Vi hade ringt alla och alla hade kommit hit. Inklusive Steff och Danielle. Vi satt allihopa i vardagsrummet och ingen hade en aning vart Harry var. Alla hade  försökt ringa honom men ingen fick fram en ton. Vi alla var riktigt oroliga.

Jag själv var så orolig att jag trodde jag skulle svimma. Jag fick hämska tankar i huvudet. Tänk om han tagit livet av sig på grund av detta. Jag hade bara hämska tankar i huvudet och började snabbt gråta floder. Steff klappade smått på ryggen och Liam hämtade servetter till mig som jag kunde torka tårarna med. Niall satt och höll tårarna tillbaka. Det såg man rätt kraftigt. Alla var helt nere. Ingen var glad. Ingen skämtade eller något. Vi skulle ringa polisen imorgon om han då fortfarande inte hört av sig. Vi alla bara väntade på ett samtal från någon. Eller att någon skulle komma in i rummet. Och den någon, var Harry.

Onsdag - 07:10

Jag tröck på one direction news på google men hittade ingenting. Jag sökte på alla möjliga kändis nyheter och vanliga nyheter men hittade ingenting alls om Harry. Han var borta. Och ingen visste något alls.

 

Jag hoppade till av att någon snarka. Det var Harrys mamma som också hade kommit som låg på soffan. Jag tittade ut genom balkongen och såg att det var ljust ute. Jag förde blicken över datorn och fastnade på klockan. Att jag inte kunnat sova. Jag har vart för orolig över Harry att jag inte har kunnat få en ända blund. Jag försökte någon gång vid 02 unjefär men det gick inte. Mitt hjärta rörde sig snabbt som om att det inte kunde pumpa. Jag kände mig smått död när jag knappt inte visste vart Harry var. Han kunde ha blivit kidnappad, rånad, vad som hälst! Bara för att han leta efter mig på gatorna i mörket i London. Jag känner en skuldkänsla sprida sig över hela kroppen.

"Vad har jag gjort?" sa jag ut i luften med gråt i rösten. Om jag bara hade kommit hit i måndags eller bara lite tidigare igår hade ingenting av det här hänt.

"Du har inte gjort någonting" jag hoppade till och vände mig automatiskt om. Jag såg Steff stå bakom mig med en ledsam blick.

"Har du sovit gott?" frågade hon men kom på sig själv. "Det är klart du inte har" sa hon tystare och sträckte smått på sig. "Men iallafall" sa hon och tittade upp mot mig.

"Nä asså ja" jag visste inte alls vad jag skulle säga. Ingen visste vart han var och ingen fick en ton när man ringde han. Alla var riktigt oroliga över vart han var. "Jag har liksom inte sovigt" mumlade jag men jag märkte att Steff hörde eftersom hon såg riktigt förvånad ut nu. Hennes förvånade blick försvann till en beskymrad blick medans hon böt till en annan stående ställning.

"Ja jag har inte sovigt gått" viskade hon.

"Varför då?" viskade jag tillbaka.

"Det är inte bara du som är orolig" viskade hon nästan så lågt att jag knapt hörde henne.

"Varför viskar vi?" frågade jag och började smått fnittra.

"För att inte väcka de andra mongoliderna!" sa hon och vi båda brast ut i ett jätte konstigt skratt. Vi kluckade liksom ut skrattet. Eftersom vi båda ville vara tysta så vart det ett viskande jätte garv. Steff kunde alltid få mig att skratta på något sätt. Vi var nästan som systrar och inte bästa kompisar.

"Jag är bara så orolig över Harry och jag hoppas han inte har gjort något dummt" sa jag efter vi tystnat och Steff tittade på mig. Efter några få sekunder gick hon mot mig och tittade på vad jag gjorde på datorn.

"Det hoppas vi alla" sa hon medans hon tog in min sökning på google i huvudet. 'Harry Styles accident' stog det i sökfältet. Jag testade allt i sökrutan för att hitta något om Harry. "Varför har du sökt på det där?" frågade hon smått upprört.

"Jag har försökt hitta några nyheter om honom om något fan har sett honom eller vad som hälst. Och nyss kom detta upp i mitt huvud ifall han har hamnat i en olycka eller något. Men inget sök resultat kommer fram och ååååh jag blir tokig!" rabblade jag bara fram. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra.

 

Plötsligt ringde telefonen. Jag sprang till den och såg att det var ett okänt nummer. Jag kände inte igen numret alls men jag svarade iallafall.

"Hello" sa jag lite skakis av oron som fortfarande satt i hela kroppen.

"Am I talking to Jenna Andersson?" rösten lät komma från en vuxen kvinna jag inte kände igen alls.

"Yes, yes i'm Jenna" sa jag och började bita smått på tum nageln.

"Hi my name is Angelina Natra and i'm a doctor from The Royal London Hospital and we think you might know Harry Edward Styles" jag skakade av oro i benen.

"Yes, Yes I know him, very well, uhm i'm his girlfriend" sa jag och tittade oroligt på Steff. Hon stog och bet sig i läppen.

"Well, We have called his mom Anne Cox but she doesn't answer her phone" sa hon vänligt.

"Yes okey I understand but please tell me you know where Harry is?" sa jag fort. Jag undrar om hon kunde höra på rösten att hela min kropp skakade.

"Yes he is here on the hospital. He is just fine. We can tell you that he is hurt but we're taking care of it but I can tell you more if you wouldn't mind to you come here mrs Andersson" sa hon och tystnade.

"I'm on my way doctor Niatra, bye" sa jag och hon hälsade hejdå tillbaka. Jag stängde av samtalet och Steff tittade oroligt på mig.

"Vi åker till The Royal London Hospital nu på bums och tar med oss Anne" Steff tittade konstigt på mig.

"Anne?" frågade hon. Nu kom jag på att Steff han ju somna innan hon faktist kom.

"Ja asså Anne är Harrys morsa och hon kom också hit fast du hann somna innan hon kom" sa jag kort och hon nickade långsamt.

Jag gick fram till soffan där hon låg och klappade lite på hennes arm. Hon vaknade med en jäspning ocg gnuggade ögonen och tittade fundersamt på mig.

"Hi Anne, Harry is in The Royal London Hospital. I have no idea what have happend but the doctor just called me. Steff and I are going there now and I tought we should bring you to and don't wake up the others" sa jag och hon nickade och sken upp men brast ut i tårar. Antagligen för att hon kom på att han faktist var på ett sjukhus. Jag klappade henne på ryggen och vi började sedan gå till hallen och klä på oss. Vi gick ner till lobbyn och vi struntade i frukost i huvudtaget och tog hennes bil till sjukhuset på direkten.

Nu var jag bara orolig över om han var alvarligt skadad eller inte. Vad har gossen gjort?

 

 

 

 

"You can meet him now" min blick lyfftes hastigt. Vem skulle göra något sådant mot honom?  Bara så där? En kniv? Helt ofattbart. Jag, Steff och Anne ställde oss upp långsamt och följde efter Doktorn in till sjuksalen. När de öppnat dörren sprang Anne fort fram till båren när hon såg att det var Harry som låg där. Hon började gråta och fråga saker till Harry men han bara låg där och tittade. Han svarade med skrovlig röst på varranan fråga hon rabblade upp medans jag och Steff stog helt mållösa och förstelnade vid dörren fortfarande. Anne kramade om honom länge och ställde sig sedan upp. Hon stog precis så att jag och Harry inte kunde se varran. Jag undrade om han äns hade märkt mig.

"Where is Jen?" frågade han hest. Han hade alltså itne märkt mig. Anne flyttade på sig till höger och våra blickar möttes. Hans gröna ögon var sårbara och glänste. Han tittade på mig som om, jag vet inte vad. Hans ögon vart tårfyllda och mina med. Han reste dig upp i sittande ställning och inte förs nu såg jag slangen som gick in i armen på honom.

"Hi" sa han och tittade ledsamt på mig. Jag torkad en tår som var påväg ner mot kinden och tittade ner i marken. Jag märkte att han blev smått beskymrad och sträckte på sig smått. "Can we be alone please?" frågade han alla och de gick ut.

Nu var det bara jag, och Harry, som var här.  Allt kändes ovanligt tyst.

"I looked after you last night" sa han och jag tittade upp mot han. Jag gick ett par steg närmare båren och tittade in i hans blanka hasselgröna ögon. "But I couldn't find you" sa han sedan med tårar i halsen.

"Harry" sa jag bara och tårkade ännu en tår. "Don't make so much drama ok?" sa jag med ett léende och han började flina smått. Han tog tag i min hand hastigt drog mig mot honom i en nära kyss. Han tröck med handen som inte hade en slang i sig på mitt huvud mot hans. Vi kysstes hårt men pansionerat.

"I regret everything I did" viskade han och avbröt kyssen.

"Sssch" kom det ut från mig. "I regret it to, and I came to your and Lou's place and wanted to apologize" nu kom jag på mig själv att jag inte ville prata ut om situationen. "But I don't care I love you Harry" sa jag bara för att inte börja prata om den troligtvis mäst jobbigaste situationen i mitt liv. Han tittade in i mina ögon och andades tungt.

"I love you more" sa han och kysste mig på pannan. "Can I be cheeky?" sa han plötsligt och logt busigt mot mig.

"Harry you are always cheeky but right now I don't really know what you meen" sa jag frågande och hans busiga léende bara växte. Vad tänkte han på nu egentligen?

"Have you ever had sex in a hospital?" sa han och jag rös till. Aldrig att han menar alvar.

"You can't be serious" sa jag förvånad som jag var.

"I am" sa han och tog tag i min midja.

"We chouldn't" sa jag och ställde mig upp rakt. Det här var galet. Han var galen. Och det är det jag älskar med honom. "Let's save it until the wounds are completly healed" sa jag men började flina åt hans busiga léende.

"Your right, let´s save it" sa han och vi båda började skratta.

Plötsligt kom Niall, Liam och alla som varit hemma hos Harry and Lou igår strömma in. Anne måste ha ringt och berättat. De pratade snabbt och oroligt men snabbt som ögat vart det stoj och skämt om allt. Doktorn kom tillslut in och sa att vi alla skulle gå ut från salen förutom Harry.

Alla gick ut och satte sig i väntrummet och pratade om hela händelsen. Jag satt tyst.

Eftersom mina skuldkänslor kom. Vi hade ingen suttigt här just nu på sjukhuset om inte det vore för mig. Att Harry blev så jätte skadad är mitt fel. Jag känner hur allas blickar är på mig.

"What is it Jen?" sa Liam och Niall nästan i kör och började flina lite på grund av det men vart smått seriösa igen inom kort.

"No, I just feel bad you know" jag fick en rysning genom kroppen och tog ett par andetag till.

"If it wasn't for me we all shouldn't been here on this hospital because Harry have been extremly hurt" sa jag och höll igen tårarna. Jag har gråtigt så mycket den senaste tiden och ville inte göra det nu också. Jag var starkare än så.

Jag kände hur någons armar kom runt min midja. Jag kände värmen from personens bröstkorg och log. Han var så perfect!

"It's not your fault" sa Harry och jag älskade hans ton han hade mot mig just nu. Han vände mig om och tittade in i mina ögon med armarna fortfarande runt mig.

"It's so not your fault at all" sa han och lutade sig fram till en lång kyss.

De andra killarna började klappa och vissla åt oss och det gjorde oss le mitt i kyssen. Vi stannade upp och tittade mot dem. Harry lyfte ett ögonbryn och jag flinade lite åt det. För när han gjorde det såg det... speciellt ut.

"Honey?" sa han till mig frågande.
"Yes?" vad undrade han nu då?

"You know that we going on a Irland and UK tour, right?" nu kom jag på det. Det var så hela dramat började. Jag harklade och sträckte på mig.

"How much did you heard about what I said last time?" frågade han och log. "She does know right?" frågade han Steff och Zayn men de lyfte på axlarna och vicka på huvudet. De visste alltså inte.

"I only heard that you are going on a tour" sa jag lite oskyldigt hest. Det var så tragiskt alltihop! Jag kommer träffa honom denna vecka och sedan en vecka till och sedan ska jag hem till sverige och gå ett helt skolår och sedan ta studenten. Jag kommer inte se honom mycket alls!

"You and Steff can come with us on the tour and be backstage or in the tour bus" jag rös till av lycka. Vadå? Åka med?

"Oh" ett andetag "my" mellan varje "god" ord.

Han kunde inte mena allvar.

"OH MY GOD!" jag skrek ut det och alla bara tittade på mig med ett léende på läpparna. Jag hoppade upp och ner av lycka. Jag kunde inte fatta det.

"VI SKA ÅKA MED!" skrek jag mot Steff och hon log stort.

"Ja JAG VET!" sa hon lika förväntansfullt som mig. Jag hoppade upp på Harry och han fångade mig med händerna på låren. Hans ögon stirrande djupt in i mina. Jag la händerna mot hans fina lockar och tröck huvudet mot mitt och kysste honom hårt. Jag avbröt kyssen och andades snabbt.

"I'm sooooo are going with ya" jag rabblade upp orden snabb. Jag var alldeles upphätsad. Harry böjde sig så att mitt huvud låg på hans axel. Han släppte tillslut ner mig och vi alla gick till parkeringen. Jag, Harry, Steff och Zayn åkte med Anne i hennes bil. Harry satte sig i förarsätet. Han vid hotellet och böt plats med Anne. Han gav henne en puss och sa hejdå och vi gick in.

 

 

---

 Sista kapitlet innan skolan börjar dårå! lite tragiskt men jag hinner inte skriva så mycket. Jag gör så mycket på sommaren.