---

Steffanis Perspektiv - 4 dagar senare Söndag

"Mobil, Kamera och dator?"

"CHECK!" ropade jag ut. Tänk att idag ska vi börja åka ut i England. Idag tar vi bussen till den första arénan. Idag ska de prova allt. Ett genrep. Och det kommer vara några få fans där har jag för mig att Louis sa. Några som vunnit någon tävling att få träffa dem.

Jen tog upp mobil skärmen mot mig och det var en bild på henne och Harry från någon dag sedan när de var ute på promenad på kvällen efter att vi vart på någon resturang.

"I didn't even noticed when the paparazzi or some fan tooked this pic!" sa hon förvånat.

"Du behöver inte prata engelska med mig Jen" sa jag och blinkade.

"Ja juste" sa hon och vi började skratta stort

"Jaja, Jag tror iallafall vi har med allt" sa Jen med ett léende.

"CHECK" ropade jag ut igen och hon log fortfarande.

Eleanor kom in genom porten med ett léende. Inte förs en nu märkte jag att Danielle inte var med.

"Why isn't Dan with ya?" frågade jag henne och hon gick rakt mot oss efter att ha gett Lou en 'hej' puss på kinden.

"She needed to do a choreography for some thing. But she will come to the O2 concert" sa hon med ett léende. Jag log tilbaka och hörde plötsligt att någon började prassla vid skåpen längre bort och tittade dit. Det var Harry som höll på med sina tabletter han hade fått från doktorn. Jag visste egentligen inte varför han hade dem så jag var helt enkelt tvungen att fråga. Jen gick iväg till Niall och Liam som stog och pratade längre bort. 

"Harry?" sa jag och han svalde den sista tabletten och började gå mot mig.

"Yes!" sa han och log snett.

"Why exacely are you taking dose?" frågade jag och han tittade ner mot burken han fortfarande höll i handen.

Han lutade sig mot mig efter en kort tystnad.

"Promice you ain't tell anyone" viskade han.

"You have my word" han log och var tyst i ett par sekunder.

"And promice to not be worried" sa han sedan.

Jag nickade och han log.

"I have a sickness that makes me unable to heal wounds as quickly as usual" viskade han och suckade.

Han drog upp tröjan smått och han hade ett tjockt och hårt lindat bandage runt hela magen upp till bröstkorgen.

"This medicine helps my body to heal the wound faster" sa han. "But it doesn't heal that fast anyway" sa han ledsamt.

"Hasn't the knife made wound healed jet?!" jag var smått chockad. Han borde ju ligga på sjukhus fortfarande om det är kvar.

"No" viskade han bara med en suck.

"You should be on hospital right now" viskade jag mot honom snabbt och hastigt.

"Yeah, maybe" han tog några andetag. "They let me go earlier so I could do this tour and they gave me this medicine"

"How can they do that on their responsibilitie?" jag var smått chockad. "What if somethings happens?" jag fattade inte att de vågar i huvudtaget släppa iväg honom! Han kunde åt minstånde legat kvar tills igår kväll eller något!

"I begd" han tog några djupa andetag. "I wanted to come home and be with Jen and I didn't wanna cancel the tour"

"But Harry! It doesn't matter! You need to be 100% good to do the tour!" det var sant det jag sa. Han måste vara frisk!

"You said you won't be worried" jag tystnade och nickade. "And...I am 100%! Or maybe not 100 but maybe 95" sa han och blinkade.

"Ok but just think before you do. If you get just a little headache contact the tour doktor, okey?" han nickade och vi böjade gå mot de andra. Alla hade packat sina väskor och var redo för att åka. Igentligen väntade vi bara på att chaffisen och bussen skulle komma. Jag undrar hur den ser ut innut i. Undrar om den är lyxig eller inte.

 

 

 

"Cus I Can Love You More Than This"

"Can Love You More than this"

Niall spelade ett sista ackord långsamt. Jag, El och Jen klappade händerna hysteriskt. Det här var första gången vi fick höra dem iallihopa utan att bara lynna på en låt eller att någon av dem riffa smått på en gitarr. Det var magiskt vad bra de var.

De ställer sig upp och bugar lite ironiskt.

"You" sa jag men fortsatte inte pågrund av att jag var så överveldigad.

"Are Amazing" fyllde Jen på min mening.

"Ohh, Stop It" sa Harry och Louis samtidigt. Vi alla började smått skratta.

"One more time, one more time, one more time" sa jag, Jenna och Eleanor upprepade gånger i marchtakt.

"No, you will have a whole concert today when we're there" sa Louis och blinkade.

"Yeah you have a point" svarade Eleanor och blinkade tillbaka.

"Whos hungry?" frågade Harry plötsligt.

"I AM" ropade Niall ut i luften. Inte vart jag förvånad.

"I am a little hungry to!" sa Eleanor och log som hon alltid gör.

"Me to" sa Louis.

"Then just wait a little! Cuz I'm gonna do some toasts!"

"Yeeeey" sa Niall lekfullt.

"Do you wan't some? Jen, Steff, Zayn?" sa han charmigt som han är.

"Yes please" sa Jen och himlade med ögonen mot honom. Han blinkade med ett léende till henne och han fick en släng kyss av henne. De var verkligen gulliga tillsammans!

"And you to?" sa han och tittade på mig och Zayn.

"No thanks" sa jag. Jag var inte så hungrig alls. Han lyffte på ena ögonbrynet och tittade sedan på Zayn.

"I don't wan't eather" sa Zayn och tittade på mig. Harry nickade och alla gick till det lilla mini köket som fanns i bussen. Det var långt och smalt. Man fick plats en person på bredden i gången igenom köket till nästa lilla allrum.

Nu var det bara jag och Zayn.

"You  should take some toast" sa jag och log mot honom. "You look a bit hungry" han log tillbaka mot mig.

"I am" sa han och tittade med sina vackra bruna ögon på mig.

"Then ask for one" sa jag men hann inte säga så mycket mer innan han böjde sig ner och gav mig en pansionerad och ljuvlig kyss. Jag drömde mig in i varje kyss han gav mig. Det var så ljuvligt och alldelles... perfekt. Vi satt där länge och bara höll om varran och kysstes. Till slut slutade han och tittade in i mina ögon.

"I'm not hungry any more" sa han och blinkade. Jaha. Då fattade jag.

"I'm full" sa jag bara för att göra det lite mer ironiskt. Han kysste mig igen och tittade sedan på mig som tidigare.

"Apperently not" sa han och log.

 

 

Efter en timme stannade bussen och alla gick av och sedan in i den första 'arenan'. Några tjejer började prata högt och en av dem började gråta men slutade snabbt. De började vinka hysteriskt och de hade några hängande grejer över halsen så jag antog att de var dem som skulle träffa killarna och se deras lilla general repetition idag. Killarna gick fram och kramade varrenda en av dem så de måste vara dem. En av dem var stumm, eller inte på riktigt men hon sa inget. Den andra pratade på som bara den. Och dem andra var ganska blyga.

De pratade och tog bilder och de signerade saker. Efter ett tag så gick killarna upp på scenen och fansen satte sig längst fram. Jag, El och Jen satte oss några rader bakom dem. De tittade på oss och började gå till oss. De började prata med oss och ställa fråger tills då killarna började sjunga. När de började, vart de helt knäpptysta. De vart helt förstelnade. Jag tittade på Zayn och han tittade in i mina ögon under hans solo. Känslan var obeskrivlig. Han mumlade de sista orden på solot, och jag vet inte om det var på grund av mig eller något annat. Deras 'vocal teacher' stoppade det hela och gick upp på scen och frågade Zayn varför han gjorde så. Han rodnade och tittade på mig. Han vifftade på huvudet som om han inte visste vrf. Louis gick fram och gav honom en busig, snabb putt på ryggen och de började fnissa lite. Hon gick av scenen och de började snart igen. Han tittade in i mina ögon och gav mig en snabb slängkyss innan de började sjunga igen. Jag är en riktigt lycklig tjej och det finns ingen på jorden som kan vara lyckligare, Oavsett hur snygg, eller rik personen är, så vet jag det.