't love a ugly girl like you' jag kände tårarna bakom ögonen som bara ville tränga sig fram men jag stog emot. 'Fuck you steffani, go and die'
'Whore.' nästa... 'You can't be together, he'll never love you' där sprack det. Nu rann bara tårarna, det bara sprutade ut massa tårar. Jag verkligen hatade hur vissa betedde sig. Hur kan de vilja såra andra såhär? De känner inte mig. De vet inte hur jag är! Jag såg hur Zayn stannade upp och tittade på mig.
"Oh god, babe what is it?" frågade han och försökte få ögonkontakt med mig. Men jag ville inte titta in i hans ögon för då skulle han få se hur sårad jag är och jag vill inte få honom sårad.
"It's just" fick jag bara fram. Det kom inte ut några ord alls bara snyftningar och tårar.
"What babe?" sa han och jag gav honom telefonen. Han läste och jag tittade på honom. Jag såg hans ledsna blick som nu såg lite arg ut. "I so can't call them directioners" sa han och gav tillbaka mobilen till mig och tog upp sin. Jag tittade snabbt vad han gjorde och han klickade på twitter. Jag tittade tillbaka till min mobil och tog ett andetag:
"What are you doing?" snyftade jag fram men harklade mig.
"Giving the haters a tweet" sa han och sedan tittade på mig. "I love you so much Steff" sa han och kramade om mig. Han avslutade den tröstande kramen och vi började sakta gå. Han tröck på tweet knappen och jag väntade med att titta vad han skrev för än vi var hemma. Vi började prata om annat och han verkligen försökte muntra upp mig och det hjälpte smått. Men jag var fortfarande sårad av deras hårda ord.
Jag svalde hårt 'fuck haters, de kan ta sig i röven' tänkte jag och log för mig själv. 'posetiv ska jag vara och vara stark' tänkte jag på nytt och tittade på zayn. Jag vart varm inom bords och nu tittade han tillbaka på mig igen. Han stannade upp och vi tittade på varran länge. Han såg busig ut.
"Zayn NO, NOT AGAIN!" skrek jag medans han bar upp mig över axeln. "OMG ZAYN LET ME DOWN!" skrek jag och skrattade samtidigt. Han skrattade och lyfte ner mig i 'bröllops ställning' eller vad man ska kalla det som imorse. Ena armen runt ryggen och andra runt knäna. Han tittade in i mina ögon och gick samtidigt. Jag var verkligen kär i honom. Djupt kär. Inget kan dämpa mig nu. Inte äns dem på twitter. Zayn släppte ner mig och vi gick in i porten till hotellet. Vi gick in i hotellrummet och vi satte oss i soffan. Jag lutade mig mot hans axel medans han hade sin hand vid min midjan och fingerlekte med tröjkanten.
Jag gick in på twitter och tittade trenderna. Näst längst upp stog det 'Zayn + Steff' Jag log brett och visade Zayn. Han log också och gav mig en puss på pannan. Jag tittade på mobilen och gick in på 'Anslut' och såg zayns tweet. 'I'm Pist OFF! Are you happy know? You made me sad, really sad. You giving @SteffaniLinder so much hate. Just stop and respect her, you don't know here. I love her! I really do! Deal with it"
50+ retweets 50+ favoritmarkeringar .
"Oh my god how I love you Zayn!" sa jag oväntat högt. Jag tittade upp på honom och han böjde sig ner för en kyss. Jag kände hur det vibbrerade i byxfickan. Jag avbröt våran kyss och tog upp mobilen. Det var Harry som ringde. Jag ställde mig upp och gick smått iväg som jag nästan alltid gör när jag pratar i telefon.
"Who is it?" hörde jag Zayn säga.
"Haz" svarade jag med en lite undrande blick. Zayn lyfte på ena ögonbrynet som han gör ibland och det fick mig att skratta. Jag svarade och tog ett andetag. "Hello Harry?" sa jag frågande och väntade på svar.
"STEFFANI FÖR FAN vi MÅSTE prata och på SVENSKA så att varken Harry eller Zayn fattar" hörde jag Jenna skrika i luren. "Okay it's Jenna" sa jag till Zayn och la luren mot örat igen. Zayn tittade frågande på mig men jag vände mig om och fortsatte samtalet. "Varför har du Harrys mobil?" frågade jag och väntade igen på svar.
"Jo." sa hon och suckade. "Lång historia som jag ska berätta nu.. ja, vart börjar jag" sa hon och suckade igen.
"Jag och Rick" började hon.
"Ja?" sa jag frågande och det vart en tyst paus mellan oss.
"Jag har kommit fram att han är ett stort rövhål och vi har gjort slut" sa hon snabbt.
"Vänta... VA?!" nästan skrek jag ut.
"What is it babe?" hörde jag Zayn fråga.
"Zayn, I'll talk to ya later after this ok" sa jag och gick in till sovrummet. "VAD FAN SA DU" ropade jag ut till henne. "Du han inte mena allvar! du och han är ju paret asså WHAT!" sa jag. Jag var riktigt förvånad. Jag la handen över munnen och bara stog och gapade.
"Ja men asså han var otrogen och skit" sa hon och tystnade.
"Och du låter inte äns ledsen" sa jag och gapade fortfarande.
"Tro mig. Jag var riktigt krossad men" hon tystnade igen.
"Oj. jag är hemskt ledsen Jen asså oh my god asså Jen är du ok" sa jag. Jag visste inte vad jag skulle säga.
"Jag mår bättre än bäst" sa hon. Hon lät faktist bra. Men hur kan hon efter deras perfekta förhållande. Vilken idiot han är som är otrogen. Han är som hon uttryckte det, ett rövhål.
"Hur kan du må bra efter detta?" frågade jag henne och hon tog ett andetag. Det hördes.
"Jo, Harry kom in och" sa hon och jag väntade tålmodigt på vad hon skulle säga här näst.
"vi pratade och jag var fortfarande arg och uppspelt. Och jag är typ kär i han" hon tog ett andetag. "kortfattat" sa hon och jag log.
"Men gud vad gulligt!" ropade jag ut i luften. Jag har sätt tendenser på Harry att han gillar Jen.
"Han typ" hon tog ett andetag till och mumlade. "---tog---uld"
"Va?" sa jag. Hon mumlade kraftigt.
"Han--tal-skuld"
"Vad säger du Jenna?" sa jag och vart nästan lite irriterad att hon mumla så mkt.
"Han tog min oskuld" sa hon och tystnade. Jag tappade hakan. De har haft...
"Hade NI SEX" sa jag uppspelt och högt. Jag hörde steg mot dörren. Dörren öppnades och jag såg Zayn.
"You said that loud and I think I understand that you just said" sa Zayn och hade smått också tappat hakan.
"Zayn... we talk later ok?"
"Ok babe" sa han och gick ut och stängde dörren försiktigt.
"VA?!" hörde jag Jen säga andra sidan luren. "FATTA HAN?!" skrek hon.
"Ja det gjorde han. Men asså det är väll inte så farligt. Det är min pojkvän och Haz bästa polare" sa jag och suckade. "Asså jag kan fan inte se dig och Harry göra DET framför mig" sa jag och fnissa lite.
"Du, jag vill bara säga" sa hon och tog en paus. "Det var den bästa natten i mitt liv" sa hon och jag log för mig själv.
"Bättre än när vi säg de dära killarna bada nakna mitt i natten när vi var 13?" sa jag och skrattade.
"Den var svår den" sa hon och började skratta. "men ja, till och med bättre än det"
Hon lät glad. Bättre än förväntat. MYCKET bättre än förväntad om man ska vara tydlig. Harry gjorde henne glad. Men... var hon kär på riktigt eller var han bara en liten tröst nalle?
"Jen. Är du kär på riktigt nu då?" frågade jag och väntade.
"Jag frågade mig själv samma sak imorse" sa hon och pausade.
"Nå?" sa jag.
"Jag är fucking kär Steff. På riktigt. JAG ÄR KÄR I HARRY STYLES" skrek hon ut. "På riktigt, och han i mig" jag fnittrade lite och hon fortsatte flabba.
"Det känns som att jag dansar på rosa moln" sa hon lite ironiskt. Jag började skratta riktigt mycket. "Nej men seriöst jag känner mig bättre, mycket bättre, satans mycket bättre"
"Okej jag fattar" avbröt jag henne och fnittrade.
"än med honom än med idioten" sa hon. Jag kände på mig att hon satt och log. Precis som jag. Jag var ärligt talat glad för henne nu. Som bara den. Harry och hon skulle bli ett mycket gulligare par.
KAAAAAAPIIIIITEEEEL 12!! JAA! Såå... jag har inte skrivit så mycket och aktivt nej jag vet. Men... iallafall!! Vad tycks om kapitlet? 5 kommentarer och jag börjar DIREKT skriva efter hela midsommar firandet. 13 kommentarer och jag publicerar det efter midsommar firandet!
----> Kolla in och gilla facebook sidan! Ni får Sneak Peaks, info, tid och datum och annat smått och gott! http://www.facebook.com/#!/EqualsLoveNovell/
----> Kolla in och gilla facebook sidan! Ni får Sneak Peaks, info, tid och datum och annat smått och gott! http://www.facebook.com/#!/EqualsLoveNovell/
Kap 11 - Peckish for it
Previous - (Jennas perspektiv) Fredag
Min ilska gick upp högre och högre i statistik och jag kände hur jag kokade av ilska.
"Jenna, jag förstår din ilska" han hade slutat darra i rösten nu. "Och jag tänker inte ångra det jag gjort riktigt" sa han och jag kände hur tårarna rann i floder ner över mina kinder. "Du vill ju liksom aldrig, och jag vill vara med henne, jag har liksom tappat dig" Ilskan i kroppen steg ut i armarna till händerna. Jag slog handen i stengolvet och det gjorde fruktansvärt ont. Men jag brydde mig inte. Jag tittade på handen och såg att jag börjat blöda. Men jag brydde mig inte.
"FAN DIG RICH! MÅ DJÄVULEN TA DIG I RÖVEN Å MÅ DIG LIDA! DET ÄR SLUT DIN IDIOT OCH JAG HATAR DIG" jag stängde hastigt av samtalet och jag kände hur ansiktet brände. Jag grät fortfarande i floder. Jag var krossad, sönder. Helt, helt förstörd.
21.11 samma dag
Jag slängde mobilen på golvet och la händerna mot ögonen. Tårarna slutade aldrig och jag tröck handflaterna ännu hårdare mot dem. Jag kletade ut sminket över mina kinder men brydde mig inte.
Plötsligt fick jag ett ryck. Jag tittade upp och såg att dörrhandtaget rörde sig. Den öppnade sig och jag tittade ner på golvet.
"Jenna, Lou went to Niall and Liams place and going to sleep there and Zayn and Steff went home to your place, do you wanna.." han slutade prata, det var Harry.
"Have you cried Jen?" frågade han och satte sig långsamt och mjukt bredvid mig. Jag kände hans blick mot mig. Jag ville inte gråta inför honom så jag slutade. Jag kände mig lite bättre nu när han kom in. "What happend Jenna?" frågade han nu och jag var helt stum. "Can you please answer, I can maybe help" min ilska kom fram ännu en gång och jag började skrika.
"YOU CAN'T DO A SHIT!" skrek jag mot honom och ställde mig upp.
"Jenna, what happend?"
"MY BOYFRIEND HAVE FUCKING BANGED A SLUT AND DON'T REGRET IT AND HE DOESN'T LOVE ME AND I HAVE LOVED A IDIOT FOR 4 FREAKING YEARS AND.." Min ilska bara sprutade ut på honom utan att jag tänkte på det. "PLEAS JUST DON'T ASK ANY MORE! I HATE HIM AND AAAAAAAAAAH" Jag skrek högt och Harry verkade vara i chock. Han sa ingenting. Utan iaktog min dramatisering. Vi var tysta ett tag men tillslut öppnade han munnen och avbröt tystnaden.
"What un idiot" där kunde jag inte hålla mig längre.
"DON'T YOU UNDERSTAND HARRY?! HE HAVE FUCKED A 'HOT GIRL' AND SAYS THAT I NEVER WANNA DO IT AND OUR RELATION SHIP HAVE JUST BEEN A LIE, HES SUCH A, A, A I DON'T KNOW I CAN'T FREAKING HANDLE IT"
"I mean.." han tystnade och tittade in i ögonen på mig. "You don't deserve this sadness and.." han tog en paus igen och fortsatte. "I would never do something like that to you, I mean.." min ilska sjönk vid de orden. 'Jag skulle aldrig göra så mot dig', vad menar han? att han aldrig skulle vara otrogen mot mig, att han.. I det ögonblicker slog det mig. Men det kunde inte vara möjligt, är han kär i mig? Och jag i honom? Inte förs en nu la jag märke till att jag hade fjärilar i magen när jag hörde hans röst. Jag satte mig långsamt bredvid honom och andades ut.
"Jenna, look at me" sa han och jag vred huvudet mot honom. Han tog sin tumme och tog bort det utkletade sminket från mina kinder. Han la ena fingret under min haka och lutade den uppåt eftersom jag ville titta ner i knät hela tiden. Han tittade djupt in i mina ögon och pirret var i hela kroppen. Nu började jag känna mig lite mer åt det andra hållet. Lite sugen. Jag hoppade längre in på sängen och kramade om Harry och drog med honom. Han rullade nästan och jag började små skratta. Han log och kom närmare mig och jag lutade mig snabbt mot honom också och vi kysstes. Vi kysstes en lång stund och det utvecklades till något mer. Efter några minuters hångel låg Harry över mig med händerna rint min midja vid svanken. Jag kände hur han förde ner händerna och de var nu på min rumpa. Jag brydde mig inte om det för jag tror jag gillade det. Jag tror jag vart kär i honom hela tiden jag varit här. Men att jag har förträngt det, jag har lagt känslorna och tankarna bakom lås och bom eftersom jag var ju tillsammans med någon som visade sig vara en idiot. Nu kändes det rätt. Jag vart mer och mer sugen men jag visste inte på vad. Harry kysste mig vildare och nu, just nu insåg jag vad jag var sugen på och vad som skulle hända. Jag förde mina händer nerför hans rygg och tog tag i tröjkanten och drog av hans tröja. Jag la ena handen på hans muskliga mage medans vi förtfarande kysstes. Harry gjorde nu samma sak. Jag tog av mig byxorna och efter någon minut var vi båda liggandes där i underkläder. Vi kysstes en lång stund och hans händer fördes runt min rugg mot bh bandet och öppnade det. Mitt sug var på hög nivå.
Steffanis perspektiv - (Lördag) 9.07
Jag vaknade upp av att någon rörde sig. Det var Zayn. Jag hade övernattat hos honom i natt. Jag la handen runt hans midja och han ryckte svagt till. Han vände sig om och innan jag vet ordet av får jag än härlig morgon kyss rakt på munnen. Jag och Zayn hade pratat lite om varrandra igår och han vart ärligt rätt chockad att jag var oskuld. Inte vet jag varför men jag har ju inte blivit av med den eftersom jag inte haft en pojkvän sedan 14 års ålder och ville vara oskuld en tag till. Och i denna sekund kom jag på vad jag glömde att prata om igår, om när jag ska hem till sverige igen och hur vi gör med det. Jag tittade på Zayn och gäspade lite svagt.
"Goodmorning babe" sa jag och log mot honom. Han log genast illbaka och svarade.
"Goodmorning sexy" sa han och tog bort en hårslinga som hängde över ansiktet.
"Do you know when I'm going home to sweden again?" frågade jag honom och väntade på svar även fast jag egentligen vet vad svaret blir.
"No, I hope its not soon" sa han och log men sedan gäspade. Han lekte med mitt hår mellan fingrarna och tittade djupt in i mina ögon.
"In about just a couple of months" sa jag och suckade.
"No? Really?" sa han och jag nickade. Det vart en liten tystnad mellan oss men den var rätt mysig. Det var ingen riktigt pinsam tystnad som det kan vara ibland.
"I'll come with you" sa han och avbröt tystnaden. Han höll fortfarande på att leka med mitt hår.
"What?" sa jag och tittade smått förvånat på honom.
"Yeah! I'm going to miss ya to much if I stay here" sa ha och log mot mig. Hans léende var så fint att det bara inte kunde motstå att le tillbaka. "I'd love to meet your family!" sa han sedan och gäspade enu en gång. Och då kom jag på att jag faktist inte har träffat hans familj än.
"Yeah and I wanna meet yours" sa jag och log brett mot honom.
"What about sunday?" sa han och log så som bara han kan göra mor mig.
"Yeah, so soon?" sa jag och fortfarande. "Yeah sure! Call them and check if it works for them!" sa jag och sken upp i ett léende. Jag ville verkligen träffa hans familj. Skaparna till denna person måste vara sjukt trevliga och goa.
"Do you have sisters or brothers?" frågade jag nyfiket och väntade på ett svar.
"Yeah three sisters" sa han och gäspade en gång till.
"How fun!" sa jag och i samma sekund kom jag på att jag inte sett eller hört av Jen sedan 21 igår. Vart var hon? Jag gick upp ur sängen och drog på mig en rutig shorta jag fick låna av Zayn och gick til byrån för att hämta mobilen jag hade på laddning. Jag drog ur laddaren och hoppade i säng på mage bredvis Zayn som kramade om mig.
"Oh, how I love you" sa han och tittade sedan ner på mig.
"Aaaaw, I love you to" sa jag och kysste honom. "Do you know where Jen is?" sa jag och avbröt kyssen.
"No, I didn't saw here after her phone call. We went here before she were finished with it" sa han och började leka med mitt hår igen. Alltså såg jag henne sist hos Harry. Jag knappade in hennes nummer på mobilen och ringde. Det gick 2 signaler och jag hörde en röst:
"Sscchh! Ring igen om en timme" och la på. Jag tittade på mobilen och rynkade pannan.
"Haha, what happend" frågade Zayn å fnissade lite medans han tittade lite smått undrande på mig.
"She said 'Sscchh call me in un hour'" sa jag och fnissade lite jag med. Jag gick in på min och Jennas meddelansen på mobilen och började skriva in ett meddelande till henne.
"Vart är du? :) x" jag tröck på skicka och efter ett par sekunder fick jag ett svar från henne.
"Jag berättar sen. Mycket har hänt på en natt x" fick jag som svar och jag låste mobilen igen.
"Do you wanna sleep one more hour?" frågade jag Zayn å han nickade. Han kramade om mig runt midjan och jag kramade tillbaka. Efter bara några minuter sov jag tungt, jag var så lycklig med Zayn.
Förlåt att kapitlet blev så kort men Jag hade skrivit riktigt mycket och sedan försvann hela kaptlet och jag fick skriva om. Aja, Vad tycker ni?
Kommentarer gör min på skriv humör! (snälla tipsa om min novell till andra personer, tack i förväg) PUSS! - Emilia xx
(obs- Har inte läst igenom)
Min ilska gick upp högre och högre i statistik och jag kände hur jag kokade av ilska.
"Jenna, jag förstår din ilska" han hade slutat darra i rösten nu. "Och jag tänker inte ångra det jag gjort riktigt" sa han och jag kände hur tårarna rann i floder ner över mina kinder. "Du vill ju liksom aldrig, och jag vill vara med henne, jag har liksom tappat dig" Ilskan i kroppen steg ut i armarna till händerna. Jag slog handen i stengolvet och det gjorde fruktansvärt ont. Men jag brydde mig inte. Jag tittade på handen och såg att jag börjat blöda. Men jag brydde mig inte.
"FAN DIG RICH! MÅ DJÄVULEN TA DIG I RÖVEN Å MÅ DIG LIDA! DET ÄR SLUT DIN IDIOT OCH JAG HATAR DIG" jag stängde hastigt av samtalet och jag kände hur ansiktet brände. Jag grät fortfarande i floder. Jag var krossad, sönder. Helt, helt förstörd.
21.11 samma dag
Jag slängde mobilen på golvet och la händerna mot ögonen. Tårarna slutade aldrig och jag tröck handflaterna ännu hårdare mot dem. Jag kletade ut sminket över mina kinder men brydde mig inte.
Plötsligt fick jag ett ryck. Jag tittade upp och såg att dörrhandtaget rörde sig. Den öppnade sig och jag tittade ner på golvet.
"Jenna, Lou went to Niall and Liams place and going to sleep there and Zayn and Steff went home to your place, do you wanna.." han slutade prata, det var Harry.
"Have you cried Jen?" frågade han och satte sig långsamt och mjukt bredvid mig. Jag kände hans blick mot mig. Jag ville inte gråta inför honom så jag slutade. Jag kände mig lite bättre nu när han kom in. "What happend Jenna?" frågade han nu och jag var helt stum. "Can you please answer, I can maybe help" min ilska kom fram ännu en gång och jag började skrika.
"YOU CAN'T DO A SHIT!" skrek jag mot honom och ställde mig upp.
"Jenna, what happend?"
"MY BOYFRIEND HAVE FUCKING BANGED A SLUT AND DON'T REGRET IT AND HE DOESN'T LOVE ME AND I HAVE LOVED A IDIOT FOR 4 FREAKING YEARS AND.." Min ilska bara sprutade ut på honom utan att jag tänkte på det. "PLEAS JUST DON'T ASK ANY MORE! I HATE HIM AND AAAAAAAAAAH" Jag skrek högt och Harry verkade vara i chock. Han sa ingenting. Utan iaktog min dramatisering. Vi var tysta ett tag men tillslut öppnade han munnen och avbröt tystnaden.
"What un idiot" där kunde jag inte hålla mig längre.
"DON'T YOU UNDERSTAND HARRY?! HE HAVE FUCKED A 'HOT GIRL' AND SAYS THAT I NEVER WANNA DO IT AND OUR RELATION SHIP HAVE JUST BEEN A LIE, HES SUCH A, A, A I DON'T KNOW I CAN'T FREAKING HANDLE IT"
"I mean.." han tystnade och tittade in i ögonen på mig. "You don't deserve this sadness and.." han tog en paus igen och fortsatte. "I would never do something like that to you, I mean.." min ilska sjönk vid de orden. 'Jag skulle aldrig göra så mot dig', vad menar han? att han aldrig skulle vara otrogen mot mig, att han.. I det ögonblicker slog det mig. Men det kunde inte vara möjligt, är han kär i mig? Och jag i honom? Inte förs en nu la jag märke till att jag hade fjärilar i magen när jag hörde hans röst. Jag satte mig långsamt bredvid honom och andades ut.
"Jenna, look at me" sa han och jag vred huvudet mot honom. Han tog sin tumme och tog bort det utkletade sminket från mina kinder. Han la ena fingret under min haka och lutade den uppåt eftersom jag ville titta ner i knät hela tiden. Han tittade djupt in i mina ögon och pirret var i hela kroppen. Nu började jag känna mig lite mer åt det andra hållet. Lite sugen. Jag hoppade längre in på sängen och kramade om Harry och drog med honom. Han rullade nästan och jag började små skratta. Han log och kom närmare mig och jag lutade mig snabbt mot honom också och vi kysstes. Vi kysstes en lång stund och det utvecklades till något mer. Efter några minuters hångel låg Harry över mig med händerna rint min midja vid svanken. Jag kände hur han förde ner händerna och de var nu på min rumpa. Jag brydde mig inte om det för jag tror jag gillade det. Jag tror jag vart kär i honom hela tiden jag varit här. Men att jag har förträngt det, jag har lagt känslorna och tankarna bakom lås och bom eftersom jag var ju tillsammans med någon som visade sig vara en idiot. Nu kändes det rätt. Jag vart mer och mer sugen men jag visste inte på vad. Harry kysste mig vildare och nu, just nu insåg jag vad jag var sugen på och vad som skulle hända. Jag förde mina händer nerför hans rygg och tog tag i tröjkanten och drog av hans tröja. Jag la ena handen på hans muskliga mage medans vi förtfarande kysstes. Harry gjorde nu samma sak. Jag tog av mig byxorna och efter någon minut var vi båda liggandes där i underkläder. Vi kysstes en lång stund och hans händer fördes runt min rugg mot bh bandet och öppnade det. Mitt sug var på hög nivå.
Steffanis perspektiv - (Lördag) 9.07
Jag vaknade upp av att någon rörde sig. Det var Zayn. Jag hade övernattat hos honom i natt. Jag la handen runt hans midja och han ryckte svagt till. Han vände sig om och innan jag vet ordet av får jag än härlig morgon kyss rakt på munnen. Jag och Zayn hade pratat lite om varrandra igår och han vart ärligt rätt chockad att jag var oskuld. Inte vet jag varför men jag har ju inte blivit av med den eftersom jag inte haft en pojkvän sedan 14 års ålder och ville vara oskuld en tag till. Och i denna sekund kom jag på vad jag glömde att prata om igår, om när jag ska hem till sverige igen och hur vi gör med det. Jag tittade på Zayn och gäspade lite svagt.
"Goodmorning babe" sa jag och log mot honom. Han log genast illbaka och svarade.
"Goodmorning sexy" sa han och tog bort en hårslinga som hängde över ansiktet.
"Do you know when I'm going home to sweden again?" frågade jag honom och väntade på svar även fast jag egentligen vet vad svaret blir.
"No, I hope its not soon" sa han och log men sedan gäspade. Han lekte med mitt hår mellan fingrarna och tittade djupt in i mina ögon.
"In about just a couple of months" sa jag och suckade.
"No? Really?" sa han och jag nickade. Det vart en liten tystnad mellan oss men den var rätt mysig. Det var ingen riktigt pinsam tystnad som det kan vara ibland.
"I'll come with you" sa han och avbröt tystnaden. Han höll fortfarande på att leka med mitt hår.
"What?" sa jag och tittade smått förvånat på honom.
"Yeah! I'm going to miss ya to much if I stay here" sa ha och log mot mig. Hans léende var så fint att det bara inte kunde motstå att le tillbaka. "I'd love to meet your family!" sa han sedan och gäspade enu en gång. Och då kom jag på att jag faktist inte har träffat hans familj än.
"Yeah and I wanna meet yours" sa jag och log brett mot honom.
"What about sunday?" sa han och log så som bara han kan göra mor mig.
"Yeah, so soon?" sa jag och fortfarande. "Yeah sure! Call them and check if it works for them!" sa jag och sken upp i ett léende. Jag ville verkligen träffa hans familj. Skaparna till denna person måste vara sjukt trevliga och goa.
"Do you have sisters or brothers?" frågade jag nyfiket och väntade på ett svar.
"Yeah three sisters" sa han och gäspade en gång till.
"How fun!" sa jag och i samma sekund kom jag på att jag inte sett eller hört av Jen sedan 21 igår. Vart var hon? Jag gick upp ur sängen och drog på mig en rutig shorta jag fick låna av Zayn och gick til byrån för att hämta mobilen jag hade på laddning. Jag drog ur laddaren och hoppade i säng på mage bredvis Zayn som kramade om mig.
"Oh, how I love you" sa han och tittade sedan ner på mig.
"Aaaaw, I love you to" sa jag och kysste honom. "Do you know where Jen is?" sa jag och avbröt kyssen.
"No, I didn't saw here after her phone call. We went here before she were finished with it" sa han och började leka med mitt hår igen. Alltså såg jag henne sist hos Harry. Jag knappade in hennes nummer på mobilen och ringde. Det gick 2 signaler och jag hörde en röst:
"Sscchh! Ring igen om en timme" och la på. Jag tittade på mobilen och rynkade pannan.
"Haha, what happend" frågade Zayn å fnissade lite medans han tittade lite smått undrande på mig.
"She said 'Sscchh call me in un hour'" sa jag och fnissade lite jag med. Jag gick in på min och Jennas meddelansen på mobilen och började skriva in ett meddelande till henne.
"Vart är du? :) x" jag tröck på skicka och efter ett par sekunder fick jag ett svar från henne.
"Jag berättar sen. Mycket har hänt på en natt x" fick jag som svar och jag låste mobilen igen.
"Do you wanna sleep one more hour?" frågade jag Zayn å han nickade. Han kramade om mig runt midjan och jag kramade tillbaka. Efter bara några minuter sov jag tungt, jag var så lycklig med Zayn.
Förlåt att kapitlet blev så kort men Jag hade skrivit riktigt mycket och sedan försvann hela kaptlet och jag fick skriva om. Aja, Vad tycker ni?
Kommentarer gör min på skriv humör! (snälla tipsa om min novell till andra personer, tack i förväg) PUSS! - Emilia xx
(obs- Har inte läst igenom)
Kap 10 - Those Glasses
Previous - (Fredag)
Do you wanna hang out with me and the other boys tomorrow? :) x frågade han och jag svara,
Yeah! That should be really fun actuatelly... I'll bring Jenna! :)) xx svarade jag och struntade i den chockartade situationen och blev förväntans full över morgondagen.
"Du följer med och är med One Direction imorn va" sa jag och blinkade till Jen.
"Säg inte One Direction det låter så konstigt." sa hon och jag nickade. "Självklart hänger jag med!" sa hon sedan och log mot mig. Jag log tillbaka och vi tittade på varrandra. Det vibbrerade och lät från mobilen och jag tog upp den. Jag öppnade den och lästa Ofc you'll bring her ;) I can't wait! Were do we meet? :) xx Jag log för mig själv och svarade I can't wait either! ;D Can we meet at the sea there we... kissed? ;)) xoxo jag skickade och fick svar snabbt. Okay babe ;) xxx
Jennas Perspektiv - (en vecka senare) 13.43
"Ska vi träffa boisen senare idag eller?" hör jag från hallen. Jag orkade inte svara utan bara log för mig själv framför spegeln medans jag satte på mina örhängen. Jag märkte hur Steff suckade i hallen och vred på sig. "Jag tar det som ett ja" sa hon och slog in ett nummer på mobilen. Antagligen till Zayn. De har vart med varran varje dag nästan. Det har bara vart Steff å Jag i 5 dagar på hela tiden då vi är här. Hon har till och med nästan sovit hos dem! Fast hon ville nt att jag skulle gå hem mitt i natten själv och vi har ju lovat att ta hand om varran så hon följde med mig hem. Det är ju inte så att jag inte gillar att vara med killarna men asså vi kom ju hit för att umgås med varran. Inte för att vara med One Direction i 3 månader. Okej vi ville ju ragga killar, eller rättare sagt hon ville det, men iallafall! Jag avbröt min tanke med att jag kom på att Rich inte ringt mig på flera dagar. Jag undrade varför å bestämde mig att ringa honom. Jag tog upp mobilen å gick in på kontakter. Jag ångrade mig snabbt å la tillbaka mobilen i ficka. Jag ringer sen, tänkte jag högt och gick till hallen och satte på mig skorna. Jag tittade efter Steff som pratade i telefonen och såg riktigt lycklig ut. Det var länge sedan jag såg Steff vara så glad över en kille. Hon har inte riktigt vågat på ett seriöst förhållande sedan vi var 14. Hon var tillsammans med en kille som hette Filip som var ett år äldre än oss som hon då hade sett han å någon tjej rå hångla med någon tjej hon inte visste vem det var. Hon grät hela dagarna förutom i skolan. Hon vart så krossad. I ca 3 år har hon vart singel å aldrig vågat gå nära en kille. Inte äns titta. Och han har vart rätt avis på mig eftersom jag har ju den finaste, snällaste killen i världen! Vi har ju vart tillsammans i 4 år nu! Han skulle aldrig göra något som Steffs förra ex gjorde! Aldrig! Han skulle inte äns tänka tanken! Vi älskar varran för mycket för otrogenhet och dumheter. Åh var jag saknar honom!
Jag tittar upp och tittar efter Steff. Hon lägger ner mobilen i fickan och går mot mig.
"Han är redan här nere!" sa hon och log brett.
"Let's go then!" sa jag och inte för nu la jag märke till hennes outfit. Hon hade lockat håret riktigt mycket. Det såg kort ut gämfört med hennes vanliga hår längd. Han hade på sig ett par höga, vita shorts och en beige genomskinlig topp med ett vitt linne under. Vi tog trapporna ner och ine vat jag varför. Antagligen ville väll Steff göra en fin entré för Zayn genom att gå ner snyckt för trappan. Men det ända jag kunde tänka på var Rich! Saknar verkligen honom! Hans finhet och godhet! Konstigt att han inte har ringt...
Zayn's Perspektiv -
Där kom hon. Ner för trappan. Inte fören nu ser hon mig och börjar små springa. Hon var så sjukt fin.
Jag börjar gå fram mot henne å räcker ut armarna och får en perfekt kram, en sådandär bara hon kan göra. Vi har kännt varran i bara ett par veckor, men det känns som evigheter. En fantastisk tid jag alltid kommer ha med mig! Vi är kära, förälskade och jag har aldrig varit så lycklig över att träffa en tjej förut. Hon är bara så, perfekt. Jag tittar ner på henne och hon tittar up.
"Hey babe" sa jag och dränks i hennes vackra ögon. Hon lytar sig mer mot mig och kysser mig och jag besvarar den. Varenda kyss från henne är ett paradis av glädje. Jag ser lite längre bort att Harry har gått till Jenna och gett henne en -Hej på dig kram- sedan går de andra killarna till henne å ger henne en -hej kram- de me. De vänder sig mot oss och vi släpper taget. Jag går fram till Jenna och ger henne en hälsnings kram och de andra till Steff.
"What a hug party!" hör jag Louis säga och le lite. Jag ser Harry titta på Jenna. Han försöker få ögonkontakt men Jenna är i sina egna tankar. Harry har pratat rätt mycket om henne i ett par dagar. Han har flirtat och försökt länge även fast han vet att hon har en pojkvän. Jag börjar faktist tro att han gillar henne. Mer än vänner, fast att han försöker att dölja det, eftersom hon har en kille liksom. Borde prata med honom sen, lite alvar. Jag pratade nämligen med Jenna förut, Hon hade en kille som hon var lyckligt kär i och vart tillsammans med i.. 3 år. Elr 4.. elr(?) nä jag vet inte. Något sådant var det iallafall.
Alla små chattrar med varran och vi börjar gå mot gallerian. Efter ett par timmars nöje går in på en accesoar affär och jag tar på mig ett par fake glasögon och 'poce-ar' framför Steff medans hon fnittrar och tar ett foto.
"You actuatelly kinda sexy in those glasses" sa hon och blinkade mot mig. Hon blev smått röd om kinderna och väntade på svar.
"So you like these?" frågade jag och tittade in i hennes ögon.
"Yeah really much" sa hon och log stort.
"Then I'll take it" sa jag och började gå mot kassan.
"What?" sa hon och gick efter.
"I'll buy it" sa jag och log mot henne. Hon log brett mot mig och vi ställde oss i kön. "Do you and Jen wanna eat with us tonight? We're gonna it at Nandos" Jag fnissade lite för mig själv och fortsatte. "Niall chosed the dinner for today" sa jag och tittade mot hans håll. Han stog bredvid Liam, Louis och Jen som stog och tittade på hattar. De skrattade smått och pratade för fullt. Jag tittade längst väggen och såg Harry titta på dam-smycken och snegla mot Jenna. Han tog en av dem och började gå hit till kön. Han ångrade sig efter några sekunder och hängde tillbaka det.
"We'd loved to" sa Steff och jag tittade på henne igen. Hon mimade något till Jenna och hon nickade.
"Great" nästan ropade jag ut och gav henne en lätt puss på munnen och vände mig mot hon i kassan. Jag betalade glasögonen och satte på mig dem direkt efter.
En flicka i 15 års åldern kom fram till mig och frågade om ett foto och mer än självklart sa jag att det gick bra.
"Is it true that she is you girlfriend?" sa hon efter att tagit fotot och pekade på Steff.
"Yes it's true" sa jag och log mot henne. Fanet gick fram till Steff och viskade i hennes öra. Steff la handen på munnen och började nästan skratta. Hon blev aldelles röd om ansiktet och svarade,
"Who learned you those things?" sa hon och kvävde ett skratt. "No we havn't" sa hon och fanet nickade.
"Your lucky, take care of him for me OK?" sa fanet och Steff log.
"I know, and Yes I will take care of him, I promise" sa hon. Hon var så sjukt fin och så sjukt snäll och accepterade alla fans. Jag tror hon tyckte det var lite kul med den ändå. Hon tittade på mig och fanet gick till de andra killarna och bad om ett foto. Hon frågade Harry något och han rådnade han också och vifftade på huvudet från höger till vänster. Flickan gick iväg nöjt och inte förs nu väcktes min nyfikenhet på vad hon sa till Steff med tanke på hennes reaktion.
"What did she asked?" frågade jag Steff och hon började fnittra.
"You don't even wanna know" sa hon och härmade Liams tonart från någon dag innan när killarna hade vart lite perversa i humorn.
"I wanna know" sa jag, så nyfiken som jag var.
"okay" sa hon och harklade sig. Hon lutade mot mig och viskade i mitt öra,
"She asked if you had 'banged' me" sa hon och rådnade och fnittrade lite. Jag brast ut i skratt och Steff med. Vi lugnade ner och och jag kramade om Steff. Jag lutade mig mot henne och våra munnar möttes och där stog vi nu och kysstes.
Plötsligt hör jag Liams röst.
"Come on guys, we're going to Nandos now" ropade han och vi avbröt den underbara kyssen och små sprang till de andra som var påväg ut från gallerian.
"Wait guys! I need to do something" sa Harry och vi stannade upp och väntade på han medans han sprang tillbaka till affären.
Jennas Perspektiv - (23.01)
Hela dagen hade gått och alla var mätta och belåtna och vi satt å tittade klart på en film. Det var säkert bara 10 minuter kvar på den. Niall hade somnat och inte förän nu kom jag på att jag skulle ringa Rich. Jag går iväg och tar upp mobilen.
"Where are you going?" hörde jag Harry säga. Jag pirrade lite i kroppen av att höra hans röst. Jag ignorerade pirrandet eftersom jag visste att det inte var bra, eftersom jag har ju Rich.
"I'm going to call my boyfriendm i'ts going to take about 10 minutes so be right back" sa jag och gick in i Harrys sovrum. Vi var nämligen i Louis och Harrys lägenhet.
Jag slog nummret till Rich och han svarade efter rätt många signaler.
"Hej jag är lite upptagen, kan jag ringa senare" sa han och lät anfådd.
"Hej Rich" sa jag lite osäkert. Varför var han anfådd?
"Oj! Hej. Jen! Jag tänkte ringa dig" sa han och lugnade ner sig lite.
"Varför har du inte ringt tidigare?" frågade jag och väntade på svar.
"Kan du gå ut får ett par minuter?" sa han till någon i rummet. Jag hörde en ljus röst som svarade och en dörr som öppnades och stängdes.
"Hej älskling" sa han och harklade sig. "Jag har gjort något dumt, typ, eller jag måste berätta en sak" sa han och tystande.
"Vad då?" sa jag och väntade förväntansfullt på ett svar. Det var så skönt att få höra hans röst. "Jag har vart så orolig! Du har ju inte ringt och jag har saknat dig älskling" sa jag innan han hann svara.
"Jo det är så att" han tog en paus och han darrade i rösten. "Jag älskar dig men asså" han tog en paus till.
"Vadå Rich?" sa jag och väntade.
"Jag har vart otrogen mot dig" sa han och jag tystnade. "grovt" sa han igen. Jag kände hur mina ögon blev tår fyllda och jag harklade mig.
"Vad fan sa du?" sa jag och kunde inte hålla tillbaka tårarna. "VAD FAN SA DU?!" skrek jag ut den här gången.
"Jo, medans du var borta, har jag träffat en tjej, som är snygg, skit snygg"
"VAD ÄR DET DU SITTER OCH SÅGER RICH?! HAR DU KNULLAT ÄN JÄVLA HORA ELLER?!" skrek jag enu en gång. Min ilska gick upp högre och högre i statistik och jag kände hur jag kokade av ilska.
"Jenna, jag förstår din ilska" han hade slutat darra i rösten nu. "Och jag tänker inte ångra det jag gjort riktigt" sa han och jag kände hur tårarna rann i floder ner över mina kinder. "Du vill ju liksom aldrig, och jag vill vara med henne, jag har liksom tappat dig" Ilskan i kroppen steg ut i armarna till händerna. Jag slog handen i stengolvet och det gjorde fruktansvärt ont. Men jag brydde mig inte. Jag tittade på handen och såg att jag börjat blöda. Men jag brydde mig inte.
"FAN DIG RICH! MÅ DJÄVULEN TA DIG I RÖVEN Å MÅ DIG LIDA! DET ÄR SLUT DIN IDIOT OCH JAG HATAR DIG" jag stängde hastigt av samtalet och jag kände hur ansiktet brände. Jag grät fortfarande i floder. Jag var krossad, sönder. Helt, helt förstörd.
MEN KOLLA! Fick lite skrivar lust idag så jag skrev detta kapitel nu efter skolan ÄVEN fast jag ska plugga till prov. Oooops(!) x'D + Jag hinner inte läsa igenom det eftersom jag ska plugga så ni får stå ut med lite sllarrvgfeel här och var ;P
Aja hoppas ni gillar det. Kommentera vad ni tycker! Kram! - Emilia xx
Do you wanna hang out with me and the other boys tomorrow? :) x frågade han och jag svara,
Yeah! That should be really fun actuatelly... I'll bring Jenna! :)) xx svarade jag och struntade i den chockartade situationen och blev förväntans full över morgondagen.
"Du följer med och är med One Direction imorn va" sa jag och blinkade till Jen.
"Säg inte One Direction det låter så konstigt." sa hon och jag nickade. "Självklart hänger jag med!" sa hon sedan och log mot mig. Jag log tillbaka och vi tittade på varrandra. Det vibbrerade och lät från mobilen och jag tog upp den. Jag öppnade den och lästa Ofc you'll bring her ;) I can't wait! Were do we meet? :) xx Jag log för mig själv och svarade I can't wait either! ;D Can we meet at the sea there we... kissed? ;)) xoxo jag skickade och fick svar snabbt. Okay babe ;) xxx
Jennas Perspektiv - (en vecka senare) 13.43
"Ska vi träffa boisen senare idag eller?" hör jag från hallen. Jag orkade inte svara utan bara log för mig själv framför spegeln medans jag satte på mina örhängen. Jag märkte hur Steff suckade i hallen och vred på sig. "Jag tar det som ett ja" sa hon och slog in ett nummer på mobilen. Antagligen till Zayn. De har vart med varran varje dag nästan. Det har bara vart Steff å Jag i 5 dagar på hela tiden då vi är här. Hon har till och med nästan sovit hos dem! Fast hon ville nt att jag skulle gå hem mitt i natten själv och vi har ju lovat att ta hand om varran så hon följde med mig hem. Det är ju inte så att jag inte gillar att vara med killarna men asså vi kom ju hit för att umgås med varran. Inte för att vara med One Direction i 3 månader. Okej vi ville ju ragga killar, eller rättare sagt hon ville det, men iallafall! Jag avbröt min tanke med att jag kom på att Rich inte ringt mig på flera dagar. Jag undrade varför å bestämde mig att ringa honom. Jag tog upp mobilen å gick in på kontakter. Jag ångrade mig snabbt å la tillbaka mobilen i ficka. Jag ringer sen, tänkte jag högt och gick till hallen och satte på mig skorna. Jag tittade efter Steff som pratade i telefonen och såg riktigt lycklig ut. Det var länge sedan jag såg Steff vara så glad över en kille. Hon har inte riktigt vågat på ett seriöst förhållande sedan vi var 14. Hon var tillsammans med en kille som hette Filip som var ett år äldre än oss som hon då hade sett han å någon tjej rå hångla med någon tjej hon inte visste vem det var. Hon grät hela dagarna förutom i skolan. Hon vart så krossad. I ca 3 år har hon vart singel å aldrig vågat gå nära en kille. Inte äns titta. Och han har vart rätt avis på mig eftersom jag har ju den finaste, snällaste killen i världen! Vi har ju vart tillsammans i 4 år nu! Han skulle aldrig göra något som Steffs förra ex gjorde! Aldrig! Han skulle inte äns tänka tanken! Vi älskar varran för mycket för otrogenhet och dumheter. Åh var jag saknar honom!
Jag tittar upp och tittar efter Steff. Hon lägger ner mobilen i fickan och går mot mig.
"Han är redan här nere!" sa hon och log brett.
"Let's go then!" sa jag och inte för nu la jag märke till hennes outfit. Hon hade lockat håret riktigt mycket. Det såg kort ut gämfört med hennes vanliga hår längd. Han hade på sig ett par höga, vita shorts och en beige genomskinlig topp med ett vitt linne under. Vi tog trapporna ner och ine vat jag varför. Antagligen ville väll Steff göra en fin entré för Zayn genom att gå ner snyckt för trappan. Men det ända jag kunde tänka på var Rich! Saknar verkligen honom! Hans finhet och godhet! Konstigt att han inte har ringt...
Zayn's Perspektiv -
Där kom hon. Ner för trappan. Inte fören nu ser hon mig och börjar små springa. Hon var så sjukt fin.
Jag börjar gå fram mot henne å räcker ut armarna och får en perfekt kram, en sådandär bara hon kan göra. Vi har kännt varran i bara ett par veckor, men det känns som evigheter. En fantastisk tid jag alltid kommer ha med mig! Vi är kära, förälskade och jag har aldrig varit så lycklig över att träffa en tjej förut. Hon är bara så, perfekt. Jag tittar ner på henne och hon tittar up.
"Hey babe" sa jag och dränks i hennes vackra ögon. Hon lytar sig mer mot mig och kysser mig och jag besvarar den. Varenda kyss från henne är ett paradis av glädje. Jag ser lite längre bort att Harry har gått till Jenna och gett henne en -Hej på dig kram- sedan går de andra killarna till henne å ger henne en -hej kram- de me. De vänder sig mot oss och vi släpper taget. Jag går fram till Jenna och ger henne en hälsnings kram och de andra till Steff.
"What a hug party!" hör jag Louis säga och le lite. Jag ser Harry titta på Jenna. Han försöker få ögonkontakt men Jenna är i sina egna tankar. Harry har pratat rätt mycket om henne i ett par dagar. Han har flirtat och försökt länge även fast han vet att hon har en pojkvän. Jag börjar faktist tro att han gillar henne. Mer än vänner, fast att han försöker att dölja det, eftersom hon har en kille liksom. Borde prata med honom sen, lite alvar. Jag pratade nämligen med Jenna förut, Hon hade en kille som hon var lyckligt kär i och vart tillsammans med i.. 3 år. Elr 4.. elr(?) nä jag vet inte. Något sådant var det iallafall.
Alla små chattrar med varran och vi börjar gå mot gallerian. Efter ett par timmars nöje går in på en accesoar affär och jag tar på mig ett par fake glasögon och 'poce-ar' framför Steff medans hon fnittrar och tar ett foto.
"You actuatelly kinda sexy in those glasses" sa hon och blinkade mot mig. Hon blev smått röd om kinderna och väntade på svar.
"So you like these?" frågade jag och tittade in i hennes ögon.
"Yeah really much" sa hon och log stort.
"Then I'll take it" sa jag och började gå mot kassan.
"What?" sa hon och gick efter.
"I'll buy it" sa jag och log mot henne. Hon log brett mot mig och vi ställde oss i kön. "Do you and Jen wanna eat with us tonight? We're gonna it at Nandos" Jag fnissade lite för mig själv och fortsatte. "Niall chosed the dinner for today" sa jag och tittade mot hans håll. Han stog bredvid Liam, Louis och Jen som stog och tittade på hattar. De skrattade smått och pratade för fullt. Jag tittade längst väggen och såg Harry titta på dam-smycken och snegla mot Jenna. Han tog en av dem och började gå hit till kön. Han ångrade sig efter några sekunder och hängde tillbaka det.
"We'd loved to" sa Steff och jag tittade på henne igen. Hon mimade något till Jenna och hon nickade.
"Great" nästan ropade jag ut och gav henne en lätt puss på munnen och vände mig mot hon i kassan. Jag betalade glasögonen och satte på mig dem direkt efter.
En flicka i 15 års åldern kom fram till mig och frågade om ett foto och mer än självklart sa jag att det gick bra.
"Is it true that she is you girlfriend?" sa hon efter att tagit fotot och pekade på Steff.
"Yes it's true" sa jag och log mot henne. Fanet gick fram till Steff och viskade i hennes öra. Steff la handen på munnen och började nästan skratta. Hon blev aldelles röd om ansiktet och svarade,
"Who learned you those things?" sa hon och kvävde ett skratt. "No we havn't" sa hon och fanet nickade.
"Your lucky, take care of him for me OK?" sa fanet och Steff log.
"I know, and Yes I will take care of him, I promise" sa hon. Hon var så sjukt fin och så sjukt snäll och accepterade alla fans. Jag tror hon tyckte det var lite kul med den ändå. Hon tittade på mig och fanet gick till de andra killarna och bad om ett foto. Hon frågade Harry något och han rådnade han också och vifftade på huvudet från höger till vänster. Flickan gick iväg nöjt och inte förs nu väcktes min nyfikenhet på vad hon sa till Steff med tanke på hennes reaktion.
"What did she asked?" frågade jag Steff och hon började fnittra.
"You don't even wanna know" sa hon och härmade Liams tonart från någon dag innan när killarna hade vart lite perversa i humorn.
"I wanna know" sa jag, så nyfiken som jag var.
"okay" sa hon och harklade sig. Hon lutade mot mig och viskade i mitt öra,
"She asked if you had 'banged' me" sa hon och rådnade och fnittrade lite. Jag brast ut i skratt och Steff med. Vi lugnade ner och och jag kramade om Steff. Jag lutade mig mot henne och våra munnar möttes och där stog vi nu och kysstes.
Plötsligt hör jag Liams röst.
"Come on guys, we're going to Nandos now" ropade han och vi avbröt den underbara kyssen och små sprang till de andra som var påväg ut från gallerian.
"Wait guys! I need to do something" sa Harry och vi stannade upp och väntade på han medans han sprang tillbaka till affären.
Jennas Perspektiv - (23.01)
Hela dagen hade gått och alla var mätta och belåtna och vi satt å tittade klart på en film. Det var säkert bara 10 minuter kvar på den. Niall hade somnat och inte förän nu kom jag på att jag skulle ringa Rich. Jag går iväg och tar upp mobilen.
"Where are you going?" hörde jag Harry säga. Jag pirrade lite i kroppen av att höra hans röst. Jag ignorerade pirrandet eftersom jag visste att det inte var bra, eftersom jag har ju Rich.
"I'm going to call my boyfriendm i'ts going to take about 10 minutes so be right back" sa jag och gick in i Harrys sovrum. Vi var nämligen i Louis och Harrys lägenhet.
Jag slog nummret till Rich och han svarade efter rätt många signaler.
"Hej jag är lite upptagen, kan jag ringa senare" sa han och lät anfådd.
"Hej Rich" sa jag lite osäkert. Varför var han anfådd?
"Oj! Hej. Jen! Jag tänkte ringa dig" sa han och lugnade ner sig lite.
"Varför har du inte ringt tidigare?" frågade jag och väntade på svar.
"Kan du gå ut får ett par minuter?" sa han till någon i rummet. Jag hörde en ljus röst som svarade och en dörr som öppnades och stängdes.
"Hej älskling" sa han och harklade sig. "Jag har gjort något dumt, typ, eller jag måste berätta en sak" sa han och tystande.
"Vad då?" sa jag och väntade förväntansfullt på ett svar. Det var så skönt att få höra hans röst. "Jag har vart så orolig! Du har ju inte ringt och jag har saknat dig älskling" sa jag innan han hann svara.
"Jo det är så att" han tog en paus och han darrade i rösten. "Jag älskar dig men asså" han tog en paus till.
"Vadå Rich?" sa jag och väntade.
"Jag har vart otrogen mot dig" sa han och jag tystnade. "grovt" sa han igen. Jag kände hur mina ögon blev tår fyllda och jag harklade mig.
"Vad fan sa du?" sa jag och kunde inte hålla tillbaka tårarna. "VAD FAN SA DU?!" skrek jag ut den här gången.
"Jo, medans du var borta, har jag träffat en tjej, som är snygg, skit snygg"
"VAD ÄR DET DU SITTER OCH SÅGER RICH?! HAR DU KNULLAT ÄN JÄVLA HORA ELLER?!" skrek jag enu en gång. Min ilska gick upp högre och högre i statistik och jag kände hur jag kokade av ilska.
"Jenna, jag förstår din ilska" han hade slutat darra i rösten nu. "Och jag tänker inte ångra det jag gjort riktigt" sa han och jag kände hur tårarna rann i floder ner över mina kinder. "Du vill ju liksom aldrig, och jag vill vara med henne, jag har liksom tappat dig" Ilskan i kroppen steg ut i armarna till händerna. Jag slog handen i stengolvet och det gjorde fruktansvärt ont. Men jag brydde mig inte. Jag tittade på handen och såg att jag börjat blöda. Men jag brydde mig inte.
"FAN DIG RICH! MÅ DJÄVULEN TA DIG I RÖVEN Å MÅ DIG LIDA! DET ÄR SLUT DIN IDIOT OCH JAG HATAR DIG" jag stängde hastigt av samtalet och jag kände hur ansiktet brände. Jag grät fortfarande i floder. Jag var krossad, sönder. Helt, helt förstörd.
MEN KOLLA! Fick lite skrivar lust idag så jag skrev detta kapitel nu efter skolan ÄVEN fast jag ska plugga till prov. Oooops(!) x'D + Jag hinner inte läsa igenom det eftersom jag ska plugga så ni får stå ut med lite sllarrvgfeel här och var ;P
Aja hoppas ni gillar det. Kommentera vad ni tycker! Kram! - Emilia xx
Kapitel 9 - You could see that she liked him
Previous -
"Du följer med och är med One Direction imorn va" sa jag och blinkade till Jen.
"Säg inte One Direction det låter så konstigt." sa hon och jag nickade. "Självklart hänger jag med!" sa hon sedan och log mot mig. Jag log tillbaka och vi tittade på varrandra. Det vibbrerade och lät från mobilen och jag tog upp den. Jag öppnade den och lästa Ofc you'll bring her ;) I can't wait! Were do we meet? :) xx Jag log för mig själv och svarade I can't wait either! ;D Can we meet at the sea there we... kissed? ;)) xoxo jag skickade och fick svar snabbt. Okay babe ;) xxx
Jag vaknade upp plötsligt. Är det lördag? tänkte jag och tog upp iPhonen och tittade på kalender.
Det är lördag. tänkte jag igen och gick upp till byrån jag tittade på klockan och såg att den var 7.54. Jag måste ha somnat tidigt igår. tänkte jag och öppnade första lådan i byrån. Det fanns inga kläder jag kände för utan kände för den gula klänningen jag hade dagen innan. Jag drog på mig den snabbt och började gå mot Jennas rum. Hon sov fortfarande så jag gick till det lilla vardags rummet och satte på Mtv och tog upp datorn och skulle redigera bilder.
"You don't know your beautiful, Oh Oh" lät det på teven och jag tittade upp med ett ryck. "One Direction" stog det i hörnet på tv:n. "Most Popular Tracks" stog det sedan över texten. Nu såg jag Zayn och kände pirr i magen och inte förs nu kom jag på att jag skulle ju faktiskt vara med honom och de andra på tv-skärmen idag och tog up mobilen. Jag gick in på Meddelanden och Tröck på Zayn. What time are we gonna meet? x Skrev jag eftersom jag kom på att jag faktist inte fick reda på det dagen innan. Det plingade till i mobilen men ignorerade det för några sekunder eftersom jag ville färdig redigera mitt foto. Jag tröck på klar på dator-skärmen och tog upp mobilen.
You can come whenever you wan't! x läste jag och svarade. After breakfast? ;P x Jag tröck på skicka och stängde datorn och la den på bordet framför mig. Plötsligt hörde jag en duns från Jennas rum. Jag gick dit och jag såg att hon hade puttat ner ett foto hon hade ställt på säng bordet. Det var en mini tavla med två bilder på henne och Rick förra sommaren. Jag kommer ihåg det mycket väl. Det var ju jag som tagit ena bilden men den andra hade jag inte sätt förut. Båda var på henne och Rick som kysstes. De var så söta tillsammans och de var så lyckliga. Jag ställde tillbaka den lilla tavlan och gick ut från rummet. Jag hämtade mobilen och såg att jag fått ett sms från Zayn. Ok, Can't wait :) x
Jag gick till mitt rum och och la telefonen på sängen. Jag gick fram till spegeln och tog upp smink-väskan. Jag tog på mig bara lite mascara, rouge och lite på ögonbrynen och började borsta igenom håret. Mitt hår vart riktigt rakt och jag gick sedan in till Jen igen. Jag bestämde mig för att väcka henne eftersom klockan redan blivigt tio i nio. Jag ställde mig på andra sidan av henne i dubblsängen och hoppade.
"ITS TAME TO GET UUUUUUP" skrek jag och började smått skratta. Jag satte mig på knä och lutade mig from mot henne. "It's time... to get.. up." viskade jag i hennes öra och ställde mig upp igen. Jag började hoppa enu en gång och började sjunga någon slags opera "ITS TIME TO GEEEEEEET UUUUUUUP" sjöng jag och daska henne på bakdelen. "Bara så du vet det" sa jag och gick ut. Jag började fnittra lite och såg efter ett par minuter hur Jen stog vid dörrkarmen och tittade irriterat på mig. Hon såg riktigt trött ut.
"Hur mycket är klockan" sa hon och kliade sig på vänstra ögat.
"Vad hände med God Morgon?" frågade jag lite retsamt och blinkade mot henne.
"Med den väckningen blir det inget" sa hon och öppnade munnen igen. "Nå, vad är klockan" sa hon och jäspade säkert tredje gången.
"Halv ett" sa jag och tittade vad hennes reaktion skulle bli.
"För tidigt" sa hon och jäspade. Det kändes som att hon märkte att jag bara skojade med henne.
"Okej den är circus nio och vi ska gå till frukosten nu och sedan vara med grabbarna" jag kände hur jag log brett och tittade på henne.
"Grabbarna?" frågade hon och tittade på mig.
"Ja, du vet.." hon avbröt mig genom att jäspa riktigt högt.
"Jag vet" sa hon och vände sig om och gick in i rummet igen. Jag hörde hur hon drog ut byrå lådan och jag gick och tog på mig ytterskorna. Jag tog på mig mina sandaler och satte mig på stolen som stog i hallen. Jag såg hur Jen kom ut och hon hade på sig en svart blommig top och ett bar svarta shorts och några accesoarer. Hon var jätte fin i det. Hon hade sminkat säg lätt med mascara och ögonskugga och satte på sig sina svarta sneakers. Vi gick ut ur hotell rummet och jag låste dörren.
Jennas Perspektiv - 17.06
Vi gick ut från taxin och stog vid någon sjö. Vi skulle egentligen gå till dem efter frukosten men sedan vart det ändrade planer för jag och Steff ville ut och fota så vi bestämde kl 17 istället. Vi började gå längst sjön och inte för en nu såg jag ett kill gäng, 5 pers, som stog och snacka längre bort. Jag såg att det var dem och en av dem såg oss. Det var Zayn. Steff vinkade och man såg att hennes ögon blev glada och hela hon bubblade inom bords. Det såg man verkligen. Hon var så glad! Man såg att hon gillade honom.
"Chilla med glädjen din lilla turter duva" jag tittade på henne och hon kollade förvånat på mig.
"Va?"
"Ja man ser att du gillar honom... lite för mycket kanske" jag tog ett andetag och ångrade mig. "Nä det är gulligt" sa jag och hon log.
Vi kom fram till dem och Zayn kramade Steff och lufte upp henne smått. Sedan kom han till mig och även jag fick en kram. Sedan kramade vi de andra och känslan var lite ironisk eftersom de var första gången jag träffade dem förutom på caféet förstås. Vi började gå mot Harrys och Louis lägenhet. Alla bodde i samma byggnad men hade olika lägenheter. Det var lite kul tyckte jag.
Vi satt pratade om allt möjligt i soffan i deras vardags rum. Deras lägenhet var rätt likt vårat hotell rum, fast deras var ju större, vardaglig och inte riktigt snobbig som många kändisar gärna har det, rätt mysigt faktiskt. Zayn satte dig lite närmare Steff och la armen runt henne. Ska man ranka dem som ett par redan? Efter en dejt? Han viskade något i hennes öra och hon nickade. Jag undrade var det var.
"Vad sa han?" sa jag plötsligt och tittade på Steff.
"What did you just say?" sa Louis och jag började smått skratta.
"Swedish" sa jag och fnittrade lite.
"Vi ska på dejt imorn" sa Steff och log mot mig. Hon såg riktigt glad ut.
"SUPER!" sa jag och log. Killarna tittade undrande på oss. "Lets talk english!" sa jag och rodnade lätt.
"KÖTTBULLAR!" skrek harry och jag och Steff började stor skratta. Han lät rätt roligt.
"How do you know that word?" skrattade jag och kväde ett fnitter.
"We learned a lil when we were in sweden" sa han och rodnade lite han med.
"haha cool!!" sa jag och och tittade mig runt på alla.
"Roumpa!" sa Louis och hoppade lite. Jag och Steff började skratta änu mer än tidigare och slutade aldrig.
"Vi aelska day" sa Niall och det lät rätt kul det med.
"Vi älskar dig" sa jag sen och han försökte igen. Det blev aldrig riktigt rätt men det var kul iallafall. Att de kommer ihåg ord från tidigare besök i sverige. Vi fortsatte prata och sedan öppnade Steff munnen.
"Okay so who of you are single?" sa hon och log lite. Harry och Niall räckte upp händerna och log Zayn visste inte vad han skulle göra men höll handen nere.
"And you?" frågade de och tittade på oss. Jag tittade på Steff och hon tittade på Zayn. De log mot varrandra och hon såg lite förvirrad ut.
"I don't know if Steff is single... uhm" jag försökte rädda henne lite eftersom hon vill väll nt säga att hon är singel men hon dejtar Zayn fast de verkar som ett par.
"I'm taken" sa hon tillslut och tittade på mig och log.
"Same here" sa jag och tittade på de andra killarna. Harry log brett mot mig och jag tillbaka. Han var rätt snygg. Fast det säger jag ju inte till någon att jag tycker. Eftersom jag älskar ju Rick.
Hela kvällen var fantastisk och vi hade riktigt kul hela tiden. Den här sommaren kommer vara så rolig! tänkte jag och log för mig sj.
Killarna frågade även om vi ville vara backstage på deras show här i London om en vecka. Jag och Steff sa ja båda två och vi båda var överlyckliga över det. Det skulle bli så kul!! Det vibbrerade i fickan och jag såg att det var Rick som ringde. Jag gick ifrån alla och ut i hallen. "Hej Rick, vänta lite bara" sa jag och vände mig om mot killarna och Steff. "It's my boyfriend, just wait a lil" sa jag och de nickade. Jag tog upp luren och gick längre in i hallen. Jag saknade honom så mycket. Jag önskade hela tiden att han skulle vara här med oss i london. Vi pratade och jag log hela samtalet för mig själv när jag pratade med honom, han var verkligen världens underbaraste!
FÖRLÅT för all vänte tid. Om jag ska vara ärlig har jag tappat lusten lite grann att skriva. Jag funderade ett tag på att lägga ner bloggen men jag har nu bestämmt mig för att fortsätta! Men vad tycks?
10 kommentarer till nästa kapitel! PUSS - Emilia xx (p.s glöm inte att gilla facebook sidan! <3 d.s)
"Du följer med och är med One Direction imorn va" sa jag och blinkade till Jen.
"Säg inte One Direction det låter så konstigt." sa hon och jag nickade. "Självklart hänger jag med!" sa hon sedan och log mot mig. Jag log tillbaka och vi tittade på varrandra. Det vibbrerade och lät från mobilen och jag tog upp den. Jag öppnade den och lästa Ofc you'll bring her ;) I can't wait! Were do we meet? :) xx Jag log för mig själv och svarade I can't wait either! ;D Can we meet at the sea there we... kissed? ;)) xoxo jag skickade och fick svar snabbt. Okay babe ;) xxx
Jag vaknade upp plötsligt. Är det lördag? tänkte jag och tog upp iPhonen och tittade på kalender.
Det är lördag. tänkte jag igen och gick upp till byrån jag tittade på klockan och såg att den var 7.54. Jag måste ha somnat tidigt igår. tänkte jag och öppnade första lådan i byrån. Det fanns inga kläder jag kände för utan kände för den gula klänningen jag hade dagen innan. Jag drog på mig den snabbt och började gå mot Jennas rum. Hon sov fortfarande så jag gick till det lilla vardags rummet och satte på Mtv och tog upp datorn och skulle redigera bilder.
"You don't know your beautiful, Oh Oh" lät det på teven och jag tittade upp med ett ryck. "One Direction" stog det i hörnet på tv:n. "Most Popular Tracks" stog det sedan över texten. Nu såg jag Zayn och kände pirr i magen och inte förs nu kom jag på att jag skulle ju faktiskt vara med honom och de andra på tv-skärmen idag och tog up mobilen. Jag gick in på Meddelanden och Tröck på Zayn. What time are we gonna meet? x Skrev jag eftersom jag kom på att jag faktist inte fick reda på det dagen innan. Det plingade till i mobilen men ignorerade det för några sekunder eftersom jag ville färdig redigera mitt foto. Jag tröck på klar på dator-skärmen och tog upp mobilen.
You can come whenever you wan't! x läste jag och svarade. After breakfast? ;P x Jag tröck på skicka och stängde datorn och la den på bordet framför mig. Plötsligt hörde jag en duns från Jennas rum. Jag gick dit och jag såg att hon hade puttat ner ett foto hon hade ställt på säng bordet. Det var en mini tavla med två bilder på henne och Rick förra sommaren. Jag kommer ihåg det mycket väl. Det var ju jag som tagit ena bilden men den andra hade jag inte sätt förut. Båda var på henne och Rick som kysstes. De var så söta tillsammans och de var så lyckliga. Jag ställde tillbaka den lilla tavlan och gick ut från rummet. Jag hämtade mobilen och såg att jag fått ett sms från Zayn. Ok, Can't wait :) x
Jag gick till mitt rum och och la telefonen på sängen. Jag gick fram till spegeln och tog upp smink-väskan. Jag tog på mig bara lite mascara, rouge och lite på ögonbrynen och började borsta igenom håret. Mitt hår vart riktigt rakt och jag gick sedan in till Jen igen. Jag bestämde mig för att väcka henne eftersom klockan redan blivigt tio i nio. Jag ställde mig på andra sidan av henne i dubblsängen och hoppade.
"ITS TAME TO GET UUUUUUP" skrek jag och började smått skratta. Jag satte mig på knä och lutade mig from mot henne. "It's time... to get.. up." viskade jag i hennes öra och ställde mig upp igen. Jag började hoppa enu en gång och började sjunga någon slags opera "ITS TIME TO GEEEEEEET UUUUUUUP" sjöng jag och daska henne på bakdelen. "Bara så du vet det" sa jag och gick ut. Jag började fnittra lite och såg efter ett par minuter hur Jen stog vid dörrkarmen och tittade irriterat på mig. Hon såg riktigt trött ut.
"Hur mycket är klockan" sa hon och kliade sig på vänstra ögat.
"Vad hände med God Morgon?" frågade jag lite retsamt och blinkade mot henne.
"Med den väckningen blir det inget" sa hon och öppnade munnen igen. "Nå, vad är klockan" sa hon och jäspade säkert tredje gången.
"Halv ett" sa jag och tittade vad hennes reaktion skulle bli.
"För tidigt" sa hon och jäspade. Det kändes som att hon märkte att jag bara skojade med henne.
"Okej den är circus nio och vi ska gå till frukosten nu och sedan vara med grabbarna" jag kände hur jag log brett och tittade på henne.
"Grabbarna?" frågade hon och tittade på mig.
"Ja, du vet.." hon avbröt mig genom att jäspa riktigt högt.
"Jag vet" sa hon och vände sig om och gick in i rummet igen. Jag hörde hur hon drog ut byrå lådan och jag gick och tog på mig ytterskorna. Jag tog på mig mina sandaler och satte mig på stolen som stog i hallen. Jag såg hur Jen kom ut och hon hade på sig en svart blommig top och ett bar svarta shorts och några accesoarer. Hon var jätte fin i det. Hon hade sminkat säg lätt med mascara och ögonskugga och satte på sig sina svarta sneakers. Vi gick ut ur hotell rummet och jag låste dörren.
Jennas Perspektiv - 17.06
Vi gick ut från taxin och stog vid någon sjö. Vi skulle egentligen gå till dem efter frukosten men sedan vart det ändrade planer för jag och Steff ville ut och fota så vi bestämde kl 17 istället. Vi började gå längst sjön och inte för en nu såg jag ett kill gäng, 5 pers, som stog och snacka längre bort. Jag såg att det var dem och en av dem såg oss. Det var Zayn. Steff vinkade och man såg att hennes ögon blev glada och hela hon bubblade inom bords. Det såg man verkligen. Hon var så glad! Man såg att hon gillade honom.
"Chilla med glädjen din lilla turter duva" jag tittade på henne och hon kollade förvånat på mig.
"Va?"
"Ja man ser att du gillar honom... lite för mycket kanske" jag tog ett andetag och ångrade mig. "Nä det är gulligt" sa jag och hon log.
Vi kom fram till dem och Zayn kramade Steff och lufte upp henne smått. Sedan kom han till mig och även jag fick en kram. Sedan kramade vi de andra och känslan var lite ironisk eftersom de var första gången jag träffade dem förutom på caféet förstås. Vi började gå mot Harrys och Louis lägenhet. Alla bodde i samma byggnad men hade olika lägenheter. Det var lite kul tyckte jag.
Vi satt pratade om allt möjligt i soffan i deras vardags rum. Deras lägenhet var rätt likt vårat hotell rum, fast deras var ju större, vardaglig och inte riktigt snobbig som många kändisar gärna har det, rätt mysigt faktiskt. Zayn satte dig lite närmare Steff och la armen runt henne. Ska man ranka dem som ett par redan? Efter en dejt? Han viskade något i hennes öra och hon nickade. Jag undrade var det var.
"Vad sa han?" sa jag plötsligt och tittade på Steff.
"What did you just say?" sa Louis och jag började smått skratta.
"Swedish" sa jag och fnittrade lite.
"Vi ska på dejt imorn" sa Steff och log mot mig. Hon såg riktigt glad ut.
"SUPER!" sa jag och log. Killarna tittade undrande på oss. "Lets talk english!" sa jag och rodnade lätt.
"KÖTTBULLAR!" skrek harry och jag och Steff började stor skratta. Han lät rätt roligt.
"How do you know that word?" skrattade jag och kväde ett fnitter.
"We learned a lil when we were in sweden" sa han och rodnade lite han med.
"haha cool!!" sa jag och och tittade mig runt på alla.
"Roumpa!" sa Louis och hoppade lite. Jag och Steff började skratta änu mer än tidigare och slutade aldrig.
"Vi aelska day" sa Niall och det lät rätt kul det med.
"Vi älskar dig" sa jag sen och han försökte igen. Det blev aldrig riktigt rätt men det var kul iallafall. Att de kommer ihåg ord från tidigare besök i sverige. Vi fortsatte prata och sedan öppnade Steff munnen.
"Okay so who of you are single?" sa hon och log lite. Harry och Niall räckte upp händerna och log Zayn visste inte vad han skulle göra men höll handen nere.
"And you?" frågade de och tittade på oss. Jag tittade på Steff och hon tittade på Zayn. De log mot varrandra och hon såg lite förvirrad ut.
"I don't know if Steff is single... uhm" jag försökte rädda henne lite eftersom hon vill väll nt säga att hon är singel men hon dejtar Zayn fast de verkar som ett par.
"I'm taken" sa hon tillslut och tittade på mig och log.
"Same here" sa jag och tittade på de andra killarna. Harry log brett mot mig och jag tillbaka. Han var rätt snygg. Fast det säger jag ju inte till någon att jag tycker. Eftersom jag älskar ju Rick.
Hela kvällen var fantastisk och vi hade riktigt kul hela tiden. Den här sommaren kommer vara så rolig! tänkte jag och log för mig sj.
Killarna frågade även om vi ville vara backstage på deras show här i London om en vecka. Jag och Steff sa ja båda två och vi båda var överlyckliga över det. Det skulle bli så kul!! Det vibbrerade i fickan och jag såg att det var Rick som ringde. Jag gick ifrån alla och ut i hallen. "Hej Rick, vänta lite bara" sa jag och vände mig om mot killarna och Steff. "It's my boyfriend, just wait a lil" sa jag och de nickade. Jag tog upp luren och gick längre in i hallen. Jag saknade honom så mycket. Jag önskade hela tiden att han skulle vara här med oss i london. Vi pratade och jag log hela samtalet för mig själv när jag pratade med honom, han var verkligen världens underbaraste!
FÖRLÅT för all vänte tid. Om jag ska vara ärlig har jag tappat lusten lite grann att skriva. Jag funderade ett tag på att lägga ner bloggen men jag har nu bestämmt mig för att fortsätta! Men vad tycks?
10 kommentarer till nästa kapitel! PUSS - Emilia xx (p.s glöm inte att gilla facebook sidan! <3 d.s)
Kapitel 8 - World Wide Trend
Previous - (Steffanis perspektiv, tordag)
"Asså är det så skysst att störa på en dejt?" frågade jag och väntade på ett svar. Zayn vände mig plötsligt om och tittade på mig. Han var så fin. Jen sa någonting men jag visste inte vad, jag lyssnade inte. Zayn lutade sig fram.
"Jag kan inte prata just nu Jen" sa jag och stängde av samtalet. Zayn kysser mig igen och jag tar emot kyssen.
Vi började gå längst gatorna och tillslut bestämmde vi att jag skulle åka hem, till Jen. Jag vinkade mot en taxi och Zayn kysste mig hejdå.
Den här kvällen var den bästa någonsin! Hitintills.
Jennas Perspektiv - (Fredag)
Jag vaknade upp med ett ryck. Jag tittade på klockan och såg att den var 9 på morgonen.
"FUCK" sa jag högt. Jag han somna innan Steff kom hem! tänkte jag och sprang in i Steffs rum. "VAKNA DIN LILLA... DIRECTIONER" sa jag och Steff satte sig upp i sängen.
"Directioner?" frågade Jen förvånat och gnuggade ögonen.
"JA, om man gillar exempelt Zayn Malik är man ju typ Directioner!" skrek jag ut. Jag googlade nämligen One Direction som jag såg på twitter. Steff dejtade många tonåringars dröm kille. En sångare.
"VA?" sa Steff och tittade undrande på mig.
"Vet du inte vem Zayn Malik är?" frågade jag henne lite ironiskt.
"Jo, det vet jag, är du dum eller?" sa hon och såg rätt förvirrad ut.
"Har han sagt vad han jobbar med?" frågade jag henne och hon tittade funderat på mig.
"Ehm, näh och om han har det så har jag glömt det" sa hon och verkade inte fatta ett knyst.
"Då ska jag göra det" sa jag och tog upp mobilen. Jag sökte på One Direction på YouTube och deras hit "What Makes You Beautiful" kom högst upp. Jag satte på den och Steff lyssnade.
"Den här har jag hört på radio!" Brast hon ut och log. "Jag har alltid undrat vilka det är som sjunger!" sa hon sedan.
"Ja du lilla Steff" började jag och tog ett andetag. "Bandet heter One Direction" sa jag och spolade fram lite i låten. ""So ccome on, you got it wrong"" började det i låten. "Vill du veta vad han heter? Han som sjunger nu?" Frågade jag Steff och tittade på henne.
"Ja varför inte, han sjunger ju bra" sa hon och log mot mig.
"Han heter Zayn Malik. Han är 19 år och bor i London med som de andra 4 medlemmar i gruppen, han föddes i Bradford och är 175 centimeter lång" sa jag och väntade på hennes reaktion.
"YOU SAID WHAAAT?!" skrek hon ut och tappade hakan. Man såg att hon tänkte för fullt. "Hur vet jag att du inte skojar?" sa hon och tittade på mig. Jag tittade ner på mobilen och gick in på googles bilder och skrev One Direction i sökfältet. Jag gick in på bästa bilden och visade den för Steff.
"Känner du igen den svart håriga?" sa jag till henne och pekade på skärmen. "Eller han med krulligt hår? Och där är han som spillde dricka över hela byxorna" fortsatte jag och tittade på Steff igen. Steff hade tappat hakan ännu en gång och såg helt tom ut i blicken.
"Du kan inte mena allvar" sa hon och tog ett andetag. "Varför har han inte sagt något, Varför har han inte sagt ett skit om det?" sa hon och lät nästan lite irriterad. Hon tog upp sin mobil och började på ett sms.
"Vad gör du?" frågade jag henne och tittade på skärmen. Why didn't you tell me? läste jag på skärmen och tittade upp till mottagaren. Zayn Malik. Hon tröck på skicka och ställde sig upp.
"Vilka låtar har de mer gjort?" sa hon och började klä på sig kläder.
"It's Gotta Be YOOOUUUUUU!!" sa jag och hon tittade på mig.
"Att han inte har sagt något" sa hon. Hon såg fortfarande chockad ut.
"Du vet väll att du dejtar många, och då menar jag MÅNGA, tjejers dröm kille" sa jag och tittade på henne.
"Jag vet inte." sa hon och satte på sig assesoarer en gul klänning som var lite fin för idag. Vi skulle ut i parken men hon behöver ju inte en sådan där fin klänning. Hon trivs ju vanligtvis inte i klänning.
"Varför sätter du på dig en klänning?" frågade jag henne och tittade på henne. Det märktes att jag störde i hennes funderande. Hon ruskade lite på huvudet.
"Jag kände för det" sa hon och började sminka sig. Jag ställde mig bredvid spegeln och började göra samma sak. När hon var klar gick hon ut i hallen och tog på sig skorna.
"Vart ska du?" frågade jag och tittade på henne.
"Frukosten" sa hon kort.
"Ey.. vänta på mig skit unge" sa jag och log mot henne. Hon började flina medans jag gick in i mitt rum och satte på mig kläder. Jag satte på mig ett par ljusa jeans shorts och en vit tröja där det stog Animal på. Jag satte påmig lite arm band och lite till och gick ut till hallen. Steff tittade på mig och såg inte lika spend ut länge.
"Fan va kul" mumlade hon plötsligt.
"Vadå?" frågade jag och tittade konstigt på henne.
"Jag dejtar ju fasiken Zayn Malik" sa hon lite högre den här gången. "Hoppas jag bara inte får massa hat." sa hon och vi började gå mot hissen.
"Inte jag heller" sa jag och tryckte på hiss knappen. Det hoppas jag verkligen inte.
Steffanis Perspektiv -
"Så, när kommer du träffa honom nästa gång?" frågade Jen och tittade undrande på mig.
"Inte vet jag" sa jag och började äta på salami mackan jag hade tagit som frukost. Jag tog en klunk av chokladen och tittade upp på Jen. "Jag får väll ringa någon gång eller något" mumlade jag lite tyst och hon tittade upp.
"VA? mormor Berta uppfattade inte vad du sa nu" sa hon och lät som en tant. Vi brast ut i skratt och kunde inte hejda oss. "Nej men allvarligt" sa Jen när hon lugnat sig och tog ett andetag. "Vad sa du?"
"Jag sa, att jag får väll ringa någon gång eller något" sa jag och fnissade lite och tog en till tugga av mackan.
När vi var klara gick vi iväg och lämnade maten på stället och gick ut. Jen hade tagit med sig sin väska som vi la våra grejer i inklusive pengar. Vi tänkte vara ute hela dagen så det vore bra om vi hade pengar till mat.
"Vet du ens hur man kommer till parken" sa jag och tittade på Jen.
"Ja, man går 200 meter hit och sedan till vänster. Sedan går vi lite till och till höger och där är parken vid alla mysiga caféer och gårdar. Det finns även en skate park där" jag slog mig själv i huvudet och Jen tittade på mig.
"Vi skulle tagit med våra långboards" sa jag och tittade på henne.
"Haha och det kommer du på nu" sa Jen och tittade på mig. Hon log och jag tillbaka. "Aja skit i det" sa hon och flinade lite.
Jag kunde inte släppa tanken på One Direction. Jag dejtar honom, Zayn Malik.
Jag och Jen gick förbi en liten affär för att titta på tidningarna. Jag ville se om de hade några tonårstidningar. Jag tänkte jag kunde barnsla mig lite med en liknande tidning som den svenska tidningen Julia. Jag tyckte den var så rolig att läsa vid 12-15 års åldern. Det fanns sådana här oxå. Jen tog upp en av dem och tittade förbryllat på den. Hon sa inget. Hon såg bara chockad ut. "Kysste du Zayn igår?" frågade hon undrande och tittade på mig. "Du brukar ju aldrig gå så fort på en första dejt" sa hon och lät chockad.
"Vad pratar du om?" sa jag till henne. "Jag kanske gjorde de ja men asså hur vet du det?" frågade jag henne.
Hon räkte tidningen mot mig och jag tittade på omslaget. Does Zayn Malik from One Direction have a new girlfriend? Read the whole interview! stog det med en bild av mig och Zayn kyssas under texten.
"Nyheter sprider sig fort" sa jag och kände att jag smått tappade hakan. "Intervju?" sa jag sedan och började bläddra i tidningen.
"STEFF, man får inte läsa den i butiken!" sa hon och stängde tidningen.
"Då köper jag den!" sa jag och gick mot kassan och betalade tidningen och vi gick mot parken. Vi satte oss på något staket vid parken vid några växter. Jag tog tidningen och bläddrade hastigt till sidan med intervjun. Jag läste den hastigt och kom till, "Who is Single, just answer Single or Taken". Harry - "Single", Louis - "Taken", Liam - "Taken", Niall - "Single", Zayn - "I don't know, ehm I'm dating" läste jag och en bild på oss lämna cafét var bredvit texten. Under den bilden var en bild på oss när jag pratade i telefon och han hade sina händer på min midja framför vattnet. Jag bläddrade sida och där stog fakta om killarna och fakta om Zayn och vad vi gjorde. Jag läste mer och mer. Steffani läste jag och stannade upp. Many people says that her name is Steffani and actuatelly don't live in London. läste jag och jag kände min förvånade blick i ansiktet. Hur kunde de veta det här? Jag gick in på min twitter och bestämde mig för att slappna av lite.
"Får jag kolla?" frågade Jen och tittade på mig.
"Vadå?" frågade jag och tittade på henne.
"Tidningen" sa hon och log mot mig.
"Ta den du." sa jag och tittade ner mot mobilen igen. Jag gick in på trends och blev chockad igen. På World Wide Trend stog det tre rader ner: Zayns New GF
Jag log och tänkte vi är inte ihop eller så! och jag visste inte riktigt om alla fans menade trenden på ett dåligt sett eller ett bra sett. Jag gick in på "Connect" och såg att jag hade 7 nya följare. Jag började läsa och såg zaynmalik1D, Harry Styles, Louis Tomlinson, STYLATORARMY, Niall Horan, Liam Payne, Baby Lux. Jag visste vilka alla var förutom stylatorarmy och baby lux.
One Direction följde mig på twitter.
Mitt dagdrömmande avbröts av att mobilen plingade till och vibbrerade. Jag tog upp mobilen och hade fått ett sms av "Zayn Malik" Jag öppnade det och läste. What do you mean? Jag tänkte ett tag för att fatta vad han menade och kom på det jag skrivit tidigare på dagen till honom. You know what I mean. skickade jag tillbaka. So you didn't know about 1D? skrev han och jag svarade snabbt. No, and you've been on a interview already. And the paparazzis have catch us on pics last night... skrev jag. They have? fick jag tillbaka. Yeah, and I'm in shock.
skrev jag och skickade meddelandet. Det tog ett tag men tillslut fick jag ett svar.
Do you wanna hang out with me and the other boys tomorrow? :) x frågade han och jag svara,
Yeah! That should be really fun actuatelly... I'll bring Jenna! :)) xx svarade jag och struntade i den chockartade situationen och blev förväntans full över morgondagen.
"Du följer med och är med One Direction imorn va" sa jag och blinkade till Jen.
"Säg inte One Direction det låter så konstigt." sa hon och jag nickade. "Självklart hänger jag med!" sa hon sedan och log mot mig. Jag log tillbaka och vi tittade på varrandra. Det vibbrerade och lät från mobilen och jag tog upp den. Jag öppnade den och lästa Ofc you'll bring her ;) I can't wait! Were do we meet? :) xx Jag log för mig själv och svarade I can't wait either! ;D Can we meet at the sea there we... kissed? ;)) xoxo jag skickade och fick svar snabbt. Okay babe ;) xxx
KAPITEL 8!! Jag är sjuk så jag har tid att skriva och jag skrev allt idag! :D Kom ihåg att kommentarer gör mig på skrivhumör! PUSS!!!! - Emilia xx
"Asså är det så skysst att störa på en dejt?" frågade jag och väntade på ett svar. Zayn vände mig plötsligt om och tittade på mig. Han var så fin. Jen sa någonting men jag visste inte vad, jag lyssnade inte. Zayn lutade sig fram.
"Jag kan inte prata just nu Jen" sa jag och stängde av samtalet. Zayn kysser mig igen och jag tar emot kyssen.
Vi började gå längst gatorna och tillslut bestämmde vi att jag skulle åka hem, till Jen. Jag vinkade mot en taxi och Zayn kysste mig hejdå.
Den här kvällen var den bästa någonsin! Hitintills.
Jennas Perspektiv - (Fredag)
Jag vaknade upp med ett ryck. Jag tittade på klockan och såg att den var 9 på morgonen.
"FUCK" sa jag högt. Jag han somna innan Steff kom hem! tänkte jag och sprang in i Steffs rum. "VAKNA DIN LILLA... DIRECTIONER" sa jag och Steff satte sig upp i sängen.
"Directioner?" frågade Jen förvånat och gnuggade ögonen.
"JA, om man gillar exempelt Zayn Malik är man ju typ Directioner!" skrek jag ut. Jag googlade nämligen One Direction som jag såg på twitter. Steff dejtade många tonåringars dröm kille. En sångare.
"VA?" sa Steff och tittade undrande på mig.
"Vet du inte vem Zayn Malik är?" frågade jag henne lite ironiskt.
"Jo, det vet jag, är du dum eller?" sa hon och såg rätt förvirrad ut.
"Har han sagt vad han jobbar med?" frågade jag henne och hon tittade funderat på mig.
"Ehm, näh och om han har det så har jag glömt det" sa hon och verkade inte fatta ett knyst.
"Då ska jag göra det" sa jag och tog upp mobilen. Jag sökte på One Direction på YouTube och deras hit "What Makes You Beautiful" kom högst upp. Jag satte på den och Steff lyssnade.
"Den här har jag hört på radio!" Brast hon ut och log. "Jag har alltid undrat vilka det är som sjunger!" sa hon sedan.
"Ja du lilla Steff" började jag och tog ett andetag. "Bandet heter One Direction" sa jag och spolade fram lite i låten. ""So ccome on, you got it wrong"" började det i låten. "Vill du veta vad han heter? Han som sjunger nu?" Frågade jag Steff och tittade på henne.
"Ja varför inte, han sjunger ju bra" sa hon och log mot mig.
"Han heter Zayn Malik. Han är 19 år och bor i London med som de andra 4 medlemmar i gruppen, han föddes i Bradford och är 175 centimeter lång" sa jag och väntade på hennes reaktion.
"YOU SAID WHAAAT?!" skrek hon ut och tappade hakan. Man såg att hon tänkte för fullt. "Hur vet jag att du inte skojar?" sa hon och tittade på mig. Jag tittade ner på mobilen och gick in på googles bilder och skrev One Direction i sökfältet. Jag gick in på bästa bilden och visade den för Steff.
"Känner du igen den svart håriga?" sa jag till henne och pekade på skärmen. "Eller han med krulligt hår? Och där är han som spillde dricka över hela byxorna" fortsatte jag och tittade på Steff igen. Steff hade tappat hakan ännu en gång och såg helt tom ut i blicken.
"Du kan inte mena allvar" sa hon och tog ett andetag. "Varför har han inte sagt något, Varför har han inte sagt ett skit om det?" sa hon och lät nästan lite irriterad. Hon tog upp sin mobil och började på ett sms.
"Vad gör du?" frågade jag henne och tittade på skärmen. Why didn't you tell me? läste jag på skärmen och tittade upp till mottagaren. Zayn Malik. Hon tröck på skicka och ställde sig upp.
"Vilka låtar har de mer gjort?" sa hon och började klä på sig kläder.
"It's Gotta Be YOOOUUUUUU!!" sa jag och hon tittade på mig.
"Att han inte har sagt något" sa hon. Hon såg fortfarande chockad ut.
"Du vet väll att du dejtar många, och då menar jag MÅNGA, tjejers dröm kille" sa jag och tittade på henne.
"Jag vet inte." sa hon och satte på sig assesoarer en gul klänning som var lite fin för idag. Vi skulle ut i parken men hon behöver ju inte en sådan där fin klänning. Hon trivs ju vanligtvis inte i klänning.
"Varför sätter du på dig en klänning?" frågade jag henne och tittade på henne. Det märktes att jag störde i hennes funderande. Hon ruskade lite på huvudet.
"Jag kände för det" sa hon och började sminka sig. Jag ställde mig bredvid spegeln och började göra samma sak. När hon var klar gick hon ut i hallen och tog på sig skorna.
"Vart ska du?" frågade jag och tittade på henne.
"Frukosten" sa hon kort.
"Ey.. vänta på mig skit unge" sa jag och log mot henne. Hon började flina medans jag gick in i mitt rum och satte på mig kläder. Jag satte på mig ett par ljusa jeans shorts och en vit tröja där det stog Animal på. Jag satte påmig lite arm band och lite till och gick ut till hallen. Steff tittade på mig och såg inte lika spend ut länge.
"Fan va kul" mumlade hon plötsligt.
"Vadå?" frågade jag och tittade konstigt på henne.
"Jag dejtar ju fasiken Zayn Malik" sa hon lite högre den här gången. "Hoppas jag bara inte får massa hat." sa hon och vi började gå mot hissen.
"Inte jag heller" sa jag och tryckte på hiss knappen. Det hoppas jag verkligen inte.
Steffanis Perspektiv -
"Så, när kommer du träffa honom nästa gång?" frågade Jen och tittade undrande på mig.
"Inte vet jag" sa jag och började äta på salami mackan jag hade tagit som frukost. Jag tog en klunk av chokladen och tittade upp på Jen. "Jag får väll ringa någon gång eller något" mumlade jag lite tyst och hon tittade upp.
"VA? mormor Berta uppfattade inte vad du sa nu" sa hon och lät som en tant. Vi brast ut i skratt och kunde inte hejda oss. "Nej men allvarligt" sa Jen när hon lugnat sig och tog ett andetag. "Vad sa du?"
"Jag sa, att jag får väll ringa någon gång eller något" sa jag och fnissade lite och tog en till tugga av mackan.
När vi var klara gick vi iväg och lämnade maten på stället och gick ut. Jen hade tagit med sig sin väska som vi la våra grejer i inklusive pengar. Vi tänkte vara ute hela dagen så det vore bra om vi hade pengar till mat.
"Vet du ens hur man kommer till parken" sa jag och tittade på Jen.
"Ja, man går 200 meter hit och sedan till vänster. Sedan går vi lite till och till höger och där är parken vid alla mysiga caféer och gårdar. Det finns även en skate park där" jag slog mig själv i huvudet och Jen tittade på mig.
"Vi skulle tagit med våra långboards" sa jag och tittade på henne.
"Haha och det kommer du på nu" sa Jen och tittade på mig. Hon log och jag tillbaka. "Aja skit i det" sa hon och flinade lite.
Jag kunde inte släppa tanken på One Direction. Jag dejtar honom, Zayn Malik.
Jag och Jen gick förbi en liten affär för att titta på tidningarna. Jag ville se om de hade några tonårstidningar. Jag tänkte jag kunde barnsla mig lite med en liknande tidning som den svenska tidningen Julia. Jag tyckte den var så rolig att läsa vid 12-15 års åldern. Det fanns sådana här oxå. Jen tog upp en av dem och tittade förbryllat på den. Hon sa inget. Hon såg bara chockad ut. "Kysste du Zayn igår?" frågade hon undrande och tittade på mig. "Du brukar ju aldrig gå så fort på en första dejt" sa hon och lät chockad.
"Vad pratar du om?" sa jag till henne. "Jag kanske gjorde de ja men asså hur vet du det?" frågade jag henne.
Hon räkte tidningen mot mig och jag tittade på omslaget. Does Zayn Malik from One Direction have a new girlfriend? Read the whole interview! stog det med en bild av mig och Zayn kyssas under texten.
"Nyheter sprider sig fort" sa jag och kände att jag smått tappade hakan. "Intervju?" sa jag sedan och började bläddra i tidningen.
"STEFF, man får inte läsa den i butiken!" sa hon och stängde tidningen.
"Då köper jag den!" sa jag och gick mot kassan och betalade tidningen och vi gick mot parken. Vi satte oss på något staket vid parken vid några växter. Jag tog tidningen och bläddrade hastigt till sidan med intervjun. Jag läste den hastigt och kom till, "Who is Single, just answer Single or Taken". Harry - "Single", Louis - "Taken", Liam - "Taken", Niall - "Single", Zayn - "I don't know, ehm I'm dating" läste jag och en bild på oss lämna cafét var bredvit texten. Under den bilden var en bild på oss när jag pratade i telefon och han hade sina händer på min midja framför vattnet. Jag bläddrade sida och där stog fakta om killarna och fakta om Zayn och vad vi gjorde. Jag läste mer och mer. Steffani läste jag och stannade upp. Many people says that her name is Steffani and actuatelly don't live in London. läste jag och jag kände min förvånade blick i ansiktet. Hur kunde de veta det här? Jag gick in på min twitter och bestämde mig för att slappna av lite.
"Får jag kolla?" frågade Jen och tittade på mig.
"Vadå?" frågade jag och tittade på henne.
"Tidningen" sa hon och log mot mig.
"Ta den du." sa jag och tittade ner mot mobilen igen. Jag gick in på trends och blev chockad igen. På World Wide Trend stog det tre rader ner: Zayns New GF
Jag log och tänkte vi är inte ihop eller så! och jag visste inte riktigt om alla fans menade trenden på ett dåligt sett eller ett bra sett. Jag gick in på "Connect" och såg att jag hade 7 nya följare. Jag började läsa och såg zaynmalik1D, Harry Styles, Louis Tomlinson, STYLATORARMY, Niall Horan, Liam Payne, Baby Lux. Jag visste vilka alla var förutom stylatorarmy och baby lux.
One Direction följde mig på twitter.
Mitt dagdrömmande avbröts av att mobilen plingade till och vibbrerade. Jag tog upp mobilen och hade fått ett sms av "Zayn Malik" Jag öppnade det och läste. What do you mean? Jag tänkte ett tag för att fatta vad han menade och kom på det jag skrivit tidigare på dagen till honom. You know what I mean. skickade jag tillbaka. So you didn't know about 1D? skrev han och jag svarade snabbt. No, and you've been on a interview already. And the paparazzis have catch us on pics last night... skrev jag. They have? fick jag tillbaka. Yeah, and I'm in shock.
skrev jag och skickade meddelandet. Det tog ett tag men tillslut fick jag ett svar.
Do you wanna hang out with me and the other boys tomorrow? :) x frågade han och jag svara,
Yeah! That should be really fun actuatelly... I'll bring Jenna! :)) xx svarade jag och struntade i den chockartade situationen och blev förväntans full över morgondagen.
"Du följer med och är med One Direction imorn va" sa jag och blinkade till Jen.
"Säg inte One Direction det låter så konstigt." sa hon och jag nickade. "Självklart hänger jag med!" sa hon sedan och log mot mig. Jag log tillbaka och vi tittade på varrandra. Det vibbrerade och lät från mobilen och jag tog upp den. Jag öppnade den och lästa Ofc you'll bring her ;) I can't wait! Were do we meet? :) xx Jag log för mig själv och svarade I can't wait either! ;D Can we meet at the sea there we... kissed? ;)) xoxo jag skickade och fick svar snabbt. Okay babe ;) xxx
KAPITEL 8!! Jag är sjuk så jag har tid att skriva och jag skrev allt idag! :D Kom ihåg att kommentarer gör mig på skrivhumör! PUSS!!!! - Emilia xx
Kapitel 7 -
Previous - (Steffanis perspektiv - Onsdag)
”Ska vi gå ut nu eller?” frågade Jen och tittade på mig. ”Ut och fota eller något.”
”Ja det gör vi!” sa jag och vände mig om mot mitt smycke skrin. Jag tog på mig ett par örhängen med rosa blommor och med en blå sten på varje. De hade jag fått av min mamma för två år sedan på min födelsedag.
”Kommer du nu då?” ropade Jen utifrån hallen.
”Ja vänta lite” Jag småsprang till spegeln och satte på mig lite smink och tog min system kamera och gick ut till hallen. Jen såg min kamera och gick rakat mot sitt rum.
”Glömde den nästan” sa hon och fnittrade lite. Nu var det dags för att utforska London lite nogrannare.
Jennas perspektiv - (Torsdag)
"Vad tycker du om den här bilden?" sa jag och vred laptop skärmen mot Steff som satt med bara handukar i soffan bredvid mig. Hon vred huvudet sakta och tittade ner på skärmen.
"Super fin!" sa hon riktigt högt och log ett brett léende. Jag vred skärmen tillbaka och började att redigera en annan bild med färg ooch contrast. "Vad tycker du om den här då?" frågade Steff och vred sin skärm mot mig. Hon hade tagit ett foto mot big ben och massa hus och det såg riktigt läckert ut.
"Super fin bild asså du borde ärligt bli fotograf!" sa jag och tittade ner på klockan och såg att den var 17.02. Jag la handen över munnen och tittade på Jen.
"OMG STEFF KOLLA PÅ KLOCKAN" utbrast jag och hon tittade ner på skärmen. Hon stängde laptopen snabbt som ögat och rusade ut som en blixt till sitt rum.
"FUCK JAG HAR JU EN FUCKING DEJT!!" Skrek Steff ut i luften. Jag brast ut i skratt och tittade ner på skärmen igen. Jen kom tillbaka efter en kvart och såg anfådd ut. Hon hade tagit på sig ett vitt linne och ett par slitna shorts. Hon hade flätat håret fint åt enasidan. Hon hade inte sminkat färdigt men det såg ut som om hon bara hade maskaran kvar. Hon såg rätt naturlig ut i sminkningen. "JEN! Kan jag få låna din mascara?" Frågade Steff och himlade lite med ögonen medans man såg stressen i ansiktet.
"Självklart!" sa jag och skuttade in på mitt rum. "Men har inte du din maskara eller?" frågade jag och tittade på Steff.
"Jo, eller den är slut. Jag får köpa en ny imorn eller något" sa hon och greppade maskaran men jag höll fast den.
"Take it easy little pig, don't take everything to quick" sa jag och flinade lite. "Varför springa när man kan gå" sa jag sen och fnittrade lite till.
"JAG HAR INTE TID FÖR ATT SKOJA NU!" sa hon men man märkte hur hon kvävde ett skratt.
"Okay little pig" sa jag och släppte maskaran.
"Thanks!!" sa hon och sprang till sitt rum igen. "Idiot" hörde jag henne viska för sig själv och flinade lite. Jag kastade en kudde på henne men hon ignorerade det och fortsatte gå till sitt rum.
Jag tittade i min byrå och hittade en blå kofta som hon kunde ha på sig. Jag tänke ju inte låta henne gå i bara ett linne. Vi är ju inte i Afrika.
Hon kom springandes tillbaka och satte på sig skorna och tittade sedan på mig.
"Vad är det?" sa hon kacksigt och tittade på mig. Jag började fnittra åt hennes min och gav henne koftan.
"Vad ska jag göra med den här?" sa hon och tittade på mig.
"Ja du trär den över huvudet och har armarna i de dära tyg ''rören''" sa jag och blinkade. Steff tittade på mig som om jag var en idiot men började sedan skratta. "Nä men du kan ju inte vara i bara linne på cafét ju! Du kommer ju frysa!" sa jag och avbröt vårat tysta fnitter.
"Du skulle nästan kunna vara min mamma" sa hon och lipade mot mig. "Om inte hon är här... Vem annars?" sa jag och gav henne hennes jacka.
"Tack!" sa hon och tittade på klockan. "OH FUCK!" ropade hon ut i luften och sprang mot några steg och öppnade dörren.
"APP APP APP, stop nu!" sa jag och gav henne beskrivningen till hur man i huvud taget kom till cafét.
"Oj, hehe tack!" sa hon och blinkade.
"Hejdå Steffie! Flirta så det ryker nu bara!" sa jag och vinkade mot henne medans hon precis skulle gå in i hissen.
"Hejdå Jensilini" sa hon och fnittrade lite och gick in i hissen och åkte ner.
Jensilini? tänkte jag för mig själv. Kunde hon inte komma på något bättre? tänkte jag och bestämmde mig för att ringa Rick och Mamma.
Steffanis Perspektiv -
Jag gick ut från hotellet och vinkade mot en taxi. Jag hade tur att den kom till mig och var tom och inte skulle någon annan stans.
"So, were are you going?" frågade shaffören och jag svarade artigt och vi åkte dit. När vi kom fram betalade jag och gick några 100 meter och kom fram till caféet.
Jag såg en pojke med svart hår kammat nerot, med en grå t-shirt och en röd-lila munkjacka stå utanför porten på caféet som stog med nyllet i mobilskärmen och som antagligen smsade med någon. Jag tittade på klockan och såg att jag var 5 minuter försenad och började små springa till pojken. Han tittade upp och sken upp i ett léende. PUH! det var Zayn. Tänkte jag och stannade framför honom.
"Hi!" sa jag och märkte hur kinderna hettade till. "I'm sorry that i'm lat.." Jag han inte säga hela meningen innan jag fick en stor kram av honom. "late" sa jag och gav kramen tillbaka. Det pirrade i hela kroppen och jag märkte hur jag log när han släppte taget och tittade på mig.
"I don't mind. I'm just glad that you're here now" sa han med sin gulliga dialekt och log. Hans léende var fantastiskt och jag tittade ner på mina fötter och kinderna brände riktigt mycket nu. Den här kvällen kommer bli super!
"I'll take chicken sallad with.. garlic sauce" sa jag och kassörskan antecknade.
"Good choice!" sa Zayn och tittade på mig och log. Nu märkte jag att en tatuering tittade fram vid tröjkanten. Alltså är han över 18 år tänkte jag. "I'll take the same" sa han och tittade upp på kassörskan. "I've never eaten sallad with garlic sauce if I have to be honest" sa han och log igen.
"You've don't?" sa jag och tittade på honom. Jag mötte hans blick och jag märkte hur det kom fjärilar i magen och att jag bet mig i underläppen.
"Something to drink?" sa kassörskan och tittade på oss.
"Do you have minerall water?" frågade jag och log mot henne.
"Yeah! Okay a minerall water" upprepade hon och tittade på Zayn.
"I'll take a coke" sa han och log.
"Something more?" frågade hon artigt och jag och Zayn vred huvudet från höger till vänster och han betalade.
"Zayn, but?" sa jag och Zayn tittade på mig.
"I pay it babe, it's okay" sa han och blinkade mot mig. Det pirrade till i kroppen och vi gick iväg till ett bord och började prata. Vi pratade om allt möjligt under måltiden och lärde känna varrandra nogrannare. Vi skrattade och pratade och hade det riktigt kul.
"So, why didn't you call since yesterday?" frågade han och tittade nyfiket på mig.
"Oh, heh yeah" började jag och tittade ner och började peta i maten. "When Jen and I were in the big galleria I passed out on a café and got in Coma." sa jag och flinade. Det lät så ironiskt.
"You sad what?!" frågade han och lät förvånad. "That explains why you didn't call" sa han och blinkade mot mig. Han flinade lite och bet sig i underläppan. Han gjorde precis som mig när jag var nervös. Undrar om han var som jag och var nervös? Gjorde jag verkligen honom nervös? tänkte jag och log för mig själv.
Jag förde den sista biten av maten till munne och tuggade. Jag såg hur Zayn tittade på mig och log.
"Are you done?" frågade han och släppte inte blicken.
"I was born to be done" sa jag som svar tillbaka. Han skrattade smått och log mot mig. Han var så snygg.
Vi bestämmde oss för att gå en bit för att prata och sedan fick jag ta en taxi till mig. Han bodde tydligen i närheten så han kunde gå hem. Vi stannade upp vid en kanal och såg ut över vattnet. Klockan hade redan blivit elva och månen var ung. Vi tittade ut över vattnet och sedan på varrandra.
"Do you know that you are really beautiful" sa han och tittade in i mina ögon.
"I say the same" sa jag och kinderna hettade till. Jag bet mig i läppen och jag kände hur en hårslinga föll ner över ansiktet. Zayn förde sin hand över mitt ansikte och satte slingan bakom örat. Han lutade sig sakta mot mig och min mobil började ringa. Jag vart panikslagen och visste inte om jag skulle ta upp mobilen eller inte. Jag backade och tog upp mobilen. Zayn rätade sig och såg lite fundersam ut. Jag tröck på avbryt på mobilen och la den i fickan. Det var Jen som ringde och jag vet att hon bara skulle tjata om att jag måste hem snart för att jag sa till henne tidigare idag att vi skulle titta på film efter min dejt. Men jag vet inte om de var en vit lögn, men jaja tänkte jag och tittade upp på Zayn. Vi kollade på varrandra länge. Ingen sa något. Jag undrar vad han skulle göra om jag bara gav honom värsta dunder kyssen just nu? tänkte jag och fnissade lite. Zayn såg att jag fnittra för mig själv och log.
"What is so funny?" sa Zayn och jag märkte att snart börjar han väll också små skratta.
"I just thought about a thing ehm.." jag började le stort för mig själv. Jag undrar verkligen hur han skulle reagera. Jag menar han försökte ju nyss kyssa mig så..
Jag tog ett steg närmare honom. Vi tittade på varrandra länge. Tillslut tog jag ackt och la mina händer runt hans nacke. Jag kände hur hans händer föll på min midja. Egentligen gillade jag inte när relationer startade så här snabbt. Jag menar, första dejten. Vi tittade fortfarande på varrandra och han började närma sitt ansikte på mitt. Jag gjorde det samma. Hans läppar nudda mina och det kändes fantastiskt. Min kropp alldeles bubblade av lycka och jag har aldrig känt som det här tidigare. Jag kände hur det vibberade i fickan och jag avslutade kyssen fint. Vilket proffs jag är. tänkte jag och jag började fnissa för mig själv igen. Jag tittade på Zayn igen och han på mig.
"I need to take this, ehm it's Jen and ehm wait" sa jag och svarade i telefonen. Zayn nickade och jag vände mig och och kände plötsligt hans händer på min midja igen. Jag lät honom stå där bakom mig medans jag pratade med Jenna.
"VART ÄR DU?!" skrek nästan Jen i luren.
"Asså är det så skysst att störa på en dejt?" frågade jag och väntade på ett svar. Zayn vände mig plötsligt om och tittade på mig. Han var så fin. Jen sa någonting men jag visste inte vad, jag lyssnade inte. Zayn lutade sig fram.
"Jag kan inte prata just nu Jen" sa jag och stängde av samtalet. Zayn kysser mig igen och jag tar emot kyssen.
Vi började gå längst gatorna och tillslut bestämmde vi att jag skulle åka hem, till Jen. Jag vinkade mot en taxi och Zayn kysste mig hejdå.
Den här kvällen var den bästa någonsin! Hitintills.
Vad tycks? I hope you like it! Jag funderade länge på vad jag skulle skriva men nu vart det finally finished! Va tror ni kommer hända? 7 kommentarer till nästa kapitel? PUSS - Emilia xx
”Ska vi gå ut nu eller?” frågade Jen och tittade på mig. ”Ut och fota eller något.”
”Ja det gör vi!” sa jag och vände mig om mot mitt smycke skrin. Jag tog på mig ett par örhängen med rosa blommor och med en blå sten på varje. De hade jag fått av min mamma för två år sedan på min födelsedag.
”Kommer du nu då?” ropade Jen utifrån hallen.
”Ja vänta lite” Jag småsprang till spegeln och satte på mig lite smink och tog min system kamera och gick ut till hallen. Jen såg min kamera och gick rakat mot sitt rum.
”Glömde den nästan” sa hon och fnittrade lite. Nu var det dags för att utforska London lite nogrannare.
Jennas perspektiv - (Torsdag)
"Vad tycker du om den här bilden?" sa jag och vred laptop skärmen mot Steff som satt med bara handukar i soffan bredvid mig. Hon vred huvudet sakta och tittade ner på skärmen.
"Super fin!" sa hon riktigt högt och log ett brett léende. Jag vred skärmen tillbaka och började att redigera en annan bild med färg ooch contrast. "Vad tycker du om den här då?" frågade Steff och vred sin skärm mot mig. Hon hade tagit ett foto mot big ben och massa hus och det såg riktigt läckert ut.
"Super fin bild asså du borde ärligt bli fotograf!" sa jag och tittade ner på klockan och såg att den var 17.02. Jag la handen över munnen och tittade på Jen.
"OMG STEFF KOLLA PÅ KLOCKAN" utbrast jag och hon tittade ner på skärmen. Hon stängde laptopen snabbt som ögat och rusade ut som en blixt till sitt rum.
"FUCK JAG HAR JU EN FUCKING DEJT!!" Skrek Steff ut i luften. Jag brast ut i skratt och tittade ner på skärmen igen. Jen kom tillbaka efter en kvart och såg anfådd ut. Hon hade tagit på sig ett vitt linne och ett par slitna shorts. Hon hade flätat håret fint åt enasidan. Hon hade inte sminkat färdigt men det såg ut som om hon bara hade maskaran kvar. Hon såg rätt naturlig ut i sminkningen. "JEN! Kan jag få låna din mascara?" Frågade Steff och himlade lite med ögonen medans man såg stressen i ansiktet.
"Självklart!" sa jag och skuttade in på mitt rum. "Men har inte du din maskara eller?" frågade jag och tittade på Steff.
"Jo, eller den är slut. Jag får köpa en ny imorn eller något" sa hon och greppade maskaran men jag höll fast den.
"Take it easy little pig, don't take everything to quick" sa jag och flinade lite. "Varför springa när man kan gå" sa jag sen och fnittrade lite till.
"JAG HAR INTE TID FÖR ATT SKOJA NU!" sa hon men man märkte hur hon kvävde ett skratt.
"Okay little pig" sa jag och släppte maskaran.
"Thanks!!" sa hon och sprang till sitt rum igen. "Idiot" hörde jag henne viska för sig själv och flinade lite. Jag kastade en kudde på henne men hon ignorerade det och fortsatte gå till sitt rum.
Jag tittade i min byrå och hittade en blå kofta som hon kunde ha på sig. Jag tänke ju inte låta henne gå i bara ett linne. Vi är ju inte i Afrika.
Hon kom springandes tillbaka och satte på sig skorna och tittade sedan på mig.
"Vad är det?" sa hon kacksigt och tittade på mig. Jag började fnittra åt hennes min och gav henne koftan.
"Vad ska jag göra med den här?" sa hon och tittade på mig.
"Ja du trär den över huvudet och har armarna i de dära tyg ''rören''" sa jag och blinkade. Steff tittade på mig som om jag var en idiot men började sedan skratta. "Nä men du kan ju inte vara i bara linne på cafét ju! Du kommer ju frysa!" sa jag och avbröt vårat tysta fnitter.
"Du skulle nästan kunna vara min mamma" sa hon och lipade mot mig. "Om inte hon är här... Vem annars?" sa jag och gav henne hennes jacka.
"Tack!" sa hon och tittade på klockan. "OH FUCK!" ropade hon ut i luften och sprang mot några steg och öppnade dörren.
"APP APP APP, stop nu!" sa jag och gav henne beskrivningen till hur man i huvud taget kom till cafét.
"Oj, hehe tack!" sa hon och blinkade.
"Hejdå Steffie! Flirta så det ryker nu bara!" sa jag och vinkade mot henne medans hon precis skulle gå in i hissen.
"Hejdå Jensilini" sa hon och fnittrade lite och gick in i hissen och åkte ner.
Jensilini? tänkte jag för mig själv. Kunde hon inte komma på något bättre? tänkte jag och bestämmde mig för att ringa Rick och Mamma.
Steffanis Perspektiv -
Jag gick ut från hotellet och vinkade mot en taxi. Jag hade tur att den kom till mig och var tom och inte skulle någon annan stans.
"So, were are you going?" frågade shaffören och jag svarade artigt och vi åkte dit. När vi kom fram betalade jag och gick några 100 meter och kom fram till caféet.
Jag såg en pojke med svart hår kammat nerot, med en grå t-shirt och en röd-lila munkjacka stå utanför porten på caféet som stog med nyllet i mobilskärmen och som antagligen smsade med någon. Jag tittade på klockan och såg att jag var 5 minuter försenad och började små springa till pojken. Han tittade upp och sken upp i ett léende. PUH! det var Zayn. Tänkte jag och stannade framför honom.
"Hi!" sa jag och märkte hur kinderna hettade till. "I'm sorry that i'm lat.." Jag han inte säga hela meningen innan jag fick en stor kram av honom. "late" sa jag och gav kramen tillbaka. Det pirrade i hela kroppen och jag märkte hur jag log när han släppte taget och tittade på mig.
"I don't mind. I'm just glad that you're here now" sa han med sin gulliga dialekt och log. Hans léende var fantastiskt och jag tittade ner på mina fötter och kinderna brände riktigt mycket nu. Den här kvällen kommer bli super!
"I'll take chicken sallad with.. garlic sauce" sa jag och kassörskan antecknade.
"Good choice!" sa Zayn och tittade på mig och log. Nu märkte jag att en tatuering tittade fram vid tröjkanten. Alltså är han över 18 år tänkte jag. "I'll take the same" sa han och tittade upp på kassörskan. "I've never eaten sallad with garlic sauce if I have to be honest" sa han och log igen.
"You've don't?" sa jag och tittade på honom. Jag mötte hans blick och jag märkte hur det kom fjärilar i magen och att jag bet mig i underläppen.
"Something to drink?" sa kassörskan och tittade på oss.
"Do you have minerall water?" frågade jag och log mot henne.
"Yeah! Okay a minerall water" upprepade hon och tittade på Zayn.
"I'll take a coke" sa han och log.
"Something more?" frågade hon artigt och jag och Zayn vred huvudet från höger till vänster och han betalade.
"Zayn, but?" sa jag och Zayn tittade på mig.
"I pay it babe, it's okay" sa han och blinkade mot mig. Det pirrade till i kroppen och vi gick iväg till ett bord och började prata. Vi pratade om allt möjligt under måltiden och lärde känna varrandra nogrannare. Vi skrattade och pratade och hade det riktigt kul.
"So, why didn't you call since yesterday?" frågade han och tittade nyfiket på mig.
"Oh, heh yeah" började jag och tittade ner och började peta i maten. "When Jen and I were in the big galleria I passed out on a café and got in Coma." sa jag och flinade. Det lät så ironiskt.
"You sad what?!" frågade han och lät förvånad. "That explains why you didn't call" sa han och blinkade mot mig. Han flinade lite och bet sig i underläppan. Han gjorde precis som mig när jag var nervös. Undrar om han var som jag och var nervös? Gjorde jag verkligen honom nervös? tänkte jag och log för mig själv.
Jag förde den sista biten av maten till munne och tuggade. Jag såg hur Zayn tittade på mig och log.
"Are you done?" frågade han och släppte inte blicken.
"I was born to be done" sa jag som svar tillbaka. Han skrattade smått och log mot mig. Han var så snygg.
Vi bestämmde oss för att gå en bit för att prata och sedan fick jag ta en taxi till mig. Han bodde tydligen i närheten så han kunde gå hem. Vi stannade upp vid en kanal och såg ut över vattnet. Klockan hade redan blivit elva och månen var ung. Vi tittade ut över vattnet och sedan på varrandra.
"Do you know that you are really beautiful" sa han och tittade in i mina ögon.
"I say the same" sa jag och kinderna hettade till. Jag bet mig i läppen och jag kände hur en hårslinga föll ner över ansiktet. Zayn förde sin hand över mitt ansikte och satte slingan bakom örat. Han lutade sig sakta mot mig och min mobil började ringa. Jag vart panikslagen och visste inte om jag skulle ta upp mobilen eller inte. Jag backade och tog upp mobilen. Zayn rätade sig och såg lite fundersam ut. Jag tröck på avbryt på mobilen och la den i fickan. Det var Jen som ringde och jag vet att hon bara skulle tjata om att jag måste hem snart för att jag sa till henne tidigare idag att vi skulle titta på film efter min dejt. Men jag vet inte om de var en vit lögn, men jaja tänkte jag och tittade upp på Zayn. Vi kollade på varrandra länge. Ingen sa något. Jag undrar vad han skulle göra om jag bara gav honom värsta dunder kyssen just nu? tänkte jag och fnissade lite. Zayn såg att jag fnittra för mig själv och log.
"What is so funny?" sa Zayn och jag märkte att snart börjar han väll också små skratta.
"I just thought about a thing ehm.." jag började le stort för mig själv. Jag undrar verkligen hur han skulle reagera. Jag menar han försökte ju nyss kyssa mig så..
Jag tog ett steg närmare honom. Vi tittade på varrandra länge. Tillslut tog jag ackt och la mina händer runt hans nacke. Jag kände hur hans händer föll på min midja. Egentligen gillade jag inte när relationer startade så här snabbt. Jag menar, första dejten. Vi tittade fortfarande på varrandra och han började närma sitt ansikte på mitt. Jag gjorde det samma. Hans läppar nudda mina och det kändes fantastiskt. Min kropp alldeles bubblade av lycka och jag har aldrig känt som det här tidigare. Jag kände hur det vibberade i fickan och jag avslutade kyssen fint. Vilket proffs jag är. tänkte jag och jag började fnissa för mig själv igen. Jag tittade på Zayn igen och han på mig.
"I need to take this, ehm it's Jen and ehm wait" sa jag och svarade i telefonen. Zayn nickade och jag vände mig och och kände plötsligt hans händer på min midja igen. Jag lät honom stå där bakom mig medans jag pratade med Jenna.
"VART ÄR DU?!" skrek nästan Jen i luren.
"Asså är det så skysst att störa på en dejt?" frågade jag och väntade på ett svar. Zayn vände mig plötsligt om och tittade på mig. Han var så fin. Jen sa någonting men jag visste inte vad, jag lyssnade inte. Zayn lutade sig fram.
"Jag kan inte prata just nu Jen" sa jag och stängde av samtalet. Zayn kysser mig igen och jag tar emot kyssen.
Vi började gå längst gatorna och tillslut bestämmde vi att jag skulle åka hem, till Jen. Jag vinkade mot en taxi och Zayn kysste mig hejdå.
Den här kvällen var den bästa någonsin! Hitintills.
Vad tycks? I hope you like it! Jag funderade länge på vad jag skulle skriva men nu vart det finally finished! Va tror ni kommer hända? 7 kommentarer till nästa kapitel? PUSS - Emilia xx
Kapitel 6 - Headache
Previous –
”Ja” sa jag och harklade mig. ”Jag såg att du hade någon liten lapp på din byrå i ditt rum, i hotellet” sa jag och tittade nyfiket på Steff. Jag ville inte titta i den tidigare eftersom det kanske var något privat.
”Jag vet inte äns vad du pratar om” sa hon och tog på sig sina sneakers. ”Vi får väll se när vi kommer hem” sa hon och tittade upp mot mig.
”Let’s go!” sa jag och började gå mot dörren för att sedan gå ut och ta en taxi hem.
Steffanis Perspektiv –
Vi kom hem till hotellet och gick in. Jag hade en lite smått huvudvärk och började massera tinningen.
”Har du ont i huvudet?” frågade Jen.
”Hur visste du det?” sa jag och tittade frågande på henne.
”Ja, du masserar tinningen och huvudet och ser rätt besvärad ut” sa hon. Hon började leta efter någonting i hennes väska och tog upp ett Ipren-paket.
”Har du tagit med dig Ipren hemifrån?” frågade jag och fnissade lite.
”Ja varför inte?” sa hon och blinkade mot mig. ”Här” sa hon och räckte en Ipren till mig. Jag tackade och vi var nu inne i hotellet. Jag gick in på mitt rum och satte på mig lite smink och accessoarer eftersom jag och Jen skulle ta våra kameror och gå ut och fota lite. Jag slängde en blick på min byrå och där låg den dära mystiska lappen som Jen pratade om. Vart har jag fått den ifrån? Jag började tänka tillbaka. Plötsligt fick jag en minnes bild om en kille. Som spillt vatten över hela sig. Hans kompisar garva, ett par vackra choklad bruna ögon och en person som tog tag i min hand. Vilka var de? Jag ignorerade lappen för en sekund och gick ut till Jen för att fråga om hon kände igen det. Jag berättade min minnes bild och hon sken upp.
”Hur känner du när du tänker på handen som tog tag i dig och ögonen?” sa hon och och tittade förväntansfullt på mig.
”Jag vet inte. Minnet är inte klart” sa jag och lyfte ena ögonbrynet och tittade på Jen.
”Zayn heter han” sa hon och fnissade och gick in i sitt rum. Zayn, Det måste vara hans ögon. Det passade så perfekt in. Jag gick tillbaka till mitt rum och stog och glodde på lappen. Vad var det för lapp? Nu fick jag en minnes bild igen. Om handen som tog tag i min. Jag fick något. Var det lappen? Nu var jag så nyfiken att jag inte kan bärga mig. Jag gick fram och tog tag i lappen som nu låg där i min hand. Jag väcklade ut den och såg en text. ’Hi Steffani! Call me' och sedan ett nummer – '//Zayn xx'
”OMG” ropade jag ut i luften. Jag såg en figur i minnet med ett vackert ansikte. Jag kom ihåg en engelsk röst med svag brytning, Han såg bra ut. Det pirrade till i kroppen och inte förs nu så märkte jag att Jen stog och glodde på mig på min högra sida.
”VAD?!” sa Jen med öppen mun och tittade nyfiket på mig. Jag gav lappen till henne och hon tittade på den länge.”Iiiiiiiiiiiii” hon började hoppa lätt upp och ner.
”Vad är det?” sa jag och tittade fundersamt på henne medans hon sprutade ut lycka.
”DU HAR NUMRET TILL DIN FRAMTIDA POJKVÄN!” skrek Jen och stog fortfarande och hoppa upp och ner.
”Vad sa du?” sa jag. Jag var riktigt förvirrad. Vadå pojkvän?
”JA! Han tittade på dig jätte mycket och du på han och iiiiiiii” sa hon. Nu slog det mig. Vi träffades på ett café. Med 4 andra killar den blonda hade spillt ner sig. Jag hade träffat han så kallad Zayn och en med krulligt hår tidigare. Nu kom jag ihåg varenda detalj. ”Ring honom nu!” sa Jen och skuttade iväg till sitt rum. Jag började rota i byrån och bland mina saker och försökte att hitta min mobil. Jag tittade i min handväska och hittade den och knappade in numret på mobilen. Jag började viska med mig själv vad jag skulle säga. Jag stog och tittade på numret och tänkte ordentligt på min situation. Vad ska jag säga till honom? Tänk om han har ångrat sig? Frågorna svävade runt i mitt huvud och jag visste inte alls vad jag skulle säga. Jag bestämde för att bara trycka på ring knappen och prata med han. Det var ju trotts allt han som hade skrivit att jag skulle ringa. Jag förde fingret mot skärmen och tryckte på ring. Det gick ett par toner och jag hörde en röst prata.
”Zayn here” sa rösten. Jag började rysa och fick smått panik.
”Ehm hehe Hi. It’s Steffani” sa jag och märkte att jag lät rätt nervös jag harklade mig och började prata igen. ”I don’t know but i think you gave me your number some days ago and we met at a café and ehm” jag kliade mig i nacken och bet mig lätt i läppen. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga.
”Oh, Hi! How are ya Steffani?” sa han och han lät faktist lite nervös.
”I’m good. And you?” frågade jag och väntade på svar.
”Haha” Han började fnissa lite. Jag hörde att någon pratade bakom honom. ”Steffani, i’m good. But do you wanna meet some time?” frågade han och tystnade en stund. Jag började hoppa upp och ner och Jen kom in. Hon fattade inte situationen och jag fortsatte prata.
"Yes! I’d love to” sa jag och nu fattade Jen. Hon började fnissa och hoppade nu också upp och ner.
”Great!” hörde jag i andra änden av telefonen. ”Can you tomorrow?” frågade han.
”YES! YES!” hörde jag mig själv skrika. Jag märkte att jag sa det högt och att jag hoppade upp och ner och lugnade snabbt mig. ”I mean, ehm, that should be fun”. Zayn började skratta och jag märkte hur blodet strömmade ut i mina kinder. Jag började fnittra och frågade sedan ”Are you takeing the other guys with you and ehm I Jenna or…?” Sa jag och tystnade.
“Uhm, if I say like this, like a date with just you and me” sa han och jag tystnade. Jag mimade meningen till Jenna och hon sprang ut till ett annat rum och började glädje skrika.
”Ehm yeah okay! When and were?” sa jag och bet mig I underläppen fortfarande.
”Can you tomorrow at six on the café we met?” frågade han och jag hörde hur någon visslade och hejade längre bort bakon honom i luren.
”Ehm, yeah perfect!” sa jag och kände hur mitt léende blev större.
”Great” sa han och det blev en kort tystnad mellan oss.
”Okay, see you tomorrow” sa jag och Jen kom springandes in i rummet.
”Yea see ya babe”
”Byebye”
”Bye” sa han och jag stängde hastigt av samtalet. Nu stog både jag och Jen upp och hoppade av oss all lycka.
”Jag kan inte fatta! Har du en date med Zayn nu eller?” frågade Jenna.
”JA! IMORN! KLOCKAN SEX! PÅ CAFÈET VI VAR PÅ NÄR VI TRÄFFADES LIKSOM, vilket jag inte kommer ihåg vilket det var.” sa jag till Jen och tittade ner på fötterna.
”Jag vet vilken och Oh My F*CKING GOD!” sa Jen och började skratta. Hennes skratt smittade av sig och efter en stund lugnade vi oss.
”Ska vi gå ut nu eller?” frågade Jen och tittade på mig. ”Ut och fota eller något.”
”Ja det gör vi!” sa jag och vände mig om mot mitt smycke skrin. Jag tog på mig ett par örhängen med rosa blommor och med en blå sten på varje. De hade jag fått av min mamma för två år sedan på min födelsedag.
”Kommer du nu då?” ropade Jen utifrån hallen.
”Ja vänta lite” Jag småsprang till spegeln och satte på mig lite smink och tog min system kamera och gick ut till hallen. Jen såg min kamera och gick rakat mot sitt rum.
”Glömde den nästan” sa hon och fnittrade lite. Nu var det dags för att utforska London lite nogrannare.
YESS! Nu är det entligen klart!! Hoppas ni gillar det och vad tror ni kommer hända? ;)
8 kommentarer till nästa kapitel! KRAM - Emilia xx
Kapitel 5 - Have you cried?
Previous-
"Okej vi går hem nu då" sa Jen och log medans hon ställde sig upp och puttade in stolen. Jag ställde mig upp och yrseln blev hög. Jag kände att pulsen gick långsamt och mina ben skakade. Jag tog ett steg bak och förökte putta in stolen men jag hade ingen kraft. Jag tittade mot Jen som stog och leta efter något i sin handväska. Jag tittade ner på mina fötter och det såg ut att vara en mil från mina ögon till dem. Jag tog ett steg mot Jen och jag började plötsligt frysa mer en tidigare. Mycket mer. Jag kände inte pulsen närvarande längre och svetten började rinna. Jag tittar åt sidan och känner hur jag tippar och faller. Det tar en evighet och inget jag kan göra åt det. Min andan hoppar till och slutar. Jag tar ett andetag och allt blir mörkt. Min puls stannar.
Mellan kapitel! Jag har haft fullt upp så det vart inget collage och ett kort kapitel men kapitel 6 kommer ut 15/04 med collage m.m Kom ihåg.. Kommentarer gör mig på skrivhumör! ;)) puss - Emilia xx
"Okej vi går hem nu då" sa Jen och log medans hon ställde sig upp och puttade in stolen. Jag ställde mig upp och yrseln blev hög. Jag kände att pulsen gick långsamt och mina ben skakade. Jag tog ett steg bak och förökte putta in stolen men jag hade ingen kraft. Jag tittade mot Jen som stog och leta efter något i sin handväska. Jag tittade ner på mina fötter och det såg ut att vara en mil från mina ögon till dem. Jag tog ett steg mot Jen och jag började plötsligt frysa mer en tidigare. Mycket mer. Jag kände inte pulsen närvarande längre och svetten började rinna. Jag tittar åt sidan och känner hur jag tippar och faller. Det tar en evighet och inget jag kan göra åt det. Min andan hoppar till och slutar. Jag tar ett andetag och allt blir mörkt. Min puls stannar.
Jag slår upp ögonen hastigt. Jag tittar så långt ögat når. Jag ser ett vitt, tråkigt rum. Jag ser en mörkhårig flicka sitta på en stol längre bort.
"Jen?" frågade jag ut. Jag hade någon gas tub eller liknande på minnen och en sladd i armen. Jag mindes inte så mycket sedan tidigare.
Flickan ställer sig upp och springer mot mig. Det var Jen.
"STEFF!" skriker hon och kramar om armen utan slangar.
"Vart är jag?" frågar jag ut. Jag känner inte igen mig alls och jag ligger på någon sjukhus bår.
"På London Citys Hospital Steff! För ett par dagar sen eller så, så föll du ihop i shoppingcentrumet! Läkarna sa att de inte visste vad du hade och så men de har gett dig mediciner för olika grejor och så och THANKS GOD YOUR ALRIGHT!" Juste vi är i London tänkte jag efter hennes korta förklaring.
Föll ihop? Jag mindes inte riktigt men en suddig bild av en Chai-latte och en léende Jen kom upp i huvudet.
"Hur länge har jag vart här sa du?" frågade jag Jen genom andnings apparaten jag hade på munnen.
"2 DAGAR! De sa först att du var i koma och visste inte när du skulle vakna men proven de tog sa att din kropp mådde bättre och bättre och nu är du vaken!" sa Jen riktigt snabbt och svabblade ut massa information.
"När får vi åka hem?" frågade jag lite tyst.
"SNART! för de sa att din kropp var i mycket gått skick och att så fort du vaknar ska de ta ett par prover och sedan kan du byta om och gå!" sa hon och hoppade upp och ner. Inte förs nu märkte jag att hon var röd runt ögonen.
"Jen, har du gråtit?" frågade jag och tittade in i hennes ögon.
"Eeeeh, jaa för asså du låg ju i koma och jag visste inte om det skulle ta minuter, dagar, månader eller år för dig att vakna till" sa Jen och log mot mig.
"But know i'm here so yeah, Jen, go and find a doctor" sa jag och blinkade mot henne. Hon log tillbaka och gick ut från rummet och snart in igen med en docktor efter sig.
"Hi Steffani. You seem to look good today" sa docktorn och började fiffla och titta på slangarna.
"Yeah" sa jag och flinade lite. Han gick fram mot mig och tog bort andnings apparaten. Docktorn var ca 35 år och var svart. Han var rätt stor och hans röst var grov. Han hämtade en spruta och började förklara att han ska bedöva lite där slangen sitter och sedan ta ut den och sätta på plåster. Jag nickar och biter i handen så att inte den obehagliga känslan av bedövningen ska kännas lika mycket. Han tog ut sprutan och tog bort någon slags tejp runt slangen. Jag hade inte blödigt mycket alls. Jag tittade bort mot Jen som fifflade med sin telefon när han tog ut slangen eftersom jag var lite känslig mot saker i hud som tar ut och in m.m. ”Vad gör du Jen?” frågade jag henne för att tänka bort slangen som nu var påväg ut från armen. ”Twitter” sa hon kort och snabbt. Just nu var hon helt inne i läsandet på twitter.
Jennas perspektiv –
1DtoUS läste jag på kategorin ”TRENDS” på iphone skärmen. Ikapp den direkt under var OneDirectionInfection vilka/vad var one direction för något? Om man nu ska översätta det blir det ju en riktning. ”En riktning till USA” tänkte jag och fnissa lite. Ja det skulle ju vara kul att resa dit någon gång.
”Hur lång tid tar det att byta om egentligen?” frågade jag Steff som stog bakom ett skynke och böt om till andra kläder.
”KLAR” ropade hon ut i luften och kom ut.
”Kom så går vi hem!” sa jag efter den lilla tystnaden mellan oss. ”Föresten vad var det för lapp du hade på ditt skrivbord?” frågade jag. Jag kom på att idag när jag var inne i hennes rum för att hämta kläder tills hon vakna. Ifall att liksom.
”Vadå för lapp” sa hon och tittade fundersamt på mig en lång stund.
”Ja” sa jag och harklade mig. ”Jag såg att du hade någon liten lapp på din byrå i ditt rum, i hotellet” sa jag och tittade nyfiket på Steff. Jag ville inte titta i den tidigare eftersom det kanske var något privat.
”Jag vet inte äns vad du pratar om” sa hon och tog på sig sina sneakers. ”Vi får väll se när vi kommer hem” sa hon och tittade upp mot mig.
”Let’s go!” sa jag och började gå mot dörren för att sedan gå ut och ta en taxi hem.
Mellan kapitel! Jag har haft fullt upp så det vart inget collage och ett kort kapitel men kapitel 6 kommer ut 15/04 med collage m.m Kom ihåg.. Kommentarer gör mig på skrivhumör! ;)) puss - Emilia xx
Kapitel 4 - Blood taste
Previous - (Steffanis perspektiv -> lördag)
Jag gick mot soffan i vardagsrummet och märkte att Jen iaktog mig medans jag satte mig i stort sätt hoppade i soffan framför tv:n och satte på den.
"Varför har du bytt om? Vi ska väll ut och upptäcka London?" sa hon och startade sitt ''Sad-face''.
"Neeej, jag ooooorkaar inteee" sa jag och lät barnslig. "Vi kan upptäcka London en annan dag. Vi har hela sommaren på oss. Kan vi inte bara chilla lite?" sa jag och började göra mina valpögon.
"Fine!" sa Jen och skuttade ut till sitt rum.
Senare kom hon tillbaka och hade nu på sig sin neon oranga One Piece.
"Du vet den dära..." sa hon och letade efter ett ord som hon tydligen aldrig hittade.
"Den dära.." sa jag och tittade frågande på henne.
"asså den dära killen." sa hon efter några sekunders tänkande.
"Zayn?" frågade jag och tittade undrande på Jenna som satt och bet lätt i tumnageln.
"Ja, precis!" sa hon glatt. "Du skulle tagit hans nummer! Det kan ju inte vara en slump att ni träffas två dagar i rad och pratar med varrandra båda gångerna, Han var ju snygg!"
"Det kanske jag skulle ha gjort, men nu gjorde jag inte det" sa jag och tittade lite undrande på Jen.
"Jag tror han gillar dig" sa Jen efter ett tag. Jag brast ut i skratt och tittade sedan på henne.
"Dröm och glöm" sa jag och tog sedan kontrollen och bläddrade bland kanalerna.
"WAKE UP SPEEPY HEAD! TIME TO GO UP!!" hörde jag och jag vände mig automatiskt om till andra sidan av sängen. Det var ljust och jag hade precis blivit väckt av för tillfället den jobbigaste personen på planeten jorden. Självklart var ju Jen inte den jobbigaste på jorden men just nu var hon det. Hon ställde sig i sängen och började hoppa.
"Sluta a-p-a!" jag hörde knappt vad jag själv sa. Min röst var ricktigt hes. Ovanligt hes faktist och det gjorde ont.
"Wow! vad gjorde du innan du gick och la dig?" sa Jen och glodde på mig.
"J-a v-e-t i-n-t.." jag började hosta och slutade aldrig hosta. Jag satte mig upp och nu började känna svagt blodsmak i munnen men till-slut slutade jag och la mig ner i sovställning igen.
"Wooooow! smitta inte mig nu bara basill-ruckel!" sa Jen och hoppade dramatiskt bakot. Jag började skratta fast man hörde inte riktigt mitt garv, det sved till i halsen och jag började kvida. "Steff, prata inte! Du har tappat rösten av någon anledning så vila rösten." sa Jen som om hon var någon slags expert.
"Okej" viskade jag och fick helt plötsligt hennes pekfinger över munnen.
"shhhh don't talk little girl, don't talk" sa hon och jag kunde inte hålla mig för skratt. Det sved till i halsen änu en gång och jag började kvida igen.
"Ta på dig något och så går vi till frukosten" sa Jen och tog ett andetag. "Klockan är 8.30 och det stänger 10 så rappa på lite så att vi inte blir sist på frukosten. Det skulle ju vara pinsamt!" Sa Jen och blinkade mot mig och gick sedan ut ur rummet. Hon kom springandes tillbaka "Eller vill du stanna hemma på grund av din... röst? eller hur man nu ska säga att du har." sa Jen och blinkade.
"V-i g-å-r" viskade jag väldigt lågt för att det inte skulle göra ont.
"Vad sa du du sa?" sa Jen och försökte vara extra rolig. Hon lutade sig fram och jag repiterade det jag sa.
"BRA! rappa på då!" sa hon. Hon lät nästan som min mamma och det ville jag säga men det kom ju inte fram och nu han hon gå iväg. Jag satte mig upp igen och satte fötterna på jorden. Tillslut ställer jag mig upp och benen skakade men slutade efter ett par sekunder. Jag hasade mig fram till byrån och öppnade den och satte på mig ett vitt linne, en stickad orange tröja och ett par svarta taights. Jag gick mot spegeln och tog på mig lite mascara och struntade i att borsta igenom håret utan drog fingarna igenom det. Håret vart ett smått lockigt så som jag oftast inte brukar vilja ha det men jag struntade i det en här gången. Jag kände egentligen inte för att gå ner till frukost-buffén. Jag var inte äns hungrig, ingen matlust alls. När jag klätt mig klart så gick jag mot Jen's rum. Medans jag gick kände jag hur ett plötsligt började bränna i halsen och jag började frysa. Jag fick ett hostanfall och slutade aldrig hosta. Jag satte mig på stolen i "korridoren" mellan alla rum i hotellrummet och slutade aldrig hosta. Nu började blodsmaken komma och jag hörde Jen komma springandes mot mig. Hon började slå lätt på ryggen och hostet slutade inte för en det sved till hårt i halsen. Jag slutade automatiskt och la handen mot halsen och kännde hur en tår fall ner från ögat på kinden.
"Men gud Steff va händer? Mår du bra?" sa Jen och såg välsigt orolig ut.
"J-aa" jag fick inte fram ett ord så jag nickade bara lätt.
"Är du säker?" frågade Jen gång på gång men jag nickade bara upp och ner tills hon gav sid.
Egentligen mådde jag inte såhära jätte bra men så pass bra att jag iallafall kan gå ner till frukosten.
Vi tog en hiss ner till sista våningen och gick runt hörnet runt hissen och började gå mot buffén. Inte förs nu la jag märke till Jens outfit, hon hade en stor vit shorta som hon längst ner hade stoppat in i ett par korta svarta jeans-shorts.
Jennas perspektiv-
Steff tog en macka med ost och gurka på + en varm choklad och jag hade tagit en skink-macka me sallad och samma dryck. Vi satte oss vid ett bord och pratade inte särskilt mycket på grund av Steff's röst. Innan hade hon fått en host attack som inte lät så speciellt vanlig. Hon lät väldigt sjuk men hon envisades med att hon inte var det förtom rösten. Hon sa att allt var bra men jag var inte så säker på det. Hon var väldigt trött, eller seg iallafall och hon hade gåshud nästan hela tiden så jag antog att hon frös. Hon såg för övrigt väldigt frisk ut men verkade inte lika frisk annars.
Jag och Steff satt nu i tystnad åt vara mackor långsamt.
"Ska vi gå och shoppa sen eller?" frågade jag Steff efter tystnaden och fick vänta ett tag och tillslut fick jag en nickning tillbaka. "okej men är du klar nu för då drar vi!" sa jag och tittade om hon var klar. Steff ställde sig upp och tappade smått balansen men klarade att inte ramla. Hon fick tillbaka balansen och jag ställde mig nu också upp. Steff och jag gick och lämnade kopparna och tallrikarna på stället till höger om kassan.
Vi började gå mot utgången och tog en taxi till Londons största shopping-galleria.
Både jag och Jen fastnade med blickarna på en affär vid namnet "SWAG". De hade kepsar, sneakers och allt inom denna kategorin. Jag och Steff gick direkt mot sneakerserna och tittade på hyllan ett bra tag.
Tillslut lyfte jag upp ett par svart-vit-gråa nike sneakers som det var turkos botten och ett hyggligt pris.
"Vad tycker du om de här?" sa jag och tittade mot Steff med frågande blick.
"S-n-y-g-ga" sa hon och kollade in skorna. Hon gav mig en tumme upp och tittade mot skorna igen.
"Jag vill ha dem" sa jag efter en kort tids funderande.
Steff gjorde en chest och vifftade med händerna mot kassan och gick iväg till kepsarna. Hon tog upp en lite sliten och satte på dig den.
"Nå... v-ad tyc-kss?" frågade hon mig och tittade in i spegeln bredvid kepsstället. Jag själv skulle nog inte passat i den men det gjorde hon.
"Sjukt snygg! Den passar dig perfekt!" sa jag och vi började gå mot kassan. Nu var jag på riktigt gått humör.
Steffs Perspektiv -
Jag och Jen hade börjat gå mot ett kafé och jag beställde ingenting alls medans Jen beställde en chai-latte. Jag hade ingen matlust och var inte alls sugen på något alls. Jag frös bara och halsen gjorde ont och jag mår bara almänt dåligt. Men jag berättade det inte för Jen. Hon såg att vara så glad. Jag vill ju inte vara en glädje förstörare. Jen babblade om massor av saker medans jag inte hörde så bra. Jag försökte bara att bli av med min yrsel. Tiden kändes att gå riktigt långsamt och segt. Allt kändes upp och ner. Jag märkte att Jen plötsligt ställde sig upp och gick och lämnade koppen på ett ställ. Hon kom tillbaka och hon pratade mer och mer.
Hon tittade frågande och konstigt på mig.
"V-a?" viskade jag och tittade på Jen.
"Jag frågade en fråga, nyss" sa Jen och började fnissa lite. Jag hörde henne svagt och ett bullrande hördes starkt i mina öron.
"Vart ska vi gå efter det här?" hörde jag Jen säga svagt. Men yrsel blev plötsligt lite starkare men försökte tänka bort den obehagliga känslan.
"H-em" viskade jag och tittade på en klocka längre bort.
"Steff mår du verkligen bra?" sa Jen och tittade oroligt på mig.
Jag nickade långsamt upp och ner.
"Okej vi går hem nu då" sa Jen och log medans hon ställde sig upp och puttade in stolen. Jag ställde mig upp och yrseln blev hög. Jag kände att pulsen gick långsamt och mina ben skakade. Jag tog ett steg bak och förökte putta in stolen men jag hade ingen kraft. Jag tittade mot Jen som stog och leta efter något i sin hadväska. Jag tittade ner på mina fötter och det såg ut att vara en mil från mina ögon till dem. Jag tog ett steg mot Jen och jag började plötsligt frysa mer en tidigare. Mycket mer. Jag kände inte pulsen närvarande längre och svetten började rinna. Jag tittar åt sidan och känner hur jag tippar och faller. Det tar en evighet och inget jag kan göra åt det. Min andan hoppar till och slutar. Jag tar ett andetag och allt blir mörkt. Min puls stannar.
Tycks? Nästa kapitel kommer ut så fort som möjligt. Kom ihåg att kommentarer gör mig på skrivhumör!
- Emilia xx
Jag gick mot soffan i vardagsrummet och märkte att Jen iaktog mig medans jag satte mig i stort sätt hoppade i soffan framför tv:n och satte på den.
"Varför har du bytt om? Vi ska väll ut och upptäcka London?" sa hon och startade sitt ''Sad-face''.
"Neeej, jag ooooorkaar inteee" sa jag och lät barnslig. "Vi kan upptäcka London en annan dag. Vi har hela sommaren på oss. Kan vi inte bara chilla lite?" sa jag och började göra mina valpögon.
"Fine!" sa Jen och skuttade ut till sitt rum.
Senare kom hon tillbaka och hade nu på sig sin neon oranga One Piece.
"Du vet den dära..." sa hon och letade efter ett ord som hon tydligen aldrig hittade.
"Den dära.." sa jag och tittade frågande på henne.
"asså den dära killen." sa hon efter några sekunders tänkande.
"Zayn?" frågade jag och tittade undrande på Jenna som satt och bet lätt i tumnageln.
"Ja, precis!" sa hon glatt. "Du skulle tagit hans nummer! Det kan ju inte vara en slump att ni träffas två dagar i rad och pratar med varrandra båda gångerna, Han var ju snygg!"
"Det kanske jag skulle ha gjort, men nu gjorde jag inte det" sa jag och tittade lite undrande på Jen.
"Jag tror han gillar dig" sa Jen efter ett tag. Jag brast ut i skratt och tittade sedan på henne.
"Dröm och glöm" sa jag och tog sedan kontrollen och bläddrade bland kanalerna.
"WAKE UP SPEEPY HEAD! TIME TO GO UP!!" hörde jag och jag vände mig automatiskt om till andra sidan av sängen. Det var ljust och jag hade precis blivit väckt av för tillfället den jobbigaste personen på planeten jorden. Självklart var ju Jen inte den jobbigaste på jorden men just nu var hon det. Hon ställde sig i sängen och började hoppa.
"Sluta a-p-a!" jag hörde knappt vad jag själv sa. Min röst var ricktigt hes. Ovanligt hes faktist och det gjorde ont.
"Wow! vad gjorde du innan du gick och la dig?" sa Jen och glodde på mig.
"J-a v-e-t i-n-t.." jag började hosta och slutade aldrig hosta. Jag satte mig upp och nu började känna svagt blodsmak i munnen men till-slut slutade jag och la mig ner i sovställning igen.
"Wooooow! smitta inte mig nu bara basill-ruckel!" sa Jen och hoppade dramatiskt bakot. Jag började skratta fast man hörde inte riktigt mitt garv, det sved till i halsen och jag började kvida. "Steff, prata inte! Du har tappat rösten av någon anledning så vila rösten." sa Jen som om hon var någon slags expert.
"Okej" viskade jag och fick helt plötsligt hennes pekfinger över munnen.
"shhhh don't talk little girl, don't talk" sa hon och jag kunde inte hålla mig för skratt. Det sved till i halsen änu en gång och jag började kvida igen.
"Ta på dig något och så går vi till frukosten" sa Jen och tog ett andetag. "Klockan är 8.30 och det stänger 10 så rappa på lite så att vi inte blir sist på frukosten. Det skulle ju vara pinsamt!" Sa Jen och blinkade mot mig och gick sedan ut ur rummet. Hon kom springandes tillbaka "Eller vill du stanna hemma på grund av din... röst? eller hur man nu ska säga att du har." sa Jen och blinkade.
"V-i g-å-r" viskade jag väldigt lågt för att det inte skulle göra ont.
"Vad sa du du sa?" sa Jen och försökte vara extra rolig. Hon lutade sig fram och jag repiterade det jag sa.
"BRA! rappa på då!" sa hon. Hon lät nästan som min mamma och det ville jag säga men det kom ju inte fram och nu han hon gå iväg. Jag satte mig upp igen och satte fötterna på jorden. Tillslut ställer jag mig upp och benen skakade men slutade efter ett par sekunder. Jag hasade mig fram till byrån och öppnade den och satte på mig ett vitt linne, en stickad orange tröja och ett par svarta taights. Jag gick mot spegeln och tog på mig lite mascara och struntade i att borsta igenom håret utan drog fingarna igenom det. Håret vart ett smått lockigt så som jag oftast inte brukar vilja ha det men jag struntade i det en här gången. Jag kände egentligen inte för att gå ner till frukost-buffén. Jag var inte äns hungrig, ingen matlust alls. När jag klätt mig klart så gick jag mot Jen's rum. Medans jag gick kände jag hur ett plötsligt började bränna i halsen och jag började frysa. Jag fick ett hostanfall och slutade aldrig hosta. Jag satte mig på stolen i "korridoren" mellan alla rum i hotellrummet och slutade aldrig hosta. Nu började blodsmaken komma och jag hörde Jen komma springandes mot mig. Hon började slå lätt på ryggen och hostet slutade inte för en det sved till hårt i halsen. Jag slutade automatiskt och la handen mot halsen och kännde hur en tår fall ner från ögat på kinden.
"Men gud Steff va händer? Mår du bra?" sa Jen och såg välsigt orolig ut.
"J-aa" jag fick inte fram ett ord så jag nickade bara lätt.
"Är du säker?" frågade Jen gång på gång men jag nickade bara upp och ner tills hon gav sid.
Egentligen mådde jag inte såhära jätte bra men så pass bra att jag iallafall kan gå ner till frukosten.
Vi tog en hiss ner till sista våningen och gick runt hörnet runt hissen och började gå mot buffén. Inte förs nu la jag märke till Jens outfit, hon hade en stor vit shorta som hon längst ner hade stoppat in i ett par korta svarta jeans-shorts.
Jennas perspektiv-
Steff tog en macka med ost och gurka på + en varm choklad och jag hade tagit en skink-macka me sallad och samma dryck. Vi satte oss vid ett bord och pratade inte särskilt mycket på grund av Steff's röst. Innan hade hon fått en host attack som inte lät så speciellt vanlig. Hon lät väldigt sjuk men hon envisades med att hon inte var det förtom rösten. Hon sa att allt var bra men jag var inte så säker på det. Hon var väldigt trött, eller seg iallafall och hon hade gåshud nästan hela tiden så jag antog att hon frös. Hon såg för övrigt väldigt frisk ut men verkade inte lika frisk annars.
Jag och Steff satt nu i tystnad åt vara mackor långsamt.
"Ska vi gå och shoppa sen eller?" frågade jag Steff efter tystnaden och fick vänta ett tag och tillslut fick jag en nickning tillbaka. "okej men är du klar nu för då drar vi!" sa jag och tittade om hon var klar. Steff ställde sig upp och tappade smått balansen men klarade att inte ramla. Hon fick tillbaka balansen och jag ställde mig nu också upp. Steff och jag gick och lämnade kopparna och tallrikarna på stället till höger om kassan.
Vi började gå mot utgången och tog en taxi till Londons största shopping-galleria.
Både jag och Jen fastnade med blickarna på en affär vid namnet "SWAG". De hade kepsar, sneakers och allt inom denna kategorin. Jag och Steff gick direkt mot sneakerserna och tittade på hyllan ett bra tag.
Tillslut lyfte jag upp ett par svart-vit-gråa nike sneakers som det var turkos botten och ett hyggligt pris.
"Vad tycker du om de här?" sa jag och tittade mot Steff med frågande blick.
"S-n-y-g-ga" sa hon och kollade in skorna. Hon gav mig en tumme upp och tittade mot skorna igen.
"Jag vill ha dem" sa jag efter en kort tids funderande.
Steff gjorde en chest och vifftade med händerna mot kassan och gick iväg till kepsarna. Hon tog upp en lite sliten och satte på dig den.
"Nå... v-ad tyc-kss?" frågade hon mig och tittade in i spegeln bredvid kepsstället. Jag själv skulle nog inte passat i den men det gjorde hon.
"Sjukt snygg! Den passar dig perfekt!" sa jag och vi började gå mot kassan. Nu var jag på riktigt gått humör.
Steffs Perspektiv -
Jag och Jen hade börjat gå mot ett kafé och jag beställde ingenting alls medans Jen beställde en chai-latte. Jag hade ingen matlust och var inte alls sugen på något alls. Jag frös bara och halsen gjorde ont och jag mår bara almänt dåligt. Men jag berättade det inte för Jen. Hon såg att vara så glad. Jag vill ju inte vara en glädje förstörare. Jen babblade om massor av saker medans jag inte hörde så bra. Jag försökte bara att bli av med min yrsel. Tiden kändes att gå riktigt långsamt och segt. Allt kändes upp och ner. Jag märkte att Jen plötsligt ställde sig upp och gick och lämnade koppen på ett ställ. Hon kom tillbaka och hon pratade mer och mer.
Hon tittade frågande och konstigt på mig.
"V-a?" viskade jag och tittade på Jen.
"Jag frågade en fråga, nyss" sa Jen och började fnissa lite. Jag hörde henne svagt och ett bullrande hördes starkt i mina öron.
"Vart ska vi gå efter det här?" hörde jag Jen säga svagt. Men yrsel blev plötsligt lite starkare men försökte tänka bort den obehagliga känslan.
"H-em" viskade jag och tittade på en klocka längre bort.
"Steff mår du verkligen bra?" sa Jen och tittade oroligt på mig.
Jag nickade långsamt upp och ner.
"Okej vi går hem nu då" sa Jen och log medans hon ställde sig upp och puttade in stolen. Jag ställde mig upp och yrseln blev hög. Jag kände att pulsen gick långsamt och mina ben skakade. Jag tog ett steg bak och förökte putta in stolen men jag hade ingen kraft. Jag tittade mot Jen som stog och leta efter något i sin hadväska. Jag tittade ner på mina fötter och det såg ut att vara en mil från mina ögon till dem. Jag tog ett steg mot Jen och jag började plötsligt frysa mer en tidigare. Mycket mer. Jag kände inte pulsen närvarande längre och svetten började rinna. Jag tittar åt sidan och känner hur jag tippar och faller. Det tar en evighet och inget jag kan göra åt det. Min andan hoppar till och slutar. Jag tar ett andetag och allt blir mörkt. Min puls stannar.
Tycks? Nästa kapitel kommer ut så fort som möjligt. Kom ihåg att kommentarer gör mig på skrivhumör!
- Emilia xx
Kapitel 3 - Do we know you?
Previous-
"Excuse babe but we need to go now!" sa han med lockarna och drog i killen som jag olyckligtvis krockade i.
"I hope we see you later" sa jag och vinkade.
"Yeah hope so" sa han tillbaka och började gå medans han vinkade.
"Byebye" hörde jag honom säga.
"Adios" sa jag och fnittrade lite. Mina kinder hettade fortfarande men jag kände mig lättad att han inte tog illa upp.
Och jag hoppades verkligen vi skulle ses igen. Han var ju väldigt snygg. Jag började gå mot Jen som tagit ur allt vårt bagage och som tittade surt på mig.
"Vem var det där och vad hände nu då? En ny flört eller?" sa hon och blinka med ena ögat mot mig.
"Nej. För det första har jag ingen chans på honom och för det andra, såg du inte vad som hände?"
"Jo jag såg. Vad heter han?"
"Jag vet faktist inte."
"Vet du inte?!" Skrek hon ut i luften.
"Nej borde jag?" svarade jag förvånad.
"JAA!!" svarade hon i en aning starkare tonart.
"okej?" sa jag o fattade inte riktigt vad hon menade.
"Aja men du skulle ju ha haffat honom" sa hon och lät besviken.
Jag brast ut i skratt och tog mina saker och gick in i hotellet som inte alls var så markvärdig.
Jennas Perspektiv -
Jag öppnade ögonen och såg ett tak jag aldrig sett förut. Jag satte mig upp och hela rummet var främmande.
WOW! Jag skrek till lite och la ena handen mot min min för att kväva ett högre ljud.
"Juste jag är...JA!" tänkte jag. "Jag är i London! I LONDON!" tänkte jag högt. Hur kunde jag inte minnas rummet från igår-kväll?
Det måste varit mörkt och jag måste ha varit trött, antog jag. Rummet var ljust eftersom allt var målat i vitt. Det fanns några tavlor på väggarna och 1 byrå. Mitt rum var väldigt fint. Jag slängde en blick mot klockan och såg att den stog på 11. Jag fick en mini chock och gick med pyamasen mot Steff's rum. Hennes rum var jätte fint det också. Hennes rum var väldigt likt mitt. Hon hade bäddat sängen och inte låg hon ju där.
Jag började gå mot köket och tittade in i vardagsrummet på vägen. Där satt Steff och tittade på Tv. Jag gick in i rummet och ställde mig bakom Steff. Hon hade Mtv på där de visade "The Hits Of The Week".
"Varför väckte du mig inte?" frågade jag och lät väldigt nyvaken.
"Jag vaknade själv precis" sa hon medans hon jäspade.
"Du vet väll att klockan är typ 11?" sa jag efter en liten tystnad.
"VA?!" Utbrast hon och tittade förbryllat på klockan. "VI HAR MISSAR FRUKOSTEN!" ropade hon ut i luften och såg orolig ut.
"Men Steff, chilla. Vi kan åka och käka brunch på något ställe. Vi är i London!" sa jag. "Let's go and find something!" Sa jag och började gå mot mitt sovrum och rotade bland mina kläder. Och hittade en stickad topp som var lite genomskinlig pch ett par svarta skin shorts och ett par tunna leggins som gick ner till knäna. Jag satte på mig några armband och ett halsband och en jeopardmönstrad sjal. Jag sprang in i Steffs rum och stog och glodde på henne och hon på mig.
"Du är ju skit snygg" sa vi sammtidigt och brast ut i skratt. Steff hade på sig en beige, skitsnygg tröja med tryck på och ett bar slitna, svarta jeans. Hon hade även på sig ett läderarmband som passade kläderna perfekt. Hon hade inte gjort något speciellt med håret alls.
"De där shortsen har jag aldrig sätt förut!" sa hon efter vi hade iaktagit varandras outfit.
"Jag köpte dem förra veckan. Det kanske är darför du inte känner igen dem snyggo!" sa jag och la märke till en mascara klump som låg på Steffs kind.
"Ska du säga" sa hon medans jag gick fram mot henne. Jag slickade på tummen och tog bort mascara. Hon tittade konstigt på mig och brast ut i skratt och sa:
"Vad gör du? Usch!" sa hon och torkade kinden.
"Ja om du vill ha mascara över hela ansiktet så visst" sa jag och blinkade mot henne.
"VA!" ropade hon ut och sprang till spegeln och tittade in i den. "Vadå mascara över hela ansiktet?" sa hon och vände sig om frågande.
"Nej jag tog ju bort det" sa jag och blinkade lite och gick och hämtade handväskan och tog på mig mina sneakers. Steff kom rakt efter mig och hade tagit på sig en N.Y-keps och satte på sig sina sneakers.
"Kom så drar vi" nästan ropade hon ut o små sprang ner för trapporna efter att jag låst hotell-rummet.
"Vääääääääntaaaa" sa jag och sprang sedan efter henne.
Steffanis Perspektiv -
Vi hade gått ett tag och till slut stog vi nu i en kö på ett litet gulligt kafé. Det var små runda bord i olika storlekar. De minsta var för ett par personer och de största var för ca 8 personer. Vi kom fram i kön och jag beställde en bubbel-vatten och en kyckling macka med fiber-baguette och massa grönsaker. Jen köpte en toast och en cappuccino. Det tog lång tid för servisen men det gjorde inget. De var så trevliga i kassan gemfört med hur det oftast var í sverige. Det var alltid någon sur tant som inte ens hälsade trevligt eller frågade om man ville ha kvittot. Nä, london var till och med bättre i humöret. Enligt mig iallafall.
Vi fick tillslut våra saker och satte oss vid glasväggen på kafét och började smaska på våra mackor.
"Onyttiga unge" sa jag efter våran tystnad från hela vägen från kaféets port till bordet.
"vadå?" frågade Jen oförstående.
"En cappuccino med grädde och kanel på och en toast med säkert tio tusen kalorier i" sa jag och lät lite som någon slags snobb.
"Bara för att jag tar det jag vill ha och inte går på diet" sa hon och blinkade lite mot mig och flinade.
"Som om jag går på diet" sa jag och började fnittra lite åt några killar som ståg längre bort och skrattade åt en av dem.
"Vad skrattar du åt?" frågade Jen efter att ha tittat runt lite grann.
Jag skrattade lite och pekade smått mot killarna ca 15 meter bakom henne. Jen tittade diskret bakom axeln och hon vände sig om direkt mot mig och började själv fnittra. Jag förstår det eftersom den blonda av dem har spillt dricka på sina byxor på helt fel ställe.
"Misstålk" sa Jen och tittade dit igen. Jag började räkna antalet på killarna medans jag fnittrade åt Jennas kommentar. 1,2,3,4.. och 5. 5 st var dem. Jag fick syn på en av dem och tyckte han var väldigt snygg.
"Är det bara jag som känner igen den dära lite utlänska av dom?" frågade jag Jen och hon tittade bakot änu en gång lite diskret. Precis som hon hade gjort tidigare.
"Ja, det är nog bara du" sa hon efter en stunds tänkande och satte tänderna i sin toast igen. Jag studerade personen och märkte att han tittade mot vårt håll. Han mötte mina ögon och jag hans. Choklad bruna var dem, och väldigt vackra. Jag tittade ner blygt på min macka och pillade lite på den samtidigt som jag märkte hur mina kinder hettade till. De där ögonen kände jag igen. Jag har sätt dem förut. Men vart? Jag funderade ett tag men bestämde mig tillslut för att bara strunta i det.
När jag och Jen var båda färdiga gick vi och lämnade kopparna och tallrikarna på ett ställ och började gå mot utgången. Killarnas bord var väldigt nära utgången och Jen tar tag i portshantaget.
"Are you shore it is that girl Steffani?" Hörde jag någon av dem säga. Jag vände mig om och märkte att Jen gjorde det samma. Jag tittade frågande på dem och de såg mig och Jen stå där och glo på dem.
"Who said Steffani?" sa Jen och tittade frågande på killarna.
"Me." sa den ena killen med krulligt hår. Nu kände jag igen honom också.
"Uhm.. do we know you?" sa jag frågande och tittade på dem.
"No, our maybe I don't uhm understand.." sa den blonda killen med lite irlänsk dialekt och tittade frågande på de andra. Jag kollade ner på byxorna han hade på sig och började fnittra lite åt fläcken men försökte dölja mitt fnitter. Han tittade på mig och sedan ner på byxorna och fick väldigt rödrosiga kinder. Jag förde blicken över killarna och fastade på han jag tidigare fått ögonkontakt med.
"Uhm is it you who is Steffani?" frågade han mig med lite utlänsk men brittisk dialekt.
"Uhm, yea." sa jag och tittade ner på mina fötter och kliade mig lätt i nacken.
"We met yesterday, uhm we talked and you walked out of a taxi and.. uhm" Han lät väldigt osäker. Han härmade mig lite i sin blyghet och började också klia sig lätt i nacken. Jag skummade igenom mitt minne och igår kvällen jag innan inte alls kom ihåg kom nu fram i huvudet
"Yeah thats right! Now I remember! heh yeah" sa jag efter en liten tystnad.
"Var han den dära snygga killen du sprang in i igår?" sa Jen och tittade förvånat på mig. Hon la sin hand på munnen och spelade förvånad.
"Haha What?" sa en annan av killarna med brunt hår kammat åt sidan. Han värkade väldigt pigg och det var han som skrattade högst tidigare vid den dära spillningen.
"Haha yeah ehm haha we talk swedish" sa Jen och fnittrade lite och tittade lite på han med krulligt hår.
"Okey so you are from Sweden" sa ennu en annan av killarna som var väldigt lugn.
"uhm yesssss" sa jag och märkte inte så mycket att mitt "s" var långt.
"Fun! we've been there once" sa den smått spralliga killen och la armen över han med krulligt hår.
"haha yeah your candy are really god" sa han med krulligt hår och blinkade lite medans han flinade.
"Yeah hehe" sa Jen och man såg tydligt hennes rådnad. "Steff uhm we need to go. I think Rick have been calling me now while we've been here soooo.. I really wanna go to the hotel.. uhm" sa Jen och var riktigt blyg nu.
"Okay let's go!" Sa jag och började gå. Den lite spralliga killen sprang fort fram till porten och öppnade den.
"Good bye babe" sa han till Jen som var nu röd som en tomat.
"Thanks" sa hon tyst och log mot killarna och vinkade hejdå.
"Goodbye guys!" sa jag och vinkade och jag kände hur kinderna hettade till igen.
"Goodbye babe" sa den lite utlänska killen. Jag såg i ögonvrån att han ställde sig upp. Jag kände att han tog tag i min hand. Nu hade jag hade något i handen.
"My name is Zayn by the way" sa han och hans kinder blev röda på direkten.
"haha, okay" sa jag och kinderna rodnade till igen. "Goodbye Zayn" Sa jag med ett léende på läpparna och började sedan gå ut änu en gång. Det jag hade i handen la jag i byx-fickan och orkade inte titta var det var.
Jag och Jen vinkade änu en gång och gick iväg mot vårt hotell.
Vi gick in i hotellrummet och Jen gick rakt mot sitt rum och tog sin mobil. Jag hörde att hon började prata med någon och antog att det var Rick och började gå mot mitt rum och tog ut allt jag hade i byx-fickorna och tog upp min mobil. Klockan hade redan hunnit blivit fyra och jag bytte om till en lite skönare variant. Jag gick ut till Jen som stog och var jätte glad.
"Var det Rick?" frågade jag men jag visste redan vad svaret var.
"Ja! och jag saknar honom redan och han mig!" Sa hon och var lika glad som alltid att få prata med honom.
Jag gick mot soffan i vardagsrummet och märkte att Jen iaktog mig medans jag satte mig i stort sätt hoppade i soffan framför tv:n och satte på den.
"Varför har du bytt om? Vi ska väll ut och upptäcka London?" sa hon och startade sitt ''Sad-face''.
"Neeej, jag ooooorkaar inteee" sa jag och lät barnslig. "Vi kan upptäcka London en annan dag. Vi har hela sommaren på oss. Kan vi inte bara chilla lite?" sa jag och började göra mina valpögon.
"Fine!" sa Jen och skuttade ut till sitt rum.
Senare kom hon tillbaka och hade nu på sig sin neon oranga One Piece.
"Du vet den dära..." sa hon och letade efter ett ord som hon tydligen aldrig hittade.
"Den dära.." sa jag och tittade frågande på henne.
"asså den dära killen." sa hon efter några sekunders tänkande.
"Zayn?" frågade jag och tittade undrande på Jenna som satt och bet lätt i tumnageln.
"Ja, precis!" sa hon glatt. "Du skulle tagit hans nummer! Det kan ju inte vara en slump att ni träffas två dagar i rad och pratar med varrandra båda gångerna, Han var ju snygg!"
"Det kanske jag skulle ha gjort, men nu gjorde jag inte det" sa jag och tittade lite undrande på Jen.
"Jag tror han gillar dig" sa Jen efter ett tag. Jag brast ut i skratt och tittade sedan på henne.
"Dröm och glöm" sa jag och tog sedan kontrollen och bläddrade bland kanalerna.
WOOOOOHOOOOOO! Kapitel 3 UUTEE! Jag har inte haft tid att skriva så mycket men nu kom den ut iallafall!! :D Vad var det hon fick i handen tror ni? Vad tycker ni over all?
8 Kommentarer till nästa kapitel? KÖR HÅRT!! ;) xxx
"Excuse babe but we need to go now!" sa han med lockarna och drog i killen som jag olyckligtvis krockade i.
"I hope we see you later" sa jag och vinkade.
"Yeah hope so" sa han tillbaka och började gå medans han vinkade.
"Byebye" hörde jag honom säga.
"Adios" sa jag och fnittrade lite. Mina kinder hettade fortfarande men jag kände mig lättad att han inte tog illa upp.
Och jag hoppades verkligen vi skulle ses igen. Han var ju väldigt snygg. Jag började gå mot Jen som tagit ur allt vårt bagage och som tittade surt på mig.
"Vem var det där och vad hände nu då? En ny flört eller?" sa hon och blinka med ena ögat mot mig.
"Nej. För det första har jag ingen chans på honom och för det andra, såg du inte vad som hände?"
"Jo jag såg. Vad heter han?"
"Jag vet faktist inte."
"Vet du inte?!" Skrek hon ut i luften.
"Nej borde jag?" svarade jag förvånad.
"JAA!!" svarade hon i en aning starkare tonart.
"okej?" sa jag o fattade inte riktigt vad hon menade.
"Aja men du skulle ju ha haffat honom" sa hon och lät besviken.
Jag brast ut i skratt och tog mina saker och gick in i hotellet som inte alls var så markvärdig.
Jennas Perspektiv -
Jag öppnade ögonen och såg ett tak jag aldrig sett förut. Jag satte mig upp och hela rummet var främmande.
WOW! Jag skrek till lite och la ena handen mot min min för att kväva ett högre ljud.
"Juste jag är...JA!" tänkte jag. "Jag är i London! I LONDON!" tänkte jag högt. Hur kunde jag inte minnas rummet från igår-kväll?
Det måste varit mörkt och jag måste ha varit trött, antog jag. Rummet var ljust eftersom allt var målat i vitt. Det fanns några tavlor på väggarna och 1 byrå. Mitt rum var väldigt fint. Jag slängde en blick mot klockan och såg att den stog på 11. Jag fick en mini chock och gick med pyamasen mot Steff's rum. Hennes rum var jätte fint det också. Hennes rum var väldigt likt mitt. Hon hade bäddat sängen och inte låg hon ju där.
Jag började gå mot köket och tittade in i vardagsrummet på vägen. Där satt Steff och tittade på Tv. Jag gick in i rummet och ställde mig bakom Steff. Hon hade Mtv på där de visade "The Hits Of The Week".
"Varför väckte du mig inte?" frågade jag och lät väldigt nyvaken.
"Jag vaknade själv precis" sa hon medans hon jäspade.
"Du vet väll att klockan är typ 11?" sa jag efter en liten tystnad.
"VA?!" Utbrast hon och tittade förbryllat på klockan. "VI HAR MISSAR FRUKOSTEN!" ropade hon ut i luften och såg orolig ut.
"Men Steff, chilla. Vi kan åka och käka brunch på något ställe. Vi är i London!" sa jag. "Let's go and find something!" Sa jag och började gå mot mitt sovrum och rotade bland mina kläder. Och hittade en stickad topp som var lite genomskinlig pch ett par svarta skin shorts och ett par tunna leggins som gick ner till knäna. Jag satte på mig några armband och ett halsband och en jeopardmönstrad sjal. Jag sprang in i Steffs rum och stog och glodde på henne och hon på mig.
"Du är ju skit snygg" sa vi sammtidigt och brast ut i skratt. Steff hade på sig en beige, skitsnygg tröja med tryck på och ett bar slitna, svarta jeans. Hon hade även på sig ett läderarmband som passade kläderna perfekt. Hon hade inte gjort något speciellt med håret alls.
"De där shortsen har jag aldrig sätt förut!" sa hon efter vi hade iaktagit varandras outfit.
"Jag köpte dem förra veckan. Det kanske är darför du inte känner igen dem snyggo!" sa jag och la märke till en mascara klump som låg på Steffs kind.
"Ska du säga" sa hon medans jag gick fram mot henne. Jag slickade på tummen och tog bort mascara. Hon tittade konstigt på mig och brast ut i skratt och sa:
"Vad gör du? Usch!" sa hon och torkade kinden.
"Ja om du vill ha mascara över hela ansiktet så visst" sa jag och blinkade mot henne.
"VA!" ropade hon ut och sprang till spegeln och tittade in i den. "Vadå mascara över hela ansiktet?" sa hon och vände sig om frågande.
"Nej jag tog ju bort det" sa jag och blinkade lite och gick och hämtade handväskan och tog på mig mina sneakers. Steff kom rakt efter mig och hade tagit på sig en N.Y-keps och satte på sig sina sneakers.
"Kom så drar vi" nästan ropade hon ut o små sprang ner för trapporna efter att jag låst hotell-rummet.
"Vääääääääntaaaa" sa jag och sprang sedan efter henne.
Steffanis Perspektiv -
Vi hade gått ett tag och till slut stog vi nu i en kö på ett litet gulligt kafé. Det var små runda bord i olika storlekar. De minsta var för ett par personer och de största var för ca 8 personer. Vi kom fram i kön och jag beställde en bubbel-vatten och en kyckling macka med fiber-baguette och massa grönsaker. Jen köpte en toast och en cappuccino. Det tog lång tid för servisen men det gjorde inget. De var så trevliga i kassan gemfört med hur det oftast var í sverige. Det var alltid någon sur tant som inte ens hälsade trevligt eller frågade om man ville ha kvittot. Nä, london var till och med bättre i humöret. Enligt mig iallafall.
Vi fick tillslut våra saker och satte oss vid glasväggen på kafét och började smaska på våra mackor.
"Onyttiga unge" sa jag efter våran tystnad från hela vägen från kaféets port till bordet.
"vadå?" frågade Jen oförstående.
"En cappuccino med grädde och kanel på och en toast med säkert tio tusen kalorier i" sa jag och lät lite som någon slags snobb.
"Bara för att jag tar det jag vill ha och inte går på diet" sa hon och blinkade lite mot mig och flinade.
"Som om jag går på diet" sa jag och började fnittra lite åt några killar som ståg längre bort och skrattade åt en av dem.
"Vad skrattar du åt?" frågade Jen efter att ha tittat runt lite grann.
Jag skrattade lite och pekade smått mot killarna ca 15 meter bakom henne. Jen tittade diskret bakom axeln och hon vände sig om direkt mot mig och började själv fnittra. Jag förstår det eftersom den blonda av dem har spillt dricka på sina byxor på helt fel ställe.
"Misstålk" sa Jen och tittade dit igen. Jag började räkna antalet på killarna medans jag fnittrade åt Jennas kommentar. 1,2,3,4.. och 5. 5 st var dem. Jag fick syn på en av dem och tyckte han var väldigt snygg.
"Är det bara jag som känner igen den dära lite utlänska av dom?" frågade jag Jen och hon tittade bakot änu en gång lite diskret. Precis som hon hade gjort tidigare.
"Ja, det är nog bara du" sa hon efter en stunds tänkande och satte tänderna i sin toast igen. Jag studerade personen och märkte att han tittade mot vårt håll. Han mötte mina ögon och jag hans. Choklad bruna var dem, och väldigt vackra. Jag tittade ner blygt på min macka och pillade lite på den samtidigt som jag märkte hur mina kinder hettade till. De där ögonen kände jag igen. Jag har sätt dem förut. Men vart? Jag funderade ett tag men bestämde mig tillslut för att bara strunta i det.
När jag och Jen var båda färdiga gick vi och lämnade kopparna och tallrikarna på ett ställ och började gå mot utgången. Killarnas bord var väldigt nära utgången och Jen tar tag i portshantaget.
"Are you shore it is that girl Steffani?" Hörde jag någon av dem säga. Jag vände mig om och märkte att Jen gjorde det samma. Jag tittade frågande på dem och de såg mig och Jen stå där och glo på dem.
"Who said Steffani?" sa Jen och tittade frågande på killarna.
"Me." sa den ena killen med krulligt hår. Nu kände jag igen honom också.
"Uhm.. do we know you?" sa jag frågande och tittade på dem.
"No, our maybe I don't uhm understand.." sa den blonda killen med lite irlänsk dialekt och tittade frågande på de andra. Jag kollade ner på byxorna han hade på sig och började fnittra lite åt fläcken men försökte dölja mitt fnitter. Han tittade på mig och sedan ner på byxorna och fick väldigt rödrosiga kinder. Jag förde blicken över killarna och fastade på han jag tidigare fått ögonkontakt med.
"Uhm is it you who is Steffani?" frågade han mig med lite utlänsk men brittisk dialekt.
"Uhm, yea." sa jag och tittade ner på mina fötter och kliade mig lätt i nacken.
"We met yesterday, uhm we talked and you walked out of a taxi and.. uhm" Han lät väldigt osäker. Han härmade mig lite i sin blyghet och började också klia sig lätt i nacken. Jag skummade igenom mitt minne och igår kvällen jag innan inte alls kom ihåg kom nu fram i huvudet
"Yeah thats right! Now I remember! heh yeah" sa jag efter en liten tystnad.
"Var han den dära snygga killen du sprang in i igår?" sa Jen och tittade förvånat på mig. Hon la sin hand på munnen och spelade förvånad.
"Haha What?" sa en annan av killarna med brunt hår kammat åt sidan. Han värkade väldigt pigg och det var han som skrattade högst tidigare vid den dära spillningen.
"Haha yeah ehm haha we talk swedish" sa Jen och fnittrade lite och tittade lite på han med krulligt hår.
"Okey so you are from Sweden" sa ennu en annan av killarna som var väldigt lugn.
"uhm yesssss" sa jag och märkte inte så mycket att mitt "s" var långt.
"Fun! we've been there once" sa den smått spralliga killen och la armen över han med krulligt hår.
"haha yeah your candy are really god" sa han med krulligt hår och blinkade lite medans han flinade.
"Yeah hehe" sa Jen och man såg tydligt hennes rådnad. "Steff uhm we need to go. I think Rick have been calling me now while we've been here soooo.. I really wanna go to the hotel.. uhm" sa Jen och var riktigt blyg nu.
"Okay let's go!" Sa jag och började gå. Den lite spralliga killen sprang fort fram till porten och öppnade den.
"Good bye babe" sa han till Jen som var nu röd som en tomat.
"Thanks" sa hon tyst och log mot killarna och vinkade hejdå.
"Goodbye guys!" sa jag och vinkade och jag kände hur kinderna hettade till igen.
"Goodbye babe" sa den lite utlänska killen. Jag såg i ögonvrån att han ställde sig upp. Jag kände att han tog tag i min hand. Nu hade jag hade något i handen.
"My name is Zayn by the way" sa han och hans kinder blev röda på direkten.
"haha, okay" sa jag och kinderna rodnade till igen. "Goodbye Zayn" Sa jag med ett léende på läpparna och började sedan gå ut änu en gång. Det jag hade i handen la jag i byx-fickan och orkade inte titta var det var.
Jag och Jen vinkade änu en gång och gick iväg mot vårt hotell.
Vi gick in i hotellrummet och Jen gick rakt mot sitt rum och tog sin mobil. Jag hörde att hon började prata med någon och antog att det var Rick och började gå mot mitt rum och tog ut allt jag hade i byx-fickorna och tog upp min mobil. Klockan hade redan hunnit blivit fyra och jag bytte om till en lite skönare variant. Jag gick ut till Jen som stog och var jätte glad.
"Var det Rick?" frågade jag men jag visste redan vad svaret var.
"Ja! och jag saknar honom redan och han mig!" Sa hon och var lika glad som alltid att få prata med honom.
Jag gick mot soffan i vardagsrummet och märkte att Jen iaktog mig medans jag satte mig i stort sätt hoppade i soffan framför tv:n och satte på den.
"Varför har du bytt om? Vi ska väll ut och upptäcka London?" sa hon och startade sitt ''Sad-face''.
"Neeej, jag ooooorkaar inteee" sa jag och lät barnslig. "Vi kan upptäcka London en annan dag. Vi har hela sommaren på oss. Kan vi inte bara chilla lite?" sa jag och började göra mina valpögon.
"Fine!" sa Jen och skuttade ut till sitt rum.
Senare kom hon tillbaka och hade nu på sig sin neon oranga One Piece.
"Du vet den dära..." sa hon och letade efter ett ord som hon tydligen aldrig hittade.
"Den dära.." sa jag och tittade frågande på henne.
"asså den dära killen." sa hon efter några sekunders tänkande.
"Zayn?" frågade jag och tittade undrande på Jenna som satt och bet lätt i tumnageln.
"Ja, precis!" sa hon glatt. "Du skulle tagit hans nummer! Det kan ju inte vara en slump att ni träffas två dagar i rad och pratar med varrandra båda gångerna, Han var ju snygg!"
"Det kanske jag skulle ha gjort, men nu gjorde jag inte det" sa jag och tittade lite undrande på Jen.
"Jag tror han gillar dig" sa Jen efter ett tag. Jag brast ut i skratt och tittade sedan på henne.
"Dröm och glöm" sa jag och tog sedan kontrollen och bläddrade bland kanalerna.
WOOOOOHOOOOOO! Kapitel 3 UUTEE! Jag har inte haft tid att skriva så mycket men nu kom den ut iallafall!! :D Vad var det hon fick i handen tror ni? Vad tycker ni over all?
8 Kommentarer till nästa kapitel? KÖR HÅRT!! ;) xxx
Kapitel 2 - Chocolate Brown Eyes
Previous-
(ur Steffanis Perspektiv)
Efter ett par timmar så kom Jenna precis som hon sa. Mamma bjöd oss på Kycklingsallad. Och jag var såå glad eftersom jag verkligen älskar kyckling!
Jenna tycker inte om kyckling lika mycket som jag gör men hon sa att hon tyckte det var "DELICATO SEÑORITA!" så som hon uttryckte det. Vi sprang upp på mitt rum och började babbla om allt möjligt. Sedan valde vi att göra en klassisk tjej grej och satte oss ner på golvet och målade naglarna. Jen målade sina i en glittrig svart och jag valde en vanlig rosa.
-Hur tjejigt är inte det? - Eh, jag kände för det. Tänkte jag.
Efter ett tag låg vi bara i min säng och snacka. Vi valde att båda sova i min säng för vi orkade inte bädda och vi hinner inte ta bort allting imorn.
"Jag kan inte fatta det än." sa jag efter ett tag.
"Vadå?" svarade Jen som om hon inte fattade ett dug vad jag menade.
"London. Vi ska till london!" brast jag ut glatt.
"Be ready for London baby!"
Här satt vi. I mammas röda volvo och åker till Arlanda flygplats.
Förväntansfulla och pirret kändes ut i fingertopparna. Vad skulle vi göra när vi kom fram? Hur får man tag på en taxi? Vinkade man som i filmer så att det kom en körandes mot sitt håll och stannade? Ringde man ett nr som 020 20 20 20 som i sverige?
Frågorna strömmade in i mitt huvud.
Min dröm, hela sommaren i london. Alla killar, hotellet, caféerna! Alla söta små caféer som man själv sätt i film och på tv. Var London som det verkade som på film?
Mamma stannade bilen och vi var framme. Vi tog våra väskor och mamma följde med ända till incheckningen. Vi pussade varandra hejdå och jag lovade mamma att ringa så ofta jag kunde. Jen hade lovat samma sak fast med sin pojkvän också sa hon. Gud vad hon kommer få ringa. Alla tankar gick i mitt huvud. Säkert samma sak med Jen. Vi sa inte alls så mycket till varrandra.
PIIIIIP! Jag vände mig om och ser att Jen blev stoppad vid gången. Vakten kollar igenom henne.
"Mitt BH band har metall i sig" ser jag henne viska mot mig.
Jag brast ut i skratt och när jag lugnat ner mig lite kom Jen gåendes mot mig och slår mig lätt på kinden.
"AJ!" sa jag lite överdrivet och flinade lite samtidigt.
"Skratta bäst som skrattar sist!" Vi båda brast ut i skratt och vakten kollade snett på oss.
"Men Steff så kan du ju inte göra!" sa hon som om jag hade gjort något dumt.
Jag gapade stort mot henne och till slut sa jag "Ska du säga, du kanske ska ta ut metallen i BH:n först!"
Nu gapade hon igen och kollade surt på mig. Jag brast ut i skratt igen och hör att Jen mumlar för sig själv.
"Som sagt, skrattar bäst som skrattar sist!" sa hon igen och vi gick fnissandes där ifrån.
Jennas Perspektiv -
Jag känner hur planets motor sätter i gång. Vi rullar framot. Jag känner hur kallsvetten kommer fram ur pannans porer. Om bara Rick hade varit här.
"Jag visste inte att du var flygrädd" hörde jag från min högra axel.
"Du skulle bara veta"
Steff tog tag i min hand. Jag höll den, Hårt.
"AJ!" sa hon på sitt överdrivna sätt.
"Jag behöver din hand så knip igen" sa jag och låtsades vara sur. Men sur gick det ju inte att vara.
"Vet du vad som hjälper mot flygrädsla?" sa Steff efter en kort stund.
"NEJ, Vadå??!" svarade jag och märkte att jag darrade med rösten.
"Sömn. försök att sova!" sa hon glatt. Hon lät som att flyga är det ända hon gör. Fast hon har ju bara gjort det 2 gånger förut.
"Hur kan du vara så säker på din sak? Hur kan du inte vara rädd?"
"Jag VET att sömn är bra vid flyg om man så är rädd eller bara nervös. Och det är en på miljonen att du skadar dig under en flygtur" sa hon som om hon vore expert.
"okej" sa jag tyst. Jag gled ner lite i stolen och slöt ögonen.
Allt blev nu svart.
"Wake up sleepy-head" hörde jag plötsligt.
Jag satte mig upp och sträckte på mig. Jag kollade inte runt vart jag var utan frågade ut
"Vart är jag? och hur mycket är klockan?" jag lät verkligen nyvaken.
"You are in London sweaty and we have landed and I don't know what the clock is but the sun is going down in maybe 2 hours I think"
"Varför pratar du engelska Steff?"
"Daaaaa, we are in London Jenna!"
Juste ja vi är i London.
"Men du behöver ju inte prata engelska med mig ju?"
"Nehe, skit i det då" sa Steff och försökte värka sur. Där gick fnittret igång. Och innan vi vet ordet av kom garvet. Trött garvet. Vi båda var riktigt trötta. Och då tycker man ju allt är roligt.
När vi båda lugnat ner oss så ställer vi oss upp och tar handbagaget. Alla var redan snart ute ut planet. Jag och Steff småsprang till utgången och kom in i London Airport. Vi såg rullbandet och min väska kom unjefär på direkten. Steff's väska kom inte långt efter.
Vi gick ut från flygplatsen. Jag började vinka efter en taxi och Steff kollade fundersamt på mig.
"Hallå vi är i London. Då skaffar man taxi såhär."
"Det är inte det" sa hon efter att ha kvävt ett skratt. Tillslut kunde hon inte hålla sig och brast ut medans hon pekade ner mot mina jeans. Jag tittade ner och fick en chock.
"DE HAR SPRUCKIT!!!" skrek jag och kände hur kinderna hettade till.
"HAh aa det menar du inte!!" sa Steff medans hon stor skratta. "Och röd som en tomat är du allt!"
"Sluta nu ret-maja och hjälp mig!!"
Steff stälde sig framför mig och dölde sprickan och började vinka efter en taxi. Taxin kom och innan någon såg sprickan hoppade jag in i taxin. Steff sa addressen och betalade resan.
"Hur mycket är jag skyldig dig?" frågade jag Steff.
"Ingenting. Dina byxor kostade säkert som den här resan till vårat hotell så jag tar din del" sa hon och blinkade med ena ögat och sedan tog upp mobilen.
"Vad gör du?" frågade jag Steff.
"Uppdaterar min twitter" sa hon och tittade på mig och log lite grann och tittade sedan ner i iPhonen igen.
Jag tog upp min mobil och såg att Steff twittrade "LONDON HERE I AM #dreamcametrue"
Jag retweetade hennes tweet. Schaffören sa någonting om att vi var framme om några minuter men jag lyssnade inte riktigt vad han sa. Steff svarade honom artigt men jag var helt inne i mina egna tankar. Detta ska bli den bästa sommaren någonsin!
Steffanis Perspektiv -
Jag klev ur taxin och såg mig inte för när jag vände mig om och råkade knuffa till någon. En kille. Jag tappade min handväska och mycket i den hamna på marken.
"Oh God! I'm so sorry!" sa jag och böjde mig ner för att ta upp grejerna. Jag tog allting och såg en hand ta upp det rosa nagellacket som ramlat ut och reste sig upp. Jag tittade upp på honom och reste mig själv upp igen och tittade rakt in i de choklad-färgade ögonen. De var riktigt vackra. Jag märkte att jag hade en hårslinga i ansiktet och tog bort den och la den bakom örat och avbröt våran ögon kontakt. Jag kände att jag log och kinderna hettade.
"Don't be sorry babe." sa han efter en liten pinsam tystnad. Hans röst lät lugn och typisk brittsk men det var en liten dialekt. Man såg att hans riktiga ursprung inte var från England.
Jag kände att min blygsel kom fram. Kinderna hettade fortfarande.
Han räckte fram nagellacket och våra händer rörde vid varrandra och det pirrade till.
"Thank you!" kom det ur mig och jag tog imot nagellacket och la den i väskan. Jag kollade upp och hans léende kunde döda.
"Your wellcome" sa han och bet sig försiktigt i underläppen.
"STOP FLIRTING STEFF" hörde jag Jen ropa bakom mig.
Jag gav henne onda blicken och körde en ""muckar du"" hand mot bröstkorgen.
"Steff?" hörde jag personen framför mig säga med underlig ton på rösten.
"yeah, thats my nickname. My real name is Steffani"
"Beautiful name!" sa han efter en kort pause. Inte för en nu såg jag en annan person som betraktade oss och sa knappt ett ord. Han var väligt gullig och hade små gulliga lockar i håret.
"Excuse babe but we need to go now!" sa han med lockarna och drog i killen som jag olyckligtvis krockade i.
"I hope we see you later" sa jag och vinkade.
"Yeah hope so" sa han tillbaka och började gå medans han vinkade.
"Byebye" hörde jag honom säga.
"Adios" sa jag och fnittrade lite. Mina kinder hettade fortfarande men jag kände mig lättad att han inte tog illa upp.
Och jag hoppades verkligen vi skulle ses igen. Han var ju väldigt snygg. Jag började gå mot Jen som tagit ur allt vårt bagage och som tittade surt på mig.
"Vem var det där och vad hände nu då? En ny flört eller?" sa hon och blinka med ena ögat mot mig.
"Nej. För det första har jag ingen chans på honom och för det andra, såg du inte vad som hände?"
"Jo jag såg. Vad heter han?"
"Jag vet faktist inte."
"Vet du inte?!" Skrek hon ut i luften.
"Nej borde jag?" svarade jag förvånad.
"JAA!!" svarade hon i en aning starkare tonart.
"okej?" sa jag o fattade inte riktigt vad hon menade.
"Aja men du skulle ju ha haffat honom" sa hon och lät besviken.
Jag brast ut i skratt och tog mina saker och gick in i hotellet som inte alls var så markvärdig.
Såå vad tycks? Hoppas ni gillar kapitlet :D
5 kommentarer för att få nästa kapitel? ;) puss!! xx
(ur Steffanis Perspektiv)
Efter ett par timmar så kom Jenna precis som hon sa. Mamma bjöd oss på Kycklingsallad. Och jag var såå glad eftersom jag verkligen älskar kyckling!
Jenna tycker inte om kyckling lika mycket som jag gör men hon sa att hon tyckte det var "DELICATO SEÑORITA!" så som hon uttryckte det. Vi sprang upp på mitt rum och började babbla om allt möjligt. Sedan valde vi att göra en klassisk tjej grej och satte oss ner på golvet och målade naglarna. Jen målade sina i en glittrig svart och jag valde en vanlig rosa.
-Hur tjejigt är inte det? - Eh, jag kände för det. Tänkte jag.
Efter ett tag låg vi bara i min säng och snacka. Vi valde att båda sova i min säng för vi orkade inte bädda och vi hinner inte ta bort allting imorn.
"Jag kan inte fatta det än." sa jag efter ett tag.
"Vadå?" svarade Jen som om hon inte fattade ett dug vad jag menade.
"London. Vi ska till london!" brast jag ut glatt.
"Be ready for London baby!"
Här satt vi. I mammas röda volvo och åker till Arlanda flygplats.
Förväntansfulla och pirret kändes ut i fingertopparna. Vad skulle vi göra när vi kom fram? Hur får man tag på en taxi? Vinkade man som i filmer så att det kom en körandes mot sitt håll och stannade? Ringde man ett nr som 020 20 20 20 som i sverige?
Frågorna strömmade in i mitt huvud.
Min dröm, hela sommaren i london. Alla killar, hotellet, caféerna! Alla söta små caféer som man själv sätt i film och på tv. Var London som det verkade som på film?
Mamma stannade bilen och vi var framme. Vi tog våra väskor och mamma följde med ända till incheckningen. Vi pussade varandra hejdå och jag lovade mamma att ringa så ofta jag kunde. Jen hade lovat samma sak fast med sin pojkvän också sa hon. Gud vad hon kommer få ringa. Alla tankar gick i mitt huvud. Säkert samma sak med Jen. Vi sa inte alls så mycket till varrandra.
PIIIIIP! Jag vände mig om och ser att Jen blev stoppad vid gången. Vakten kollar igenom henne.
"Mitt BH band har metall i sig" ser jag henne viska mot mig.
Jag brast ut i skratt och när jag lugnat ner mig lite kom Jen gåendes mot mig och slår mig lätt på kinden.
"AJ!" sa jag lite överdrivet och flinade lite samtidigt.
"Skratta bäst som skrattar sist!" Vi båda brast ut i skratt och vakten kollade snett på oss.
"Men Steff så kan du ju inte göra!" sa hon som om jag hade gjort något dumt.
Jag gapade stort mot henne och till slut sa jag "Ska du säga, du kanske ska ta ut metallen i BH:n först!"
Nu gapade hon igen och kollade surt på mig. Jag brast ut i skratt igen och hör att Jen mumlar för sig själv.
"Som sagt, skrattar bäst som skrattar sist!" sa hon igen och vi gick fnissandes där ifrån.
Jennas Perspektiv -
Jag känner hur planets motor sätter i gång. Vi rullar framot. Jag känner hur kallsvetten kommer fram ur pannans porer. Om bara Rick hade varit här.
"Jag visste inte att du var flygrädd" hörde jag från min högra axel.
"Du skulle bara veta"
Steff tog tag i min hand. Jag höll den, Hårt.
"AJ!" sa hon på sitt överdrivna sätt.
"Jag behöver din hand så knip igen" sa jag och låtsades vara sur. Men sur gick det ju inte att vara.
"Vet du vad som hjälper mot flygrädsla?" sa Steff efter en kort stund.
"NEJ, Vadå??!" svarade jag och märkte att jag darrade med rösten.
"Sömn. försök att sova!" sa hon glatt. Hon lät som att flyga är det ända hon gör. Fast hon har ju bara gjort det 2 gånger förut.
"Hur kan du vara så säker på din sak? Hur kan du inte vara rädd?"
"Jag VET att sömn är bra vid flyg om man så är rädd eller bara nervös. Och det är en på miljonen att du skadar dig under en flygtur" sa hon som om hon vore expert.
"okej" sa jag tyst. Jag gled ner lite i stolen och slöt ögonen.
Allt blev nu svart.
"Wake up sleepy-head" hörde jag plötsligt.
Jag satte mig upp och sträckte på mig. Jag kollade inte runt vart jag var utan frågade ut
"Vart är jag? och hur mycket är klockan?" jag lät verkligen nyvaken.
"You are in London sweaty and we have landed and I don't know what the clock is but the sun is going down in maybe 2 hours I think"
"Varför pratar du engelska Steff?"
"Daaaaa, we are in London Jenna!"
Juste ja vi är i London.
"Men du behöver ju inte prata engelska med mig ju?"
"Nehe, skit i det då" sa Steff och försökte värka sur. Där gick fnittret igång. Och innan vi vet ordet av kom garvet. Trött garvet. Vi båda var riktigt trötta. Och då tycker man ju allt är roligt.
När vi båda lugnat ner oss så ställer vi oss upp och tar handbagaget. Alla var redan snart ute ut planet. Jag och Steff småsprang till utgången och kom in i London Airport. Vi såg rullbandet och min väska kom unjefär på direkten. Steff's väska kom inte långt efter.
Vi gick ut från flygplatsen. Jag började vinka efter en taxi och Steff kollade fundersamt på mig.
"Hallå vi är i London. Då skaffar man taxi såhär."
"Det är inte det" sa hon efter att ha kvävt ett skratt. Tillslut kunde hon inte hålla sig och brast ut medans hon pekade ner mot mina jeans. Jag tittade ner och fick en chock.
"DE HAR SPRUCKIT!!!" skrek jag och kände hur kinderna hettade till.
"HAh aa det menar du inte!!" sa Steff medans hon stor skratta. "Och röd som en tomat är du allt!"
"Sluta nu ret-maja och hjälp mig!!"
Steff stälde sig framför mig och dölde sprickan och började vinka efter en taxi. Taxin kom och innan någon såg sprickan hoppade jag in i taxin. Steff sa addressen och betalade resan.
"Hur mycket är jag skyldig dig?" frågade jag Steff.
"Ingenting. Dina byxor kostade säkert som den här resan till vårat hotell så jag tar din del" sa hon och blinkade med ena ögat och sedan tog upp mobilen.
"Vad gör du?" frågade jag Steff.
"Uppdaterar min twitter" sa hon och tittade på mig och log lite grann och tittade sedan ner i iPhonen igen.
Jag tog upp min mobil och såg att Steff twittrade "LONDON HERE I AM #dreamcametrue"
Jag retweetade hennes tweet. Schaffören sa någonting om att vi var framme om några minuter men jag lyssnade inte riktigt vad han sa. Steff svarade honom artigt men jag var helt inne i mina egna tankar. Detta ska bli den bästa sommaren någonsin!
Steffanis Perspektiv -
Jag klev ur taxin och såg mig inte för när jag vände mig om och råkade knuffa till någon. En kille. Jag tappade min handväska och mycket i den hamna på marken.
"Oh God! I'm so sorry!" sa jag och böjde mig ner för att ta upp grejerna. Jag tog allting och såg en hand ta upp det rosa nagellacket som ramlat ut och reste sig upp. Jag tittade upp på honom och reste mig själv upp igen och tittade rakt in i de choklad-färgade ögonen. De var riktigt vackra. Jag märkte att jag hade en hårslinga i ansiktet och tog bort den och la den bakom örat och avbröt våran ögon kontakt. Jag kände att jag log och kinderna hettade.
"Don't be sorry babe." sa han efter en liten pinsam tystnad. Hans röst lät lugn och typisk brittsk men det var en liten dialekt. Man såg att hans riktiga ursprung inte var från England.
Jag kände att min blygsel kom fram. Kinderna hettade fortfarande.
Han räckte fram nagellacket och våra händer rörde vid varrandra och det pirrade till.
"Thank you!" kom det ur mig och jag tog imot nagellacket och la den i väskan. Jag kollade upp och hans léende kunde döda.
"Your wellcome" sa han och bet sig försiktigt i underläppen.
"STOP FLIRTING STEFF" hörde jag Jen ropa bakom mig.
Jag gav henne onda blicken och körde en ""muckar du"" hand mot bröstkorgen.
"Steff?" hörde jag personen framför mig säga med underlig ton på rösten.
"yeah, thats my nickname. My real name is Steffani"
"Beautiful name!" sa han efter en kort pause. Inte för en nu såg jag en annan person som betraktade oss och sa knappt ett ord. Han var väligt gullig och hade små gulliga lockar i håret.
"Excuse babe but we need to go now!" sa han med lockarna och drog i killen som jag olyckligtvis krockade i.
"I hope we see you later" sa jag och vinkade.
"Yeah hope so" sa han tillbaka och började gå medans han vinkade.
"Byebye" hörde jag honom säga.
"Adios" sa jag och fnittrade lite. Mina kinder hettade fortfarande men jag kände mig lättad att han inte tog illa upp.
Och jag hoppades verkligen vi skulle ses igen. Han var ju väldigt snygg. Jag började gå mot Jen som tagit ur allt vårt bagage och som tittade surt på mig.
"Vem var det där och vad hände nu då? En ny flört eller?" sa hon och blinka med ena ögat mot mig.
"Nej. För det första har jag ingen chans på honom och för det andra, såg du inte vad som hände?"
"Jo jag såg. Vad heter han?"
"Jag vet faktist inte."
"Vet du inte?!" Skrek hon ut i luften.
"Nej borde jag?" svarade jag förvånad.
"JAA!!" svarade hon i en aning starkare tonart.
"okej?" sa jag o fattade inte riktigt vad hon menade.
"Aja men du skulle ju ha haffat honom" sa hon och lät besviken.
Jag brast ut i skratt och tog mina saker och gick in i hotellet som inte alls var så markvärdig.
Såå vad tycks? Hoppas ni gillar kapitlet :D
5 kommentarer för att få nästa kapitel? ;) puss!! xx
