Previous-
(ur Steffanis Perspektiv)
Efter ett par timmar så kom Jenna precis som hon sa. Mamma bjöd oss på Kycklingsallad. Och jag var såå glad eftersom jag verkligen älskar kyckling! 
Jenna tycker inte om kyckling lika mycket som jag gör men hon sa att hon tyckte det var "DELICATO SEÑORITA!" så som hon uttryckte det. Vi sprang upp på mitt rum och började babbla om allt möjligt. Sedan valde vi att göra en klassisk tjej grej och satte oss ner på golvet och målade naglarna. Jen målade sina i en glittrig svart och jag valde en vanlig rosa.
-Hur tjejigt är inte det? - Eh, jag kände för det. Tänkte jag.

Efter ett tag låg vi bara i min säng och snacka. Vi valde att båda sova i min säng för vi orkade inte bädda och vi hinner inte ta bort allting imorn.
"Jag kan inte fatta det än." sa jag efter ett tag.
"Vadå?" svarade Jen som om hon inte fattade ett dug vad jag menade.
"London. Vi ska till london!" brast jag ut glatt.
"Be ready for London baby!"

---

Här satt vi. I mammas röda volvo och åker till Arlanda flygplats.
Förväntansfulla och pirret kändes ut i fingertopparna. Vad skulle vi göra när vi kom fram? Hur får man tag på en taxi? Vinkade man som i filmer så att det kom en körandes mot sitt håll och stannade? Ringde man ett nr som 020 20 20 20 som i sverige? 
Frågorna strömmade in i mitt huvud. 
Min dröm, hela sommaren i london. Alla killar, hotellet, caféerna! Alla söta små caféer som man själv sätt i film och på tv. Var London som det verkade som på film? 
Mamma stannade bilen och vi var framme. Vi tog våra väskor och mamma följde med ända till incheckningen. Vi pussade varandra hejdå och jag lovade mamma att ringa så ofta jag kunde. Jen hade lovat samma sak fast med sin pojkvän också sa hon. Gud vad hon kommer få ringa. Alla tankar gick i mitt huvud. Säkert samma sak med Jen. Vi sa inte alls så mycket till varrandra. 
PIIIIIP! Jag vände mig om och ser att Jen  blev stoppad vid gången. Vakten kollar igenom henne. 
"Mitt BH band har metall i sig" ser jag henne viska mot mig. 
Jag brast ut i skratt och när jag lugnat ner mig lite kom Jen gåendes mot mig och slår mig lätt på kinden.
"AJ!" sa jag lite överdrivet och flinade lite samtidigt. 
"Skratta bäst som skrattar sist!" Vi båda brast ut i skratt och vakten kollade snett på oss.
"Men Steff så kan du ju inte göra!" sa hon som om jag hade gjort något dumt.
Jag gapade stort mot henne och till slut sa jag "Ska du säga, du kanske ska ta ut metallen i BH:n först!"
Nu gapade hon igen och kollade surt på mig. Jag brast ut i skratt igen och hör att Jen mumlar för sig själv.
"Som sagt, skrattar bäst som skrattar sist!" sa hon igen och vi gick fnissandes där ifrån.



Jennas Perspektiv -
Jag känner hur planets motor sätter i gång. Vi rullar framot. Jag känner hur kallsvetten kommer fram ur pannans porer. Om bara Rick hade varit här.
"Jag visste inte att du var flygrädd" hörde jag från min högra axel.
"Du skulle bara veta"
Steff tog tag i min hand. Jag höll den, Hårt.
"AJ!" sa hon på sitt överdrivna sätt. 
"Jag behöver din hand så knip igen" sa jag och låtsades vara sur. Men sur gick det ju inte att vara.
"Vet du vad som hjälper mot flygrädsla?" sa Steff efter en kort stund.
"NEJ, Vadå??!" svarade jag och märkte att jag darrade med rösten.
"Sömn. försök att sova!" sa hon glatt. Hon lät som att flyga är det ända hon gör. Fast hon har ju bara gjort det 2 gånger förut.
"Hur kan du vara så säker på din sak? Hur kan du inte vara rädd?"
"Jag VET att sömn är bra vid flyg om man så är rädd eller bara nervös. Och det är en på miljonen att du skadar dig under en flygtur" sa hon som om hon vore expert. 
"okej" sa jag tyst. Jag gled ner lite i stolen och slöt ögonen. 
Allt blev nu svart.


"Wake up sleepy-head" hörde jag plötsligt.
Jag satte mig upp och sträckte på mig. Jag kollade inte runt vart jag var utan frågade ut
"Vart är jag? och hur mycket är klockan?" jag lät verkligen nyvaken.
"You are in London sweaty and we have landed and I don't know what the clock is but the sun is going down in maybe 2 hours I think"
"Varför pratar du engelska Steff?"
"Daaaaa, we are in London Jenna!"
Juste ja vi är i London. 
"Men du behöver ju inte prata engelska med mig ju?"
"Nehe, skit i det då" sa Steff och försökte värka sur. Där gick fnittret igång. Och innan vi vet ordet av kom garvet. Trött garvet. Vi båda var riktigt trötta. Och då tycker man ju allt är roligt. 
När vi båda lugnat ner oss så ställer vi oss upp och tar handbagaget. Alla var redan snart ute ut planet. Jag och Steff småsprang till utgången och kom in i London Airport. Vi såg rullbandet och min väska kom unjefär på direkten. Steff's väska kom inte långt efter.
Vi gick ut från flygplatsen. Jag började vinka efter en taxi och Steff kollade fundersamt på mig.
"Hallå vi är i London. Då skaffar man taxi såhär."
"Det är inte det" sa hon efter att ha kvävt ett skratt. Tillslut kunde hon inte hålla sig och brast ut medans hon pekade ner mot mina jeans. Jag tittade ner och fick en chock.
"DE HAR SPRUCKIT!!!" skrek jag och kände hur kinderna hettade till.
"HAh aa det menar du inte!!" sa Steff medans hon stor skratta. "Och röd som en tomat är du allt!"
"Sluta nu ret-maja och hjälp mig!!"
Steff stälde sig framför mig och dölde sprickan och började vinka efter en taxi. Taxin kom och innan någon såg sprickan hoppade jag in i taxin. Steff sa addressen och betalade resan. 
"Hur mycket är jag skyldig dig?" frågade jag Steff.
"Ingenting. Dina byxor kostade säkert som den här resan till vårat hotell så jag tar din del" sa hon och blinkade med ena ögat och sedan tog upp mobilen. 
"Vad gör du?" frågade jag Steff.
"Uppdaterar min twitter" sa hon och tittade på mig och log lite grann och tittade sedan ner i iPhonen igen.
Jag tog upp min mobil och såg att Steff twittrade "LONDON HERE I AM #dreamcametrue"
Jag retweetade hennes tweet. Schaffören sa någonting om att vi var framme om några minuter men jag lyssnade inte riktigt vad han sa. Steff svarade honom artigt men jag var helt inne i mina egna tankar. Detta ska bli den bästa sommaren någonsin!

Steffanis Perspektiv -
Jag klev ur taxin och såg mig inte för när jag vände mig om och råkade knuffa till någon. En kille. Jag tappade min handväska och mycket i den hamna på marken. 
"Oh God! I'm so sorry!" sa jag och böjde mig ner för att ta upp grejerna. Jag tog allting och såg en hand ta upp det rosa nagellacket som ramlat ut och reste sig upp. Jag tittade upp på honom och reste mig själv upp igen och tittade rakt in i de choklad-färgade ögonen. De var riktigt vackra. Jag märkte att jag hade en hårslinga i ansiktet och tog bort den och la den bakom örat och avbröt våran ögon kontakt. Jag kände att jag log och kinderna hettade.
"Don't be sorry babe." sa han efter en liten pinsam tystnad. Hans röst lät lugn och typisk brittsk men det var en liten dialekt. Man såg att hans riktiga ursprung inte var från England.
Jag kände att min blygsel kom fram. Kinderna hettade fortfarande.
Han räckte fram nagellacket och våra händer rörde vid varrandra och det pirrade till. 
"Thank you!" kom det ur mig och jag tog imot nagellacket och la den i väskan. Jag kollade upp och hans léende kunde döda. 
"Your wellcome" sa han och bet sig försiktigt i underläppen.
"STOP FLIRTING STEFF" hörde jag Jen ropa bakom mig. 
Jag gav henne onda blicken och körde en ""muckar du"" hand mot bröstkorgen.
"Steff?" hörde jag personen framför mig säga med underlig ton på rösten.
"yeah, thats my nickname. My real name is Steffani"
"Beautiful name!" sa han efter en kort pause. Inte för en nu såg jag en annan person som betraktade oss och sa knappt ett ord. Han var väligt gullig och hade små gulliga lockar i håret. 
"Excuse babe but we need to go now!" sa han med lockarna och drog i killen som jag olyckligtvis krockade i.
"I hope we see you later" sa jag och vinkade.
"Yeah hope so" sa han tillbaka och började gå medans han vinkade.
"Byebye" hörde jag honom säga.
"Adios" sa jag och fnittrade lite. Mina kinder hettade fortfarande men jag kände mig lättad att han inte tog illa upp.
Och jag hoppades verkligen vi skulle ses igen. Han var ju väldigt snygg. Jag började gå mot Jen som tagit ur allt vårt bagage och som tittade surt på mig.
"Vem var det där och vad hände nu då? En ny flört eller?" sa hon och blinka med ena ögat mot mig.
"Nej. För det första har jag ingen chans på honom och för det andra, såg du inte vad som hände?"
"Jo jag såg. Vad heter han?"
"Jag vet faktist inte."
"Vet du inte?!" Skrek hon ut i luften.
"Nej borde jag?" svarade jag förvånad.
"JAA!!" svarade hon i en aning starkare tonart.
"okej?" sa jag o fattade inte riktigt vad hon menade.
"Aja men du skulle ju ha haffat honom" sa hon och lät besviken.
Jag brast ut i skratt och tog mina saker och gick in i hotellet som inte alls var så markvärdig. 

---

Såå vad tycks? Hoppas ni gillar kapitlet :D 
5 kommentarer för att få nästa kapitel? ;) puss!! xx