Kapitel 15 - ''Apperently not''

Previous -  Jennas Perspektiv Onsdag
Hans ögon stirrande djupt in i mina. Jag la händerna mot hans fina lockar och tröck huvudet mot mitt och kysste honom hårt. Jag avbröt kyssen och andades snabbt.
"I'm sooooo are going with ya" jag rabblade upp orden snabb. Jag var alldeles upphätsad. Harry böjde sig så att mitt huvud låg på hans axel. Han släppte tillslut ner mig och vi alla gick till parkeringen. Jag, Harry, Steff och Zayn åkte med Anne i hennes bil. Harry satte sig i förarsätet. Han vid hotellet och böt plats med Anne. Han gav henne en puss och sa hejdå och vi gick in.
 
'Att åka på deras turné. Det var något stort. Något nytt. Något spännande. Och något man verkligen längtar till.'

Steffanis Perspektiv - 4 dagar senare Söndag
"Mobil, Kamera och dator?"
"CHECK!" ropade jag ut. Tänk att idag ska vi börja åka ut i England. Idag tar vi bussen till den första arénan. Idag ska de prova allt. Ett genrep. Och det kommer vara några få fans där har jag för mig att Louis sa. Några som vunnit någon tävling att få träffa dem.
Jen tog upp mobil skärmen mot mig och det var en bild på henne och Harry från någon dag sedan när de var ute på promenad på kvällen efter att vi vart på någon resturang.
"I didn't even noticed when the paparazzi or some fan tooked this pic!" sa hon förvånat.
"Du behöver inte prata engelska med mig Jen" sa jag och blinkade.
"Ja juste" sa hon och vi började skratta stort
"Jaja, Jag tror iallafall vi har med allt" sa Jen med ett léende.
"CHECK" ropade jag ut igen och hon log fortfarande.
Eleanor kom in genom porten med ett léende. Inte förs en nu märkte jag att Danielle inte var med.
"Why isn't Dan with ya?" frågade jag henne och hon gick rakt mot oss efter att ha gett Lou en 'hej' puss på kinden.
"She needed to do a choreography for some thing. But she will come to the O2 concert" sa hon med ett léende. Jag log tilbaka och hörde plötsligt att någon började prassla vid skåpen längre bort och tittade dit. Det var Harry som höll på med sina tabletter han hade fått från doktorn. Jag visste egentligen inte varför han hade dem så jag var helt enkelt tvungen att fråga. Jen gick iväg till Niall och Liam som stog och pratade längre bort. 
"Harry?" sa jag och han svalde den sista tabletten och började gå mot mig.
"Yes!" sa han och log snett.
"Why exacely are you taking dose?" frågade jag och han tittade ner mot burken han fortfarande höll i handen.
Han lutade sig mot mig efter en kort tystnad.
"Promice you ain't tell anyone" viskade han.
"You have my word" han log och var tyst i ett par sekunder.
"And promice to not be worried" sa han sedan.
Jag nickade och han log.
"I have a sickness that makes me unable to heal wounds as quickly as usual" viskade han och suckade.
Han drog upp tröjan smått och han hade ett tjockt och hårt lindat bandage runt hela magen upp till bröstkorgen.
"This medicine helps my body to heal the wound faster" sa han. "But it doesn't heal that fast anyway" sa han ledsamt.
"Hasn't the knife made wound healed jet?!" jag var smått chockad. Han borde ju ligga på sjukhus fortfarande om det är kvar.
"No" viskade han bara med en suck.
"You should be on hospital right now" viskade jag mot honom snabbt och hastigt.
"Yeah, maybe" han tog några andetag. "They let me go earlier so I could do this tour and they gave me this medicine"
"How can they do that on their responsibilitie?" jag var smått chockad. "What if somethings happens?" jag fattade inte att de vågar i huvudtaget släppa iväg honom! Han kunde åt minstånde legat kvar tills igår kväll eller något!
"I begd" han tog några djupa andetag. "I wanted to come home and be with Jen and I didn't wanna cancel the tour"
"But Harry! It doesn't matter! You need to be 100% good to do the tour!" det var sant det jag sa. Han måste vara frisk!
"You said you won't be worried" jag tystnade och nickade. "And...I am 100%! Or maybe not 100 but maybe 95" sa han och blinkade.
"Ok but just think before you do. If you get just a little headache contact the tour doktor, okey?" han nickade och vi böjade gå mot de andra. Alla hade packat sina väskor och var redo för att åka. Igentligen väntade vi bara på att chaffisen och bussen skulle komma. Jag undrar hur den ser ut innut i. Undrar om den är lyxig eller inte.
 
 
1 Timme Senare
 
"Cus I Can Love You More Than This"
"Can Love You More than this"
Niall spelade ett sista ackord långsamt. Jag, El och Jen klappade händerna hysteriskt. Det här var första gången vi fick höra dem iallihopa utan att bara lynna på en låt eller att någon av dem riffa smått på en gitarr. Det var magiskt vad bra de var.
De ställer sig upp och bugar lite ironiskt.
"You" sa jag men fortsatte inte pågrund av att jag var så överveldigad.
"Are Amazing" fyllde Jen på min mening.
"Ohh, Stop It" sa Harry och Louis samtidigt. Vi alla började smått skratta.
"One more time, one more time, one more time" sa jag, Jenna och Eleanor upprepade gånger i marchtakt.
"No, you will have a whole concert today when we're there" sa Louis och blinkade.
"Yeah you have a point" svarade Eleanor och blinkade tillbaka.
"Whos hungry?" frågade Harry plötsligt.
"I AM" ropade Niall ut i luften. Inte vart jag förvånad.
"I am a little hungry to!" sa Eleanor och log som hon alltid gör.
"Me to" sa Louis.
"Then just wait a little! Cuz I'm gonna do some toasts!"
"Yeeeey" sa Niall lekfullt.
"Do you wan't some? Jen, Steff, Zayn?" sa han charmigt som han är.
"Yes please" sa Jen och himlade med ögonen mot honom. Han blinkade med ett léende till henne och han fick en släng kyss av henne. De var verkligen gulliga tillsammans!
"And you to?" sa han och tittade på mig och Zayn.
"No thanks" sa jag. Jag var inte så hungrig alls. Han lyffte på ena ögonbrynet och tittade sedan på Zayn.
"I don't wan't eather" sa Zayn och tittade på mig. Harry nickade och alla gick till det lilla mini köket som fanns i bussen. Det var långt och smalt. Man fick plats en person på bredden i gången igenom köket till nästa lilla allrum.
Nu var det bara jag och Zayn.
"You  should take some toast" sa jag och log mot honom. "You look a bit hungry" han log tillbaka mot mig.
"I am" sa han och tittade med sina vackra bruna ögon på mig.
"Then ask for one" sa jag men hann inte säga så mycket mer innan han böjde sig ner och gav mig en pansionerad och ljuvlig kyss. Jag drömde mig in i varje kyss han gav mig. Det var så ljuvligt och alldelles... perfekt. Vi satt där länge och bara höll om varran och kysstes. Till slut slutade han och tittade in i mina ögon.
"I'm not hungry any more" sa han och blinkade. Jaha. Då fattade jag.
"I'm full" sa jag bara för att göra det lite mer ironiskt. Han kysste mig igen och tittade sedan på mig som tidigare.
"Apperently not" sa han och log.
 
 
Efter en timme stannade bussen och alla gick av och sedan in i den första 'arenan'. Några tjejer började prata högt och en av dem började gråta men slutade snabbt. De började vinka hysteriskt och de hade några hängande grejer över halsen så jag antog att de var dem som skulle träffa killarna och se deras lilla general repetition idag. Killarna gick fram och kramade varrenda en av dem så de måste vara dem. En av dem var stumm, eller inte på riktigt men hon sa inget. Den andra pratade på som bara den. Och dem andra var ganska blyga.
De pratade och tog bilder och de signerade saker. Efter ett tag så gick killarna upp på scenen och fansen satte sig längst fram. Jag, El och Jen satte oss några rader bakom dem. De tittade på oss och började gå till oss. De började prata med oss och ställa fråger tills då killarna började sjunga. När de började, vart de helt knäpptysta. De vart helt förstelnade. Jag tittade på Zayn och han tittade in i mina ögon under hans solo. Känslan var obeskrivlig. Han mumlade de sista orden på solot, och jag vet inte om det var på grund av mig eller något annat. Deras 'vocal teacher' stoppade det hela och gick upp på scen och frågade Zayn varför han gjorde så. Han rodnade och tittade på mig. Han vifftade på huvudet som om han inte visste vrf. Louis gick fram och gav honom en busig, snabb putt på ryggen och de började fnissa lite. Hon gick av scenen och de började snart igen. Han tittade in i mina ögon och gav mig en snabb slängkyss innan de började sjunga igen. Jag är en riktigt lycklig tjej och det finns ingen på jorden som kan vara lyckligare, Oavsett hur snygg, eller rik personen är, så vet jag det.

SURPRICE!!! MELLANKAPITEL!! YEEEEY!!
Nå? Vad tycks? KOMMENTERA!! :D <3 x

Kapitel 14 - [Del 2] I wanna be in my own world

Previous - Jennas Perspektiv Tisdag
Vi hade ringt alla och alla hade kommit hit. Inklusive Steff och Danielle. Vi satt allihopa i vardagsrummet och ingen hade en aning vart Harry var. Alla hade  försökt ringa honom men ingen fick fram en ton. Vi alla var riktigt oroliga.
Jag själv var så orolig att jag trodde jag skulle svimma. Jag fick hämska tankar i huvudet. Tänk om han tagit livet av sig på grund av detta. Jag hade bara hämska tankar i huvudet och började snabbt gråta floder. Steff klappade smått på ryggen och Liam hämtade servetter till mig som jag kunde torka tårarna med. Niall satt och höll tårarna tillbaka. Det såg man rätt kraftigt. Alla var helt nere. Ingen var glad. Ingen skämtade eller något. Vi skulle ringa polisen imorgon om han då fortfarande inte hört av sig. Vi alla bara väntade på ett samtal från någon. Eller att någon skulle komma in i rummet. Och den någon, var Harry.

Onsdag - 07:10
Jag tröck på one direction news på google men hittade ingenting. Jag sökte på alla möjliga kändis nyheter och vanliga nyheter men hittade ingenting alls om Harry. Han var borta. Och ingen visste något alls.
 
Jag hoppade till av att någon snarka. Det var Harrys mamma som också hade kommit som låg på soffan. Jag tittade ut genom balkongen och såg att det var ljust ute. Jag förde blicken över datorn och fastnade på klockan. Att jag inte kunnat sova. Jag har vart för orolig över Harry att jag inte har kunnat få en ända blund. Jag försökte någon gång vid 02 unjefär men det gick inte. Mitt hjärta rörde sig snabbt som om att det inte kunde pumpa. Jag kände mig smått död när jag knappt inte visste vart Harry var. Han kunde ha blivit kidnappad, rånad, vad som hälst! Bara för att han leta efter mig på gatorna i mörket i London. Jag känner en skuldkänsla sprida sig över hela kroppen.
"Vad har jag gjort?" sa jag ut i luften med gråt i rösten. Om jag bara hade kommit hit i måndags eller bara lite tidigare igår hade ingenting av det här hänt.
"Du har inte gjort någonting" jag hoppade till och vände mig automatiskt om. Jag såg Steff stå bakom mig med en ledsam blick.
"Har du sovit gott?" frågade hon men kom på sig själv. "Det är klart du inte har" sa hon tystare och sträckte smått på sig. "Men iallafall" sa hon och tittade upp mot mig.
"Nä asså ja" jag visste inte alls vad jag skulle säga. Ingen visste vart han var och ingen fick en ton när man ringde han. Alla var riktigt oroliga över vart han var. "Jag har liksom inte sovigt" mumlade jag men jag märkte att Steff hörde eftersom hon såg riktigt förvånad ut nu. Hennes förvånade blick försvann till en beskymrad blick medans hon böt till en annan stående ställning.
"Ja jag har inte sovigt gått" viskade hon.
"Varför då?" viskade jag tillbaka.
"Det är inte bara du som är orolig" viskade hon nästan så lågt att jag knapt hörde henne.
"Varför viskar vi?" frågade jag och började smått fnittra.
"För att inte väcka de andra mongoliderna!" sa hon och vi båda brast ut i ett jätte konstigt skratt. Vi kluckade liksom ut skrattet. Eftersom vi båda ville vara tysta så vart det ett viskande jätte garv. Steff kunde alltid få mig att skratta på något sätt. Vi var nästan som systrar och inte bästa kompisar.
"Jag är bara så orolig över Harry och jag hoppas han inte har gjort något dummt" sa jag efter vi tystnat och Steff tittade på mig. Efter några få sekunder gick hon mot mig och tittade på vad jag gjorde på datorn.
"Det hoppas vi alla" sa hon medans hon tog in min sökning på google i huvudet. 'Harry Styles accident' stog det i sökfältet. Jag testade allt i sökrutan för att hitta något om Harry. "Varför har du sökt på det där?" frågade hon smått upprört.
"Jag har försökt hitta några nyheter om honom om något fan har sett honom eller vad som hälst. Och nyss kom detta upp i mitt huvud ifall han har hamnat i en olycka eller något. Men inget sök resultat kommer fram och ååååh jag blir tokig!" rabblade jag bara fram. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra.
 
Plötsligt ringde telefonen. Jag sprang till den och såg att det var ett okänt nummer. Jag kände inte igen numret alls men jag svarade iallafall.
"Hello" sa jag lite skakis av oron som fortfarande satt i hela kroppen.
"Am I talking to Jenna Andersson?" rösten lät komma från en vuxen kvinna jag inte kände igen alls.
"Yes, yes i'm Jenna" sa jag och började bita smått på tum nageln.
"Hi my name is Angelina Natra and i'm a doctor from The Royal London Hospital and we think you might know Harry Edward Styles" jag skakade av oro i benen.
"Yes, Yes I know him, very well, uhm i'm his girlfriend" sa jag och tittade oroligt på Steff. Hon stog och bet sig i läppen.
"Well, We have called his mom Anne Cox but she doesn't answer her phone" sa hon vänligt.
"Yes okey I understand but please tell me you know where Harry is?" sa jag fort. Jag undrar om hon kunde höra på rösten att hela min kropp skakade.
"Yes he is here on the hospital. He is just fine. We can tell you that he is hurt but we're taking care of it but I can tell you more if you wouldn't mind to you come here mrs Andersson" sa hon och tystnade.
"I'm on my way doctor Niatra, bye" sa jag och hon hälsade hejdå tillbaka. Jag stängde av samtalet och Steff tittade oroligt på mig.
"Vi åker till The Royal London Hospital nu på bums och tar med oss Anne" Steff tittade konstigt på mig.
"Anne?" frågade hon. Nu kom jag på att Steff han ju somna innan hon faktist kom.
"Ja asså Anne är Harrys morsa och hon kom också hit fast du hann somna innan hon kom" sa jag kort och hon nickade långsamt.
Jag gick fram till soffan där hon låg och klappade lite på hennes arm. Hon vaknade med en jäspning ocg gnuggade ögonen och tittade fundersamt på mig.
"Hi Anne, Harry is in The Royal London Hospital. I have no idea what have happend but the doctor just called me. Steff and I are going there now and I tought we should bring you to and don't wake up the others" sa jag och hon nickade och sken upp men brast ut i tårar. Antagligen för att hon kom på att han faktist var på ett sjukhus. Jag klappade henne på ryggen och vi började sedan gå till hallen och klä på oss. Vi gick ner till lobbyn och vi struntade i frukost i huvudtaget och tog hennes bil till sjukhuset på direkten.
Nu var jag bara orolig över om han var alvarligt skadad eller inte. Vad har gossen gjort?
 
 
 
1 timme senare
 
"You can meet him now" min blick lyfftes hastigt. Vem skulle göra något sådant mot honom?  Bara så där? En kniv? Helt ofattbart. Jag, Steff och Anne ställde oss upp långsamt och följde efter Doktorn in till sjuksalen. När de öppnat dörren sprang Anne fort fram till båren när hon såg att det var Harry som låg där. Hon började gråta och fråga saker till Harry men han bara låg där och tittade. Han svarade med skrovlig röst på varranan fråga hon rabblade upp medans jag och Steff stog helt mållösa och förstelnade vid dörren fortfarande. Anne kramade om honom länge och ställde sig sedan upp. Hon stog precis så att jag och Harry inte kunde se varran. Jag undrade om han äns hade märkt mig.
"Where is Jen?" frågade han hest. Han hade alltså itne märkt mig. Anne flyttade på sig till höger och våra blickar möttes. Hans gröna ögon var sårbara och glänste. Han tittade på mig som om, jag vet inte vad. Hans ögon vart tårfyllda och mina med. Han reste dig upp i sittande ställning och inte förs nu såg jag slangen som gick in i armen på honom.
"Hi" sa han och tittade ledsamt på mig. Jag torkad en tår som var påväg ner mot kinden och tittade ner i marken. Jag märkte att han blev smått beskymrad och sträckte på sig smått. "Can we be alone please?" frågade han alla och de gick ut.
Nu var det bara jag, och Harry, som var här.  Allt kändes ovanligt tyst.
"I looked after you last night" sa han och jag tittade upp mot han. Jag gick ett par steg närmare båren och tittade in i hans blanka hasselgröna ögon. "But I couldn't find you" sa han sedan med tårar i halsen.
"Harry" sa jag bara och tårkade ännu en tår. "Don't make so much drama ok?" sa jag med ett léende och han började flina smått. Han tog tag i min hand hastigt drog mig mot honom i en nära kyss. Han tröck med handen som inte hade en slang i sig på mitt huvud mot hans. Vi kysstes hårt men pansionerat.
"I regret everything I did" viskade han och avbröt kyssen.
"Sssch" kom det ut från mig. "I regret it to, and I came to your and Lou's place and wanted to apologize" nu kom jag på mig själv att jag inte ville prata ut om situationen. "But I don't care I love you Harry" sa jag bara för att inte börja prata om den troligtvis mäst jobbigaste situationen i mitt liv. Han tittade in i mina ögon och andades tungt.
"I love you more" sa han och kysste mig på pannan. "Can I be cheeky?" sa han plötsligt och logt busigt mot mig.
"Harry you are always cheeky but right now I don't really know what you meen" sa jag frågande och hans busiga léende bara växte. Vad tänkte han på nu egentligen?
"Have you ever had sex in a hospital?" sa han och jag rös till. Aldrig att han menar alvar.
"You can't be serious" sa jag förvånad som jag var.
"I am" sa han och tog tag i min midja.
"We chouldn't" sa jag och ställde mig upp rakt. Det här var galet. Han var galen. Och det är det jag älskar med honom. "Let's save it until the wounds are completly healed" sa jag men började flina åt hans busiga léende.
"Your right, let´s save it" sa han och vi båda började skratta.
Plötsligt kom Niall, Liam och alla som varit hemma hos Harry and Lou igår strömma in. Anne måste ha ringt och berättat. De pratade snabbt och oroligt men snabbt som ögat vart det stoj och skämt om allt. Doktorn kom tillslut in och sa att vi alla skulle gå ut från salen förutom Harry.
Alla gick ut och satte sig i väntrummet och pratade om hela händelsen. Jag satt tyst.
Eftersom mina skuldkänslor kom. Vi hade ingen suttigt här just nu på sjukhuset om inte det vore för mig. Att Harry blev så jätte skadad är mitt fel. Jag känner hur allas blickar är på mig.
"What is it Jen?" sa Liam och Niall nästan i kör och började flina lite på grund av det men vart smått seriösa igen inom kort.
"No, I just feel bad you know" jag fick en rysning genom kroppen och tog ett par andetag till.
"If it wasn't for me we all shouldn't been here on this hospital because Harry have been extremly hurt" sa jag och höll igen tårarna. Jag har gråtigt så mycket den senaste tiden och ville inte göra det nu också. Jag var starkare än så.
Jag kände hur någons armar kom runt min midja. Jag kände värmen from personens bröstkorg och log. Han var så perfect!
"It's not your fault" sa Harry och jag älskade hans ton han hade mot mig just nu. Han vände mig om och tittade in i mina ögon med armarna fortfarande runt mig.
"It's so not your fault at all" sa han och lutade sig fram till en lång kyss.
De andra killarna började klappa och vissla åt oss och det gjorde oss le mitt i kyssen. Vi stannade upp och tittade mot dem. Harry lyfte ett ögonbryn och jag flinade lite åt det. För när han gjorde det såg det... speciellt ut.
"Honey?" sa han till mig frågande.
"Yes?" vad undrade han nu då?
"You know that we going on a Irland and UK tour, right?" nu kom jag på det. Det var så hela dramat började. Jag harklade och sträckte på mig.
"How much did you heard about what I said last time?" frågade han och log. "She does know right?" frågade han Steff och Zayn men de lyfte på axlarna och vicka på huvudet. De visste alltså inte.
"I only heard that you are going on a tour" sa jag lite oskyldigt hest. Det var så tragiskt alltihop! Jag kommer träffa honom denna vecka och sedan en vecka till och sedan ska jag hem till sverige och gå ett helt skolår och sedan ta studenten. Jag kommer inte se honom mycket alls!
"You and Steff can come with us on the tour and be backstage or in the tour bus" jag rös till av lycka. Vadå? Åka med?
"Oh" ett andetag "my" mellan varje "god" ord.
Han kunde inte mena allvar.
"OH MY GOD!" jag skrek ut det och alla bara tittade på mig med ett léende på läpparna. Jag hoppade upp och ner av lycka. Jag kunde inte fatta det.
"VI SKA ÅKA MED!" skrek jag mot Steff och hon log stort.
"Ja JAG VET!" sa hon lika förväntansfullt som mig. Jag hoppade upp på Harry och han fångade mig med händerna på låren. Hans ögon stirrande djupt in i mina. Jag la händerna mot hans fina lockar och tröck huvudet mot mitt och kysste honom hårt. Jag avbröt kyssen och andades snabbt.
"I'm sooooo are going with ya" jag rabblade upp orden snabb. Jag var alldeles upphätsad. Harry böjde sig så att mitt huvud låg på hans axel. Han släppte tillslut ner mig och vi alla gick till parkeringen. Jag, Harry, Steff och Zayn åkte med Anne i hennes bil. Harry satte sig i förarsätet. Han vid hotellet och böt plats med Anne. Han gav henne en puss och sa hejdå och vi gick in.
 
'Att åka på deras turné. Det var något stort. Något nytt. Något spännande. Och något man verkligen längtar till.'
 
 Sista kapitlet innan skolan börjar dårå! lite tragiskt men jag hinner inte skriva så mycket. Jag gör så mycket på sommaren.
Jag kommer (kanske) skriva lite då och då när jag har tid nu.
Ja så nu börjar pausen som slutar runt den 20:e augusti unjefär.
 
Men kommentera iallafall vad ni tycker! :D
 
Och om ni skulle fixa så att jag får 100 följare två dagar i rad (och förhoppningsvis fler) någon gång nu efter av sommarlovet kommer jag lägga ut ett inlägg!!
Kan vi nå upp till 50 kommentarer på detta inlägg? KOMMENERA! :D
(Gilla Facebook sidan för denna novell! Kom till sidan genom att klicka exempelt på denna mening.)
~Emilia xx

Kapitel 14 - [Del 1] I wanna be in my own world

Previous - Söndag (Harrys Perspektiv)
"I don't know. Jenna hates me and she actuately should and I know she'll never forgive me and am a totally asshole" det fanns inget jag kunde göra. Medans jag pratade kom det en tår då och då ner för kinderna.
"You have faced the fact that you actuately hit her" han tog ett andetag och fortsatte. "You know everyone does huuuuge mistakes and one of yours did just happend, leave her alone for today and find her tomorrow and tell her your love for her and the big mistake. She needs to face the fact to. She'll forgive you. Because we all know you and you'll never do the same mistake again. And specially not that!" han tittade fortfarande på mig. Han tittade inte bort en ända gång. "And we all know she loves you. You know from inside no matter what" han ställde sig upp. Han gick mot dörren och öppnade den. Sedan till hallen och satte på sig jackan. "Just give her time if she needs it" jag nickade medans han sa allting. Nu hoppades jag bara på att han hade rätt.
"Bye Haz" det vart tyst men plötsligt stängdes dörren.
Nu får vi bara hoppas på det bästa.
 

Jennas perspektiv - Tisdag 18.25
Jag vaknar upp med ett ryck av att någon spelar gitarr och sjunger i vardagsrummet. Det var jätte fint. Inte perfekt gitarrspelande men annars jätte fint. Undrar hur många gånger han har sjungit för Steff. Gud vad de var perfekta tillsammans. Och här sitter jag. Krossad. Chockad. Hatet sprider sig i kroppen när jag tänker på att mannen med min oskuld är en idiot han med. Att "sörja" igår och idag går inte för sig.
Det känns som att allt som hände var en mardröm. Att hela söndagen och måndagen faktist hände inatt i mitt huvud. Fast jag kommer ihåg chocken och den lilla smärtan som inte alls gjorde nytta. Tårarna som automatiskt kom. Det bara kom, bara sådär. Jag satte mig upp i sängen. Jag kände hur tårarna tröck bakom ögonlocken.
De slog mig, hårt och ville ut mellan varje jobbig tanke. Men jag stog emot att gråta. Jag ställde mig upp och tog upp mobilen och tittade på klockan. HALV SJU?!
Jag tappade hakan medans jag tänkte på att jag faktist sovit tills nu. Fast jag har ju inte kunnat sova dårå, jag somnade när Zayn och Steff vaknade. Jag gick ut för att se vad Zayn och Steff gjorde eftersom Zayn slutat sjunga för henne.
Jag tog mina steg och kom till vardags rummet och såg Steff ligga under Zayn medans de smått åt upp varran. 'Yukk' sa jag tyst för att inte de skulle märka och smög min väg. Det kändes som att ingen brydde sig om mig. Inte äns Steff. Jag menar, det som hände var ganska allvarligt. Eller? JA det var det.
Jag ville bara bort nu. In i min egna värld. Där allt är som jag vill. Fast nu vill jag bara vara själv och stänga av allt och bara gå. Och det ska jag göra. Iallafall idag.
Jag gick in på mitt rum och satte på mig en vanligt rött linne och ett par mys-shorts.
Jag satte på mig mina solglasögon eftersom det var rätt så roligt ute även fast det var kväll och satte upp håret i en knut. Jag tittade mig själv i den avlånga spegeln och fick direkt syn på att jag hade på mig halsbandet jag fick av Harry.
Han hade köpt det till mig för att han sett mig titta på det i affären för, en vecka sen tror jag. Jag var påväg att ta av det men behöll det på. Ingen kommer fatta att jag fått det av honom anyway. Jag visste att  jag skulle ångra att jag inte tog av mig det senare, men det skiter jag i just nu.
Jag tog fram papper och penna och började skriva;
 
'Jag går ut och går, stänger av ljudet på mobilen. Bry dig inte om när jag kommer hem (för det kan bli sent) och bry dig inte om om jag ska äta med er eller inte för jag tror jag äter själv ute ikväll, kanske vid skön där du och Zayn träffades du vet vid "chao chao" resturangen(eller jag vet inte). Oroa dig inte om mig. Jag ringer om det möjligtvis skulle hända något. Ring mig inte. Kram Jen xx'
 
Jag gick ut till hallen och tog på mig skorna tyst.
Jag öppnade dörren och stängde den så tyst jag kunde och lyckligtvis kom ingen rusandes mot dörren så ingen hörde nog att jag stängde den. Jag gick ner för trapporna och ut från hotellet. Jag tog upp mobilen och såg bilden på mig och Harry kyssas som låsskärm. Jag har inte använt mobilen sedan bråket så jag har inte hunnit ändra bakgrunden. Jag gick in på mina bilder och tog bort bilden och gjorde en annan bild på en blomma som bakgrund istället. Jag tog upp mina hörlurar och satte sladden i mobilen och tryckte in lurarna i öronen. Jag gick in på Spotify och sökte på John Mayer. Jag kände för att lyssna på honom. Jag tröck på artist och sedan album och tröck på första låten som hette 'Free Falling'. Jag hörde direkt vilken låt det var och tröck på nästa. Jag ville inte påminnas av Harry.
 
 
 
Harrys Perspektiv -  19.45
'Att jag faktist inte letade efter Jenna igår' tänker jag högt. Jag tog upp mobilen och ser bilden på mig och Jen. Jag kände hur tårarna kom och torkade bort dem. Jag stängde dem inne och gick ut i vardags rummet och ser Louis sitta och äta chips på soffan. Han tittar på mig och ser undrande ut. Han äter några chips till men plötsligt slutar.
"Have you cried again?" sa han och såg medlidande ut.
"Yeah, the only thing I can think about is Jenna. She's everything to me" man hörde på mig att jag hade tårar som bara ville ut. Man hörde det på rösten.
"You have got your punchment already I think" sa han och åt ett till chips. "Harry don't cry, or at least try" han tog tag i ett chips och räckte det mot mig jag gick fram mot honom och böjde mig ner och tog det med munnen. Vi båda började fnissa och jag satte mig bredvid honom i soffan.
"What should I do?" frågade jag och tittade ner i golvet.
"Like you said Zayn told you, go and find her. Call Steff and see if she's home or not"
Jag nickade på huvudet och ställde mig upp. Jag bytte om till 'finare' kläder. Jag satte på min konsert kavaj och jeans. Jag fluffade till håret och satte på mig mina skor.
"Bye Louis and thanks" ropade jag ut i luften medans jag öppnade dörren.
"Your wellcome" hörde jag innan  jag hann gå. Jag tog upp mobilen och ringde Steff.
"Hello Haz" hon lät lite smått sur på mig. Jen har väll berättat allt.
"Where is Jen?" frågade jag och bet mig smått på nageln.
"In her bedroom I think" sa hon kort och man hörde att hon gick någon stans.
"WOW HARRY" sa hon och tystnade.
"What Steff? What?!" sa jag. Jag vart orolig att hon hade gjort något dumt pågrund av allt som hände.
"She's not here" sa hon och lät smått chockad. "But she was here, but" man hörde att hon tog upp något papper. Hon viskade orden mycket lågt medans hon läste. "She's gone" sa hon. Åååh Nej! Vart har hon gått?
"Where?" frågade jag henne. Jag ville bara träffa henne och reda ut tovan och försöka gå vidare. Jag gjorde jätte fel men jag vill att hon ska förlåta mig. Jag älskar ju henne.
"I don't know" sa hon och jag kände oron i hela kroppen. Tårarna tryckte med de  brydde jag mig inte om.
"Ok, see ya later" jag tog några andetag och rös till på tanken på vad som faktist kan hända henne. "Call me if you here some thing from her" sa jag och stannade upp.
"I will" sa hon och tystnade. "Bye Haz"
"Bye" sa jag och la på.
 
Jag började små springa för att leta efter henne. Jag var riktigt orolig över henne. Jag stannade upp av att en tjej sprang på mig med sin mobil.
"Oh my god!" sa tjejen och kramade mig. Ett fan alltså.
"Can I take a photo with ya?" frågade hon och jag nickade.
"But after I really have to go" sa jag hastigt och fake log ett foto med henne. Jag hoppades bara att léendet såg bra ut. Jag kysste henne på kinden som jag bara gör smått med fans och vinkade fanet hejdå och började genast springa för att leta efter Jen. Vart kunde hon vara? Vart börjar jag? Jo, parken.
 
Senare 2 timmars tid
 
Vart var kvinnan? Jag har letat exakt överallt. Parken, Torget. Nord till Syd. I hela London! Jag har tagit taxin hit och dit och sprungit åt ena hållet till det andra. Vart var hon? Jag sprang in i en liten gränd och började gråta. Jag gick längre in i gränden och satte mig ner längst in. Tårarna rann och rann och slutade aldrig. De borde vara slut vid det här laget. Jag kände mig helt misslyckad.
Plötsligt hörde jag mörka grova röster som svängde in mot gränden. Männen kom närmare och närmare mot mig. De tre männen pratade högre och ropade högt ut i luften mot mig när de såg mig. Jag ställde mig upp och torkade en sista tår.
"Well isn't it the Barbie Doll named Harry we have here" sa den ena av dem högt. Den andra knäckte fingrarna på knogarna och sträckte på dig.
"The one in the girl band that have it like the king him self" sa den tredje med riktigt grov röst. "Fucking gay"
Jag backade och vände mig om för att springa. Jag hann springa några få steg för än en av dem tog tag i nacken på min tröja. Jag kände ett slag i ryggen och ett slag på huvudet mot marken. Det ända jag kunde känna var smärta och sorg. Jag kämpade inte mycket imot. Jag förtjänade varje slag. Det jag gjort mot Jen är avskyvärt. Jag hatade mig själv.
 
Jag tittar upp. Allt är dimmigt. Jag ser knappt något. Jag ställer mig upp. Men tappar balansen och tar imot mot den röda tegelväggen. Jag tar stöd mot den och försöker ta mig frammåt. Jag vinglar fram ur gränden och går längst gatan. Jag vinglar till ofta. Det känns som att hela världen snurrar. Huvudet dunkar och det känns som att huvudet skulle spricka. Jag tar på näsan som jag känner är svullen. Jag tittar på handen som jag ser är röd av blod. Världen snurrar fortfarande. Huvudet dunkar ihållande och mina ben känns kluvna. Mitt hjärta var krossat. Jag tittade med blicken över vägen efter Jen. Det ända jag tänker på är att hitta henne. Jag ser inte klart alls. Allt är suddigt och allt snurrar. Jag känner hur tröjan är blöt av något. Jag tar på magen och det svider till. Jag tittar ner men trillar. Det var ett hack. Jag hade blivit kniv huggen. Jag försöker ställa mig upp igen men allt bara vinglar. Hela kroppen känns svag och olivlig. Det ända jag ville var att höra Jens röst och förlåtande. Och se hennes léende och inte tårar. Jag känner mig död. Mitt liv är fullständigt krossad. Jag försöker ropa på Jenna men det kommer inget ur mig. Jag ramlar igen och försöker titta upp. Men allt är suddigt och snurrar. Jag känner hur hjärtat kämpar för att överleva. Men plötsligt, blir allt, helt svart.
 
 
Jennas Perspektiv - 00.13
Jag springer över ängen vid sjön. Det lagom långa gräset är vackert i månens sken. Jag känner hur halsbandet dunkar mot bröstkorgen medans jag springer. Det fick mig att tänka på Harry. Hela situationen är igentligen helt överdriven. Jag känner ånger i hela kroppen. Min ilska var inte lika nödvändig än vad som varit. Jag hade inte behövt tryckt ut de dära tårarna utan jag skulle ha pratat med honom i lugn ton på direkten. Ångern kryper upp i armar och ben och jag börjar springa snabbare. 'Idioten kanske inte är en idiot' tänker jag högt. Jag saktar ner farten igen. Eller är det jag själv som är idioten? Jag stannat upp. Jag känner det ilskna men underbara pirret jag hade första gången jag pratade med Harry efter chocken med Rich. Jag tänker på hela den kvällen. Och hela veckan efter. Vi har ju haft det helt underbart! Jag kommer på mig själv att jag har gjort fel. Jag borde själv ha pratat med honom som en mogen kvinna och löst allt. Inte springit iväg som en rädd flicka. Jag tänker på hur mycket jag igentligen gillar den dära krullhåriga grabben. Jag tänker på hur lycklig jag är över att ha träffat honom. Jag börjar springa igen men mot en annan riktning. Jag springer mot gatan och tar upp mobilen. Jag ringer Harry. Men det kommer ingen ton. Jag ringer flera gånger men det kommer inte en ända ton. Jag tittar på telefonen efter service och det hade jag. Jag känner oron komma men tänker sedan snabbt om "Ungen har säkert stängt av telefonen såklart" sa jag högt och började sedan springa mot en taxi som står och väntar. Jag knackar på rutan och han öppnar den och jag frågar om den är ledig. Han nickade och jag satte mig i bilen. Jag sa addressen till Louis och Harry.
 
Bilen stannar och jag betalar med de ända pengar jag hade kvar och det räckte nästan helt precis. Jag torkar svetten med en våt servett lite överallt på kroppen och springer sedan upp för trappan på hotellet till deras rum. Jag knackar och hör steg komma mot dörren.
Dörren öppnas och jag ser Eleanor - Louis flickvän stå där och le. Men sedan sjunker léendet. Antagligen kom hon på all drama om mig och Harry. För jag antar att hon vet.
"Hi Jen" sa hon glatt men inte helt som vanligt.
"Hello darling" sa jag och log smått. "Harry is home right?" sa jag sedan och hörde själv att jag lät osäker på rösten.
"No, he was looking after you actuatelly but we think he have given up now I mean" hon tog en paus men fortsatte. "He've been gone for like 5 hours or something like that" sa hon. Jag kände oron i kroppen.
"He doesn't answer his phone" sa jag med smått darrig röst. "Can I come in?" frågade jag. Hon nickade med ett léende och öppnade dörren mer så att jag skulle kunna gå in helt fritt. Jag gick in och tog av mig skorna och vandrade till deras vardags rum och ser Louis halvt ligga slarvigt över hela soffan.
"Hello Lou" sa jag och han ryckte till.
"Wow your quiet!" sa han och satte sig rakt i soffan. "Have you talked to Hazza?" frågade han glatt som alltid.
"No and thats why i'm here. He doesn't answer his phone!" sa jag och han nickade. "Let's call the other boys"
 
Vi hade ringt alla och alla hade kommit hit. Inklusive Steff och Danielle. Vi satt allihopa i vardagsrummet och ingen hade en aning vart Harry var. Alla hade  försökt ringa honom men ingen fick fram en ton. Vi alla var riktigt oroliga.
Jag själv var så orolig att jag trodde jag skulle svimma. Jag fick hämska tankar i huvudet. Tänk om han tagit livet av sig på grund av detta. Jag hade bara hämska tankar i huvudet och började snabbt gråta floder. Steff klappade smått på ryggen och Liam hämtade servetter till mig som jag kunde torka tårarna med. Niall satt och höll tårarna tillbaka. Det såg man rätt kraftigt. Alla var helt nere. Ingen var glad. Ingen skämtade eller något. Vi skulle ringa polisen imorgon om han då fortfarande inte hört av sig. Vi alla bara väntade på ett samtal från någon. Eller att någon skulle komma in i rummet. Och den någon, var Harry.
 

Spännande? Det hoppas jag! Från och med imorgon (7/6) och frammåt kommer jag skriva så mycket jag bara kan på kapitel 14 [del 2] så att det blir klart på bara ett par dagar(hoppas jag)!
 
Vad tycker ni om första delen på kapitlet? Kan vi nå 20 kommentarer på 2 dagar? KOMMENTERA!! :D Kramar ~Emilia xx

Information

Förlåt att jag inte skrivit mycket alls. Det är för att det är sommarlov som ni alla vet och jag gör då väldigt mycket.
På grund av detta kommer jag då göra ett kapitel till och sedan ta en paus tills skolan börjar och då sommarlovet är slut.
Kapitlet kommer delas i del 1 och del 2. Alltså blir kapitelt ungefär lika långt som 2 kapitlen. Fast det andra kommer ut några dagar efter del 1. Hoppas ni inte blev ledsna på något sett. Ha det jätte bra och lev sommalovet ut och ha det helt enkelt bäst! Kram! ~Emilia xx

RSS 2.0