Kapitel 8 - World Wide Trend
Previous - (Steffanis perspektiv, tordag)
"Asså är det så skysst att störa på en dejt?" frågade jag och väntade på ett svar. Zayn vände mig plötsligt om och tittade på mig. Han var så fin. Jen sa någonting men jag visste inte vad, jag lyssnade inte. Zayn lutade sig fram.
"Jag kan inte prata just nu Jen" sa jag och stängde av samtalet. Zayn kysser mig igen och jag tar emot kyssen.
Vi började gå längst gatorna och tillslut bestämmde vi att jag skulle åka hem, till Jen. Jag vinkade mot en taxi och Zayn kysste mig hejdå.
Den här kvällen var den bästa någonsin! Hitintills.
Jennas Perspektiv - (Fredag)
Jag vaknade upp med ett ryck. Jag tittade på klockan och såg att den var 9 på morgonen.
"FUCK" sa jag högt. Jag han somna innan Steff kom hem! tänkte jag och sprang in i Steffs rum. "VAKNA DIN LILLA... DIRECTIONER" sa jag och Steff satte sig upp i sängen.
"Directioner?" frågade Jen förvånat och gnuggade ögonen.
"JA, om man gillar exempelt Zayn Malik är man ju typ Directioner!" skrek jag ut. Jag googlade nämligen One Direction som jag såg på twitter. Steff dejtade många tonåringars dröm kille. En sångare.
"VA?" sa Steff och tittade undrande på mig.
"Vet du inte vem Zayn Malik är?" frågade jag henne lite ironiskt.
"Jo, det vet jag, är du dum eller?" sa hon och såg rätt förvirrad ut.
"Har han sagt vad han jobbar med?" frågade jag henne och hon tittade funderat på mig.
"Ehm, näh och om han har det så har jag glömt det" sa hon och verkade inte fatta ett knyst.
"Då ska jag göra det" sa jag och tog upp mobilen. Jag sökte på One Direction på YouTube och deras hit "What Makes You Beautiful" kom högst upp. Jag satte på den och Steff lyssnade.
"Den här har jag hört på radio!" Brast hon ut och log. "Jag har alltid undrat vilka det är som sjunger!" sa hon sedan.
"Ja du lilla Steff" började jag och tog ett andetag. "Bandet heter One Direction" sa jag och spolade fram lite i låten. ""So ccome on, you got it wrong"" började det i låten. "Vill du veta vad han heter? Han som sjunger nu?" Frågade jag Steff och tittade på henne.
"Ja varför inte, han sjunger ju bra" sa hon och log mot mig.
"Han heter Zayn Malik. Han är 19 år och bor i London med som de andra 4 medlemmar i gruppen, han föddes i Bradford och är 175 centimeter lång" sa jag och väntade på hennes reaktion.
"YOU SAID WHAAAT?!" skrek hon ut och tappade hakan. Man såg att hon tänkte för fullt. "Hur vet jag att du inte skojar?" sa hon och tittade på mig. Jag tittade ner på mobilen och gick in på googles bilder och skrev One Direction i sökfältet. Jag gick in på bästa bilden och visade den för Steff.
"Känner du igen den svart håriga?" sa jag till henne och pekade på skärmen. "Eller han med krulligt hår? Och där är han som spillde dricka över hela byxorna" fortsatte jag och tittade på Steff igen. Steff hade tappat hakan ännu en gång och såg helt tom ut i blicken.
"Du kan inte mena allvar" sa hon och tog ett andetag. "Varför har han inte sagt något, Varför har han inte sagt ett skit om det?" sa hon och lät nästan lite irriterad. Hon tog upp sin mobil och började på ett sms.
"Vad gör du?" frågade jag henne och tittade på skärmen. Why didn't you tell me? läste jag på skärmen och tittade upp till mottagaren. Zayn Malik. Hon tröck på skicka och ställde sig upp.
"Vilka låtar har de mer gjort?" sa hon och började klä på sig kläder.
"It's Gotta Be YOOOUUUUUU!!" sa jag och hon tittade på mig.
"Att han inte har sagt något" sa hon. Hon såg fortfarande chockad ut.
"Du vet väll att du dejtar många, och då menar jag MÅNGA, tjejers dröm kille" sa jag och tittade på henne.
"Jag vet inte." sa hon och satte på sig assesoarer en gul klänning som var lite fin för idag. Vi skulle ut i parken men hon behöver ju inte en sådan där fin klänning. Hon trivs ju vanligtvis inte i klänning.
"Varför sätter du på dig en klänning?" frågade jag henne och tittade på henne. Det märktes att jag störde i hennes funderande. Hon ruskade lite på huvudet.
"Jag kände för det" sa hon och började sminka sig. Jag ställde mig bredvid spegeln och började göra samma sak. När hon var klar gick hon ut i hallen och tog på sig skorna.
"Vart ska du?" frågade jag och tittade på henne.
"Frukosten" sa hon kort.
"Ey.. vänta på mig skit unge" sa jag och log mot henne. Hon började flina medans jag gick in i mitt rum och satte på mig kläder. Jag satte på mig ett par ljusa jeans shorts och en vit tröja där det stog Animal på. Jag satte påmig lite arm band och lite till och gick ut till hallen. Steff tittade på mig och såg inte lika spend ut länge.
"Fan va kul" mumlade hon plötsligt.
"Vadå?" frågade jag och tittade konstigt på henne.
"Jag dejtar ju fasiken Zayn Malik" sa hon lite högre den här gången. "Hoppas jag bara inte får massa hat." sa hon och vi började gå mot hissen.
"Inte jag heller" sa jag och tryckte på hiss knappen. Det hoppas jag verkligen inte.
Steffanis Perspektiv -
"Så, när kommer du träffa honom nästa gång?" frågade Jen och tittade undrande på mig.
"Inte vet jag" sa jag och började äta på salami mackan jag hade tagit som frukost. Jag tog en klunk av chokladen och tittade upp på Jen. "Jag får väll ringa någon gång eller något" mumlade jag lite tyst och hon tittade upp.
"VA? mormor Berta uppfattade inte vad du sa nu" sa hon och lät som en tant. Vi brast ut i skratt och kunde inte hejda oss. "Nej men allvarligt" sa Jen när hon lugnat sig och tog ett andetag. "Vad sa du?"
"Jag sa, att jag får väll ringa någon gång eller något" sa jag och fnissade lite och tog en till tugga av mackan.
När vi var klara gick vi iväg och lämnade maten på stället och gick ut. Jen hade tagit med sig sin väska som vi la våra grejer i inklusive pengar. Vi tänkte vara ute hela dagen så det vore bra om vi hade pengar till mat.
"Vet du ens hur man kommer till parken" sa jag och tittade på Jen.
"Ja, man går 200 meter hit och sedan till vänster. Sedan går vi lite till och till höger och där är parken vid alla mysiga caféer och gårdar. Det finns även en skate park där" jag slog mig själv i huvudet och Jen tittade på mig.
"Vi skulle tagit med våra långboards" sa jag och tittade på henne.
"Haha och det kommer du på nu" sa Jen och tittade på mig. Hon log och jag tillbaka. "Aja skit i det" sa hon och flinade lite.
Jag kunde inte släppa tanken på One Direction. Jag dejtar honom, Zayn Malik.
Jag och Jen gick förbi en liten affär för att titta på tidningarna. Jag ville se om de hade några tonårstidningar. Jag tänkte jag kunde barnsla mig lite med en liknande tidning som den svenska tidningen Julia. Jag tyckte den var så rolig att läsa vid 12-15 års åldern. Det fanns sådana här oxå. Jen tog upp en av dem och tittade förbryllat på den. Hon sa inget. Hon såg bara chockad ut. "Kysste du Zayn igår?" frågade hon undrande och tittade på mig. "Du brukar ju aldrig gå så fort på en första dejt" sa hon och lät chockad.
"Vad pratar du om?" sa jag till henne. "Jag kanske gjorde de ja men asså hur vet du det?" frågade jag henne.
Hon räkte tidningen mot mig och jag tittade på omslaget. Does Zayn Malik from One Direction have a new girlfriend? Read the whole interview! stog det med en bild av mig och Zayn kyssas under texten.
"Nyheter sprider sig fort" sa jag och kände att jag smått tappade hakan. "Intervju?" sa jag sedan och började bläddra i tidningen.
"STEFF, man får inte läsa den i butiken!" sa hon och stängde tidningen.
"Då köper jag den!" sa jag och gick mot kassan och betalade tidningen och vi gick mot parken. Vi satte oss på något staket vid parken vid några växter. Jag tog tidningen och bläddrade hastigt till sidan med intervjun. Jag läste den hastigt och kom till, "Who is Single, just answer Single or Taken". Harry - "Single", Louis - "Taken", Liam - "Taken", Niall - "Single", Zayn - "I don't know, ehm I'm dating" läste jag och en bild på oss lämna cafét var bredvit texten. Under den bilden var en bild på oss när jag pratade i telefon och han hade sina händer på min midja framför vattnet. Jag bläddrade sida och där stog fakta om killarna och fakta om Zayn och vad vi gjorde. Jag läste mer och mer. Steffani läste jag och stannade upp. Many people says that her name is Steffani and actuatelly don't live in London. läste jag och jag kände min förvånade blick i ansiktet. Hur kunde de veta det här? Jag gick in på min twitter och bestämde mig för att slappna av lite.
"Får jag kolla?" frågade Jen och tittade på mig.
"Vadå?" frågade jag och tittade på henne.
"Tidningen" sa hon och log mot mig.
"Ta den du." sa jag och tittade ner mot mobilen igen. Jag gick in på trends och blev chockad igen. På World Wide Trend stog det tre rader ner: Zayns New GF
Jag log och tänkte vi är inte ihop eller så! och jag visste inte riktigt om alla fans menade trenden på ett dåligt sett eller ett bra sett. Jag gick in på "Connect" och såg att jag hade 7 nya följare. Jag började läsa och såg zaynmalik1D, Harry Styles, Louis Tomlinson, STYLATORARMY, Niall Horan, Liam Payne, Baby Lux. Jag visste vilka alla var förutom stylatorarmy och baby lux.
One Direction följde mig på twitter.
Mitt dagdrömmande avbröts av att mobilen plingade till och vibbrerade. Jag tog upp mobilen och hade fått ett sms av "Zayn Malik" Jag öppnade det och läste. What do you mean? Jag tänkte ett tag för att fatta vad han menade och kom på det jag skrivit tidigare på dagen till honom. You know what I mean. skickade jag tillbaka. So you didn't know about 1D? skrev han och jag svarade snabbt. No, and you've been on a interview already. And the paparazzis have catch us on pics last night... skrev jag. They have? fick jag tillbaka. Yeah, and I'm in shock.
skrev jag och skickade meddelandet. Det tog ett tag men tillslut fick jag ett svar.
Do you wanna hang out with me and the other boys tomorrow? :) x frågade han och jag svara,
Yeah! That should be really fun actuatelly... I'll bring Jenna! :)) xx svarade jag och struntade i den chockartade situationen och blev förväntans full över morgondagen.
"Du följer med och är med One Direction imorn va" sa jag och blinkade till Jen.
"Säg inte One Direction det låter så konstigt." sa hon och jag nickade. "Självklart hänger jag med!" sa hon sedan och log mot mig. Jag log tillbaka och vi tittade på varrandra. Det vibbrerade och lät från mobilen och jag tog upp den. Jag öppnade den och lästa Ofc you'll bring her ;) I can't wait! Were do we meet? :) xx Jag log för mig själv och svarade I can't wait either! ;D Can we meet at the sea there we... kissed? ;)) xoxo jag skickade och fick svar snabbt. Okay babe ;) xxx
KAPITEL 8!! Jag är sjuk så jag har tid att skriva och jag skrev allt idag! :D Kom ihåg att kommentarer gör mig på skrivhumör! PUSS!!!! - Emilia xx
"Asså är det så skysst att störa på en dejt?" frågade jag och väntade på ett svar. Zayn vände mig plötsligt om och tittade på mig. Han var så fin. Jen sa någonting men jag visste inte vad, jag lyssnade inte. Zayn lutade sig fram.
"Jag kan inte prata just nu Jen" sa jag och stängde av samtalet. Zayn kysser mig igen och jag tar emot kyssen.
Vi började gå längst gatorna och tillslut bestämmde vi att jag skulle åka hem, till Jen. Jag vinkade mot en taxi och Zayn kysste mig hejdå.
Den här kvällen var den bästa någonsin! Hitintills.
Jennas Perspektiv - (Fredag)
Jag vaknade upp med ett ryck. Jag tittade på klockan och såg att den var 9 på morgonen.
"FUCK" sa jag högt. Jag han somna innan Steff kom hem! tänkte jag och sprang in i Steffs rum. "VAKNA DIN LILLA... DIRECTIONER" sa jag och Steff satte sig upp i sängen.
"Directioner?" frågade Jen förvånat och gnuggade ögonen.
"JA, om man gillar exempelt Zayn Malik är man ju typ Directioner!" skrek jag ut. Jag googlade nämligen One Direction som jag såg på twitter. Steff dejtade många tonåringars dröm kille. En sångare.
"VA?" sa Steff och tittade undrande på mig.
"Vet du inte vem Zayn Malik är?" frågade jag henne lite ironiskt.
"Jo, det vet jag, är du dum eller?" sa hon och såg rätt förvirrad ut.
"Har han sagt vad han jobbar med?" frågade jag henne och hon tittade funderat på mig.
"Ehm, näh och om han har det så har jag glömt det" sa hon och verkade inte fatta ett knyst.
"Då ska jag göra det" sa jag och tog upp mobilen. Jag sökte på One Direction på YouTube och deras hit "What Makes You Beautiful" kom högst upp. Jag satte på den och Steff lyssnade.
"Den här har jag hört på radio!" Brast hon ut och log. "Jag har alltid undrat vilka det är som sjunger!" sa hon sedan.
"Ja du lilla Steff" började jag och tog ett andetag. "Bandet heter One Direction" sa jag och spolade fram lite i låten. ""So ccome on, you got it wrong"" började det i låten. "Vill du veta vad han heter? Han som sjunger nu?" Frågade jag Steff och tittade på henne.
"Ja varför inte, han sjunger ju bra" sa hon och log mot mig.
"Han heter Zayn Malik. Han är 19 år och bor i London med som de andra 4 medlemmar i gruppen, han föddes i Bradford och är 175 centimeter lång" sa jag och väntade på hennes reaktion.
"YOU SAID WHAAAT?!" skrek hon ut och tappade hakan. Man såg att hon tänkte för fullt. "Hur vet jag att du inte skojar?" sa hon och tittade på mig. Jag tittade ner på mobilen och gick in på googles bilder och skrev One Direction i sökfältet. Jag gick in på bästa bilden och visade den för Steff.
"Känner du igen den svart håriga?" sa jag till henne och pekade på skärmen. "Eller han med krulligt hår? Och där är han som spillde dricka över hela byxorna" fortsatte jag och tittade på Steff igen. Steff hade tappat hakan ännu en gång och såg helt tom ut i blicken.
"Du kan inte mena allvar" sa hon och tog ett andetag. "Varför har han inte sagt något, Varför har han inte sagt ett skit om det?" sa hon och lät nästan lite irriterad. Hon tog upp sin mobil och började på ett sms.
"Vad gör du?" frågade jag henne och tittade på skärmen. Why didn't you tell me? läste jag på skärmen och tittade upp till mottagaren. Zayn Malik. Hon tröck på skicka och ställde sig upp.
"Vilka låtar har de mer gjort?" sa hon och började klä på sig kläder.
"It's Gotta Be YOOOUUUUUU!!" sa jag och hon tittade på mig.
"Att han inte har sagt något" sa hon. Hon såg fortfarande chockad ut.
"Du vet väll att du dejtar många, och då menar jag MÅNGA, tjejers dröm kille" sa jag och tittade på henne.
"Jag vet inte." sa hon och satte på sig assesoarer en gul klänning som var lite fin för idag. Vi skulle ut i parken men hon behöver ju inte en sådan där fin klänning. Hon trivs ju vanligtvis inte i klänning.
"Varför sätter du på dig en klänning?" frågade jag henne och tittade på henne. Det märktes att jag störde i hennes funderande. Hon ruskade lite på huvudet.
"Jag kände för det" sa hon och började sminka sig. Jag ställde mig bredvid spegeln och började göra samma sak. När hon var klar gick hon ut i hallen och tog på sig skorna.
"Vart ska du?" frågade jag och tittade på henne.
"Frukosten" sa hon kort.
"Ey.. vänta på mig skit unge" sa jag och log mot henne. Hon började flina medans jag gick in i mitt rum och satte på mig kläder. Jag satte på mig ett par ljusa jeans shorts och en vit tröja där det stog Animal på. Jag satte påmig lite arm band och lite till och gick ut till hallen. Steff tittade på mig och såg inte lika spend ut länge.
"Fan va kul" mumlade hon plötsligt.
"Vadå?" frågade jag och tittade konstigt på henne.
"Jag dejtar ju fasiken Zayn Malik" sa hon lite högre den här gången. "Hoppas jag bara inte får massa hat." sa hon och vi började gå mot hissen.
"Inte jag heller" sa jag och tryckte på hiss knappen. Det hoppas jag verkligen inte.
Steffanis Perspektiv -
"Så, när kommer du träffa honom nästa gång?" frågade Jen och tittade undrande på mig.
"Inte vet jag" sa jag och började äta på salami mackan jag hade tagit som frukost. Jag tog en klunk av chokladen och tittade upp på Jen. "Jag får väll ringa någon gång eller något" mumlade jag lite tyst och hon tittade upp.
"VA? mormor Berta uppfattade inte vad du sa nu" sa hon och lät som en tant. Vi brast ut i skratt och kunde inte hejda oss. "Nej men allvarligt" sa Jen när hon lugnat sig och tog ett andetag. "Vad sa du?"
"Jag sa, att jag får väll ringa någon gång eller något" sa jag och fnissade lite och tog en till tugga av mackan.
När vi var klara gick vi iväg och lämnade maten på stället och gick ut. Jen hade tagit med sig sin väska som vi la våra grejer i inklusive pengar. Vi tänkte vara ute hela dagen så det vore bra om vi hade pengar till mat.
"Vet du ens hur man kommer till parken" sa jag och tittade på Jen.
"Ja, man går 200 meter hit och sedan till vänster. Sedan går vi lite till och till höger och där är parken vid alla mysiga caféer och gårdar. Det finns även en skate park där" jag slog mig själv i huvudet och Jen tittade på mig.
"Vi skulle tagit med våra långboards" sa jag och tittade på henne.
"Haha och det kommer du på nu" sa Jen och tittade på mig. Hon log och jag tillbaka. "Aja skit i det" sa hon och flinade lite.
Jag kunde inte släppa tanken på One Direction. Jag dejtar honom, Zayn Malik.
Jag och Jen gick förbi en liten affär för att titta på tidningarna. Jag ville se om de hade några tonårstidningar. Jag tänkte jag kunde barnsla mig lite med en liknande tidning som den svenska tidningen Julia. Jag tyckte den var så rolig att läsa vid 12-15 års åldern. Det fanns sådana här oxå. Jen tog upp en av dem och tittade förbryllat på den. Hon sa inget. Hon såg bara chockad ut. "Kysste du Zayn igår?" frågade hon undrande och tittade på mig. "Du brukar ju aldrig gå så fort på en första dejt" sa hon och lät chockad.
"Vad pratar du om?" sa jag till henne. "Jag kanske gjorde de ja men asså hur vet du det?" frågade jag henne.
Hon räkte tidningen mot mig och jag tittade på omslaget. Does Zayn Malik from One Direction have a new girlfriend? Read the whole interview! stog det med en bild av mig och Zayn kyssas under texten.
"Nyheter sprider sig fort" sa jag och kände att jag smått tappade hakan. "Intervju?" sa jag sedan och började bläddra i tidningen.
"STEFF, man får inte läsa den i butiken!" sa hon och stängde tidningen.
"Då köper jag den!" sa jag och gick mot kassan och betalade tidningen och vi gick mot parken. Vi satte oss på något staket vid parken vid några växter. Jag tog tidningen och bläddrade hastigt till sidan med intervjun. Jag läste den hastigt och kom till, "Who is Single, just answer Single or Taken". Harry - "Single", Louis - "Taken", Liam - "Taken", Niall - "Single", Zayn - "I don't know, ehm I'm dating" läste jag och en bild på oss lämna cafét var bredvit texten. Under den bilden var en bild på oss när jag pratade i telefon och han hade sina händer på min midja framför vattnet. Jag bläddrade sida och där stog fakta om killarna och fakta om Zayn och vad vi gjorde. Jag läste mer och mer. Steffani läste jag och stannade upp. Many people says that her name is Steffani and actuatelly don't live in London. läste jag och jag kände min förvånade blick i ansiktet. Hur kunde de veta det här? Jag gick in på min twitter och bestämde mig för att slappna av lite.
"Får jag kolla?" frågade Jen och tittade på mig.
"Vadå?" frågade jag och tittade på henne.
"Tidningen" sa hon och log mot mig.
"Ta den du." sa jag och tittade ner mot mobilen igen. Jag gick in på trends och blev chockad igen. På World Wide Trend stog det tre rader ner: Zayns New GF
Jag log och tänkte vi är inte ihop eller så! och jag visste inte riktigt om alla fans menade trenden på ett dåligt sett eller ett bra sett. Jag gick in på "Connect" och såg att jag hade 7 nya följare. Jag började läsa och såg zaynmalik1D, Harry Styles, Louis Tomlinson, STYLATORARMY, Niall Horan, Liam Payne, Baby Lux. Jag visste vilka alla var förutom stylatorarmy och baby lux.
One Direction följde mig på twitter.
Mitt dagdrömmande avbröts av att mobilen plingade till och vibbrerade. Jag tog upp mobilen och hade fått ett sms av "Zayn Malik" Jag öppnade det och läste. What do you mean? Jag tänkte ett tag för att fatta vad han menade och kom på det jag skrivit tidigare på dagen till honom. You know what I mean. skickade jag tillbaka. So you didn't know about 1D? skrev han och jag svarade snabbt. No, and you've been on a interview already. And the paparazzis have catch us on pics last night... skrev jag. They have? fick jag tillbaka. Yeah, and I'm in shock.
skrev jag och skickade meddelandet. Det tog ett tag men tillslut fick jag ett svar.
Do you wanna hang out with me and the other boys tomorrow? :) x frågade han och jag svara,
Yeah! That should be really fun actuatelly... I'll bring Jenna! :)) xx svarade jag och struntade i den chockartade situationen och blev förväntans full över morgondagen.
"Du följer med och är med One Direction imorn va" sa jag och blinkade till Jen.
"Säg inte One Direction det låter så konstigt." sa hon och jag nickade. "Självklart hänger jag med!" sa hon sedan och log mot mig. Jag log tillbaka och vi tittade på varrandra. Det vibbrerade och lät från mobilen och jag tog upp den. Jag öppnade den och lästa Ofc you'll bring her ;) I can't wait! Were do we meet? :) xx Jag log för mig själv och svarade I can't wait either! ;D Can we meet at the sea there we... kissed? ;)) xoxo jag skickade och fick svar snabbt. Okay babe ;) xxx
KAPITEL 8!! Jag är sjuk så jag har tid att skriva och jag skrev allt idag! :D Kom ihåg att kommentarer gör mig på skrivhumör! PUSS!!!! - Emilia xx
Gilla! ;*
Vill du veta i förväg när kapitlen kommer, vilket datum? Vill du få reda på sneak peaks och annan bra information om bloggen? Vill du fråga mig något om bloggen? Då klickar du på länken nedan som går till facebook sidan och gillar den. Där kan du fråga vad du vill och när du vill om bloggen och få reda på information m.m. PUSS!!
http://www.facebook.com/EqualsLoveNovell
HÄÄÄÄÄR
GILLA!
http://www.facebook.com/EqualsLoveNovell
HÄÄÄÄÄR
GILLA!
Kapitel 7 -
Previous - (Steffanis perspektiv - Onsdag)
”Ska vi gå ut nu eller?” frågade Jen och tittade på mig. ”Ut och fota eller något.”
”Ja det gör vi!” sa jag och vände mig om mot mitt smycke skrin. Jag tog på mig ett par örhängen med rosa blommor och med en blå sten på varje. De hade jag fått av min mamma för två år sedan på min födelsedag.
”Kommer du nu då?” ropade Jen utifrån hallen.
”Ja vänta lite” Jag småsprang till spegeln och satte på mig lite smink och tog min system kamera och gick ut till hallen. Jen såg min kamera och gick rakat mot sitt rum.
”Glömde den nästan” sa hon och fnittrade lite. Nu var det dags för att utforska London lite nogrannare.
Jennas perspektiv - (Torsdag)
"Vad tycker du om den här bilden?" sa jag och vred laptop skärmen mot Steff som satt med bara handukar i soffan bredvid mig. Hon vred huvudet sakta och tittade ner på skärmen.
"Super fin!" sa hon riktigt högt och log ett brett léende. Jag vred skärmen tillbaka och började att redigera en annan bild med färg ooch contrast. "Vad tycker du om den här då?" frågade Steff och vred sin skärm mot mig. Hon hade tagit ett foto mot big ben och massa hus och det såg riktigt läckert ut.
"Super fin bild asså du borde ärligt bli fotograf!" sa jag och tittade ner på klockan och såg att den var 17.02. Jag la handen över munnen och tittade på Jen.
"OMG STEFF KOLLA PÅ KLOCKAN" utbrast jag och hon tittade ner på skärmen. Hon stängde laptopen snabbt som ögat och rusade ut som en blixt till sitt rum.
"FUCK JAG HAR JU EN FUCKING DEJT!!" Skrek Steff ut i luften. Jag brast ut i skratt och tittade ner på skärmen igen. Jen kom tillbaka efter en kvart och såg anfådd ut. Hon hade tagit på sig ett vitt linne och ett par slitna shorts. Hon hade flätat håret fint åt enasidan. Hon hade inte sminkat färdigt men det såg ut som om hon bara hade maskaran kvar. Hon såg rätt naturlig ut i sminkningen. "JEN! Kan jag få låna din mascara?" Frågade Steff och himlade lite med ögonen medans man såg stressen i ansiktet.
"Självklart!" sa jag och skuttade in på mitt rum. "Men har inte du din maskara eller?" frågade jag och tittade på Steff.
"Jo, eller den är slut. Jag får köpa en ny imorn eller något" sa hon och greppade maskaran men jag höll fast den.
"Take it easy little pig, don't take everything to quick" sa jag och flinade lite. "Varför springa när man kan gå" sa jag sen och fnittrade lite till.
"JAG HAR INTE TID FÖR ATT SKOJA NU!" sa hon men man märkte hur hon kvävde ett skratt.
"Okay little pig" sa jag och släppte maskaran.
"Thanks!!" sa hon och sprang till sitt rum igen. "Idiot" hörde jag henne viska för sig själv och flinade lite. Jag kastade en kudde på henne men hon ignorerade det och fortsatte gå till sitt rum.
Jag tittade i min byrå och hittade en blå kofta som hon kunde ha på sig. Jag tänke ju inte låta henne gå i bara ett linne. Vi är ju inte i Afrika.
Hon kom springandes tillbaka och satte på sig skorna och tittade sedan på mig.
"Vad är det?" sa hon kacksigt och tittade på mig. Jag började fnittra åt hennes min och gav henne koftan.
"Vad ska jag göra med den här?" sa hon och tittade på mig.
"Ja du trär den över huvudet och har armarna i de dära tyg ''rören''" sa jag och blinkade. Steff tittade på mig som om jag var en idiot men började sedan skratta. "Nä men du kan ju inte vara i bara linne på cafét ju! Du kommer ju frysa!" sa jag och avbröt vårat tysta fnitter.
"Du skulle nästan kunna vara min mamma" sa hon och lipade mot mig. "Om inte hon är här... Vem annars?" sa jag och gav henne hennes jacka.
"Tack!" sa hon och tittade på klockan. "OH FUCK!" ropade hon ut i luften och sprang mot några steg och öppnade dörren.
"APP APP APP, stop nu!" sa jag och gav henne beskrivningen till hur man i huvud taget kom till cafét.
"Oj, hehe tack!" sa hon och blinkade.
"Hejdå Steffie! Flirta så det ryker nu bara!" sa jag och vinkade mot henne medans hon precis skulle gå in i hissen.
"Hejdå Jensilini" sa hon och fnittrade lite och gick in i hissen och åkte ner.
Jensilini? tänkte jag för mig själv. Kunde hon inte komma på något bättre? tänkte jag och bestämmde mig för att ringa Rick och Mamma.
Steffanis Perspektiv -
Jag gick ut från hotellet och vinkade mot en taxi. Jag hade tur att den kom till mig och var tom och inte skulle någon annan stans.
"So, were are you going?" frågade shaffören och jag svarade artigt och vi åkte dit. När vi kom fram betalade jag och gick några 100 meter och kom fram till caféet.
Jag såg en pojke med svart hår kammat nerot, med en grå t-shirt och en röd-lila munkjacka stå utanför porten på caféet som stog med nyllet i mobilskärmen och som antagligen smsade med någon. Jag tittade på klockan och såg att jag var 5 minuter försenad och började små springa till pojken. Han tittade upp och sken upp i ett léende. PUH! det var Zayn. Tänkte jag och stannade framför honom.
"Hi!" sa jag och märkte hur kinderna hettade till. "I'm sorry that i'm lat.." Jag han inte säga hela meningen innan jag fick en stor kram av honom. "late" sa jag och gav kramen tillbaka. Det pirrade i hela kroppen och jag märkte hur jag log när han släppte taget och tittade på mig.
"I don't mind. I'm just glad that you're here now" sa han med sin gulliga dialekt och log. Hans léende var fantastiskt och jag tittade ner på mina fötter och kinderna brände riktigt mycket nu. Den här kvällen kommer bli super!
"I'll take chicken sallad with.. garlic sauce" sa jag och kassörskan antecknade.
"Good choice!" sa Zayn och tittade på mig och log. Nu märkte jag att en tatuering tittade fram vid tröjkanten. Alltså är han över 18 år tänkte jag. "I'll take the same" sa han och tittade upp på kassörskan. "I've never eaten sallad with garlic sauce if I have to be honest" sa han och log igen.
"You've don't?" sa jag och tittade på honom. Jag mötte hans blick och jag märkte hur det kom fjärilar i magen och att jag bet mig i underläppen.
"Something to drink?" sa kassörskan och tittade på oss.
"Do you have minerall water?" frågade jag och log mot henne.
"Yeah! Okay a minerall water" upprepade hon och tittade på Zayn.
"I'll take a coke" sa han och log.
"Something more?" frågade hon artigt och jag och Zayn vred huvudet från höger till vänster och han betalade.
"Zayn, but?" sa jag och Zayn tittade på mig.
"I pay it babe, it's okay" sa han och blinkade mot mig. Det pirrade till i kroppen och vi gick iväg till ett bord och började prata. Vi pratade om allt möjligt under måltiden och lärde känna varrandra nogrannare. Vi skrattade och pratade och hade det riktigt kul.
"So, why didn't you call since yesterday?" frågade han och tittade nyfiket på mig.
"Oh, heh yeah" började jag och tittade ner och började peta i maten. "When Jen and I were in the big galleria I passed out on a café and got in Coma." sa jag och flinade. Det lät så ironiskt.
"You sad what?!" frågade han och lät förvånad. "That explains why you didn't call" sa han och blinkade mot mig. Han flinade lite och bet sig i underläppan. Han gjorde precis som mig när jag var nervös. Undrar om han var som jag och var nervös? Gjorde jag verkligen honom nervös? tänkte jag och log för mig själv.
Jag förde den sista biten av maten till munne och tuggade. Jag såg hur Zayn tittade på mig och log.
"Are you done?" frågade han och släppte inte blicken.
"I was born to be done" sa jag som svar tillbaka. Han skrattade smått och log mot mig. Han var så snygg.
Vi bestämmde oss för att gå en bit för att prata och sedan fick jag ta en taxi till mig. Han bodde tydligen i närheten så han kunde gå hem. Vi stannade upp vid en kanal och såg ut över vattnet. Klockan hade redan blivit elva och månen var ung. Vi tittade ut över vattnet och sedan på varrandra.
"Do you know that you are really beautiful" sa han och tittade in i mina ögon.
"I say the same" sa jag och kinderna hettade till. Jag bet mig i läppen och jag kände hur en hårslinga föll ner över ansiktet. Zayn förde sin hand över mitt ansikte och satte slingan bakom örat. Han lutade sig sakta mot mig och min mobil började ringa. Jag vart panikslagen och visste inte om jag skulle ta upp mobilen eller inte. Jag backade och tog upp mobilen. Zayn rätade sig och såg lite fundersam ut. Jag tröck på avbryt på mobilen och la den i fickan. Det var Jen som ringde och jag vet att hon bara skulle tjata om att jag måste hem snart för att jag sa till henne tidigare idag att vi skulle titta på film efter min dejt. Men jag vet inte om de var en vit lögn, men jaja tänkte jag och tittade upp på Zayn. Vi kollade på varrandra länge. Ingen sa något. Jag undrar vad han skulle göra om jag bara gav honom värsta dunder kyssen just nu? tänkte jag och fnissade lite. Zayn såg att jag fnittra för mig själv och log.
"What is so funny?" sa Zayn och jag märkte att snart börjar han väll också små skratta.
"I just thought about a thing ehm.." jag började le stort för mig själv. Jag undrar verkligen hur han skulle reagera. Jag menar han försökte ju nyss kyssa mig så..
Jag tog ett steg närmare honom. Vi tittade på varrandra länge. Tillslut tog jag ackt och la mina händer runt hans nacke. Jag kände hur hans händer föll på min midja. Egentligen gillade jag inte när relationer startade så här snabbt. Jag menar, första dejten. Vi tittade fortfarande på varrandra och han började närma sitt ansikte på mitt. Jag gjorde det samma. Hans läppar nudda mina och det kändes fantastiskt. Min kropp alldeles bubblade av lycka och jag har aldrig känt som det här tidigare. Jag kände hur det vibberade i fickan och jag avslutade kyssen fint. Vilket proffs jag är. tänkte jag och jag började fnissa för mig själv igen. Jag tittade på Zayn igen och han på mig.
"I need to take this, ehm it's Jen and ehm wait" sa jag och svarade i telefonen. Zayn nickade och jag vände mig och och kände plötsligt hans händer på min midja igen. Jag lät honom stå där bakom mig medans jag pratade med Jenna.
"VART ÄR DU?!" skrek nästan Jen i luren.
"Asså är det så skysst att störa på en dejt?" frågade jag och väntade på ett svar. Zayn vände mig plötsligt om och tittade på mig. Han var så fin. Jen sa någonting men jag visste inte vad, jag lyssnade inte. Zayn lutade sig fram.
"Jag kan inte prata just nu Jen" sa jag och stängde av samtalet. Zayn kysser mig igen och jag tar emot kyssen.
Vi började gå längst gatorna och tillslut bestämmde vi att jag skulle åka hem, till Jen. Jag vinkade mot en taxi och Zayn kysste mig hejdå.
Den här kvällen var den bästa någonsin! Hitintills.
Vad tycks? I hope you like it! Jag funderade länge på vad jag skulle skriva men nu vart det finally finished! Va tror ni kommer hända? 7 kommentarer till nästa kapitel? PUSS - Emilia xx
”Ska vi gå ut nu eller?” frågade Jen och tittade på mig. ”Ut och fota eller något.”
”Ja det gör vi!” sa jag och vände mig om mot mitt smycke skrin. Jag tog på mig ett par örhängen med rosa blommor och med en blå sten på varje. De hade jag fått av min mamma för två år sedan på min födelsedag.
”Kommer du nu då?” ropade Jen utifrån hallen.
”Ja vänta lite” Jag småsprang till spegeln och satte på mig lite smink och tog min system kamera och gick ut till hallen. Jen såg min kamera och gick rakat mot sitt rum.
”Glömde den nästan” sa hon och fnittrade lite. Nu var det dags för att utforska London lite nogrannare.
Jennas perspektiv - (Torsdag)
"Vad tycker du om den här bilden?" sa jag och vred laptop skärmen mot Steff som satt med bara handukar i soffan bredvid mig. Hon vred huvudet sakta och tittade ner på skärmen.
"Super fin!" sa hon riktigt högt och log ett brett léende. Jag vred skärmen tillbaka och började att redigera en annan bild med färg ooch contrast. "Vad tycker du om den här då?" frågade Steff och vred sin skärm mot mig. Hon hade tagit ett foto mot big ben och massa hus och det såg riktigt läckert ut.
"Super fin bild asså du borde ärligt bli fotograf!" sa jag och tittade ner på klockan och såg att den var 17.02. Jag la handen över munnen och tittade på Jen.
"OMG STEFF KOLLA PÅ KLOCKAN" utbrast jag och hon tittade ner på skärmen. Hon stängde laptopen snabbt som ögat och rusade ut som en blixt till sitt rum.
"FUCK JAG HAR JU EN FUCKING DEJT!!" Skrek Steff ut i luften. Jag brast ut i skratt och tittade ner på skärmen igen. Jen kom tillbaka efter en kvart och såg anfådd ut. Hon hade tagit på sig ett vitt linne och ett par slitna shorts. Hon hade flätat håret fint åt enasidan. Hon hade inte sminkat färdigt men det såg ut som om hon bara hade maskaran kvar. Hon såg rätt naturlig ut i sminkningen. "JEN! Kan jag få låna din mascara?" Frågade Steff och himlade lite med ögonen medans man såg stressen i ansiktet.
"Självklart!" sa jag och skuttade in på mitt rum. "Men har inte du din maskara eller?" frågade jag och tittade på Steff.
"Jo, eller den är slut. Jag får köpa en ny imorn eller något" sa hon och greppade maskaran men jag höll fast den.
"Take it easy little pig, don't take everything to quick" sa jag och flinade lite. "Varför springa när man kan gå" sa jag sen och fnittrade lite till.
"JAG HAR INTE TID FÖR ATT SKOJA NU!" sa hon men man märkte hur hon kvävde ett skratt.
"Okay little pig" sa jag och släppte maskaran.
"Thanks!!" sa hon och sprang till sitt rum igen. "Idiot" hörde jag henne viska för sig själv och flinade lite. Jag kastade en kudde på henne men hon ignorerade det och fortsatte gå till sitt rum.
Jag tittade i min byrå och hittade en blå kofta som hon kunde ha på sig. Jag tänke ju inte låta henne gå i bara ett linne. Vi är ju inte i Afrika.
Hon kom springandes tillbaka och satte på sig skorna och tittade sedan på mig.
"Vad är det?" sa hon kacksigt och tittade på mig. Jag började fnittra åt hennes min och gav henne koftan.
"Vad ska jag göra med den här?" sa hon och tittade på mig.
"Ja du trär den över huvudet och har armarna i de dära tyg ''rören''" sa jag och blinkade. Steff tittade på mig som om jag var en idiot men började sedan skratta. "Nä men du kan ju inte vara i bara linne på cafét ju! Du kommer ju frysa!" sa jag och avbröt vårat tysta fnitter.
"Du skulle nästan kunna vara min mamma" sa hon och lipade mot mig. "Om inte hon är här... Vem annars?" sa jag och gav henne hennes jacka.
"Tack!" sa hon och tittade på klockan. "OH FUCK!" ropade hon ut i luften och sprang mot några steg och öppnade dörren.
"APP APP APP, stop nu!" sa jag och gav henne beskrivningen till hur man i huvud taget kom till cafét.
"Oj, hehe tack!" sa hon och blinkade.
"Hejdå Steffie! Flirta så det ryker nu bara!" sa jag och vinkade mot henne medans hon precis skulle gå in i hissen.
"Hejdå Jensilini" sa hon och fnittrade lite och gick in i hissen och åkte ner.
Jensilini? tänkte jag för mig själv. Kunde hon inte komma på något bättre? tänkte jag och bestämmde mig för att ringa Rick och Mamma.
Steffanis Perspektiv -
Jag gick ut från hotellet och vinkade mot en taxi. Jag hade tur att den kom till mig och var tom och inte skulle någon annan stans.
"So, were are you going?" frågade shaffören och jag svarade artigt och vi åkte dit. När vi kom fram betalade jag och gick några 100 meter och kom fram till caféet.
Jag såg en pojke med svart hår kammat nerot, med en grå t-shirt och en röd-lila munkjacka stå utanför porten på caféet som stog med nyllet i mobilskärmen och som antagligen smsade med någon. Jag tittade på klockan och såg att jag var 5 minuter försenad och började små springa till pojken. Han tittade upp och sken upp i ett léende. PUH! det var Zayn. Tänkte jag och stannade framför honom.
"Hi!" sa jag och märkte hur kinderna hettade till. "I'm sorry that i'm lat.." Jag han inte säga hela meningen innan jag fick en stor kram av honom. "late" sa jag och gav kramen tillbaka. Det pirrade i hela kroppen och jag märkte hur jag log när han släppte taget och tittade på mig.
"I don't mind. I'm just glad that you're here now" sa han med sin gulliga dialekt och log. Hans léende var fantastiskt och jag tittade ner på mina fötter och kinderna brände riktigt mycket nu. Den här kvällen kommer bli super!
"I'll take chicken sallad with.. garlic sauce" sa jag och kassörskan antecknade.
"Good choice!" sa Zayn och tittade på mig och log. Nu märkte jag att en tatuering tittade fram vid tröjkanten. Alltså är han över 18 år tänkte jag. "I'll take the same" sa han och tittade upp på kassörskan. "I've never eaten sallad with garlic sauce if I have to be honest" sa han och log igen.
"You've don't?" sa jag och tittade på honom. Jag mötte hans blick och jag märkte hur det kom fjärilar i magen och att jag bet mig i underläppen.
"Something to drink?" sa kassörskan och tittade på oss.
"Do you have minerall water?" frågade jag och log mot henne.
"Yeah! Okay a minerall water" upprepade hon och tittade på Zayn.
"I'll take a coke" sa han och log.
"Something more?" frågade hon artigt och jag och Zayn vred huvudet från höger till vänster och han betalade.
"Zayn, but?" sa jag och Zayn tittade på mig.
"I pay it babe, it's okay" sa han och blinkade mot mig. Det pirrade till i kroppen och vi gick iväg till ett bord och började prata. Vi pratade om allt möjligt under måltiden och lärde känna varrandra nogrannare. Vi skrattade och pratade och hade det riktigt kul.
"So, why didn't you call since yesterday?" frågade han och tittade nyfiket på mig.
"Oh, heh yeah" började jag och tittade ner och började peta i maten. "When Jen and I were in the big galleria I passed out on a café and got in Coma." sa jag och flinade. Det lät så ironiskt.
"You sad what?!" frågade han och lät förvånad. "That explains why you didn't call" sa han och blinkade mot mig. Han flinade lite och bet sig i underläppan. Han gjorde precis som mig när jag var nervös. Undrar om han var som jag och var nervös? Gjorde jag verkligen honom nervös? tänkte jag och log för mig själv.
Jag förde den sista biten av maten till munne och tuggade. Jag såg hur Zayn tittade på mig och log.
"Are you done?" frågade han och släppte inte blicken.
"I was born to be done" sa jag som svar tillbaka. Han skrattade smått och log mot mig. Han var så snygg.
Vi bestämmde oss för att gå en bit för att prata och sedan fick jag ta en taxi till mig. Han bodde tydligen i närheten så han kunde gå hem. Vi stannade upp vid en kanal och såg ut över vattnet. Klockan hade redan blivit elva och månen var ung. Vi tittade ut över vattnet och sedan på varrandra.
"Do you know that you are really beautiful" sa han och tittade in i mina ögon.
"I say the same" sa jag och kinderna hettade till. Jag bet mig i läppen och jag kände hur en hårslinga föll ner över ansiktet. Zayn förde sin hand över mitt ansikte och satte slingan bakom örat. Han lutade sig sakta mot mig och min mobil började ringa. Jag vart panikslagen och visste inte om jag skulle ta upp mobilen eller inte. Jag backade och tog upp mobilen. Zayn rätade sig och såg lite fundersam ut. Jag tröck på avbryt på mobilen och la den i fickan. Det var Jen som ringde och jag vet att hon bara skulle tjata om att jag måste hem snart för att jag sa till henne tidigare idag att vi skulle titta på film efter min dejt. Men jag vet inte om de var en vit lögn, men jaja tänkte jag och tittade upp på Zayn. Vi kollade på varrandra länge. Ingen sa något. Jag undrar vad han skulle göra om jag bara gav honom värsta dunder kyssen just nu? tänkte jag och fnissade lite. Zayn såg att jag fnittra för mig själv och log.
"What is so funny?" sa Zayn och jag märkte att snart börjar han väll också små skratta.
"I just thought about a thing ehm.." jag började le stort för mig själv. Jag undrar verkligen hur han skulle reagera. Jag menar han försökte ju nyss kyssa mig så..
Jag tog ett steg närmare honom. Vi tittade på varrandra länge. Tillslut tog jag ackt och la mina händer runt hans nacke. Jag kände hur hans händer föll på min midja. Egentligen gillade jag inte när relationer startade så här snabbt. Jag menar, första dejten. Vi tittade fortfarande på varrandra och han började närma sitt ansikte på mitt. Jag gjorde det samma. Hans läppar nudda mina och det kändes fantastiskt. Min kropp alldeles bubblade av lycka och jag har aldrig känt som det här tidigare. Jag kände hur det vibberade i fickan och jag avslutade kyssen fint. Vilket proffs jag är. tänkte jag och jag började fnissa för mig själv igen. Jag tittade på Zayn igen och han på mig.
"I need to take this, ehm it's Jen and ehm wait" sa jag och svarade i telefonen. Zayn nickade och jag vände mig och och kände plötsligt hans händer på min midja igen. Jag lät honom stå där bakom mig medans jag pratade med Jenna.
"VART ÄR DU?!" skrek nästan Jen i luren.
"Asså är det så skysst att störa på en dejt?" frågade jag och väntade på ett svar. Zayn vände mig plötsligt om och tittade på mig. Han var så fin. Jen sa någonting men jag visste inte vad, jag lyssnade inte. Zayn lutade sig fram.
"Jag kan inte prata just nu Jen" sa jag och stängde av samtalet. Zayn kysser mig igen och jag tar emot kyssen.
Vi började gå längst gatorna och tillslut bestämmde vi att jag skulle åka hem, till Jen. Jag vinkade mot en taxi och Zayn kysste mig hejdå.
Den här kvällen var den bästa någonsin! Hitintills.
Vad tycks? I hope you like it! Jag funderade länge på vad jag skulle skriva men nu vart det finally finished! Va tror ni kommer hända? 7 kommentarer till nästa kapitel? PUSS - Emilia xx
Kapitel 6 - Headache
Previous –
”Ja” sa jag och harklade mig. ”Jag såg att du hade någon liten lapp på din byrå i ditt rum, i hotellet” sa jag och tittade nyfiket på Steff. Jag ville inte titta i den tidigare eftersom det kanske var något privat.
”Jag vet inte äns vad du pratar om” sa hon och tog på sig sina sneakers. ”Vi får väll se när vi kommer hem” sa hon och tittade upp mot mig.
”Let’s go!” sa jag och började gå mot dörren för att sedan gå ut och ta en taxi hem.
Steffanis Perspektiv –
Vi kom hem till hotellet och gick in. Jag hade en lite smått huvudvärk och började massera tinningen.
”Har du ont i huvudet?” frågade Jen.
”Hur visste du det?” sa jag och tittade frågande på henne.
”Ja, du masserar tinningen och huvudet och ser rätt besvärad ut” sa hon. Hon började leta efter någonting i hennes väska och tog upp ett Ipren-paket.
”Har du tagit med dig Ipren hemifrån?” frågade jag och fnissade lite.
”Ja varför inte?” sa hon och blinkade mot mig. ”Här” sa hon och räckte en Ipren till mig. Jag tackade och vi var nu inne i hotellet. Jag gick in på mitt rum och satte på mig lite smink och accessoarer eftersom jag och Jen skulle ta våra kameror och gå ut och fota lite. Jag slängde en blick på min byrå och där låg den dära mystiska lappen som Jen pratade om. Vart har jag fått den ifrån? Jag började tänka tillbaka. Plötsligt fick jag en minnes bild om en kille. Som spillt vatten över hela sig. Hans kompisar garva, ett par vackra choklad bruna ögon och en person som tog tag i min hand. Vilka var de? Jag ignorerade lappen för en sekund och gick ut till Jen för att fråga om hon kände igen det. Jag berättade min minnes bild och hon sken upp.
”Hur känner du när du tänker på handen som tog tag i dig och ögonen?” sa hon och och tittade förväntansfullt på mig.
”Jag vet inte. Minnet är inte klart” sa jag och lyfte ena ögonbrynet och tittade på Jen.
”Zayn heter han” sa hon och fnissade och gick in i sitt rum. Zayn, Det måste vara hans ögon. Det passade så perfekt in. Jag gick tillbaka till mitt rum och stog och glodde på lappen. Vad var det för lapp? Nu fick jag en minnes bild igen. Om handen som tog tag i min. Jag fick något. Var det lappen? Nu var jag så nyfiken att jag inte kan bärga mig. Jag gick fram och tog tag i lappen som nu låg där i min hand. Jag väcklade ut den och såg en text. ’Hi Steffani! Call me' och sedan ett nummer – '//Zayn xx'
”OMG” ropade jag ut i luften. Jag såg en figur i minnet med ett vackert ansikte. Jag kom ihåg en engelsk röst med svag brytning, Han såg bra ut. Det pirrade till i kroppen och inte förs nu så märkte jag att Jen stog och glodde på mig på min högra sida.
”VAD?!” sa Jen med öppen mun och tittade nyfiket på mig. Jag gav lappen till henne och hon tittade på den länge.”Iiiiiiiiiiiii” hon började hoppa lätt upp och ner.
”Vad är det?” sa jag och tittade fundersamt på henne medans hon sprutade ut lycka.
”DU HAR NUMRET TILL DIN FRAMTIDA POJKVÄN!” skrek Jen och stog fortfarande och hoppa upp och ner.
”Vad sa du?” sa jag. Jag var riktigt förvirrad. Vadå pojkvän?
”JA! Han tittade på dig jätte mycket och du på han och iiiiiiii” sa hon. Nu slog det mig. Vi träffades på ett café. Med 4 andra killar den blonda hade spillt ner sig. Jag hade träffat han så kallad Zayn och en med krulligt hår tidigare. Nu kom jag ihåg varenda detalj. ”Ring honom nu!” sa Jen och skuttade iväg till sitt rum. Jag började rota i byrån och bland mina saker och försökte att hitta min mobil. Jag tittade i min handväska och hittade den och knappade in numret på mobilen. Jag började viska med mig själv vad jag skulle säga. Jag stog och tittade på numret och tänkte ordentligt på min situation. Vad ska jag säga till honom? Tänk om han har ångrat sig? Frågorna svävade runt i mitt huvud och jag visste inte alls vad jag skulle säga. Jag bestämde för att bara trycka på ring knappen och prata med han. Det var ju trotts allt han som hade skrivit att jag skulle ringa. Jag förde fingret mot skärmen och tryckte på ring. Det gick ett par toner och jag hörde en röst prata.
”Zayn here” sa rösten. Jag började rysa och fick smått panik.
”Ehm hehe Hi. It’s Steffani” sa jag och märkte att jag lät rätt nervös jag harklade mig och började prata igen. ”I don’t know but i think you gave me your number some days ago and we met at a café and ehm” jag kliade mig i nacken och bet mig lätt i läppen. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga.
”Oh, Hi! How are ya Steffani?” sa han och han lät faktist lite nervös.
”I’m good. And you?” frågade jag och väntade på svar.
”Haha” Han började fnissa lite. Jag hörde att någon pratade bakom honom. ”Steffani, i’m good. But do you wanna meet some time?” frågade han och tystnade en stund. Jag började hoppa upp och ner och Jen kom in. Hon fattade inte situationen och jag fortsatte prata.
"Yes! I’d love to” sa jag och nu fattade Jen. Hon började fnissa och hoppade nu också upp och ner.
”Great!” hörde jag i andra änden av telefonen. ”Can you tomorrow?” frågade han.
”YES! YES!” hörde jag mig själv skrika. Jag märkte att jag sa det högt och att jag hoppade upp och ner och lugnade snabbt mig. ”I mean, ehm, that should be fun”. Zayn började skratta och jag märkte hur blodet strömmade ut i mina kinder. Jag började fnittra och frågade sedan ”Are you takeing the other guys with you and ehm I Jenna or…?” Sa jag och tystnade.
“Uhm, if I say like this, like a date with just you and me” sa han och jag tystnade. Jag mimade meningen till Jenna och hon sprang ut till ett annat rum och började glädje skrika.
”Ehm yeah okay! When and were?” sa jag och bet mig I underläppen fortfarande.
”Can you tomorrow at six on the café we met?” frågade han och jag hörde hur någon visslade och hejade längre bort bakon honom i luren.
”Ehm, yeah perfect!” sa jag och kände hur mitt léende blev större.
”Great” sa han och det blev en kort tystnad mellan oss.
”Okay, see you tomorrow” sa jag och Jen kom springandes in i rummet.
”Yea see ya babe”
”Byebye”
”Bye” sa han och jag stängde hastigt av samtalet. Nu stog både jag och Jen upp och hoppade av oss all lycka.
”Jag kan inte fatta! Har du en date med Zayn nu eller?” frågade Jenna.
”JA! IMORN! KLOCKAN SEX! PÅ CAFÈET VI VAR PÅ NÄR VI TRÄFFADES LIKSOM, vilket jag inte kommer ihåg vilket det var.” sa jag till Jen och tittade ner på fötterna.
”Jag vet vilken och Oh My F*CKING GOD!” sa Jen och började skratta. Hennes skratt smittade av sig och efter en stund lugnade vi oss.
”Ska vi gå ut nu eller?” frågade Jen och tittade på mig. ”Ut och fota eller något.”
”Ja det gör vi!” sa jag och vände mig om mot mitt smycke skrin. Jag tog på mig ett par örhängen med rosa blommor och med en blå sten på varje. De hade jag fått av min mamma för två år sedan på min födelsedag.
”Kommer du nu då?” ropade Jen utifrån hallen.
”Ja vänta lite” Jag småsprang till spegeln och satte på mig lite smink och tog min system kamera och gick ut till hallen. Jen såg min kamera och gick rakat mot sitt rum.
”Glömde den nästan” sa hon och fnittrade lite. Nu var det dags för att utforska London lite nogrannare.
YESS! Nu är det entligen klart!! Hoppas ni gillar det och vad tror ni kommer hända? ;)
8 kommentarer till nästa kapitel! KRAM - Emilia xx
Kapitel 5 - Have you cried?
Previous-
"Okej vi går hem nu då" sa Jen och log medans hon ställde sig upp och puttade in stolen. Jag ställde mig upp och yrseln blev hög. Jag kände att pulsen gick långsamt och mina ben skakade. Jag tog ett steg bak och förökte putta in stolen men jag hade ingen kraft. Jag tittade mot Jen som stog och leta efter något i sin handväska. Jag tittade ner på mina fötter och det såg ut att vara en mil från mina ögon till dem. Jag tog ett steg mot Jen och jag började plötsligt frysa mer en tidigare. Mycket mer. Jag kände inte pulsen närvarande längre och svetten började rinna. Jag tittar åt sidan och känner hur jag tippar och faller. Det tar en evighet och inget jag kan göra åt det. Min andan hoppar till och slutar. Jag tar ett andetag och allt blir mörkt. Min puls stannar.
Mellan kapitel! Jag har haft fullt upp så det vart inget collage och ett kort kapitel men kapitel 6 kommer ut 15/04 med collage m.m Kom ihåg.. Kommentarer gör mig på skrivhumör! ;)) puss - Emilia xx
"Okej vi går hem nu då" sa Jen och log medans hon ställde sig upp och puttade in stolen. Jag ställde mig upp och yrseln blev hög. Jag kände att pulsen gick långsamt och mina ben skakade. Jag tog ett steg bak och förökte putta in stolen men jag hade ingen kraft. Jag tittade mot Jen som stog och leta efter något i sin handväska. Jag tittade ner på mina fötter och det såg ut att vara en mil från mina ögon till dem. Jag tog ett steg mot Jen och jag började plötsligt frysa mer en tidigare. Mycket mer. Jag kände inte pulsen närvarande längre och svetten började rinna. Jag tittar åt sidan och känner hur jag tippar och faller. Det tar en evighet och inget jag kan göra åt det. Min andan hoppar till och slutar. Jag tar ett andetag och allt blir mörkt. Min puls stannar.
Jag slår upp ögonen hastigt. Jag tittar så långt ögat når. Jag ser ett vitt, tråkigt rum. Jag ser en mörkhårig flicka sitta på en stol längre bort.
"Jen?" frågade jag ut. Jag hade någon gas tub eller liknande på minnen och en sladd i armen. Jag mindes inte så mycket sedan tidigare.
Flickan ställer sig upp och springer mot mig. Det var Jen.
"STEFF!" skriker hon och kramar om armen utan slangar.
"Vart är jag?" frågar jag ut. Jag känner inte igen mig alls och jag ligger på någon sjukhus bår.
"På London Citys Hospital Steff! För ett par dagar sen eller så, så föll du ihop i shoppingcentrumet! Läkarna sa att de inte visste vad du hade och så men de har gett dig mediciner för olika grejor och så och THANKS GOD YOUR ALRIGHT!" Juste vi är i London tänkte jag efter hennes korta förklaring.
Föll ihop? Jag mindes inte riktigt men en suddig bild av en Chai-latte och en léende Jen kom upp i huvudet.
"Hur länge har jag vart här sa du?" frågade jag Jen genom andnings apparaten jag hade på munnen.
"2 DAGAR! De sa först att du var i koma och visste inte när du skulle vakna men proven de tog sa att din kropp mådde bättre och bättre och nu är du vaken!" sa Jen riktigt snabbt och svabblade ut massa information.
"När får vi åka hem?" frågade jag lite tyst.
"SNART! för de sa att din kropp var i mycket gått skick och att så fort du vaknar ska de ta ett par prover och sedan kan du byta om och gå!" sa hon och hoppade upp och ner. Inte förs nu märkte jag att hon var röd runt ögonen.
"Jen, har du gråtit?" frågade jag och tittade in i hennes ögon.
"Eeeeh, jaa för asså du låg ju i koma och jag visste inte om det skulle ta minuter, dagar, månader eller år för dig att vakna till" sa Jen och log mot mig.
"But know i'm here so yeah, Jen, go and find a doctor" sa jag och blinkade mot henne. Hon log tillbaka och gick ut från rummet och snart in igen med en docktor efter sig.
"Hi Steffani. You seem to look good today" sa docktorn och började fiffla och titta på slangarna.
"Yeah" sa jag och flinade lite. Han gick fram mot mig och tog bort andnings apparaten. Docktorn var ca 35 år och var svart. Han var rätt stor och hans röst var grov. Han hämtade en spruta och började förklara att han ska bedöva lite där slangen sitter och sedan ta ut den och sätta på plåster. Jag nickar och biter i handen så att inte den obehagliga känslan av bedövningen ska kännas lika mycket. Han tog ut sprutan och tog bort någon slags tejp runt slangen. Jag hade inte blödigt mycket alls. Jag tittade bort mot Jen som fifflade med sin telefon när han tog ut slangen eftersom jag var lite känslig mot saker i hud som tar ut och in m.m. ”Vad gör du Jen?” frågade jag henne för att tänka bort slangen som nu var påväg ut från armen. ”Twitter” sa hon kort och snabbt. Just nu var hon helt inne i läsandet på twitter.
Jennas perspektiv –
1DtoUS läste jag på kategorin ”TRENDS” på iphone skärmen. Ikapp den direkt under var OneDirectionInfection vilka/vad var one direction för något? Om man nu ska översätta det blir det ju en riktning. ”En riktning till USA” tänkte jag och fnissa lite. Ja det skulle ju vara kul att resa dit någon gång.
”Hur lång tid tar det att byta om egentligen?” frågade jag Steff som stog bakom ett skynke och böt om till andra kläder.
”KLAR” ropade hon ut i luften och kom ut.
”Kom så går vi hem!” sa jag efter den lilla tystnaden mellan oss. ”Föresten vad var det för lapp du hade på ditt skrivbord?” frågade jag. Jag kom på att idag när jag var inne i hennes rum för att hämta kläder tills hon vakna. Ifall att liksom.
”Vadå för lapp” sa hon och tittade fundersamt på mig en lång stund.
”Ja” sa jag och harklade mig. ”Jag såg att du hade någon liten lapp på din byrå i ditt rum, i hotellet” sa jag och tittade nyfiket på Steff. Jag ville inte titta i den tidigare eftersom det kanske var något privat.
”Jag vet inte äns vad du pratar om” sa hon och tog på sig sina sneakers. ”Vi får väll se när vi kommer hem” sa hon och tittade upp mot mig.
”Let’s go!” sa jag och började gå mot dörren för att sedan gå ut och ta en taxi hem.
Mellan kapitel! Jag har haft fullt upp så det vart inget collage och ett kort kapitel men kapitel 6 kommer ut 15/04 med collage m.m Kom ihåg.. Kommentarer gör mig på skrivhumör! ;)) puss - Emilia xx
Kapitel 4 - Blood taste
Previous - (Steffanis perspektiv -> lördag)
Jag gick mot soffan i vardagsrummet och märkte att Jen iaktog mig medans jag satte mig i stort sätt hoppade i soffan framför tv:n och satte på den.
"Varför har du bytt om? Vi ska väll ut och upptäcka London?" sa hon och startade sitt ''Sad-face''.
"Neeej, jag ooooorkaar inteee" sa jag och lät barnslig. "Vi kan upptäcka London en annan dag. Vi har hela sommaren på oss. Kan vi inte bara chilla lite?" sa jag och började göra mina valpögon.
"Fine!" sa Jen och skuttade ut till sitt rum.
Senare kom hon tillbaka och hade nu på sig sin neon oranga One Piece.
"Du vet den dära..." sa hon och letade efter ett ord som hon tydligen aldrig hittade.
"Den dära.." sa jag och tittade frågande på henne.
"asså den dära killen." sa hon efter några sekunders tänkande.
"Zayn?" frågade jag och tittade undrande på Jenna som satt och bet lätt i tumnageln.
"Ja, precis!" sa hon glatt. "Du skulle tagit hans nummer! Det kan ju inte vara en slump att ni träffas två dagar i rad och pratar med varrandra båda gångerna, Han var ju snygg!"
"Det kanske jag skulle ha gjort, men nu gjorde jag inte det" sa jag och tittade lite undrande på Jen.
"Jag tror han gillar dig" sa Jen efter ett tag. Jag brast ut i skratt och tittade sedan på henne.
"Dröm och glöm" sa jag och tog sedan kontrollen och bläddrade bland kanalerna.
"WAKE UP SPEEPY HEAD! TIME TO GO UP!!" hörde jag och jag vände mig automatiskt om till andra sidan av sängen. Det var ljust och jag hade precis blivit väckt av för tillfället den jobbigaste personen på planeten jorden. Självklart var ju Jen inte den jobbigaste på jorden men just nu var hon det. Hon ställde sig i sängen och började hoppa.
"Sluta a-p-a!" jag hörde knappt vad jag själv sa. Min röst var ricktigt hes. Ovanligt hes faktist och det gjorde ont.
"Wow! vad gjorde du innan du gick och la dig?" sa Jen och glodde på mig.
"J-a v-e-t i-n-t.." jag började hosta och slutade aldrig hosta. Jag satte mig upp och nu började känna svagt blodsmak i munnen men till-slut slutade jag och la mig ner i sovställning igen.
"Wooooow! smitta inte mig nu bara basill-ruckel!" sa Jen och hoppade dramatiskt bakot. Jag började skratta fast man hörde inte riktigt mitt garv, det sved till i halsen och jag började kvida. "Steff, prata inte! Du har tappat rösten av någon anledning så vila rösten." sa Jen som om hon var någon slags expert.
"Okej" viskade jag och fick helt plötsligt hennes pekfinger över munnen.
"shhhh don't talk little girl, don't talk" sa hon och jag kunde inte hålla mig för skratt. Det sved till i halsen änu en gång och jag började kvida igen.
"Ta på dig något och så går vi till frukosten" sa Jen och tog ett andetag. "Klockan är 8.30 och det stänger 10 så rappa på lite så att vi inte blir sist på frukosten. Det skulle ju vara pinsamt!" Sa Jen och blinkade mot mig och gick sedan ut ur rummet. Hon kom springandes tillbaka "Eller vill du stanna hemma på grund av din... röst? eller hur man nu ska säga att du har." sa Jen och blinkade.
"V-i g-å-r" viskade jag väldigt lågt för att det inte skulle göra ont.
"Vad sa du du sa?" sa Jen och försökte vara extra rolig. Hon lutade sig fram och jag repiterade det jag sa.
"BRA! rappa på då!" sa hon. Hon lät nästan som min mamma och det ville jag säga men det kom ju inte fram och nu han hon gå iväg. Jag satte mig upp igen och satte fötterna på jorden. Tillslut ställer jag mig upp och benen skakade men slutade efter ett par sekunder. Jag hasade mig fram till byrån och öppnade den och satte på mig ett vitt linne, en stickad orange tröja och ett par svarta taights. Jag gick mot spegeln och tog på mig lite mascara och struntade i att borsta igenom håret utan drog fingarna igenom det. Håret vart ett smått lockigt så som jag oftast inte brukar vilja ha det men jag struntade i det en här gången. Jag kände egentligen inte för att gå ner till frukost-buffén. Jag var inte äns hungrig, ingen matlust alls. När jag klätt mig klart så gick jag mot Jen's rum. Medans jag gick kände jag hur ett plötsligt började bränna i halsen och jag började frysa. Jag fick ett hostanfall och slutade aldrig hosta. Jag satte mig på stolen i "korridoren" mellan alla rum i hotellrummet och slutade aldrig hosta. Nu började blodsmaken komma och jag hörde Jen komma springandes mot mig. Hon började slå lätt på ryggen och hostet slutade inte för en det sved till hårt i halsen. Jag slutade automatiskt och la handen mot halsen och kännde hur en tår fall ner från ögat på kinden.
"Men gud Steff va händer? Mår du bra?" sa Jen och såg välsigt orolig ut.
"J-aa" jag fick inte fram ett ord så jag nickade bara lätt.
"Är du säker?" frågade Jen gång på gång men jag nickade bara upp och ner tills hon gav sid.
Egentligen mådde jag inte såhära jätte bra men så pass bra att jag iallafall kan gå ner till frukosten.
Vi tog en hiss ner till sista våningen och gick runt hörnet runt hissen och började gå mot buffén. Inte förs nu la jag märke till Jens outfit, hon hade en stor vit shorta som hon längst ner hade stoppat in i ett par korta svarta jeans-shorts.
Jennas perspektiv-
Steff tog en macka med ost och gurka på + en varm choklad och jag hade tagit en skink-macka me sallad och samma dryck. Vi satte oss vid ett bord och pratade inte särskilt mycket på grund av Steff's röst. Innan hade hon fått en host attack som inte lät så speciellt vanlig. Hon lät väldigt sjuk men hon envisades med att hon inte var det förtom rösten. Hon sa att allt var bra men jag var inte så säker på det. Hon var väldigt trött, eller seg iallafall och hon hade gåshud nästan hela tiden så jag antog att hon frös. Hon såg för övrigt väldigt frisk ut men verkade inte lika frisk annars.
Jag och Steff satt nu i tystnad åt vara mackor långsamt.
"Ska vi gå och shoppa sen eller?" frågade jag Steff efter tystnaden och fick vänta ett tag och tillslut fick jag en nickning tillbaka. "okej men är du klar nu för då drar vi!" sa jag och tittade om hon var klar. Steff ställde sig upp och tappade smått balansen men klarade att inte ramla. Hon fick tillbaka balansen och jag ställde mig nu också upp. Steff och jag gick och lämnade kopparna och tallrikarna på stället till höger om kassan.
Vi började gå mot utgången och tog en taxi till Londons största shopping-galleria.
Både jag och Jen fastnade med blickarna på en affär vid namnet "SWAG". De hade kepsar, sneakers och allt inom denna kategorin. Jag och Steff gick direkt mot sneakerserna och tittade på hyllan ett bra tag.
Tillslut lyfte jag upp ett par svart-vit-gråa nike sneakers som det var turkos botten och ett hyggligt pris.
"Vad tycker du om de här?" sa jag och tittade mot Steff med frågande blick.
"S-n-y-g-ga" sa hon och kollade in skorna. Hon gav mig en tumme upp och tittade mot skorna igen.
"Jag vill ha dem" sa jag efter en kort tids funderande.
Steff gjorde en chest och vifftade med händerna mot kassan och gick iväg till kepsarna. Hon tog upp en lite sliten och satte på dig den.
"Nå... v-ad tyc-kss?" frågade hon mig och tittade in i spegeln bredvid kepsstället. Jag själv skulle nog inte passat i den men det gjorde hon.
"Sjukt snygg! Den passar dig perfekt!" sa jag och vi började gå mot kassan. Nu var jag på riktigt gått humör.
Steffs Perspektiv -
Jag och Jen hade börjat gå mot ett kafé och jag beställde ingenting alls medans Jen beställde en chai-latte. Jag hade ingen matlust och var inte alls sugen på något alls. Jag frös bara och halsen gjorde ont och jag mår bara almänt dåligt. Men jag berättade det inte för Jen. Hon såg att vara så glad. Jag vill ju inte vara en glädje förstörare. Jen babblade om massor av saker medans jag inte hörde så bra. Jag försökte bara att bli av med min yrsel. Tiden kändes att gå riktigt långsamt och segt. Allt kändes upp och ner. Jag märkte att Jen plötsligt ställde sig upp och gick och lämnade koppen på ett ställ. Hon kom tillbaka och hon pratade mer och mer.
Hon tittade frågande och konstigt på mig.
"V-a?" viskade jag och tittade på Jen.
"Jag frågade en fråga, nyss" sa Jen och började fnissa lite. Jag hörde henne svagt och ett bullrande hördes starkt i mina öron.
"Vart ska vi gå efter det här?" hörde jag Jen säga svagt. Men yrsel blev plötsligt lite starkare men försökte tänka bort den obehagliga känslan.
"H-em" viskade jag och tittade på en klocka längre bort.
"Steff mår du verkligen bra?" sa Jen och tittade oroligt på mig.
Jag nickade långsamt upp och ner.
"Okej vi går hem nu då" sa Jen och log medans hon ställde sig upp och puttade in stolen. Jag ställde mig upp och yrseln blev hög. Jag kände att pulsen gick långsamt och mina ben skakade. Jag tog ett steg bak och förökte putta in stolen men jag hade ingen kraft. Jag tittade mot Jen som stog och leta efter något i sin hadväska. Jag tittade ner på mina fötter och det såg ut att vara en mil från mina ögon till dem. Jag tog ett steg mot Jen och jag började plötsligt frysa mer en tidigare. Mycket mer. Jag kände inte pulsen närvarande längre och svetten började rinna. Jag tittar åt sidan och känner hur jag tippar och faller. Det tar en evighet och inget jag kan göra åt det. Min andan hoppar till och slutar. Jag tar ett andetag och allt blir mörkt. Min puls stannar.
Tycks? Nästa kapitel kommer ut så fort som möjligt. Kom ihåg att kommentarer gör mig på skrivhumör!
- Emilia xx
Jag gick mot soffan i vardagsrummet och märkte att Jen iaktog mig medans jag satte mig i stort sätt hoppade i soffan framför tv:n och satte på den.
"Varför har du bytt om? Vi ska väll ut och upptäcka London?" sa hon och startade sitt ''Sad-face''.
"Neeej, jag ooooorkaar inteee" sa jag och lät barnslig. "Vi kan upptäcka London en annan dag. Vi har hela sommaren på oss. Kan vi inte bara chilla lite?" sa jag och började göra mina valpögon.
"Fine!" sa Jen och skuttade ut till sitt rum.
Senare kom hon tillbaka och hade nu på sig sin neon oranga One Piece.
"Du vet den dära..." sa hon och letade efter ett ord som hon tydligen aldrig hittade.
"Den dära.." sa jag och tittade frågande på henne.
"asså den dära killen." sa hon efter några sekunders tänkande.
"Zayn?" frågade jag och tittade undrande på Jenna som satt och bet lätt i tumnageln.
"Ja, precis!" sa hon glatt. "Du skulle tagit hans nummer! Det kan ju inte vara en slump att ni träffas två dagar i rad och pratar med varrandra båda gångerna, Han var ju snygg!"
"Det kanske jag skulle ha gjort, men nu gjorde jag inte det" sa jag och tittade lite undrande på Jen.
"Jag tror han gillar dig" sa Jen efter ett tag. Jag brast ut i skratt och tittade sedan på henne.
"Dröm och glöm" sa jag och tog sedan kontrollen och bläddrade bland kanalerna.
"WAKE UP SPEEPY HEAD! TIME TO GO UP!!" hörde jag och jag vände mig automatiskt om till andra sidan av sängen. Det var ljust och jag hade precis blivit väckt av för tillfället den jobbigaste personen på planeten jorden. Självklart var ju Jen inte den jobbigaste på jorden men just nu var hon det. Hon ställde sig i sängen och började hoppa.
"Sluta a-p-a!" jag hörde knappt vad jag själv sa. Min röst var ricktigt hes. Ovanligt hes faktist och det gjorde ont.
"Wow! vad gjorde du innan du gick och la dig?" sa Jen och glodde på mig.
"J-a v-e-t i-n-t.." jag började hosta och slutade aldrig hosta. Jag satte mig upp och nu började känna svagt blodsmak i munnen men till-slut slutade jag och la mig ner i sovställning igen.
"Wooooow! smitta inte mig nu bara basill-ruckel!" sa Jen och hoppade dramatiskt bakot. Jag började skratta fast man hörde inte riktigt mitt garv, det sved till i halsen och jag började kvida. "Steff, prata inte! Du har tappat rösten av någon anledning så vila rösten." sa Jen som om hon var någon slags expert.
"Okej" viskade jag och fick helt plötsligt hennes pekfinger över munnen.
"shhhh don't talk little girl, don't talk" sa hon och jag kunde inte hålla mig för skratt. Det sved till i halsen änu en gång och jag började kvida igen.
"Ta på dig något och så går vi till frukosten" sa Jen och tog ett andetag. "Klockan är 8.30 och det stänger 10 så rappa på lite så att vi inte blir sist på frukosten. Det skulle ju vara pinsamt!" Sa Jen och blinkade mot mig och gick sedan ut ur rummet. Hon kom springandes tillbaka "Eller vill du stanna hemma på grund av din... röst? eller hur man nu ska säga att du har." sa Jen och blinkade.
"V-i g-å-r" viskade jag väldigt lågt för att det inte skulle göra ont.
"Vad sa du du sa?" sa Jen och försökte vara extra rolig. Hon lutade sig fram och jag repiterade det jag sa.
"BRA! rappa på då!" sa hon. Hon lät nästan som min mamma och det ville jag säga men det kom ju inte fram och nu han hon gå iväg. Jag satte mig upp igen och satte fötterna på jorden. Tillslut ställer jag mig upp och benen skakade men slutade efter ett par sekunder. Jag hasade mig fram till byrån och öppnade den och satte på mig ett vitt linne, en stickad orange tröja och ett par svarta taights. Jag gick mot spegeln och tog på mig lite mascara och struntade i att borsta igenom håret utan drog fingarna igenom det. Håret vart ett smått lockigt så som jag oftast inte brukar vilja ha det men jag struntade i det en här gången. Jag kände egentligen inte för att gå ner till frukost-buffén. Jag var inte äns hungrig, ingen matlust alls. När jag klätt mig klart så gick jag mot Jen's rum. Medans jag gick kände jag hur ett plötsligt började bränna i halsen och jag började frysa. Jag fick ett hostanfall och slutade aldrig hosta. Jag satte mig på stolen i "korridoren" mellan alla rum i hotellrummet och slutade aldrig hosta. Nu började blodsmaken komma och jag hörde Jen komma springandes mot mig. Hon började slå lätt på ryggen och hostet slutade inte för en det sved till hårt i halsen. Jag slutade automatiskt och la handen mot halsen och kännde hur en tår fall ner från ögat på kinden.
"Men gud Steff va händer? Mår du bra?" sa Jen och såg välsigt orolig ut.
"J-aa" jag fick inte fram ett ord så jag nickade bara lätt.
"Är du säker?" frågade Jen gång på gång men jag nickade bara upp och ner tills hon gav sid.
Egentligen mådde jag inte såhära jätte bra men så pass bra att jag iallafall kan gå ner till frukosten.
Vi tog en hiss ner till sista våningen och gick runt hörnet runt hissen och började gå mot buffén. Inte förs nu la jag märke till Jens outfit, hon hade en stor vit shorta som hon längst ner hade stoppat in i ett par korta svarta jeans-shorts.
Jennas perspektiv-
Steff tog en macka med ost och gurka på + en varm choklad och jag hade tagit en skink-macka me sallad och samma dryck. Vi satte oss vid ett bord och pratade inte särskilt mycket på grund av Steff's röst. Innan hade hon fått en host attack som inte lät så speciellt vanlig. Hon lät väldigt sjuk men hon envisades med att hon inte var det förtom rösten. Hon sa att allt var bra men jag var inte så säker på det. Hon var väldigt trött, eller seg iallafall och hon hade gåshud nästan hela tiden så jag antog att hon frös. Hon såg för övrigt väldigt frisk ut men verkade inte lika frisk annars.
Jag och Steff satt nu i tystnad åt vara mackor långsamt.
"Ska vi gå och shoppa sen eller?" frågade jag Steff efter tystnaden och fick vänta ett tag och tillslut fick jag en nickning tillbaka. "okej men är du klar nu för då drar vi!" sa jag och tittade om hon var klar. Steff ställde sig upp och tappade smått balansen men klarade att inte ramla. Hon fick tillbaka balansen och jag ställde mig nu också upp. Steff och jag gick och lämnade kopparna och tallrikarna på stället till höger om kassan.
Vi började gå mot utgången och tog en taxi till Londons största shopping-galleria.
Både jag och Jen fastnade med blickarna på en affär vid namnet "SWAG". De hade kepsar, sneakers och allt inom denna kategorin. Jag och Steff gick direkt mot sneakerserna och tittade på hyllan ett bra tag.
Tillslut lyfte jag upp ett par svart-vit-gråa nike sneakers som det var turkos botten och ett hyggligt pris.
"Vad tycker du om de här?" sa jag och tittade mot Steff med frågande blick.
"S-n-y-g-ga" sa hon och kollade in skorna. Hon gav mig en tumme upp och tittade mot skorna igen.
"Jag vill ha dem" sa jag efter en kort tids funderande.
Steff gjorde en chest och vifftade med händerna mot kassan och gick iväg till kepsarna. Hon tog upp en lite sliten och satte på dig den.
"Nå... v-ad tyc-kss?" frågade hon mig och tittade in i spegeln bredvid kepsstället. Jag själv skulle nog inte passat i den men det gjorde hon.
"Sjukt snygg! Den passar dig perfekt!" sa jag och vi började gå mot kassan. Nu var jag på riktigt gått humör.
Steffs Perspektiv -
Jag och Jen hade börjat gå mot ett kafé och jag beställde ingenting alls medans Jen beställde en chai-latte. Jag hade ingen matlust och var inte alls sugen på något alls. Jag frös bara och halsen gjorde ont och jag mår bara almänt dåligt. Men jag berättade det inte för Jen. Hon såg att vara så glad. Jag vill ju inte vara en glädje förstörare. Jen babblade om massor av saker medans jag inte hörde så bra. Jag försökte bara att bli av med min yrsel. Tiden kändes att gå riktigt långsamt och segt. Allt kändes upp och ner. Jag märkte att Jen plötsligt ställde sig upp och gick och lämnade koppen på ett ställ. Hon kom tillbaka och hon pratade mer och mer.
Hon tittade frågande och konstigt på mig.
"V-a?" viskade jag och tittade på Jen.
"Jag frågade en fråga, nyss" sa Jen och började fnissa lite. Jag hörde henne svagt och ett bullrande hördes starkt i mina öron.
"Vart ska vi gå efter det här?" hörde jag Jen säga svagt. Men yrsel blev plötsligt lite starkare men försökte tänka bort den obehagliga känslan.
"H-em" viskade jag och tittade på en klocka längre bort.
"Steff mår du verkligen bra?" sa Jen och tittade oroligt på mig.
Jag nickade långsamt upp och ner.
"Okej vi går hem nu då" sa Jen och log medans hon ställde sig upp och puttade in stolen. Jag ställde mig upp och yrseln blev hög. Jag kände att pulsen gick långsamt och mina ben skakade. Jag tog ett steg bak och förökte putta in stolen men jag hade ingen kraft. Jag tittade mot Jen som stog och leta efter något i sin hadväska. Jag tittade ner på mina fötter och det såg ut att vara en mil från mina ögon till dem. Jag tog ett steg mot Jen och jag började plötsligt frysa mer en tidigare. Mycket mer. Jag kände inte pulsen närvarande längre och svetten började rinna. Jag tittar åt sidan och känner hur jag tippar och faller. Det tar en evighet och inget jag kan göra åt det. Min andan hoppar till och slutar. Jag tar ett andetag och allt blir mörkt. Min puls stannar.
Tycks? Nästa kapitel kommer ut så fort som möjligt. Kom ihåg att kommentarer gör mig på skrivhumör!
- Emilia xx
Kapitel 3 - Do we know you?
Previous-
"Excuse babe but we need to go now!" sa han med lockarna och drog i killen som jag olyckligtvis krockade i.
"I hope we see you later" sa jag och vinkade.
"Yeah hope so" sa han tillbaka och började gå medans han vinkade.
"Byebye" hörde jag honom säga.
"Adios" sa jag och fnittrade lite. Mina kinder hettade fortfarande men jag kände mig lättad att han inte tog illa upp.
Och jag hoppades verkligen vi skulle ses igen. Han var ju väldigt snygg. Jag började gå mot Jen som tagit ur allt vårt bagage och som tittade surt på mig.
"Vem var det där och vad hände nu då? En ny flört eller?" sa hon och blinka med ena ögat mot mig.
"Nej. För det första har jag ingen chans på honom och för det andra, såg du inte vad som hände?"
"Jo jag såg. Vad heter han?"
"Jag vet faktist inte."
"Vet du inte?!" Skrek hon ut i luften.
"Nej borde jag?" svarade jag förvånad.
"JAA!!" svarade hon i en aning starkare tonart.
"okej?" sa jag o fattade inte riktigt vad hon menade.
"Aja men du skulle ju ha haffat honom" sa hon och lät besviken.
Jag brast ut i skratt och tog mina saker och gick in i hotellet som inte alls var så markvärdig.
Jennas Perspektiv -
Jag öppnade ögonen och såg ett tak jag aldrig sett förut. Jag satte mig upp och hela rummet var främmande.
WOW! Jag skrek till lite och la ena handen mot min min för att kväva ett högre ljud.
"Juste jag är...JA!" tänkte jag. "Jag är i London! I LONDON!" tänkte jag högt. Hur kunde jag inte minnas rummet från igår-kväll?
Det måste varit mörkt och jag måste ha varit trött, antog jag. Rummet var ljust eftersom allt var målat i vitt. Det fanns några tavlor på väggarna och 1 byrå. Mitt rum var väldigt fint. Jag slängde en blick mot klockan och såg att den stog på 11. Jag fick en mini chock och gick med pyamasen mot Steff's rum. Hennes rum var jätte fint det också. Hennes rum var väldigt likt mitt. Hon hade bäddat sängen och inte låg hon ju där.
Jag började gå mot köket och tittade in i vardagsrummet på vägen. Där satt Steff och tittade på Tv. Jag gick in i rummet och ställde mig bakom Steff. Hon hade Mtv på där de visade "The Hits Of The Week".
"Varför väckte du mig inte?" frågade jag och lät väldigt nyvaken.
"Jag vaknade själv precis" sa hon medans hon jäspade.
"Du vet väll att klockan är typ 11?" sa jag efter en liten tystnad.
"VA?!" Utbrast hon och tittade förbryllat på klockan. "VI HAR MISSAR FRUKOSTEN!" ropade hon ut i luften och såg orolig ut.
"Men Steff, chilla. Vi kan åka och käka brunch på något ställe. Vi är i London!" sa jag. "Let's go and find something!" Sa jag och började gå mot mitt sovrum och rotade bland mina kläder. Och hittade en stickad topp som var lite genomskinlig pch ett par svarta skin shorts och ett par tunna leggins som gick ner till knäna. Jag satte på mig några armband och ett halsband och en jeopardmönstrad sjal. Jag sprang in i Steffs rum och stog och glodde på henne och hon på mig.
"Du är ju skit snygg" sa vi sammtidigt och brast ut i skratt. Steff hade på sig en beige, skitsnygg tröja med tryck på och ett bar slitna, svarta jeans. Hon hade även på sig ett läderarmband som passade kläderna perfekt. Hon hade inte gjort något speciellt med håret alls.
"De där shortsen har jag aldrig sätt förut!" sa hon efter vi hade iaktagit varandras outfit.
"Jag köpte dem förra veckan. Det kanske är darför du inte känner igen dem snyggo!" sa jag och la märke till en mascara klump som låg på Steffs kind.
"Ska du säga" sa hon medans jag gick fram mot henne. Jag slickade på tummen och tog bort mascara. Hon tittade konstigt på mig och brast ut i skratt och sa:
"Vad gör du? Usch!" sa hon och torkade kinden.
"Ja om du vill ha mascara över hela ansiktet så visst" sa jag och blinkade mot henne.
"VA!" ropade hon ut och sprang till spegeln och tittade in i den. "Vadå mascara över hela ansiktet?" sa hon och vände sig om frågande.
"Nej jag tog ju bort det" sa jag och blinkade lite och gick och hämtade handväskan och tog på mig mina sneakers. Steff kom rakt efter mig och hade tagit på sig en N.Y-keps och satte på sig sina sneakers.
"Kom så drar vi" nästan ropade hon ut o små sprang ner för trapporna efter att jag låst hotell-rummet.
"Vääääääääntaaaa" sa jag och sprang sedan efter henne.
Steffanis Perspektiv -
Vi hade gått ett tag och till slut stog vi nu i en kö på ett litet gulligt kafé. Det var små runda bord i olika storlekar. De minsta var för ett par personer och de största var för ca 8 personer. Vi kom fram i kön och jag beställde en bubbel-vatten och en kyckling macka med fiber-baguette och massa grönsaker. Jen köpte en toast och en cappuccino. Det tog lång tid för servisen men det gjorde inget. De var så trevliga i kassan gemfört med hur det oftast var í sverige. Det var alltid någon sur tant som inte ens hälsade trevligt eller frågade om man ville ha kvittot. Nä, london var till och med bättre i humöret. Enligt mig iallafall.
Vi fick tillslut våra saker och satte oss vid glasväggen på kafét och började smaska på våra mackor.
"Onyttiga unge" sa jag efter våran tystnad från hela vägen från kaféets port till bordet.
"vadå?" frågade Jen oförstående.
"En cappuccino med grädde och kanel på och en toast med säkert tio tusen kalorier i" sa jag och lät lite som någon slags snobb.
"Bara för att jag tar det jag vill ha och inte går på diet" sa hon och blinkade lite mot mig och flinade.
"Som om jag går på diet" sa jag och började fnittra lite åt några killar som ståg längre bort och skrattade åt en av dem.
"Vad skrattar du åt?" frågade Jen efter att ha tittat runt lite grann.
Jag skrattade lite och pekade smått mot killarna ca 15 meter bakom henne. Jen tittade diskret bakom axeln och hon vände sig om direkt mot mig och började själv fnittra. Jag förstår det eftersom den blonda av dem har spillt dricka på sina byxor på helt fel ställe.
"Misstålk" sa Jen och tittade dit igen. Jag började räkna antalet på killarna medans jag fnittrade åt Jennas kommentar. 1,2,3,4.. och 5. 5 st var dem. Jag fick syn på en av dem och tyckte han var väldigt snygg.
"Är det bara jag som känner igen den dära lite utlänska av dom?" frågade jag Jen och hon tittade bakot änu en gång lite diskret. Precis som hon hade gjort tidigare.
"Ja, det är nog bara du" sa hon efter en stunds tänkande och satte tänderna i sin toast igen. Jag studerade personen och märkte att han tittade mot vårt håll. Han mötte mina ögon och jag hans. Choklad bruna var dem, och väldigt vackra. Jag tittade ner blygt på min macka och pillade lite på den samtidigt som jag märkte hur mina kinder hettade till. De där ögonen kände jag igen. Jag har sätt dem förut. Men vart? Jag funderade ett tag men bestämde mig tillslut för att bara strunta i det.
När jag och Jen var båda färdiga gick vi och lämnade kopparna och tallrikarna på ett ställ och började gå mot utgången. Killarnas bord var väldigt nära utgången och Jen tar tag i portshantaget.
"Are you shore it is that girl Steffani?" Hörde jag någon av dem säga. Jag vände mig om och märkte att Jen gjorde det samma. Jag tittade frågande på dem och de såg mig och Jen stå där och glo på dem.
"Who said Steffani?" sa Jen och tittade frågande på killarna.
"Me." sa den ena killen med krulligt hår. Nu kände jag igen honom också.
"Uhm.. do we know you?" sa jag frågande och tittade på dem.
"No, our maybe I don't uhm understand.." sa den blonda killen med lite irlänsk dialekt och tittade frågande på de andra. Jag kollade ner på byxorna han hade på sig och började fnittra lite åt fläcken men försökte dölja mitt fnitter. Han tittade på mig och sedan ner på byxorna och fick väldigt rödrosiga kinder. Jag förde blicken över killarna och fastade på han jag tidigare fått ögonkontakt med.
"Uhm is it you who is Steffani?" frågade han mig med lite utlänsk men brittisk dialekt.
"Uhm, yea." sa jag och tittade ner på mina fötter och kliade mig lätt i nacken.
"We met yesterday, uhm we talked and you walked out of a taxi and.. uhm" Han lät väldigt osäker. Han härmade mig lite i sin blyghet och började också klia sig lätt i nacken. Jag skummade igenom mitt minne och igår kvällen jag innan inte alls kom ihåg kom nu fram i huvudet
"Yeah thats right! Now I remember! heh yeah" sa jag efter en liten tystnad.
"Var han den dära snygga killen du sprang in i igår?" sa Jen och tittade förvånat på mig. Hon la sin hand på munnen och spelade förvånad.
"Haha What?" sa en annan av killarna med brunt hår kammat åt sidan. Han värkade väldigt pigg och det var han som skrattade högst tidigare vid den dära spillningen.
"Haha yeah ehm haha we talk swedish" sa Jen och fnittrade lite och tittade lite på han med krulligt hår.
"Okey so you are from Sweden" sa ennu en annan av killarna som var väldigt lugn.
"uhm yesssss" sa jag och märkte inte så mycket att mitt "s" var långt.
"Fun! we've been there once" sa den smått spralliga killen och la armen över han med krulligt hår.
"haha yeah your candy are really god" sa han med krulligt hår och blinkade lite medans han flinade.
"Yeah hehe" sa Jen och man såg tydligt hennes rådnad. "Steff uhm we need to go. I think Rick have been calling me now while we've been here soooo.. I really wanna go to the hotel.. uhm" sa Jen och var riktigt blyg nu.
"Okay let's go!" Sa jag och började gå. Den lite spralliga killen sprang fort fram till porten och öppnade den.
"Good bye babe" sa han till Jen som var nu röd som en tomat.
"Thanks" sa hon tyst och log mot killarna och vinkade hejdå.
"Goodbye guys!" sa jag och vinkade och jag kände hur kinderna hettade till igen.
"Goodbye babe" sa den lite utlänska killen. Jag såg i ögonvrån att han ställde sig upp. Jag kände att han tog tag i min hand. Nu hade jag hade något i handen.
"My name is Zayn by the way" sa han och hans kinder blev röda på direkten.
"haha, okay" sa jag och kinderna rodnade till igen. "Goodbye Zayn" Sa jag med ett léende på läpparna och började sedan gå ut änu en gång. Det jag hade i handen la jag i byx-fickan och orkade inte titta var det var.
Jag och Jen vinkade änu en gång och gick iväg mot vårt hotell.
Vi gick in i hotellrummet och Jen gick rakt mot sitt rum och tog sin mobil. Jag hörde att hon började prata med någon och antog att det var Rick och började gå mot mitt rum och tog ut allt jag hade i byx-fickorna och tog upp min mobil. Klockan hade redan hunnit blivit fyra och jag bytte om till en lite skönare variant. Jag gick ut till Jen som stog och var jätte glad.
"Var det Rick?" frågade jag men jag visste redan vad svaret var.
"Ja! och jag saknar honom redan och han mig!" Sa hon och var lika glad som alltid att få prata med honom.
Jag gick mot soffan i vardagsrummet och märkte att Jen iaktog mig medans jag satte mig i stort sätt hoppade i soffan framför tv:n och satte på den.
"Varför har du bytt om? Vi ska väll ut och upptäcka London?" sa hon och startade sitt ''Sad-face''.
"Neeej, jag ooooorkaar inteee" sa jag och lät barnslig. "Vi kan upptäcka London en annan dag. Vi har hela sommaren på oss. Kan vi inte bara chilla lite?" sa jag och började göra mina valpögon.
"Fine!" sa Jen och skuttade ut till sitt rum.
Senare kom hon tillbaka och hade nu på sig sin neon oranga One Piece.
"Du vet den dära..." sa hon och letade efter ett ord som hon tydligen aldrig hittade.
"Den dära.." sa jag och tittade frågande på henne.
"asså den dära killen." sa hon efter några sekunders tänkande.
"Zayn?" frågade jag och tittade undrande på Jenna som satt och bet lätt i tumnageln.
"Ja, precis!" sa hon glatt. "Du skulle tagit hans nummer! Det kan ju inte vara en slump att ni träffas två dagar i rad och pratar med varrandra båda gångerna, Han var ju snygg!"
"Det kanske jag skulle ha gjort, men nu gjorde jag inte det" sa jag och tittade lite undrande på Jen.
"Jag tror han gillar dig" sa Jen efter ett tag. Jag brast ut i skratt och tittade sedan på henne.
"Dröm och glöm" sa jag och tog sedan kontrollen och bläddrade bland kanalerna.
WOOOOOHOOOOOO! Kapitel 3 UUTEE! Jag har inte haft tid att skriva så mycket men nu kom den ut iallafall!! :D Vad var det hon fick i handen tror ni? Vad tycker ni over all?
8 Kommentarer till nästa kapitel? KÖR HÅRT!! ;) xxx
"Excuse babe but we need to go now!" sa han med lockarna och drog i killen som jag olyckligtvis krockade i.
"I hope we see you later" sa jag och vinkade.
"Yeah hope so" sa han tillbaka och började gå medans han vinkade.
"Byebye" hörde jag honom säga.
"Adios" sa jag och fnittrade lite. Mina kinder hettade fortfarande men jag kände mig lättad att han inte tog illa upp.
Och jag hoppades verkligen vi skulle ses igen. Han var ju väldigt snygg. Jag började gå mot Jen som tagit ur allt vårt bagage och som tittade surt på mig.
"Vem var det där och vad hände nu då? En ny flört eller?" sa hon och blinka med ena ögat mot mig.
"Nej. För det första har jag ingen chans på honom och för det andra, såg du inte vad som hände?"
"Jo jag såg. Vad heter han?"
"Jag vet faktist inte."
"Vet du inte?!" Skrek hon ut i luften.
"Nej borde jag?" svarade jag förvånad.
"JAA!!" svarade hon i en aning starkare tonart.
"okej?" sa jag o fattade inte riktigt vad hon menade.
"Aja men du skulle ju ha haffat honom" sa hon och lät besviken.
Jag brast ut i skratt och tog mina saker och gick in i hotellet som inte alls var så markvärdig.
Jennas Perspektiv -
Jag öppnade ögonen och såg ett tak jag aldrig sett förut. Jag satte mig upp och hela rummet var främmande.
WOW! Jag skrek till lite och la ena handen mot min min för att kväva ett högre ljud.
"Juste jag är...JA!" tänkte jag. "Jag är i London! I LONDON!" tänkte jag högt. Hur kunde jag inte minnas rummet från igår-kväll?
Det måste varit mörkt och jag måste ha varit trött, antog jag. Rummet var ljust eftersom allt var målat i vitt. Det fanns några tavlor på väggarna och 1 byrå. Mitt rum var väldigt fint. Jag slängde en blick mot klockan och såg att den stog på 11. Jag fick en mini chock och gick med pyamasen mot Steff's rum. Hennes rum var jätte fint det också. Hennes rum var väldigt likt mitt. Hon hade bäddat sängen och inte låg hon ju där.
Jag började gå mot köket och tittade in i vardagsrummet på vägen. Där satt Steff och tittade på Tv. Jag gick in i rummet och ställde mig bakom Steff. Hon hade Mtv på där de visade "The Hits Of The Week".
"Varför väckte du mig inte?" frågade jag och lät väldigt nyvaken.
"Jag vaknade själv precis" sa hon medans hon jäspade.
"Du vet väll att klockan är typ 11?" sa jag efter en liten tystnad.
"VA?!" Utbrast hon och tittade förbryllat på klockan. "VI HAR MISSAR FRUKOSTEN!" ropade hon ut i luften och såg orolig ut.
"Men Steff, chilla. Vi kan åka och käka brunch på något ställe. Vi är i London!" sa jag. "Let's go and find something!" Sa jag och började gå mot mitt sovrum och rotade bland mina kläder. Och hittade en stickad topp som var lite genomskinlig pch ett par svarta skin shorts och ett par tunna leggins som gick ner till knäna. Jag satte på mig några armband och ett halsband och en jeopardmönstrad sjal. Jag sprang in i Steffs rum och stog och glodde på henne och hon på mig.
"Du är ju skit snygg" sa vi sammtidigt och brast ut i skratt. Steff hade på sig en beige, skitsnygg tröja med tryck på och ett bar slitna, svarta jeans. Hon hade även på sig ett läderarmband som passade kläderna perfekt. Hon hade inte gjort något speciellt med håret alls.
"De där shortsen har jag aldrig sätt förut!" sa hon efter vi hade iaktagit varandras outfit.
"Jag köpte dem förra veckan. Det kanske är darför du inte känner igen dem snyggo!" sa jag och la märke till en mascara klump som låg på Steffs kind.
"Ska du säga" sa hon medans jag gick fram mot henne. Jag slickade på tummen och tog bort mascara. Hon tittade konstigt på mig och brast ut i skratt och sa:
"Vad gör du? Usch!" sa hon och torkade kinden.
"Ja om du vill ha mascara över hela ansiktet så visst" sa jag och blinkade mot henne.
"VA!" ropade hon ut och sprang till spegeln och tittade in i den. "Vadå mascara över hela ansiktet?" sa hon och vände sig om frågande.
"Nej jag tog ju bort det" sa jag och blinkade lite och gick och hämtade handväskan och tog på mig mina sneakers. Steff kom rakt efter mig och hade tagit på sig en N.Y-keps och satte på sig sina sneakers.
"Kom så drar vi" nästan ropade hon ut o små sprang ner för trapporna efter att jag låst hotell-rummet.
"Vääääääääntaaaa" sa jag och sprang sedan efter henne.
Steffanis Perspektiv -
Vi hade gått ett tag och till slut stog vi nu i en kö på ett litet gulligt kafé. Det var små runda bord i olika storlekar. De minsta var för ett par personer och de största var för ca 8 personer. Vi kom fram i kön och jag beställde en bubbel-vatten och en kyckling macka med fiber-baguette och massa grönsaker. Jen köpte en toast och en cappuccino. Det tog lång tid för servisen men det gjorde inget. De var så trevliga i kassan gemfört med hur det oftast var í sverige. Det var alltid någon sur tant som inte ens hälsade trevligt eller frågade om man ville ha kvittot. Nä, london var till och med bättre i humöret. Enligt mig iallafall.
Vi fick tillslut våra saker och satte oss vid glasväggen på kafét och började smaska på våra mackor.
"Onyttiga unge" sa jag efter våran tystnad från hela vägen från kaféets port till bordet.
"vadå?" frågade Jen oförstående.
"En cappuccino med grädde och kanel på och en toast med säkert tio tusen kalorier i" sa jag och lät lite som någon slags snobb.
"Bara för att jag tar det jag vill ha och inte går på diet" sa hon och blinkade lite mot mig och flinade.
"Som om jag går på diet" sa jag och började fnittra lite åt några killar som ståg längre bort och skrattade åt en av dem.
"Vad skrattar du åt?" frågade Jen efter att ha tittat runt lite grann.
Jag skrattade lite och pekade smått mot killarna ca 15 meter bakom henne. Jen tittade diskret bakom axeln och hon vände sig om direkt mot mig och började själv fnittra. Jag förstår det eftersom den blonda av dem har spillt dricka på sina byxor på helt fel ställe.
"Misstålk" sa Jen och tittade dit igen. Jag började räkna antalet på killarna medans jag fnittrade åt Jennas kommentar. 1,2,3,4.. och 5. 5 st var dem. Jag fick syn på en av dem och tyckte han var väldigt snygg.
"Är det bara jag som känner igen den dära lite utlänska av dom?" frågade jag Jen och hon tittade bakot änu en gång lite diskret. Precis som hon hade gjort tidigare.
"Ja, det är nog bara du" sa hon efter en stunds tänkande och satte tänderna i sin toast igen. Jag studerade personen och märkte att han tittade mot vårt håll. Han mötte mina ögon och jag hans. Choklad bruna var dem, och väldigt vackra. Jag tittade ner blygt på min macka och pillade lite på den samtidigt som jag märkte hur mina kinder hettade till. De där ögonen kände jag igen. Jag har sätt dem förut. Men vart? Jag funderade ett tag men bestämde mig tillslut för att bara strunta i det.
När jag och Jen var båda färdiga gick vi och lämnade kopparna och tallrikarna på ett ställ och började gå mot utgången. Killarnas bord var väldigt nära utgången och Jen tar tag i portshantaget.
"Are you shore it is that girl Steffani?" Hörde jag någon av dem säga. Jag vände mig om och märkte att Jen gjorde det samma. Jag tittade frågande på dem och de såg mig och Jen stå där och glo på dem.
"Who said Steffani?" sa Jen och tittade frågande på killarna.
"Me." sa den ena killen med krulligt hår. Nu kände jag igen honom också.
"Uhm.. do we know you?" sa jag frågande och tittade på dem.
"No, our maybe I don't uhm understand.." sa den blonda killen med lite irlänsk dialekt och tittade frågande på de andra. Jag kollade ner på byxorna han hade på sig och började fnittra lite åt fläcken men försökte dölja mitt fnitter. Han tittade på mig och sedan ner på byxorna och fick väldigt rödrosiga kinder. Jag förde blicken över killarna och fastade på han jag tidigare fått ögonkontakt med.
"Uhm is it you who is Steffani?" frågade han mig med lite utlänsk men brittisk dialekt.
"Uhm, yea." sa jag och tittade ner på mina fötter och kliade mig lätt i nacken.
"We met yesterday, uhm we talked and you walked out of a taxi and.. uhm" Han lät väldigt osäker. Han härmade mig lite i sin blyghet och började också klia sig lätt i nacken. Jag skummade igenom mitt minne och igår kvällen jag innan inte alls kom ihåg kom nu fram i huvudet
"Yeah thats right! Now I remember! heh yeah" sa jag efter en liten tystnad.
"Var han den dära snygga killen du sprang in i igår?" sa Jen och tittade förvånat på mig. Hon la sin hand på munnen och spelade förvånad.
"Haha What?" sa en annan av killarna med brunt hår kammat åt sidan. Han värkade väldigt pigg och det var han som skrattade högst tidigare vid den dära spillningen.
"Haha yeah ehm haha we talk swedish" sa Jen och fnittrade lite och tittade lite på han med krulligt hår.
"Okey so you are from Sweden" sa ennu en annan av killarna som var väldigt lugn.
"uhm yesssss" sa jag och märkte inte så mycket att mitt "s" var långt.
"Fun! we've been there once" sa den smått spralliga killen och la armen över han med krulligt hår.
"haha yeah your candy are really god" sa han med krulligt hår och blinkade lite medans han flinade.
"Yeah hehe" sa Jen och man såg tydligt hennes rådnad. "Steff uhm we need to go. I think Rick have been calling me now while we've been here soooo.. I really wanna go to the hotel.. uhm" sa Jen och var riktigt blyg nu.
"Okay let's go!" Sa jag och började gå. Den lite spralliga killen sprang fort fram till porten och öppnade den.
"Good bye babe" sa han till Jen som var nu röd som en tomat.
"Thanks" sa hon tyst och log mot killarna och vinkade hejdå.
"Goodbye guys!" sa jag och vinkade och jag kände hur kinderna hettade till igen.
"Goodbye babe" sa den lite utlänska killen. Jag såg i ögonvrån att han ställde sig upp. Jag kände att han tog tag i min hand. Nu hade jag hade något i handen.
"My name is Zayn by the way" sa han och hans kinder blev röda på direkten.
"haha, okay" sa jag och kinderna rodnade till igen. "Goodbye Zayn" Sa jag med ett léende på läpparna och började sedan gå ut änu en gång. Det jag hade i handen la jag i byx-fickan och orkade inte titta var det var.
Jag och Jen vinkade änu en gång och gick iväg mot vårt hotell.
Vi gick in i hotellrummet och Jen gick rakt mot sitt rum och tog sin mobil. Jag hörde att hon började prata med någon och antog att det var Rick och började gå mot mitt rum och tog ut allt jag hade i byx-fickorna och tog upp min mobil. Klockan hade redan hunnit blivit fyra och jag bytte om till en lite skönare variant. Jag gick ut till Jen som stog och var jätte glad.
"Var det Rick?" frågade jag men jag visste redan vad svaret var.
"Ja! och jag saknar honom redan och han mig!" Sa hon och var lika glad som alltid att få prata med honom.
Jag gick mot soffan i vardagsrummet och märkte att Jen iaktog mig medans jag satte mig i stort sätt hoppade i soffan framför tv:n och satte på den.
"Varför har du bytt om? Vi ska väll ut och upptäcka London?" sa hon och startade sitt ''Sad-face''.
"Neeej, jag ooooorkaar inteee" sa jag och lät barnslig. "Vi kan upptäcka London en annan dag. Vi har hela sommaren på oss. Kan vi inte bara chilla lite?" sa jag och började göra mina valpögon.
"Fine!" sa Jen och skuttade ut till sitt rum.
Senare kom hon tillbaka och hade nu på sig sin neon oranga One Piece.
"Du vet den dära..." sa hon och letade efter ett ord som hon tydligen aldrig hittade.
"Den dära.." sa jag och tittade frågande på henne.
"asså den dära killen." sa hon efter några sekunders tänkande.
"Zayn?" frågade jag och tittade undrande på Jenna som satt och bet lätt i tumnageln.
"Ja, precis!" sa hon glatt. "Du skulle tagit hans nummer! Det kan ju inte vara en slump att ni träffas två dagar i rad och pratar med varrandra båda gångerna, Han var ju snygg!"
"Det kanske jag skulle ha gjort, men nu gjorde jag inte det" sa jag och tittade lite undrande på Jen.
"Jag tror han gillar dig" sa Jen efter ett tag. Jag brast ut i skratt och tittade sedan på henne.
"Dröm och glöm" sa jag och tog sedan kontrollen och bläddrade bland kanalerna.
WOOOOOHOOOOOO! Kapitel 3 UUTEE! Jag har inte haft tid att skriva så mycket men nu kom den ut iallafall!! :D Vad var det hon fick i handen tror ni? Vad tycker ni over all?
8 Kommentarer till nästa kapitel? KÖR HÅRT!! ;) xxx
