Hej alla! :D x
Jag kommer lägga in info här när nästa novell kommer. Om ni är sugna på att se mig, författaren, och min vardag så kolla in http://emiliahollen.blogg.se/">http://emiliahollen.blogg.se/ ! ❤Xxxx
Kapitel 20 [Sista kapitlet] - Vains
Previous – Jennas perspektiv kväll
Harrys mamma pratade oavbrutet med honom och han svarade på ja och nej frågor. Det var sjukt. Ingen rörelsefunktion eller syn. Hur går det till? Vad jag har förstått, fick han en knivskada. Som hade svårt att läka. Han fick några stygn och han bad mycket om att få gå iväg från sjukhuset för turnén. Han fick det om han tog ett par tabletter samma tid varje morgon och med ett bandage runt magen. Och han sa ingenting till oss. Bara Steff visste lite och Louis. Han hade fått någon infektion och stygnen hade släppt och såret hade gått upp och han hade fått en blödning. Men hur kan det påverka hans rörelsefunktion i hela kroppen förutom fingret? Och hur kunde inte synen fungera. Eller rättare sagt hur fick han inte upp ögonlocken så som de uttryckte det? Allt måste ha rubbats totalt. Men hur?
Harrys mamma vände sig om mot mig och tittade in i mina ögon.
”Jenna?” frågade hon mig och viftade med handen för att få mig att komma fram.
Jag var fortfarande stumm efter hela händelsen och bara tog ett par steg framåt.
”I wanna tell you something” hon tog i mina båda händer och tittade in i mina ögon.
”He really loves you” sa hon. “I hope you understands that” hon tog ett par andetag men släppte inte blicken. ”When I call him he almoast everytime talks about you, and how wonderfull you are” jag tittade ner i marken och fälde en tår. “Hon tog Harrys medvetslösa hand och förde min till hans.
”Jn” alla vände sig mot Harry. Sa han precis något.
”Haz?” sa Zayn och alla bara glodde på honom.
Han ryckte till i handen och höll min hand riktigt hårt.
”Aj” sa jag halv lågt.
”Jag älskar dyj” alla tittade förblindat på honom. Sa han precis jag älskar dig. På svenska. Kommer han ihåg det?
”Jag älskar dig” sa han igen med brytning. Jag tappade balansen i benen och kramade om Harry hårt men mjukt på samma gång.
”If you only heard me” sa han.
“I hear you Harry, everyone hears you” jag kände tårar falla och rinna ner från mina kinder.
”I hear you Harry” sa jag och snyfftade. ”Jag älskar dig också” sa jag och man såg ett léende på hans läppar.
”Do you hear me?” det lät att han hade gråt I halsen.
“YES HARRY I HEAR YOU!” ropade jag av lycka och kramade honom hårdare.
Han satte sig upp och tittade på mig och kramade mig fortfarande.
Sjuksystern tappade allt hon höll i och stirrade på oss. ”It’s a miracle” hörde man henne säga.
”JENNA” skrek han och öppnade ögonen igen.
”Do you see me or am I in heaven?” sa han och log flirtigt.
”Harry, I see you and your on earth and your alive and you can talk to me and you can feel me and see me and move” jag sa allting i skratt och tårarna bara rann. Han torkade bort mina tårar med hans tummar och hans hander som höll mitt huvud .
”I love you Jenna” sa han igen.
”I love you more” sa jag och grät fortfarande.
”I love you the most” sa jag igen.
“That’s impossible” sa han och kysste mig hårt och sedan kramade om mig igen.
”Doktorn kom inspringades efter att systern hade hämtat han och han kom med prover och allt.
”HE CAN MOVE! TALK?!” sa han och sprang mot bädden.
Alla hade ställt sig runt oss och startat en grupp kram. Ingen sa någon ting eller tänkte någonting. Alla bara stod där och kramade om honom. Han levde. Han levde faktist och hade alla sinnen kvar. Doktorn stoppade gruppkramen och bad oss att gå ut en stund. Jag gick ut med ett léende som aldrig släppte, men med tårar i ögonen fortfarande. Han älskade mig och jag han. Jag kunde inte bli lyckligare. Ena stunden trodde jag att han var död. Andra satt vi i en gruppkram och vi slutade aldrig viska till varran att vi älskade varran. Det var otroligt. Det var ett mirakel.
(Anne Cox *Harrys mamma* på bilden till höger)
Steffanis perspektiv –
Allihopa gick ut till väntrummet där vi hade alla saker. Jag tog upp min hårborste och kammade ut håret som vart spik rakt. Jag la mössan i min väska och satte på mig min jacka eftersom jag var väldigt frusen även fast jag hade min stickade tröja på mig. Jag tittade i väskan efter min vattenflaska som jag alltid har med mig och hittade ett paket ciggaretter. Varför har jag dem? Har Zayn lagt de där?
När man talar om trollen, eller i detta fall tänker så kommer Zayn. Han ler riktigt stort och går mot mig. Han tar tag i min midja och bär upp mig och snurrar runt mig. Hela magen eller rättare sagt hela kroppen pirrade av glädje. Han satte ner mig och tittade in mig i ögonen. Ååååh hans ögon! De va så fina!! Man bara smälte så fort man såg in i dem så djupt som jag gjorde nu. Att den här killen valde mig. När han egentligen kan få vilken sångare eller modell som hälst! Men han valde mig. Snacka om tur. Och snacka om att jag är glad att han gjorde det. Och jag har aldrig varit lyckligare. Och jag hoppas att han känner likadant.
”I love you” sa han hest.
”Love is a strong word” sa jag med busighet i leendet.
”I know, I still love you”
“I love you to”
Han lutade sig fram och kysste mig mjukt. Någon började klappa bredvid oss och vi slutade och tittade dit.
”I have seen that so many times but it’s still so beautiful” sa han och låtsas snyftade. Det va Louis, såklart.
Zayn tittade på Louis konstigt och lipade mot honom.
”Wow we’ve got a bad ass over here” sa Louis och for upp med händerna i axelhöjd och backade snabbt två steg bakot. Alla runt omkring började fnittra. Och jag och Zayn med. Sedan tittade vi på varran och han släppte taget om mig. Jag lutade mig fram och gav honom en snabb kyss på munnen och sedan stod vi bara där.
”Guys, get a room” sa Liam när han gick förbi och alla började fnittra igen.
”You guys can’t stop messing with us right” Zayn hade rätt. De gjorde aldrig såhär till Jenna och Harry. Inte vad jag märkte i alla fall.
”Whaaaat?” sa Louis och fnittrandet slutade inte. Eleanor kom bakom Louis och gav honom en retande smisk.
”Guys” sa jag till Louis och Eleanor men mäst riktat mot Louis. ”Get a room”. Där började alla fnittra igen. Jag och Zayn satte oss i en soffa bredvid Jenna och samtalade lite smått.
”What are they doing to Harry now?” sa Jenna oroligt men hade fortfarande ett brett leende på läpparna.
”They’re doing some tests ’cuz they wanna know how he woke up just like that” sa Zayn och log.
I det ögonblicket kom Harry gåendes mot oss med en sköterska bredvid sig. Han hade bytt om till en vit t-shirt.
”Who wanna know how he woke up?” Alla räkte upp handen som om det var en skola ungefär.
”He started to talk when Steffani touched him and talked to him right?” sa hon och alla nickade instämmande.
“He’s heart literally skiped a beat when she touched and where near him” Harry bara stod och glodde på Jenna som tittade på han. De sa ingenting de gjorde ingenting , de bara tittade på varran. ”And then he got more blood to run through hes vains and they made the brain to work 90% normally again and then he could move and speak and everything, a miracle!” sa hon med en hand viftning I luften och vände på klacken och gick in I ett kontor. Alla tittade på Jenna och Harry som stirrade på varran länge.
Tillslut reste sig Jenna upp och de gick fort till varran och Jenna hoppade av glädje till honom och de kramade varrandra hårt. Harry förde bort henne några centimeter och kysste henne hårt på läpparna och de båda brydde sig inte alls att alla tittade på dem.
”Guys” sa Niall och de slutade kyssas å tittade på honom. ”Get a room” där kom den. Alla började skratta regält och de slutade med en till grupp kram. Allt var bara så perfekt.
”We need to celebrate this happyness” ropade Louis med glädje och alla höll med.
“Let’s go to some bar or something!” sa han igen och alla höll med yttligare.
Vi alla gick ut ur sjukhuset. Harry skulle komma tillbaka om några dar och plostras om och han skulle inte dricka någon alcohol på minst en månad eller två.
Vi åkte i en taxi till någon bar och alla gick in men jag stannade utanför. Jag gick några 20 meter längst gatu vägen och stod där och lutade mig mot väggen. Jag rotade i väskan och tog en cigg och tände den med en tändare jag hittade också. Jag tittade på ciggaretten länge. Jag hade aldrig rökt förut. Inte äns testat. Eller jo en gång för ett år sen på en kompis födelsedags fest där 200 pers kom men annars aldrig. Jag tog första blosset och kände hur röken åkte ner i lungerna och upp igen. Det gjorde att det kliade och host attacken kom. Jag hostade och hostade men tillslut gick de över. Jag tog ett till bloss å nu var allt okej. Det smakade ingenting det bara doftade. Men eftersmaken smakade som det luktade, på ett ungefär. Jag tog ett till bloss och det smakade mer. ”Steff!” ropade en person med brytning. Det var min älskling som kom springandes.
”What are you doing here?! Smoking?!” han var chockad. “You never smoke! You hate it!” sa han chockat. ”Where did you find that anyway?”
“In my bag” sa jag och log. ”Have you droped it there?” frågade jag och han tänkte efter.
”I don’t know but stop” han bad att jag skulle släppa ciggen.
”Where celebrating aren’t we?” han bara tittade på mig. ”I’m trying to stop smoke and now I see you smoking” han la armarna i kors och tittade snett på mig. ”One can’t hurt” sa jag oskyldigt. Jag tog upp ciggaretterna och räckte dem till Zayn. Han öppnade och tog en cigg. Jag räckte han tändaren och han tände. Jag tog upp mobilen och satte på kameran och tog ett foto precis när han skulle andas in röken.
”Eeeey” sa han och försökte ta mobilen. ”Give me that!” sa han och försökte ta den.
”It’s my phone” sa jag och la den i händerna bakom ryggen.
”Han tog fram händerna mot mina bröst och jag for fram med mina händer och stoppade honom. Han tog chansen och tog mobilen som låg i mina händer. Hur kunde jag va så dum det var ju bara för att få mobilen. Jag slog mig själv på pannan och han fnissade busigt.
Han tog upp bilden och suckade. Thats disgusting, it doesn’t even look good. Sa han suckade.
“Your lying” sa jag och han tittade konsigt på mig. ”You always look good” sa jag å tog mitt fjärde bloss och bländades av en blixt. Blixten försvinner och jag ser ett busigt leende på Zayn med kameran riktad mot mig.
”Eeeey” sa jag så som han sa det tidigare. Jag ställde mig på hans högra sida och tittade på mig på bilden i mobilen.
”God i’m ugly” sa jag och suckade.
”You’re the most beautiful girl I’ve ever seen Steff” sa han och tittade på mig med hans fina blänkande ögon.
”I love you to” sa jag med ett fnitter och tog mobilen och raderade bilden. Han tog mobilen och raderade den på sig själv han med. Han gav tillbaka mobilen och slängde sin cigg på marken och trampade på den. Jag tog ett bloss och gjorde det samma och höll röken kvar i munnen. Jag lutade mig mot Zayn och startade en långvarig och perfekt tungkyss med röken fortfarande i munnen. Han andades in och sedan släppte kyssen och andades ut röken. Vi fnittrade lite åt det och fortsätte. Hans händer log på min midja och mina armar runt hans nacke. Jag kände blickar falla på oss från folk som gick förbi men det brydde jag mig inte om.
”Guys!” Jag hörde en mörk dov röst från bar stället. Skulle han be oss att skaffa ett rum han med?
Vi båda tittade mot baren och såg Harry vinka till oss. ”What are you doing there? Come here!” sa han och jag å Zayn tittade på varran och sedan gick vi till stället. Allt var bara så perfekt. Om ett par dar så ska Harry plostras om och sedan är turnén på rullning igen. Jag var tillsammans med världens finaste kille och vi älskar varran. Seriöst älskar.
Min bästa kompis är tillsammans med en kille som är bästa kompis med min kille och de verkar älska varran de också. Men inte lika mycket som mig och Zayn förstås. För det går ju inte. Vad de än säger. Här står jag och fnissar till min egna torra humor med bästa upplevelserna och vännerna man kan ha på denna jord. Och så fyller jag ju 18 om bara ett par månader ungefär. Perfekt! ;)
Sista inlägget på den här bloggen. Hoppas ni har tyckt om hela novellen. Kommentara gärna vad ni tycker om hela novellen och inte bara det här kapitlet. Kommer som sagt starta en andra del (klicka här) men jag ska designa den och planera den lite mer noggrant än vad jag gjorde med denna. Har redan lite planer på gång ;) Älskar er och kommentara eran åsikt om hela novellen som helhet. PUSS! xx
Kapitel 19 - He do exist
"3. 2. 1" säger en konsert arbetare. "Go Go GO!" säger han nu och vi springer ut. Niall gör sitt hopp ennu en gång och jag kollar till min vänstra sida och håller för magen. Det får inte gå tokigt nu.
Efter att Zayn och Louis har pratat lite börjar vi sjunga I Want och det går ganska bra. Sista refrängen spelas och känner mig snurrigare än någonsin. Jag tog nog i för mycket. De andra pratar lite imellan och sedan börjar vi med What Makes You Beautiful. Jag känner hur jag blir ostadigare och ostadigare för varje steg. Hela världen snurrar och alla tittar på mig. Jag hör att musiken till mitt mellan solo-refräng spelas men jag får inte ut en ton utan sjunker ihop. Allt känns suddigt och hela synen och huvudet dunar. Jag tittar mot publiken och Niall tar mig på armen. Allt blir svart. Känseln känns inte längre. Och allas röster och skrik tystnar och det enda jag hör är mitt hjärta som dunkar en aning långsamare.
Harrys Perspektiv - 23.03
Jag verkar ha hörseln fortfarande. Jag hör en sjuksköterska prata. Det var den jag hade tidigare. Det hörde man på hennes ovanliga hesa röst. Jag kommer dock inte ihåg vad hon hette. Jag känner ingenting jag ser ingenting men jag hör. Jag hör Jenna gråta. Att jag inte kan resa mig upp och krama henne är förjävligt. Jag hör henne gråta floder. Att jag inte kan gå till henne å trösta henne gör att jag också vill gråta. Jag gör säkert det men jag har ingen aning. Jag hör de andra killarna komma å trösta henne. Jag älskar de där killarna. De gråter även dem. Jag hör min mammas röst. Hon skriker av förtvivlan och hon gråter. Det gör att jag vill gråta ännu mer. De kvinnor jag älskar mäst i hela världen står nu båda två och gråter.
"Nurse! He's... crying. Or he gets tears!" hörde jag någon säga. Jag hör någon ta ett par steg mot mig.
"Oh my god" sa hon och drog i någonting. Det låter som ett sjukbord.
Antagligen den jag är på. "I thought he wasn't alive, I thought he was dead. He has no pulse. But if he can cry, hes brain are still working and then he can hear and think and move fingers if it all should be imposseble! And we can make hes heart work again but we got at highest 10 minutes on us!"
Det är darför alla gråter så förskräckligt. Alla tror att jag är död. Att jag är borta. Och kommer aldrig tillbaka.
"HE CAN'T BE DEAD!" hör jag min mamma från dörren utanför. En dörr öppnas hårt och hastigt. Någon tar i mig hårt. Jag fick tillbaka känseln. "Harry come back! My baby come back" viskar hon i mitt öra. Men jag kan inte svara. Jag kan inte göra något än att känna och höra henne. Jag rör lite på finnertopparna men ingen verkar märka det. Tårarna kommer och kommer men ingen verkar märka. Jag lever faktist. Någon tar tag i henne å för bort henne. "NOOOOO MY BABY NOOOOO!"
De har fört bort henne och jag hör inte ett knyst av henne. Jag vill bara ställa mig upp och springa till de andra å krama om dem. Berätta att jag lever.
"He's half dead" hör jag en doktor säga. "But we can save him" säger han sedan.
De kan rädda mig. Jag är ju här! Jag hör mig själv tänka!
Jag får några kalla järn bitar på mig. Hela min kropp dunkar till. Det svider sjukt i mitt bröst. Jag hör pulsen komma. Jag var alltså död innan. Men inte hjärndöd.
"That got easy" sa doktoren. Och jag försöker fortfarande visa dem att jag lever med fingertopparna. Det svider fortfarande sjukt mycket i bröstkorgen.
"He Is moving hes fingertips!" sa en sjukskötersna. 'YES' tänkte jag.
"Harry, Im gonna ask you Yes and No guestions. I understand that you can't talk but you can use your fingertips"
sa en sköterska.
"He can't hear you" sa någon annan.
"How do you know?" svarade hon. "Two finger dots -" Hon slog fingret mot bordet jag låg på så att det lät två gånger. "- means yes. And one-" hon gjorde samma sak igen fast en gång. "- Means no. Okay?" Jag visste inte vad okej va på alla dessa finger slag mot bordet va så jag gjorde två som va för ja.
"Can U hear me Harry?"
Jag slog två gånger - för ja.
"Oh my god" hör jag någon säga häpet i bakgrunden.
"Can you think normaly?"
Jag slog två gånger - för ja.
"Can you see me?"
Jag slog en gång - för nej.
"Can U speak?"
"Of course he can't!" sa en annan person.
"I know but he needs to get in this yes or no thing 'cuz he's gonna be like this for a while" viskade hon till den andra och trodde nog att ja inte hörde. Men det gjorde jag.
Jag slog två gånger - för ja.
"With your voice, with words?" där kom földfrågan.
Jag slog en gång - för nej.
"Can you feel this Harry?" hon smekte mitt ben sakta.
Jag slog två gånger - för ja.
"Can you move?" Nej, det kunde jag inte.
Två gånger - för nej.
"Okay" sa hon och gick iväg några steg. Det var irriterande att inte kunna slå upp ögonen. Allt är bara svart.
Jennas perspektiv -
"You can come in" sa sköterskan och Anne sprang in fort som bara den och kramade om Harry. Han blundade och svarade inte.
"Harry!" skrek hon.
"Say something" skrek hon yttligare. "HE CAN'T BE DEAD!" skrek hon. Jag såg Harrys pekfinner spinna upp och ner dunsandes på bordet. Jag kännde tårarna komma igen. Han va död. Och nu kommer nervryckningar i fingrarna. Som om det skulle vara bättre.
Jag sprang ut och in på en toalett i väntrummet framför någon bokhylla och grät. Jag skrek och grät och svor och stampade i marken. Men inget hjälpte mot sorgen. Jag kunde inte fatta det.
-BANG!-
Någon slog på toalett dörren. Hårt.
"JENNA!!" Det var Steffani.
"JENNA GÅ UT UR FUCKING TOAN NU FÖR I HELVETE!" varför lät hon så irriterad.
"Sluta! Gå!" tårarna satt i halsen medans jag kämpade ut alla ord. "Varför är det så viktigt att jag ska komma! Om inte han finns finns inte jag OKEJ?!" jag skrek ut sista ordet. Jag orkade ingenting.
"Han finns visst" sa hon och jag vände mig mot dörren, låste upp, öppnade dörren långsamt och tittade på henne. Hon hade gråtit bort mascaran som låg utkletat på hennes kinder. Hon hade satt på sig en stickad mössa och tröja utan att jag lagt märke till det tidigare. Hon hade en död blick men sen kom léendet.
"Man skojar inte om bortgångna" sa jag irriterad som jag va.
"Vem är bortgången?" sa hon och lös upp ännu mer.
"Va?" Ibland förstod jag inte henne alls.
"Harry lever" sa hon och log fortfarande.
Jag stod bara där och tittade ner på golvet. Jag fattade ingenting. Alla tänkar och minnen och ord sölade ihop dig till en kletig sörga i skallen. Vad menar hon?
"Harry fucking LEVER! HAN LEVER! DE TRODDE FEL, ELLER DE SA ATT DE VISSTE MEN DE HADE FEL HAN LEVER"
Jag fick inte ur mig ett ända ord. "KOM DÅ" ropade hon ut och tog tag hårt i min hand och sprang till sköt rummet Harry låg i.
Alla stog runt i en ring runt skötbordet han låg på.
"Han kommuniserar med pekfingret just nu" viskade Steff i mitt öra. Jag nickade och tittade på honom.
Harrys mamma pratade oavbrutet med honom och han svarade på ja och nej frågor. Det var sjukt. Ingen rörelsefunktion eller syn. Hur går det till? Vad jag har förstått, fick han en knivskada. Som hade svårt att läka. Han fick några stygn och han bad mycket om att få gå iväg från sjukhuset för turnén. Han fick det om han tog ett par tabletter samma tid varje morgon och med ett bandage runt magen. Och han sa ingenting till oss. Bara Steff visste lite och Louis. Han hade fått någon infektion och stygnen hade släppt och såret hade gått upp och han hade fått en blödning. Men hur kan det påverka hans rörelsefunktion i hela kroppen förutom fingret? Och hur kunde inte synen fungera. Eller rättare sagt hur fick han inte upp ögonlocken så som de uttryckte det? Allt måste ha rubbats totalt. Men hur?
NÄST SISTA KAPITLET! Tragiskt men sant. Jag kommer faktist så småning om starta en Novell blogg med samma story fast del 2! (Info om det kommer senare på denna sida) Men iaf! Vad tycks om kapitlet? Kramar från mig! :D xx
Kapitel 18 - Pain and Forgiveness
23.11
Alla sover och här ligger jag och och kvider. Det gör mer ont i bröstkorgen för varje sekund som går och ju mer det gör ont destdå snabbare vill jag somna. Jag vrider mig fram och tillbaks i sängen, jag vänder mig om mot Jenna och hon sover som en stock. Att gå runt på stan hela dagen måste ha gjort henne helt slut. Det verker till igen och jag kvider. Smärtan sprider sig för varje ''hugg'' mer och mer ut i armar och huvud. Mitt huvud dunkar och jag sätter mig upp sittandes i sängen. Allt känns konstigt och det känns som att hela gjorden snurrar. Allt svartnar till men kommer tillbaka igen. Jag bestämmer mig för att lägga mig ner igen och hoppas at jag kan somna. Hoppas bara jag nt får kramper imorn innan eller medans konserten. Jag bestämmde mig för att fråga turné sjukvårdaren om hon kunde titta på såret imorn efter konserten eller på måndag. Jag vill bli av med smärtan innan Jenna börjar ana.
Harrys perspektiv - 10.30
"Wake up sexy"
Jag öppnar ögonen och ser Jenna ligg aöver mig med bara linne och trosor och titta ner i mina ögon. Hon ler mot mig och jag ler tillbaka. Hon tar på bröstkorgen rakt på såret och det svider hårt. Jag vrider mig om och utan att tänka ignorerar jag Jenna för några sekunder.
"What happend babe? what id i judt do?" hon låter väldigt förvirrad.
"Nothing i'm just tired" sa jag och tittade upp mot henne pch blinka. Hon log och kysste mig.
"its 10.30 come up now sleepy head!" sa hon och drog lite i benet.
"NO!" sa jag som ett litet barn.
Hon började skratta och drog mig halvt ur sängen.
"It's time to wake up" sa hon och skrattade.
"No i don't wan't to" sa jag och satte mig upp och drog henne mot mig. "Well okay let's go up". sa jag och hon log.
"Yeey!" sa hon och gick ur sängen. Jag gick mot skåpet och tog mina tabletter när hon inte såg och gick sedan efter henne till mini köket.
Steffanis Perspektiv -
Jag och Zayn satt och pratade om konserten de skulle ha ikväll och han verkade väldigt taggad.
Jenna och Harry kom in i rummet och satte sig. De båda hade pyjamasen på sig fortfarande och harry grimascherade och tog på bröstkorgen. Jag mimade till honom i frågan om han mådde bra. Han nickade och satte dig vid det avlånga och smala mat bordet tillsammans med Jenna och nu satt vi alla där och diskuterade konserten.
"Where's everyone?" frågade Harry plötsligt och tittade frågande in i mina ögon. Jag viftade på huvudet från höger till vänster och han förde sedan blicken till Zayn som log över min charrad.
"They're out for a walk" sa han och va sedan tyst.
Vi satt och prata ett tag men gick tillslut allihopa åt varsitt håll. Jag och Zayn gick ut från bussen för att gå till arenan. Där skulle vi anagligen få se Niall, Liam, Louis, Danielle och Eleanor. De ska ha en liten snabb 'rehearsing' innan konserten som är ikväll och öva lite coreographi. Vi gick mot byggnaden och utanför den stog massor av fans som skrek mot Zayn. En vakt sprang mot oss och bad oss springa fort till bakdörren. Vi hörde massa steg bakom oss. Jag kollade snabbt bak och många av dem som väntade kutade fort efter oss. En annan vakt stog vid bakdörren och visade klar teckan att gå in och vi sprang in.
"Shit" sa jag och började skratta av efterkicken.
Vi stog där båda och skrattade som två fån och gick sedan in i själva scenen. Där stod som riktigt de andra och väntade på oss.
"Where's Harry? And Jenna?" frågade Niall och tittade rakt in i mina ögon.
"They're getting dressed" sa Zayn och log. Han gick upp på scen och jag satte mig bredvid Eleanor och Danielle på andra raden på sittplattserna.
"What was that?" frågade Danielle skeptiskt.
"What?" jag hade ingen aning om vad hon menade.
"How Niall looked at you and your questioning look at him!" sa Eleanor.
"I don't know what you mean" sa jag som om jag inte alls förstod vad de mena. Fast egentligen gjorde jag det. Nial kollade rakt in i mina ögon och log medans han frågade om Harry och Jenna. Och jag fattade ingenting så jag förstår nog att de tyckte jag tittade tillbaka lite frågande. Men hur ska man tolka hans blick. Jag har ingen aning om vad jag ska tro. Jag bestämmde mig för att inte bry mig om det och vi startade prata om annat efter den korta tystnaden mellan oss tre.
Harry och Jenna kom in och Jenna såg mig och vinkade. Jag vinkade tillbaka och hon kom till oss och Harry gick upp på scen.
Vi pratade om lite allt möjligt tills killarna började sjunga. När de började sjunga satt vi helt stilla och bara tog in varenda ord från låttexterna och tog in varenda blick man fick. Zayn tittade in i mina ögon på varenda solo och jag tyckte det var jätte romantiskt av han att göra. Jag tittade lite på de andra för en gång skull och Harry verkade ha lite ont i bröstkorgen fortfarande. Louis måste ha druckit en energi drink för han hoppade omkring som en dåre. Även om det bara var ett litet genrep. Liam stod och tittade in i Danielles själ i varje ord han sa. jag vände min blick mot Niall. Han tittade in i mina ögon och tittade snabbt bort och sedan ned i marken.
Hade jag Mrs. No Understood skrivet i pannan elr? vrf tittade han på mig hela tiden. Jag måste gå fram och fråga någongång. Om jag har något i ansiktet han stör sig på eller liknande. Jag menar det kändes lite kostigt att han hela tiden skulle kolla så annorlunda på mig.
Nialls Perspektiv - Halva Konserten har gått
Vi är inne i lougen och byter om till vinterdelen. Jag sätter på mig min halsduk och jag är klar. De andra verka så gått som klara. Steffani sitter och läser en bok i rummet bredvid. Innan vi ska upp så tittar jag in lite snabbt. Hon är verkligen vacker. Zayn borde verkligen ta vara på henne.
Vi gick upp på scen och fansen jublade. Jag gjorde ett speciellt hopp jag brukar göra och de skrek lite högre för de sekundrarna. Vi sjunger en låt och det var verkligen livet att stå där uppe. Allt känns så perfekt och man kommer lite bort från verkligheten. Bara jag, eller vi, och fansen.
Vi sjunger tills vi ska byta om igen. Till sista delen då vi bara ska sjunga I Want och What Makes You Beautiful. Vi går in i laungen och sätter på oss kavajer och fin skor m.m som om vi skulle på någon stor nobel middag eller liknande. Innan vi går ut på scen tittar jag in i rummet där Steffani satt tidigare. Hon sitter kvar och när jag går förbi tittar hon upp och jag fångar henne i blicken. Jag stelnar till och tittar sedan framåt för att gå vidare till scen igen. Lyllo Zayn.
Harrys Perspektiv -
Det gjorde mycket ont i bröstkorgen. Jag tittade på bandaget så ingen såg och såret hade gått upp och jag blödde snart igenom.
Jag bestämmde mig att jag skulle gå ut på scen och sjunga klart även fast jag är lite yr och har världens kramper. Som om mannen med kniven skar mig om och om igen. Vi gick upp för den lilla trappan till scenen och smärtan vart bara värre och värre. Jag tittar upp och allt blir svart men det snurrar bara till lite och sedan ser jag igen. Obehagligt.
"3. 2. 1" säger en konsert arbetare. "Go Go GO!" säger han nu och vi springer ut. Niall gör sitt hopp ennu en gång och jag kollar till min vänstra sida och håller för magen. Det får inte gå tokigt nu.
Efter att Zayn och Louis har pratat lite börjar vi sjunga I Want och det går ganska bra. Sista refrängen spelas och känner mig snurrigare än någonsin. Jag tog nog i för mycket. De andra pratar lite imellan och sedan börjar vi med What Makes You Beautiful. Jag känner hur jag blir ostadigare och ostadigare för varje steg. Hela världen snurrar och alla tittar på mig. Jag hör att musiken till mitt mellan solo-refräng spelas men jag får inte ut en ton utan sjunker ihop. Allt känns suddigt och hela synen och huvudet dunar. Jag tittar mot publiken och Niall tar mig på armen. Allt blir svart. Känseln känns inte längre. Och allas röster och skrik tystnar och det enda jag hör är mitt hjärta som dunkar en aning långsamare.
HEJ! jag ska nog börja skriva liiite oftare och avsluta denna novell på ett bra sätt så att alla blir nöjda. Jag har en hel del idéer till en fortsättning till denna novell. Skulle det vara kul med en ny novell fast som är en Equals Love Novell 2?
mer info
Det är några få personer som vill att jag har kvar bloggen. Om jag ska ha kvar den och fortsätta skriva så får ni vara beredda på att det kommer komma ut kapitel mycket mycket sellan. För det är svårt att skriva bra kapitel på korta mellanrum om man har tappat intresse för att skriva. så om det alternativet är bättre än att jag lägger ner bloggen så får ni nöja er med det :)
Jag är jätte ledsen
Jag lägger ner bloggen. Jag skriver alldelles för sällan för att jag har läxor och jag har ärligt tappat lusten att skriva. Jag är jätte ledsen men så är det. Ni kan kommentera eran e-mail så att jag kan mejla om jag skulle starta bloggen igen. Puss o kram från Emilia <3 x
Kapitel 17 - Nothing wrong with a happy girlfriend
Previous - Steffanis perspektiv
Zayn verkade inte förstå att det var jag för en han tittade in i mina ögon och när jag pratade.
KAPITEL!!! detta var ett vääääldigt kort mellan kapitel med bara harrys perspektiv.
Det bästa var när han omfamnade mig och vi kysstes.
Detta var en av sommarens absoluta höjdpunkt.
Och Moments! när de sjöng den asså det var såååå vackert!
(Ja vi fick vara på scenen en hel låt PLUS när de läste tweets från fans).
Fansen är helt underbara och så förstående och snälla!
De är roliga och 'supportive' som man säger.
De är helt enkelt underbara. 1000000 poäng till Directioners! A
ja ska lägga ifrån mig boken nu.
Byebye xoxoxo
Inget kunde få mig att må sämre just nu!
Harrys Perspektiv - Lördag 10:00
"Wake up beautiful" jag tittar upp. Jenna ligger på mig och tittar in i mina ögon.
"Did it hurt?" hon tittar konstigt på mig.
"What?"
"When you fell from the sky, my angel" hon log och och började tänka smått. Hon tittar in i mina ögon och ser lite smått konstigt på mig.
"Didn't you think I've heard that one before" sa hon och log busigt mot mig. Jag satte mig upp och hon la sig bredvid mig. Jag tittar på henne och hon ler. Hon är så vacker. Hon förde handen mot min bröstkorg och smekte fram och tillbaka. Det sved till från såret men jag bet ihop. Jag ville inte berätta om det eller om tabletterna för henne. Hon skulle bli orolig å beskymmra sig över mig och det vill inte jag. Jag vill att hon ska ha kul. Jag satte mig upp och det sved till i bröstkorgen men jag bet fortfarande ihop.
"Let's just go up and buy some breakfast to everyone" jag tittade runt och kom på mig själv att jag kanske inte borde prata så högt. Det var ju bara Jenna och jag som var vakna.
"Yeah" viskade hon och gick upp och drog på sig ett par mjukisbyxor medans jag drog på mig ett par mörkbeiga chinos.
"What do you want for breakfast then?" frågade jag henne och hon tittade på mig.
"I don't know let's see what we can find" sa hon och log. Jag log tillbaka och hon lös upp ännu mer än vad hon faktist redan gjorde.
Idag skulle vi ha en ledig dag och sedan köra på med 5 konserter på rad å sedan åker vi mot Irland och kör 3 konserter där. Jag kan inte kalla detta en turné utan bara liksom spelningar. Jag menar det är inte så många konserter.
"What about toast and some chocolate?" Jag nickade och hon tog det som vi inte redan hade tagit och gick mot kassan. Jag undrar varför hon var så glad idag. Allt verkade vara så fantastiskt i hennes perspektiv. Fast det är ju trevligt. Man säger ju inte nej till en lycklig flickvän.
Vi kom tillbaka till bussen och nästan alla var nyvakna. Klockan hade bara slagit 10.30. Det gick fort att gå iväg och handla frukosten på andra sidan kvarteret och gå tillbaka.
'JAG HAR GLÖMT TABLETERNA' tänker jag och kutar mot min packning efter att jag hälsat alla godmorgon. Jag slänger i mig så många jag ska ha och torrsväljer dem. Ingen såg, och det var bra. Det gjorde mycket mer ont i bröstkorgen än vad det gjorde igår. Jag vart lite orolig men spolade bort oron och vände mig om mot de andra och tog upp matkassen och gick till det lilla mini köket och började dela frallor och ta fram pålägg m.m.
23.11
Alla sover och här ligger jag och och kvider. Det gör mer ont i bröstkorgen för varje sekund som går och ju mer det gör ont destdå snabbare vill jag somna. Jag vrider mig fram och tillbaks i sängen, jag vänder mig om mot Jenna och hon sover som en stock. Att gå runt på stan hela dagen måste ha gjort henne helt slut. Det verker till igen och jag kvider. Smärtan sprider sig för varje ''hugg'' mer och mer ut i armar och huvud. Mitt huvud dunkar och jag sätter mig upp sittandes i sängen. Allt känns konstigt och det känns som att hela gjorden snurrar. Allt svartnar till men kommer tillbaka igen. Jag bestämmer mig för att lägga mig ner igen och hoppas at jag kan somna. Hoppas bara jag nt får kramper imorn innan eller medans konserten. Jag bestämmde mig för att fråga turné sjukvårdaren om hon kunde titta på såret imorn efter konserten eller på måndag. Jag vill bli av med smärtan innan Jenna börjar ana.
KAPITEL!!! detta var ett vääääldigt kort mellan kapitel med bara harrys perspektiv.
Förlåt alla att jag inte har uppdaterat. Jag har väldigt mycket med skolan OCH jag har varit sjuk. Men hoppas ni gillar att jag ialla fall hade tid att skriva harrys perspektiv. Hoppas ni inte är allt för lässa. LOVE YA! <3 xx
Hej
Anledningen till att inget inlägg är uppe är för att jag har haft delvis mycket mer läxor än vad jag kunnat tro. Och jag har varit jobbigt sjuk. Inläggen kommer inte komma så ofta tyvärr men så är det och jag kan tyvärr nt rå för det. Jag försöker skriva så mkt jag kan men jag har nt så mycket tid och ni får respektera det. Om ni nt gör det så håll det inom er. Puss å kram från Emilia! x
Info; När nästa kapitel kommer ut
Denna vecka har jag haft vääääldigt mycket läxor i skolan. Jag har inte hunnit skriva mycket alls men skriver så fort jag har tid. Ska försöka skriva så pass mycket att jag lägger ut nästa kapitel redan på fredag. Håll tummarna! Hoppas det går bra för er ;) xoxo
Kapitel 16 - Sayni
Previous - Steffanis Persektiv Söndag
De tittade på oss och började gå till oss. De började prata med oss och ställa fråger tills då killarna började sjunga. När de började, vart de helt knäpptysta. De vart helt förstelnade. Jag tittade på Zayn och han tittade in i mina ögon under hans solo. Känslan var obeskrivlig. Han mumlade de sista orden på solot, och jag vet inte om det var på grund av mig eller något annat. Deras 'vocal teacher' stoppade det hela och gick upp på scen och frågade Zayn varför han gjorde så. Han rodnade och tittade på mig. Han vifftade på huvudet som om han inte visste vrf. Louis gick fram och gav honom en busig, snabb putt på ryggen och de började fnissa lite. Hon gick av scenen och de började snart igen. Han tittade in i mina ögon och gav mig en snabb slängkyss innan de började sjunga igen. Jag är en riktigt lycklig tjej och det finns ingen på jorden som kan vara lyckligare, Oavsett hur snygg, eller rik personen är, så vet jag det.
20.00
Tänk att den förta konserten de gjort på länge faktist är redan idag. Tiden har gått så fort! Det känns som att det var igår då jag råkade gå in i Zayn påväg till hotellet. Det känns som att vi nyss kommit hit till London! Och nu var det första konserten av min KÄNDA pojkvän på ett tag! Helt otroligt! Plötsligt slår skärmen på och en film rullas. Det är killarna som kommer upp en och en där det står vad de gillar och inte gillar. Zayns bild kom upp och jag började läsa 'Likes: Chicken and loves Sayni' Hela kroppen bubblade. Jag kunde inte fatta att han ändrat det! 'Sayni' var fansens sätt att sätta ihop våra namn! Omg jag verkligen älskar honom han är den bästa. Näst sist kom Harrys och där stog det 'Likes: Cats and Henna'
"Oh MY GOD" hörde jag Jen bredvid mig. Jag och Jen hoppade på varran och kramade varran stort. Idag hade hon och jag klätt ut oss till fans. Vi hade köpt One Direction tröjor och hade på oss pannband och sminkat oss så som vi gjorde när vi var ungefär 15. Så att vi inte skulle se så vuxna ut. Vi ville se deras miner. Det stog 'I <3 Harry Styles' på Jennas tröja och 'I <3 Zayn Malik
' på min. Vi hade satt upp håret och hade låtsas hår i håret som slingor. De fick ju inte känna igen oss helt i publiken. Det ska ju bli en liten "surprice". Vi hade stå platser och stog näst längst fram i den stora klungan. Plötsligt sprang killarna ut. Jag och Jen härmade alla andra genom att hoppa och skrika högt. Fansen var helt hysteriska. Det var Dan, El och ordningsvakterna som visste att vi stog här. De tittade så att vi mådda bra hela tiden. Jag och Jen förstod inte varför eftersom varför ska de ha mer koll på oss en på fansen. De började sjunga 'Na Na Na' och näst in till alla skrek. Det var några som var lugna och sjöng med i låten men det var inte många. Förutom jag och Jen som stog där som fån. Sen kom vi på oss och började härma dem.
' på min. Vi hade satt upp håret och hade låtsas hår i håret som slingor. De fick ju inte känna igen oss helt i publiken. Det ska ju bli en liten "surprice". Vi hade stå platser och stog näst längst fram i den stora klungan. Plötsligt sprang killarna ut. Jag och Jen härmade alla andra genom att hoppa och skrika högt. Fansen var helt hysteriska. Det var Dan, El och ordningsvakterna som visste att vi stog här. De tittade så att vi mådda bra hela tiden. Jag och Jen förstod inte varför eftersom varför ska de ha mer koll på oss en på fansen. De började sjunga 'Na Na Na' och näst in till alla skrek. Det var några som var lugna och sjöng med i låten men det var inte många. Förutom jag och Jen som stog där som fån. Sen kom vi på oss och började härma dem.
Några låtar hade gått och de hade pratat lite smått. Nu var de backstage och böt om till hösttema eller vad det nu var. Man fick se några sekunders bild på när de böt om men det man han se var när Zayn tog av dig t-shirten och när Louis tog av sig byxorna. Tätt in till det började en film rullas och alla skrek. Det där är min kille det! Sa jag när Zayn tog av sig t-shirten. Alla blängde på mig och såg på mig som om jag var dum i huvudet. Sedan kom jag på att vi spelade att vara fan. Efter någon minut precis innan killarna skulle komma drog en tjej i min tröja.
Hon lutade sig fram och började viska mot mig.
"Are you Steffani, Zayns girlfriend?" frågade hon mig. Jag lutade mig mot henne och tänkte ge henne värsta lögnen. Men jag är det värsta lögnaren på denns jord. Jag kan verkligen inte ljuga. Så jag sa sanningen.
"Yeah but pls daring don't tell anyone" hon nickade och la sedan något i min ficka. Jag hade ingen aning om vad det var men jag tänkte att jag skulle kolla det efter.
"I love you, you and Zayn are perfect as a couple and I love the way you make him so happy" Jag log och kramade henne.
"Thanks! I love you to! And thank you so much for the support!" svarade jag henne och hon såg chockad ut men jag vet inte varför. Nu ändrades hennes ansiktsuttryck till något helt annat och hon började titta på scenen och hoppade upp och ner. Jag tittade mot scenen och här kom killarna. De stog bakom mickarna och sjöng Use Somebody. Zayn tittade på mig men verkade inte reagera så stort. Han kunde bara inte släppa blicken. Sen kom refrängen och de skulle flytta platser lite grann och då släppte han blicken. FAN. Han märkte säkert att det är jag.
Jag tittade på Jen och hon på mig. 'Fan' mimade vi samtidigt mot varran. Någon drog i min arm på andra sidan om mig och jag tittade dit.
"OH MY GOD DID YOU SEE HOW HE LOOKED AT YOU OMG!" skrek hon och jag låtsades exalterad. "I'm SOOOO jell of his girlfriend Steffani!" skrek hon mot mig. Jag vet inte vad jag skulle säga.
"Yeah. Me to but they are cute together right?" hon tittade kontigt på mig.
"Yes but she's from sweden. And I think he should get a English girlfriend" sa hon och tittade bara på mig. Vi vände båda två blickarna mot killarna och sedan sa jag högt menat till henne.
"I love them as a couple" hon var tyst ett tag och sedan började hon som de flesta andra hoppa upp och ner och skrika.
Precis när de slutat sjunga och Harry skulle börja prata så gick Paul som var den snällaste livvakten någonsin upp på kanten av scenen där Zayn och Niall stog. Han sa något till Zayn och Niall. Sedan sprang de till de andra och viskade det till dem. Harry pratade klart och de sa sedan meddelandet till Harry. De alla nickade och såg glada ut.
"We all know that this is the first concert on this tour. We just heard that we can take a fan from the croud to come up here and be with us when we read your incredible tweets" sa Harry och alla skrek. Paul gick mellan scenen och publiken och såg mig och Jen. "Paul pick someone" han nickade och tittade fortfarande på mig. Jag förde mitt huvut från höger till vänster. Jag vill inte att Zayn ska fatta att det är jag! Han tog en liten trappa framför där jag stog och sa till mig att jag skulle gå upp. Jag gjorde det och spelade helt skakis och helt chockad.
Niall hjälpte mig upp på scenen och tittade in i mina ögon. Han lutade sig fram och började viska.
"Why are you dressed like a fan Steff?" Oh my god... han märkte.
"Why are you dressed like a fan Steff?" Oh my god... han märkte.
"I thought it was fun and we wanted to prank you. Jen is there and is dressed like a fan to" viskade jag och han förde mig till Zayn. Zayn tittade in i mina ögon och jag tittade ner i golvet. Han kommer depenetivt se att det är jag via ögonen om han ser in i dem. Jag tittade på Jen och hon såg chockad ut.
"Ok, Why do I reconize you?" frågade Zayn och förde micken till mig.
"I don't know" sa jag medans jag försökte skaka rösten så att han inte skulle höra att det är jag.
"And whats your name?" frågade han mig och jag tittade på Jen. 'Lane' mimade Jenna mot mig.
"Lane" svarade jag och tittade på Zayn. Han tittade in i mina ögon och log.
"Your such a bad lyer" sa han och la ifrån sig micken. Han la händerna runt min midja och drog mig tätt intill honom och kysste mig mjukt på läpparna. Killarna började vissla och klappa när de såg.
"Okay everyone. If you don't understand. That is Steffani, Zayns girlfriend. She and Jenna, Harrys girl, wanted to prank us, but unfortuantely it didn't work out" sa Niall och jag och Zayn slutade pussas och log mot varran. Det slutade med att vi började skratta och vi kramade varran. Han tog sin mick och förde den mot munnen.
"So.. did Paul know that she was here and all about the prank" fnissade Zayn och tittade på Paul. Han nickade och log mot oss. Jag tittade ut mot publiken och det var sååå sjukt mycket människor som var här för att se dem. "Okay so let's read the tweets!" sa Louis och tittade sedan mot mig och Zayn.
"So are you to going to snog eachother again or do you come here" vi skrattade och gick mer i mitten där de läser tweetsen. Han gav mig en puss och vände sig sedan om för att läsa.
"Aaaaaaaaaaaaaaaw" hörde man massor säga samtidigt i publiken. Vi log mot dem och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag tittade mot Jen och hon verkligen log brett mot mig. Jag gick fram till Paul och frågade om hon också kunde få komma upp. Han nickade och tog upp henne och hon sprang mot Harry som sprang mot henne och se hoppade på varran och gav varran en fet puss och log.
"So... let's read the tweets!" sa Louis och låtsades irriterad men sedan skrattade. Den första kom upp och det var Liam som hade valt den.
"Whats your best summer memory boys?? :) x" läste han ordagrant. Han frågade Louis och han sa att han inte visste men att den här konserten var en av de bästa eftersom det faktist är sommar just nu. Alla svarade och sedan kom de till Zayn. Han tänkte lite och gick mot mig. Han la ena armen runt min midja och förde micken mot läpparna.
"The night I got to learn Steff better on our first date" jag tittade på honom. Jag värkligen bubblade inombords av glädje. Det är helt otroligt hur jag har kunnat varit så lycklig att träffa den bästa killen i världen!
"So was mine" viskade jag till honom och märkte inte att alla hörde det eftersom han hade micken nära sig. Denna kväll var verkligen perfekt.
Jag och Jenna kom efter hela den underbara konserten till turné bussen och vräkte oss i den lilla tänkbara soffan som fanns i den. Detta var nog den lyxigaste bussen som existerar tror jag nog. Det var mer som en husvagn i buss form än en buss. Jag rotade i min ryggsäck jag hade med mig efter min rosa dagbok. Jag hade skrivit i den då och då denna sommar och jag måste ju skriva om den här underbara kvällen.
Kära Dagbok
Idag så hade killarna sin första konsert!
Jag och Jen klädde ut oss till fans och tänke att vi skulle 'Pranka' dem men det gick inte så bra.
De skulle ta upp ett fan på scenen och Paul visste att det var jag han såg men tog upp MIG på scenen iallafall. Niall märkte att det var jag på direkten och Louis oxå tror jag.
Eftersom han flinade när jag kom.
Zayn verkade inte förstå att det var jag för en han tittade in i mina ögon och när jag pratade.
Det bästa var när han omfamnade mig och vi kysstes.
Detta var en av sommarens absoluta höjdpunkt.
Och Moments! när de sjöng den asså det var såååå vackert!
(Ja vi fick vara på scenen en hel låt PLUS när de läste tweets från fans).
Fansen är helt underbara och så förstående och snälla!
De är roliga och 'supportive' som man säger.
De är helt enkelt underbara. 1000000 poäng till Directioners! A
ja ska lägga ifrån mig boken nu.
Byebye xoxoxo
Inget kunde få mig att må sämre just nu!
Jag vet inte om jag ska kalla detta ett mellan kapitel eller inte men.. jaja.. KAPITEL 16 UTEEEEE!!! OMG!
Snälla tipsa bloggen till kompisar eller länka på twitter, tumblr, facebook och liknande! Det skulle göra mycket för mig! ÄLSKAR ER LÄSARE!!
Men iallafall... Vad tycks om 'konsert kapitlet'? ;) <3 xxx
Kapitel 15 - ''Apperently not''
Previous - Jennas Perspektiv Onsdag
Hans ögon stirrande djupt in i mina. Jag la händerna mot hans fina lockar och tröck huvudet mot mitt och kysste honom hårt. Jag avbröt kyssen och andades snabbt.
"I'm sooooo are going with ya" jag rabblade upp orden snabb. Jag var alldeles upphätsad. Harry böjde sig så att mitt huvud låg på hans axel. Han släppte tillslut ner mig och vi alla gick till parkeringen. Jag, Harry, Steff och Zayn åkte med Anne i hennes bil. Harry satte sig i förarsätet. Han vid hotellet och böt plats med Anne. Han gav henne en puss och sa hejdå och vi gick in.
'Att åka på deras turné. Det var något stort. Något nytt. Något spännande. Och något man verkligen längtar till.'
Steffanis Perspektiv - 4 dagar senare Söndag
"Mobil, Kamera och dator?"
"CHECK!" ropade jag ut. Tänk att idag ska vi börja åka ut i England. Idag tar vi bussen till den första arénan. Idag ska de prova allt. Ett genrep. Och det kommer vara några få fans där har jag för mig att Louis sa. Några som vunnit någon tävling att få träffa dem.
Jen tog upp mobil skärmen mot mig och det var en bild på henne och Harry från någon dag sedan när de var ute på promenad på kvällen efter att vi vart på någon resturang.
"I didn't even noticed when the paparazzi or some fan tooked this pic!" sa hon förvånat.
"Du behöver inte prata engelska med mig Jen" sa jag och blinkade.
"Ja juste" sa hon och vi började skratta stort
"Jaja, Jag tror iallafall vi har med allt" sa Jen med ett léende.
"CHECK" ropade jag ut igen och hon log fortfarande.
Eleanor kom in genom porten med ett léende. Inte förs en nu märkte jag att Danielle inte var med.
"Why isn't Dan with ya?" frågade jag henne och hon gick rakt mot oss efter att ha gett Lou en 'hej' puss på kinden.
"She needed to do a choreography for some thing. But she will come to the O2 concert" sa hon med ett léende. Jag log tilbaka och hörde plötsligt att någon började prassla vid skåpen längre bort och tittade dit. Det var Harry som höll på med sina tabletter han hade fått från doktorn. Jag visste egentligen inte varför han hade dem så jag var helt enkelt tvungen att fråga. Jen gick iväg till Niall och Liam som stog och pratade längre bort.
"Harry?" sa jag och han svalde den sista tabletten och började gå mot mig.
"Yes!" sa han och log snett.
"Why exacely are you taking dose?" frågade jag och han tittade ner mot burken han fortfarande höll i handen.
Han lutade sig mot mig efter en kort tystnad.
"Promice you ain't tell anyone" viskade han.
"You have my word" han log och var tyst i ett par sekunder.
"And promice to not be worried" sa han sedan.
Jag nickade och han log.
"I have a sickness that makes me unable to heal wounds as quickly as usual" viskade han och suckade.
Han drog upp tröjan smått och han hade ett tjockt och hårt lindat bandage runt hela magen upp till bröstkorgen.
"This medicine helps my body to heal the wound faster" sa han. "But it doesn't heal that fast anyway" sa han ledsamt.
"Hasn't the knife made wound healed jet?!" jag var smått chockad. Han borde ju ligga på sjukhus fortfarande om det är kvar.
"No" viskade han bara med en suck.
"You should be on hospital right now" viskade jag mot honom snabbt och hastigt.
"Yeah, maybe" han tog några andetag. "They let me go earlier so I could do this tour and they gave me this medicine"
"How can they do that on their responsibilitie?" jag var smått chockad. "What if somethings happens?" jag fattade inte att de vågar i huvudtaget släppa iväg honom! Han kunde åt minstånde legat kvar tills igår kväll eller något!
"I begd" han tog några djupa andetag. "I wanted to come home and be with Jen and I didn't wanna cancel the tour"
"But Harry! It doesn't matter! You need to be 100% good to do the tour!" det var sant det jag sa. Han måste vara frisk!
"You said you won't be worried" jag tystnade och nickade. "And...I am 100%! Or maybe not 100 but maybe 95" sa han och blinkade.
"Ok but just think before you do. If you get just a little headache contact the tour doktor, okey?" han nickade och vi böjade gå mot de andra. Alla hade packat sina väskor och var redo för att åka. Igentligen väntade vi bara på att chaffisen och bussen skulle komma. Jag undrar hur den ser ut innut i. Undrar om den är lyxig eller inte.
1 Timme Senare
"Cus I Can Love You More Than This"
"Can Love You More than this"
Niall spelade ett sista ackord långsamt. Jag, El och Jen klappade händerna hysteriskt. Det här var första gången vi fick höra dem iallihopa utan att bara lynna på en låt eller att någon av dem riffa smått på en gitarr. Det var magiskt vad bra de var.
De ställer sig upp och bugar lite ironiskt.
"You" sa jag men fortsatte inte pågrund av att jag var så överveldigad.
"Are Amazing" fyllde Jen på min mening.
"Ohh, Stop It" sa Harry och Louis samtidigt. Vi alla började smått skratta.
"One more time, one more time, one more time" sa jag, Jenna och Eleanor upprepade gånger i marchtakt.
"No, you will have a whole concert today when we're there" sa Louis och blinkade.
"Yeah you have a point" svarade Eleanor och blinkade tillbaka.
"Whos hungry?" frågade Harry plötsligt.
"I AM" ropade Niall ut i luften. Inte vart jag förvånad.
"I am a little hungry to!" sa Eleanor och log som hon alltid gör.
"Me to" sa Louis.
"Then just wait a little! Cuz I'm gonna do some toasts!"
"Yeeeey" sa Niall lekfullt.
"Do you wan't some? Jen, Steff, Zayn?" sa han charmigt som han är.
"Yes please" sa Jen och himlade med ögonen mot honom. Han blinkade med ett léende till henne och han fick en släng kyss av henne. De var verkligen gulliga tillsammans!
"And you to?" sa han och tittade på mig och Zayn.
"No thanks" sa jag. Jag var inte så hungrig alls. Han lyffte på ena ögonbrynet och tittade sedan på Zayn.
"I don't wan't eather" sa Zayn och tittade på mig. Harry nickade och alla gick till det lilla mini köket som fanns i bussen. Det var långt och smalt. Man fick plats en person på bredden i gången igenom köket till nästa lilla allrum.
Nu var det bara jag och Zayn.
"You should take some toast" sa jag och log mot honom. "You look a bit hungry" han log tillbaka mot mig.
"I am" sa han och tittade med sina vackra bruna ögon på mig.
"Then ask for one" sa jag men hann inte säga så mycket mer innan han böjde sig ner och gav mig en pansionerad och ljuvlig kyss. Jag drömde mig in i varje kyss han gav mig. Det var så ljuvligt och alldelles... perfekt. Vi satt där länge och bara höll om varran och kysstes. Till slut slutade han och tittade in i mina ögon.
"I'm not hungry any more" sa han och blinkade. Jaha. Då fattade jag.
"I'm full" sa jag bara för att göra det lite mer ironiskt. Han kysste mig igen och tittade sedan på mig som tidigare.
"Apperently not" sa han och log.
Efter en timme stannade bussen och alla gick av och sedan in i den första 'arenan'. Några tjejer började prata högt och en av dem började gråta men slutade snabbt. De började vinka hysteriskt och de hade några hängande grejer över halsen så jag antog att de var dem som skulle träffa killarna och se deras lilla general repetition idag. Killarna gick fram och kramade varrenda en av dem så de måste vara dem. En av dem var stumm, eller inte på riktigt men hon sa inget. Den andra pratade på som bara den. Och dem andra var ganska blyga.
De pratade och tog bilder och de signerade saker. Efter ett tag så gick killarna upp på scenen och fansen satte sig längst fram. Jag, El och Jen satte oss några rader bakom dem. De tittade på oss och började gå till oss. De började prata med oss och ställa fråger tills då killarna började sjunga. När de började, vart de helt knäpptysta. De vart helt förstelnade. Jag tittade på Zayn och han tittade in i mina ögon under hans solo. Känslan var obeskrivlig. Han mumlade de sista orden på solot, och jag vet inte om det var på grund av mig eller något annat. Deras 'vocal teacher' stoppade det hela och gick upp på scen och frågade Zayn varför han gjorde så. Han rodnade och tittade på mig. Han vifftade på huvudet som om han inte visste vrf. Louis gick fram och gav honom en busig, snabb putt på ryggen och de började fnissa lite. Hon gick av scenen och de började snart igen. Han tittade in i mina ögon och gav mig en snabb slängkyss innan de började sjunga igen. Jag är en riktigt lycklig tjej och det finns ingen på jorden som kan vara lyckligare, Oavsett hur snygg, eller rik personen är, så vet jag det.
SURPRICE!!! MELLANKAPITEL!! YEEEEY!!
Nå? Vad tycks? KOMMENTERA!! :D <3 x
Kapitel 14 - [Del 2] I wanna be in my own world
Previous - Jennas Perspektiv Tisdag
Vi hade ringt alla och alla hade kommit hit. Inklusive Steff och Danielle. Vi satt allihopa i vardagsrummet och ingen hade en aning vart Harry var. Alla hade försökt ringa honom men ingen fick fram en ton. Vi alla var riktigt oroliga.
Jag själv var så orolig att jag trodde jag skulle svimma. Jag fick hämska tankar i huvudet. Tänk om han tagit livet av sig på grund av detta. Jag hade bara hämska tankar i huvudet och började snabbt gråta floder. Steff klappade smått på ryggen och Liam hämtade servetter till mig som jag kunde torka tårarna med. Niall satt och höll tårarna tillbaka. Det såg man rätt kraftigt. Alla var helt nere. Ingen var glad. Ingen skämtade eller något. Vi skulle ringa polisen imorgon om han då fortfarande inte hört av sig. Vi alla bara väntade på ett samtal från någon. Eller att någon skulle komma in i rummet. Och den någon, var Harry.
Onsdag - 07:10
Jag tröck på one direction news på google men hittade ingenting. Jag sökte på alla möjliga kändis nyheter och vanliga nyheter men hittade ingenting alls om Harry. Han var borta. Och ingen visste något alls.
Jag hoppade till av att någon snarka. Det var Harrys mamma som också hade kommit som låg på soffan. Jag tittade ut genom balkongen och såg att det var ljust ute. Jag förde blicken över datorn och fastnade på klockan. Att jag inte kunnat sova. Jag har vart för orolig över Harry att jag inte har kunnat få en ända blund. Jag försökte någon gång vid 02 unjefär men det gick inte. Mitt hjärta rörde sig snabbt som om att det inte kunde pumpa. Jag kände mig smått död när jag knappt inte visste vart Harry var. Han kunde ha blivit kidnappad, rånad, vad som hälst! Bara för att han leta efter mig på gatorna i mörket i London. Jag känner en skuldkänsla sprida sig över hela kroppen.
"Vad har jag gjort?" sa jag ut i luften med gråt i rösten. Om jag bara hade kommit hit i måndags eller bara lite tidigare igår hade ingenting av det här hänt.
"Du har inte gjort någonting" jag hoppade till och vände mig automatiskt om. Jag såg Steff stå bakom mig med en ledsam blick.
"Har du sovit gott?" frågade hon men kom på sig själv. "Det är klart du inte har" sa hon tystare och sträckte smått på sig. "Men iallafall" sa hon och tittade upp mot mig.
"Nä asså ja" jag visste inte alls vad jag skulle säga. Ingen visste vart han var och ingen fick en ton när man ringde han. Alla var riktigt oroliga över vart han var. "Jag har liksom inte sovigt" mumlade jag men jag märkte att Steff hörde eftersom hon såg riktigt förvånad ut nu. Hennes förvånade blick försvann till en beskymrad blick medans hon böt till en annan stående ställning.
"Ja jag har inte sovigt gått" viskade hon.
"Varför då?" viskade jag tillbaka.
"Det är inte bara du som är orolig" viskade hon nästan så lågt att jag knapt hörde henne.
"Varför viskar vi?" frågade jag och började smått fnittra.
"För att inte väcka de andra mongoliderna!" sa hon och vi båda brast ut i ett jätte konstigt skratt. Vi kluckade liksom ut skrattet. Eftersom vi båda ville vara tysta så vart det ett viskande jätte garv. Steff kunde alltid få mig att skratta på något sätt. Vi var nästan som systrar och inte bästa kompisar.
"Jag är bara så orolig över Harry och jag hoppas han inte har gjort något dummt" sa jag efter vi tystnat och Steff tittade på mig. Efter några få sekunder gick hon mot mig och tittade på vad jag gjorde på datorn.
"Det hoppas vi alla" sa hon medans hon tog in min sökning på google i huvudet. 'Harry Styles accident' stog det i sökfältet. Jag testade allt i sökrutan för att hitta något om Harry. "Varför har du sökt på det där?" frågade hon smått upprört.
"Jag har försökt hitta några nyheter om honom om något fan har sett honom eller vad som hälst. Och nyss kom detta upp i mitt huvud ifall han har hamnat i en olycka eller något. Men inget sök resultat kommer fram och ååååh jag blir tokig!" rabblade jag bara fram. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra.
Plötsligt ringde telefonen. Jag sprang till den och såg att det var ett okänt nummer. Jag kände inte igen numret alls men jag svarade iallafall.
"Hello" sa jag lite skakis av oron som fortfarande satt i hela kroppen.
"Am I talking to Jenna Andersson?" rösten lät komma från en vuxen kvinna jag inte kände igen alls.
"Yes, yes i'm Jenna" sa jag och började bita smått på tum nageln.
"Hi my name is Angelina Natra and i'm a doctor from The Royal London Hospital and we think you might know Harry Edward Styles" jag skakade av oro i benen.
"Yes, Yes I know him, very well, uhm i'm his girlfriend" sa jag och tittade oroligt på Steff. Hon stog och bet sig i läppen.
"Well, We have called his mom Anne Cox but she doesn't answer her phone" sa hon vänligt.
"Yes okey I understand but please tell me you know where Harry is?" sa jag fort. Jag undrar om hon kunde höra på rösten att hela min kropp skakade.
"Yes he is here on the hospital. He is just fine. We can tell you that he is hurt but we're taking care of it but I can tell you more if you wouldn't mind to you come here mrs Andersson" sa hon och tystnade.
"I'm on my way doctor Niatra, bye" sa jag och hon hälsade hejdå tillbaka. Jag stängde av samtalet och Steff tittade oroligt på mig.
"Vi åker till The Royal London Hospital nu på bums och tar med oss Anne" Steff tittade konstigt på mig.
"Anne?" frågade hon. Nu kom jag på att Steff han ju somna innan hon faktist kom.
"Ja asså Anne är Harrys morsa och hon kom också hit fast du hann somna innan hon kom" sa jag kort och hon nickade långsamt.
Jag gick fram till soffan där hon låg och klappade lite på hennes arm. Hon vaknade med en jäspning ocg gnuggade ögonen och tittade fundersamt på mig.
"Hi Anne, Harry is in The Royal London Hospital. I have no idea what have happend but the doctor just called me. Steff and I are going there now and I tought we should bring you to and don't wake up the others" sa jag och hon nickade och sken upp men brast ut i tårar. Antagligen för att hon kom på att han faktist var på ett sjukhus. Jag klappade henne på ryggen och vi började sedan gå till hallen och klä på oss. Vi gick ner till lobbyn och vi struntade i frukost i huvudtaget och tog hennes bil till sjukhuset på direkten.
Nu var jag bara orolig över om han var alvarligt skadad eller inte. Vad har gossen gjort?
1 timme senare
"You can meet him now" min blick lyfftes hastigt. Vem skulle göra något sådant mot honom? Bara så där? En kniv? Helt ofattbart. Jag, Steff och Anne ställde oss upp långsamt och följde efter Doktorn in till sjuksalen. När de öppnat dörren sprang Anne fort fram till båren när hon såg att det var Harry som låg där. Hon började gråta och fråga saker till Harry men han bara låg där och tittade. Han svarade med skrovlig röst på varranan fråga hon rabblade upp medans jag och Steff stog helt mållösa och förstelnade vid dörren fortfarande. Anne kramade om honom länge och ställde sig sedan upp. Hon stog precis så att jag och Harry inte kunde se varran. Jag undrade om han äns hade märkt mig.
"Where is Jen?" frågade han hest. Han hade alltså itne märkt mig. Anne flyttade på sig till höger och våra blickar möttes. Hans gröna ögon var sårbara och glänste. Han tittade på mig som om, jag vet inte vad. Hans ögon vart tårfyllda och mina med. Han reste dig upp i sittande ställning och inte förs nu såg jag slangen som gick in i armen på honom.
"Hi" sa han och tittade ledsamt på mig. Jag torkad en tår som var påväg ner mot kinden och tittade ner i marken. Jag märkte att han blev smått beskymrad och sträckte på sig smått. "Can we be alone please?" frågade han alla och de gick ut.
Nu var det bara jag, och Harry, som var här. Allt kändes ovanligt tyst.
"I looked after you last night" sa han och jag tittade upp mot han. Jag gick ett par steg närmare båren och tittade in i hans blanka hasselgröna ögon. "But I couldn't find you" sa han sedan med tårar i halsen.
"Harry" sa jag bara och tårkade ännu en tår. "Don't make so much drama ok?" sa jag med ett léende och han började flina smått. Han tog tag i min hand hastigt drog mig mot honom i en nära kyss. Han tröck med handen som inte hade en slang i sig på mitt huvud mot hans. Vi kysstes hårt men pansionerat.
"I regret everything I did" viskade han och avbröt kyssen.
"Sssch" kom det ut från mig. "I regret it to, and I came to your and Lou's place and wanted to apologize" nu kom jag på mig själv att jag inte ville prata ut om situationen. "But I don't care I love you Harry" sa jag bara för att inte börja prata om den troligtvis mäst jobbigaste situationen i mitt liv. Han tittade in i mina ögon och andades tungt.
"I love you more" sa han och kysste mig på pannan. "Can I be cheeky?" sa han plötsligt och logt busigt mot mig.
"Harry you are always cheeky but right now I don't really know what you meen" sa jag frågande och hans busiga léende bara växte. Vad tänkte han på nu egentligen?
"Have you ever had sex in a hospital?" sa han och jag rös till. Aldrig att han menar alvar.
"You can't be serious" sa jag förvånad som jag var.
"I am" sa han och tog tag i min midja.
"We chouldn't" sa jag och ställde mig upp rakt. Det här var galet. Han var galen. Och det är det jag älskar med honom. "Let's save it until the wounds are completly healed" sa jag men började flina åt hans busiga léende.
"Your right, let´s save it" sa han och vi båda började skratta.
Plötsligt kom Niall, Liam och alla som varit hemma hos Harry and Lou igår strömma in. Anne måste ha ringt och berättat. De pratade snabbt och oroligt men snabbt som ögat vart det stoj och skämt om allt. Doktorn kom tillslut in och sa att vi alla skulle gå ut från salen förutom Harry.
Alla gick ut och satte sig i väntrummet och pratade om hela händelsen. Jag satt tyst.
Eftersom mina skuldkänslor kom. Vi hade ingen suttigt här just nu på sjukhuset om inte det vore för mig. Att Harry blev så jätte skadad är mitt fel. Jag känner hur allas blickar är på mig.
"What is it Jen?" sa Liam och Niall nästan i kör och började flina lite på grund av det men vart smått seriösa igen inom kort.
"No, I just feel bad you know" jag fick en rysning genom kroppen och tog ett par andetag till.
"If it wasn't for me we all shouldn't been here on this hospital because Harry have been extremly hurt" sa jag och höll igen tårarna. Jag har gråtigt så mycket den senaste tiden och ville inte göra det nu också. Jag var starkare än så.
Jag kände hur någons armar kom runt min midja. Jag kände värmen from personens bröstkorg och log. Han var så perfect!
"It's not your fault" sa Harry och jag älskade hans ton han hade mot mig just nu. Han vände mig om och tittade in i mina ögon med armarna fortfarande runt mig.
"It's so not your fault at all" sa han och lutade sig fram till en lång kyss.
De andra killarna började klappa och vissla åt oss och det gjorde oss le mitt i kyssen. Vi stannade upp och tittade mot dem. Harry lyfte ett ögonbryn och jag flinade lite åt det. För när han gjorde det såg det... speciellt ut.
"Honey?" sa han till mig frågande.
"Yes?" vad undrade han nu då?
"Yes?" vad undrade han nu då?
"You know that we going on a Irland and UK tour, right?" nu kom jag på det. Det var så hela dramat började. Jag harklade och sträckte på mig.
"How much did you heard about what I said last time?" frågade han och log. "She does know right?" frågade han Steff och Zayn men de lyfte på axlarna och vicka på huvudet. De visste alltså inte.
"I only heard that you are going on a tour" sa jag lite oskyldigt hest. Det var så tragiskt alltihop! Jag kommer träffa honom denna vecka och sedan en vecka till och sedan ska jag hem till sverige och gå ett helt skolår och sedan ta studenten. Jag kommer inte se honom mycket alls!
"You and Steff can come with us on the tour and be backstage or in the tour bus" jag rös till av lycka. Vadå? Åka med?
"Oh" ett andetag "my" mellan varje "god" ord.
Han kunde inte mena allvar.
"OH MY GOD!" jag skrek ut det och alla bara tittade på mig med ett léende på läpparna. Jag hoppade upp och ner av lycka. Jag kunde inte fatta det.
"VI SKA ÅKA MED!" skrek jag mot Steff och hon log stort.
"Ja JAG VET!" sa hon lika förväntansfullt som mig. Jag hoppade upp på Harry och han fångade mig med händerna på låren. Hans ögon stirrande djupt in i mina. Jag la händerna mot hans fina lockar och tröck huvudet mot mitt och kysste honom hårt. Jag avbröt kyssen och andades snabbt.
"I'm sooooo are going with ya" jag rabblade upp orden snabb. Jag var alldeles upphätsad. Harry böjde sig så att mitt huvud låg på hans axel. Han släppte tillslut ner mig och vi alla gick till parkeringen. Jag, Harry, Steff och Zayn åkte med Anne i hennes bil. Harry satte sig i förarsätet. Han vid hotellet och böt plats med Anne. Han gav henne en puss och sa hejdå och vi gick in.
'Att åka på deras turné. Det var något stort. Något nytt. Något spännande. Och något man verkligen längtar till.'
Sista kapitlet innan skolan börjar dårå! lite tragiskt men jag hinner inte skriva så mycket. Jag gör så mycket på sommaren.
Jag kommer (kanske) skriva lite då och då när jag har tid nu.
Ja så nu börjar pausen som slutar runt den 20:e augusti unjefär.
Men kommentera iallafall vad ni tycker! :D
Och om ni skulle fixa så att jag får 100 följare två dagar i rad (och förhoppningsvis fler) någon gång nu efter av sommarlovet kommer jag lägga ut ett inlägg!!
Kan vi nå upp till 50 kommentarer på detta inlägg? KOMMENERA! :D
~Emilia xx
Kapitel 14 - [Del 1] I wanna be in my own world
Previous - Söndag (Harrys Perspektiv)
"I don't know. Jenna hates me and she actuately should and I know she'll never forgive me and am a totally asshole" det fanns inget jag kunde göra. Medans jag pratade kom det en tår då och då ner för kinderna.
"You have faced the fact that you actuately hit her" han tog ett andetag och fortsatte. "You know everyone does huuuuge mistakes and one of yours did just happend, leave her alone for today and find her tomorrow and tell her your love for her and the big mistake. She needs to face the fact to. She'll forgive you. Because we all know you and you'll never do the same mistake again. And specially not that!" han tittade fortfarande på mig. Han tittade inte bort en ända gång. "And we all know she loves you. You know from inside no matter what" han ställde sig upp. Han gick mot dörren och öppnade den. Sedan till hallen och satte på sig jackan. "Just give her time if she needs it" jag nickade medans han sa allting. Nu hoppades jag bara på att han hade rätt.
"Bye Haz" det vart tyst men plötsligt stängdes dörren.
Spännande? Det hoppas jag! Från och med imorgon (7/6) och frammåt kommer jag skriva så mycket jag bara kan på kapitel 14 [del 2] så att det blir klart på bara ett par dagar(hoppas jag)!
Nu får vi bara hoppas på det bästa.
Jennas perspektiv - Tisdag 18.25
Jag vaknar upp med ett ryck av att någon spelar gitarr och sjunger i vardagsrummet. Det var jätte fint. Inte perfekt gitarrspelande men annars jätte fint. Undrar hur många gånger han har sjungit för Steff. Gud vad de var perfekta tillsammans. Och här sitter jag. Krossad. Chockad. Hatet sprider sig i kroppen när jag tänker på att mannen med min oskuld är en idiot han med. Att "sörja" igår och idag går inte för sig.
Det känns som att allt som hände var en mardröm. Att hela söndagen och måndagen faktist hände inatt i mitt huvud. Fast jag kommer ihåg chocken och den lilla smärtan som inte alls gjorde nytta. Tårarna som automatiskt kom. Det bara kom, bara sådär. Jag satte mig upp i sängen. Jag kände hur tårarna tröck bakom ögonlocken.
De slog mig, hårt och ville ut mellan varje jobbig tanke. Men jag stog emot att gråta. Jag ställde mig upp och tog upp mobilen och tittade på klockan. HALV SJU?!
Jag tappade hakan medans jag tänkte på att jag faktist sovit tills nu. Fast jag har ju inte kunnat sova dårå, jag somnade när Zayn och Steff vaknade. Jag gick ut för att se vad Zayn och Steff gjorde eftersom Zayn slutat sjunga för henne.
Jag tog mina steg och kom till vardags rummet och såg Steff ligga under Zayn medans de smått åt upp varran. 'Yukk' sa jag tyst för att inte de skulle märka och smög min väg. Det kändes som att ingen brydde sig om mig. Inte äns Steff. Jag menar, det som hände var ganska allvarligt. Eller? JA det var det.
Jag ville bara bort nu. In i min egna värld. Där allt är som jag vill. Fast nu vill jag bara vara själv och stänga av allt och bara gå. Och det ska jag göra. Iallafall idag.
Jag gick in på mitt rum och satte på mig en vanligt rött linne och ett par mys-shorts.
Jag satte på mig mina solglasögon eftersom det var rätt så roligt ute även fast det var kväll och satte upp håret i en knut. Jag tittade mig själv i den avlånga spegeln och fick direkt syn på att jag hade på mig halsbandet jag fick av Harry.
Han hade köpt det till mig för att han sett mig titta på det i affären för, en vecka sen tror jag. Jag var påväg att ta av det men behöll det på. Ingen kommer fatta att jag fått det av honom anyway. Jag visste att jag skulle ångra att jag inte tog av mig det senare, men det skiter jag i just nu.
Jag tog fram papper och penna och började skriva;
'Jag går ut och går, stänger av ljudet på mobilen. Bry dig inte om när jag kommer hem (för det kan bli sent) och bry dig inte om om jag ska äta med er eller inte för jag tror jag äter själv ute ikväll, kanske vid skön där du och Zayn träffades du vet vid "chao chao" resturangen(eller jag vet inte). Oroa dig inte om mig. Jag ringer om det möjligtvis skulle hända något. Ring mig inte. Kram Jen xx'
Jag gick ut till hallen och tog på mig skorna tyst.
Jag öppnade dörren och stängde den så tyst jag kunde och lyckligtvis kom ingen rusandes mot dörren så ingen hörde nog att jag stängde den. Jag gick ner för trapporna och ut från hotellet. Jag tog upp mobilen och såg bilden på mig och Harry kyssas som låsskärm. Jag har inte använt mobilen sedan bråket så jag har inte hunnit ändra bakgrunden. Jag gick in på mina bilder och tog bort bilden och gjorde en annan bild på en blomma som bakgrund istället. Jag tog upp mina hörlurar och satte sladden i mobilen och tryckte in lurarna i öronen. Jag gick in på Spotify och sökte på John Mayer. Jag kände för att lyssna på honom. Jag tröck på artist och sedan album och tröck på första låten som hette 'Free Falling'. Jag hörde direkt vilken låt det var och tröck på nästa. Jag ville inte påminnas av Harry.
Harrys Perspektiv - 19.45
'Att jag faktist inte letade efter Jenna igår' tänker jag högt. Jag tog upp mobilen och ser bilden på mig och Jen. Jag kände hur tårarna kom och torkade bort dem. Jag stängde dem inne och gick ut i vardags rummet och ser Louis sitta och äta chips på soffan. Han tittar på mig och ser undrande ut. Han äter några chips till men plötsligt slutar.
"Have you cried again?" sa han och såg medlidande ut.
"Yeah, the only thing I can think about is Jenna. She's everything to me" man hörde på mig att jag hade tårar som bara ville ut. Man hörde det på rösten.
"You have got your punchment already I think" sa han och åt ett till chips. "Harry don't cry, or at least try" han tog tag i ett chips och räckte det mot mig jag gick fram mot honom och böjde mig ner och tog det med munnen. Vi båda började fnissa och jag satte mig bredvid honom i soffan.
"What should I do?" frågade jag och tittade ner i golvet.
"Like you said Zayn told you, go and find her. Call Steff and see if she's home or not"
Jag nickade på huvudet och ställde mig upp. Jag bytte om till 'finare' kläder. Jag satte på min konsert kavaj och jeans. Jag fluffade till håret och satte på mig mina skor.
"Bye Louis and thanks" ropade jag ut i luften medans jag öppnade dörren.
"Your wellcome" hörde jag innan jag hann gå. Jag tog upp mobilen och ringde Steff.
"Hello Haz" hon lät lite smått sur på mig. Jen har väll berättat allt.
"Where is Jen?" frågade jag och bet mig smått på nageln.
"In her bedroom I think" sa hon kort och man hörde att hon gick någon stans.
"WOW HARRY" sa hon och tystnade.
"What Steff? What?!" sa jag. Jag vart orolig att hon hade gjort något dumt pågrund av allt som hände.
"She's not here" sa hon och lät smått chockad. "But she was here, but" man hörde att hon tog upp något papper. Hon viskade orden mycket lågt medans hon läste. "She's gone" sa hon. Åååh Nej! Vart har hon gått?
"Where?" frågade jag henne. Jag ville bara träffa henne och reda ut tovan och försöka gå vidare. Jag gjorde jätte fel men jag vill att hon ska förlåta mig. Jag älskar ju henne.
"I don't know" sa hon och jag kände oron i hela kroppen. Tårarna tryckte med de brydde jag mig inte om.
"Ok, see ya later" jag tog några andetag och rös till på tanken på vad som faktist kan hända henne. "Call me if you here some thing from her" sa jag och stannade upp.
"I will" sa hon och tystnade. "Bye Haz"
"Bye" sa jag och la på.
Jag började små springa för att leta efter henne. Jag var riktigt orolig över henne. Jag stannade upp av att en tjej sprang på mig med sin mobil.
"Oh my god!" sa tjejen och kramade mig. Ett fan alltså.
"Can I take a photo with ya?" frågade hon och jag nickade.
"But after I really have to go" sa jag hastigt och fake log ett foto med henne. Jag hoppades bara att léendet såg bra ut. Jag kysste henne på kinden som jag bara gör smått med fans och vinkade fanet hejdå och började genast springa för att leta efter Jen. Vart kunde hon vara? Vart börjar jag? Jo, parken.
Senare 2 timmars tid
Vart var kvinnan? Jag har letat exakt överallt. Parken, Torget. Nord till Syd. I hela London! Jag har tagit taxin hit och dit och sprungit åt ena hållet till det andra. Vart var hon? Jag sprang in i en liten gränd och började gråta. Jag gick längre in i gränden och satte mig ner längst in. Tårarna rann och rann och slutade aldrig. De borde vara slut vid det här laget. Jag kände mig helt misslyckad.
Plötsligt hörde jag mörka grova röster som svängde in mot gränden. Männen kom närmare och närmare mot mig. De tre männen pratade högre och ropade högt ut i luften mot mig när de såg mig. Jag ställde mig upp och torkade en sista tår.
"Well isn't it the Barbie Doll named Harry we have here" sa den ena av dem högt. Den andra knäckte fingrarna på knogarna och sträckte på dig.
"The one in the girl band that have it like the king him self" sa den tredje med riktigt grov röst. "Fucking gay"
Jag backade och vände mig om för att springa. Jag hann springa några få steg för än en av dem tog tag i nacken på min tröja. Jag kände ett slag i ryggen och ett slag på huvudet mot marken. Det ända jag kunde känna var smärta och sorg. Jag kämpade inte mycket imot. Jag förtjänade varje slag. Det jag gjort mot Jen är avskyvärt. Jag hatade mig själv.
Jag tittar upp. Allt är dimmigt. Jag ser knappt något. Jag ställer mig upp. Men tappar balansen och tar imot mot den röda tegelväggen. Jag tar stöd mot den och försöker ta mig frammåt. Jag vinglar fram ur gränden och går längst gatan. Jag vinglar till ofta. Det känns som att hela världen snurrar. Huvudet dunkar och det känns som att huvudet skulle spricka. Jag tar på näsan som jag känner är svullen. Jag tittar på handen som jag ser är röd av blod. Världen snurrar fortfarande. Huvudet dunkar ihållande och mina ben känns kluvna. Mitt hjärta var krossat. Jag tittade med blicken över vägen efter Jen. Det ända jag tänker på är att hitta henne. Jag ser inte klart alls. Allt är suddigt och allt snurrar. Jag känner hur tröjan är blöt av något. Jag tar på magen och det svider till. Jag tittar ner men trillar. Det var ett hack. Jag hade blivit kniv huggen. Jag försöker ställa mig upp igen men allt bara vinglar. Hela kroppen känns svag och olivlig. Det ända jag ville var att höra Jens röst och förlåtande. Och se hennes léende och inte tårar. Jag känner mig död. Mitt liv är fullständigt krossad. Jag försöker ropa på Jenna men det kommer inget ur mig. Jag ramlar igen och försöker titta upp. Men allt är suddigt och snurrar. Jag känner hur hjärtat kämpar för att överleva. Men plötsligt, blir allt, helt svart.
Jennas Perspektiv - 00.13
Jag springer över ängen vid sjön. Det lagom långa gräset är vackert i månens sken. Jag känner hur halsbandet dunkar mot bröstkorgen medans jag springer. Det fick mig att tänka på Harry. Hela situationen är igentligen helt överdriven. Jag känner ånger i hela kroppen. Min ilska var inte lika nödvändig än vad som varit. Jag hade inte behövt tryckt ut de dära tårarna utan jag skulle ha pratat med honom i lugn ton på direkten. Ångern kryper upp i armar och ben och jag börjar springa snabbare. 'Idioten kanske inte är en idiot' tänker jag högt. Jag saktar ner farten igen. Eller är det jag själv som är idioten? Jag stannat upp. Jag känner det ilskna men underbara pirret jag hade första gången jag pratade med Harry efter chocken med Rich. Jag tänker på hela den kvällen. Och hela veckan efter. Vi har ju haft det helt underbart! Jag kommer på mig själv att jag har gjort fel. Jag borde själv ha pratat med honom som en mogen kvinna och löst allt. Inte springit iväg som en rädd flicka. Jag tänker på hur mycket jag igentligen gillar den dära krullhåriga grabben. Jag tänker på hur lycklig jag är över att ha träffat honom. Jag börjar springa igen men mot en annan riktning. Jag springer mot gatan och tar upp mobilen. Jag ringer Harry. Men det kommer ingen ton. Jag ringer flera gånger men det kommer inte en ända ton. Jag tittar på telefonen efter service och det hade jag. Jag känner oron komma men tänker sedan snabbt om "Ungen har säkert stängt av telefonen såklart" sa jag högt och började sedan springa mot en taxi som står och väntar. Jag knackar på rutan och han öppnar den och jag frågar om den är ledig. Han nickade och jag satte mig i bilen. Jag sa addressen till Louis och Harry.
Bilen stannar och jag betalar med de ända pengar jag hade kvar och det räckte nästan helt precis. Jag torkar svetten med en våt servett lite överallt på kroppen och springer sedan upp för trappan på hotellet till deras rum. Jag knackar och hör steg komma mot dörren.
Dörren öppnas och jag ser Eleanor - Louis flickvän stå där och le. Men sedan sjunker léendet. Antagligen kom hon på all drama om mig och Harry. För jag antar att hon vet.
"Hi Jen" sa hon glatt men inte helt som vanligt.
"Hello darling" sa jag och log smått. "Harry is home right?" sa jag sedan och hörde själv att jag lät osäker på rösten.
"No, he was looking after you actuatelly but we think he have given up now I mean" hon tog en paus men fortsatte. "He've been gone for like 5 hours or something like that" sa hon. Jag kände oron i kroppen.
"He doesn't answer his phone" sa jag med smått darrig röst. "Can I come in?" frågade jag. Hon nickade med ett léende och öppnade dörren mer så att jag skulle kunna gå in helt fritt. Jag gick in och tog av mig skorna och vandrade till deras vardags rum och ser Louis halvt ligga slarvigt över hela soffan.
"Hello Lou" sa jag och han ryckte till.
"Wow your quiet!" sa han och satte sig rakt i soffan. "Have you talked to Hazza?" frågade han glatt som alltid.
"No and thats why i'm here. He doesn't answer his phone!" sa jag och han nickade. "Let's call the other boys"
Vi hade ringt alla och alla hade kommit hit. Inklusive Steff och Danielle. Vi satt allihopa i vardagsrummet och ingen hade en aning vart Harry var. Alla hade försökt ringa honom men ingen fick fram en ton. Vi alla var riktigt oroliga.
Jag själv var så orolig att jag trodde jag skulle svimma. Jag fick hämska tankar i huvudet. Tänk om han tagit livet av sig på grund av detta. Jag hade bara hämska tankar i huvudet och började snabbt gråta floder. Steff klappade smått på ryggen och Liam hämtade servetter till mig som jag kunde torka tårarna med. Niall satt och höll tårarna tillbaka. Det såg man rätt kraftigt. Alla var helt nere. Ingen var glad. Ingen skämtade eller något. Vi skulle ringa polisen imorgon om han då fortfarande inte hört av sig. Vi alla bara väntade på ett samtal från någon. Eller att någon skulle komma in i rummet. Och den någon, var Harry.
Spännande? Det hoppas jag! Från och med imorgon (7/6) och frammåt kommer jag skriva så mycket jag bara kan på kapitel 14 [del 2] så att det blir klart på bara ett par dagar(hoppas jag)!
Vad tycker ni om första delen på kapitlet? Kan vi nå 20 kommentarer på 2 dagar? KOMMENTERA!! :D Kramar ~Emilia xx
Information
Förlåt att jag inte skrivit mycket alls. Det är för att det är sommarlov som ni alla vet och jag gör då väldigt mycket.
På grund av detta kommer jag då göra ett kapitel till och sedan ta en paus tills skolan börjar och då sommarlovet är slut.
Kapitlet kommer delas i del 1 och del 2. Alltså blir kapitelt ungefär lika långt som 2 kapitlen. Fast det andra kommer ut några dagar efter del 1. Hoppas ni inte blev ledsna på något sett. Ha det jätte bra och lev sommalovet ut och ha det helt enkelt bäst! Kram! ~Emilia xx
På grund av detta kommer jag då göra ett kapitel till och sedan ta en paus tills skolan börjar och då sommarlovet är slut.
Kapitlet kommer delas i del 1 och del 2. Alltså blir kapitelt ungefär lika långt som 2 kapitlen. Fast det andra kommer ut några dagar efter del 1. Hoppas ni inte blev ledsna på något sett. Ha det jätte bra och lev sommalovet ut och ha det helt enkelt bäst! Kram! ~Emilia xx
Kapitel 13 - Face The Fact
Previous - Steffanis perspektiv
"Jen. Är du kär på riktigt nu då?" frågade jag och väntade.
"Jag frågade mig själv samma sak imorse" sa hon och pausade.
"Nå?" sa jag.
"Jag är fucking kär Steff. På riktigt. JAG ÄR KÄR I HARRY STYLES" skrek hon ut. "På riktigt, och han i mig" jag fnittrade lite och hon fortsatte flabba.
"Det känns som att jag dansar på rosa moln" sa hon lite ironiskt. Jag började skratta riktigt mycket. "Nej men seriöst jag känner mig bättre, mycket bättre, satans mycket bättre"
"Okej jag fattar" avbröt jag henne och fnittrade.
"än med honom än med idioten" sa hon. Jag kände på mig att hon satt och log. Precis som jag. Jag var ärligt talat glad för henne nu. Som bara den. Harry och hon skulle bli ett mycket gulligare par.
En vecka och en dag - 13:20
"WHAT?!" skrek jag ut mot honom. "You can't be serious!!" fortsatte jag. Jag satte mig ner på sängen och tittade ner i golvet. "I'm gonna miss you to much". Zayn tittade på mig oskyldigt. Men jag kan ju inget göra. Turné i london och irland i 6 veckor. Om 8 veckor ska jag vara tillbaka i sverige igen. Och om en vecka åker de. Faan.
"Babe" han tittade på mig fortfarande. "I wanna tell you one more thing" fan om det är något mer dåligt. "You can come with us in the Tour Bus" sa han och jag tittade upp mot honom. OMG. Deras turné buss? Fett kul. "And ofcourse Jen to sinse she's with Harry now" sa han och log brett mot mig. Jag ställde mig upp och kramade om honom. Men inte så att huvudet kom på axeln utan så att jag fortfarande kan titta in i hans ögon. Jag och Jen. ska med på deras turné.
"I love you" han log snett.
"I love you more" svarade han sedan.
"I love you more" svarade han sedan.
"I love you more then you love me" sa jag och blinkade.
"Thats imposseble" det vart en liten tystnad mellan oss.
Vi kramade om varrandra. Inget hångel, ingen kyss elr puss. Inte äns på kinden. Bara en varm kram. Och det kändes ganska bra. Jag avbröt kramen och tittade upp på honom.
"Have you or someone of the boys told Jen?" frågade jag.
"I think Harry have told here or is going to" fick jag som svar. Om jag var ärlig så visste jag inte vad Jen var just nu. Det var som förra veckan. Vi var hos Louis och Harry igår och idag så vet jag inte vart hon är. Antagligen var hon väll hos Harry. Plötsligt slogs yterdörren upp. Jag hör mumlanden från en flicka. Jen. Hon är sur, arg. Vad har hänt?
Jennas Perspektiv -
"jävla apa" säger jag ut. Men tyst så att inte Steff ska höra mig.
"Steff jag är hemma bara så du vet"
Jag sneglade ner och såg Zayns skor bland de andra. Faan djävulens polare är här. Jävla fitt Harry. Är alla killar dumma i huvudet eller. En hel vecka av gull och finhet och nu börjar vi bråka. Första bråket efter en vecka. Pff.
Minnes bilderna kommer upp i mitt huvud. Smellen på kinden. Hur kunde människan fucking slå mig. Han måste blivit rasande. Fast han gjorde nog inte det så hårt elr menande. Och jag kanske fejkade tårarna jag fick då visst visst MEN han slog mig. Fucking helvetes apa jag ska nog bli lespisk. Inte för att jag är attraherad av kvinnor utan att det är ju bara kvinnor som är normalt puntade i huvudet på denna jord. Förutom bögar förstoss.
"What has happend" hörde jag Zayn viska till Steff ifrån hennes sovrum.
"I don't know" hörde jag Steff säga. "Let's find out"
Dörren öppnades sakta. Jag hade satt mig på pallen i vardagsrummet. Med händerna över ansiktet. Jag hade inget smink eftersom jag inte orkade ta på mig det idag. Att jag hade sprungit i regnet från honom ända hit. Det är ju långt. Och jag kände mig inte anfådd. Kan det hända när man är arg?
Jag kände Steffs och Zayns blick i nacken.
"Vad har hänt?" frågade Steff. Zayn har nog fattat vid det här laget att det är svenska.
"Nothing you should care about" sa jag ilsket och smått kaxigt och ställde mig upp.
Steff tittade frågande på mig. Jag tittade på henne. Hon såg orolig ut. Jag gick mot soffan och la mig i stort sätt över hela soffan. Jag tog kontrollen och satte på Mtv. Det var Bevis and Buthead på så jag böt. Jag behöver lita drama på tv inte humor. Minnes bilderna kom tillbaka. Hur vi skrek på varran. Alla fula ord och meningar. Allt dåligt som kom ut ur oss. Och jag kommer inte äns ihåg hur bråket starta. Jag får minnes bild av smällen igen. Hur smärtan spred sig. Inte för att det gjorde så jätte ont. Jag kommer ihåg hur tårarna kom. Inte för att det gjorde ont, nej inte darför. Utan för att han är kapabel till att slå mig. Jag kommer aldrig våga vara med honom. Slag från någon som inte är en liten skoj putt på axeln är jag nästan lite rädd för, jag har en smått fobi för det.
Jag känner hur en liten tår kommer ner på kinden. Jag torkar bort den och håller de andra inne.
"Jen. Vad hände? På riktigt?" Jag kände hennes frågande blick medans hon satte sig vid fotändan av mig på soffan. Jag tittade snett på Zayn och tillbaka på Steff. Jag märkte att hon såg det.
"Om han går" sa jag och kämpade fortfarande med att hålla tillbaka tårarna.
Harrys Perspektiv -
Jag satt på sängen inne på rummet. Armbågarna på låren, böjda med händerna tryckande på ansiktet. Tårarna sprutade. Chockad, besviken, arg men ledsen. Jag kan gråta over rätt mycket. Men det här. Det var inte samma sak. Jag slog henne. Rakt på kinden. Hennes blick. Tårarna som rann. Orden som kom ur hennes mun. Tystnaden efter mitt största misstag i hela mitt liv. Jag gjorde det verkligen. Hur kunde jag? Jag hörde någon knacka på dörren. Inte var det Lou. Han skulle bara klampa in. Jag menar, han bor ju här. Jag struntade i att någon knackade och satt och snyftade lite till. Till slut hör jag att hantaget går ner och att dörren öppnas. Jag håller tillbaka tårarna och lyssnar på vad personen gör. Personen tar av sig jackan. Men inte skorna. Då är det inte Jenna. Hon tar ALLTID av sig skorna. Personen går mot sovrummet jag är i. Han knackar. Jag ställde mig upp hastigt och låste dörren. Vem var det?
"Harry open, Its Zayn" Vad gjorde han här? nu? Jag gjorde som han sa och låste upp. Jag la handen på det kalla handtaget och vred om den och öppnade dörren. Där stog han och tittade. Hans undrande blick gick mig på nervern. Fast ändå inte. Jag var i chocktillstånd. Jag slog henne. "Have you cried?" frågade han efter att ha iaktagit mig.
"Yeah" jag drog bort en halvt torkat tår på kinden. Det brännde i ansiktet. Antagligen av mitt självhat.
"So, What is this drama between you and Jen all about?" frågade han undrande. Jag svarade inte. Minnesbilderna kom tillbaka. Hennes hesa röst efter alla starka ord. Efter tårarna. Hur hon satte hastigt på sig skor och jacka och sprang ut från lägenheten. Ner för trappan. Hur jag skrek om förlåtande efter henne. Hur hon sprang medans tårarna föll. När hon sprang med handen på kinden ut i regnet. Tårarna tröck bakom ögonen när jag tänkte på det. 'när hon sprang med handen på kinden ut i regnet' - förtvivlad. chockad. och fullständigt krossad. Där kom tårarna. Jag torkade bort tår efter tår på ansiktet.
"How did this happend?" frågade Zayn. Han la en arm runt ryggen och klappade på min vänstra axel.
Jag harklade och sträckte på mig.
"It" jag fick knappt ut några ord alls. Det var jobbigt. Jag känner mig som en fullständigt korkat rövhål ett äckel, en idiot.
"It?" zayn var tålmodig han väntade bara på ett svar.
"It allstarted with that I told her about the UK and Irland tour" jag tog ett djupt andetag och fortsatte. "she gotted sad that we wouldn't meet in 6 weeks" jag harklade mig igen och berättade bit för bit. "She gotted angrier and when I were suposed to tell that she could come with us we started to fight about other small stuff" zayn lyssnade på vartända ord och nickade efter varje mening. "And then.." jag fick inte ut orden ur mig. Den sista delen gav mig tunghäfta. Jag känner att jag knappt kan andas när jag tänker på det. Det var så fruktansvärt. Helt avskyvärt. Den sista delen innan hon sprang ut i regnet. Det sista som gav henne tårar. Det ville inte komma fram alls.
"What happend after Harry? Tell me" han lät smått som en kurator och han kommer säkert komma med sitt kurator snack senare.
"I sl-pt hr" orden ville inte komma fram. Jag villa bara stänga in meningen bakom lås och bom och aldrig låta det användas igen. Jag önskar jag kunde bomma igen hela händelsen. Att detta aldrig hade hänt.
"What Harry?"
"i-hit-hr" jag mumlade ut några några konsonanter men inget mer.
"Harry you mumble, I can't hear what you saying" frågan gick mig på nerverna. Vad vill han a mig? Jag ställde mig upp och andades smått hetsigt.
"I HIT HER! LIKE 'BAM' RIGHT ON HER CHEEK" tårarna bara kom nu. Jag kunde inte hålla dem tillbaka längre.
"Harry, sit down" hans ord var smått lugnande eller hans lugn gjorde det liksom lugnande. Jag satte mig ner långsamt på sängen igen. Jag känner hur Zayns blick trycker på mig.
"Where is Harry?" sa han efter en lång stund tystnad. Vad menade han med det?
"I'm Harry, I'm here" sa jag bara och sneglade på Zayn.
"How does Harry feel?" frågade han undrande.
"Awful" att prata om mig i tredje person kändes smått konstigt men ändå bra.
"What did Harry do?" jag spelade med i att prata om mig i tredje person.
"Harry hurted a girl he really like" sa jag och suckade.
"So he likes this girl"
"He loves this girl"
"What did Harry do?" frågade han igen.
"He hurted the girl he loves, the girl of his life" jag kunde inte fatta fortfarande att jag slog henne.
"Does Harry regret it?"
"He really do, more than anything else" svarade jag. Jag tänkte inte igenom svaren alls. Jag brukar alltid tänka igenom mina svar. Men nu bara kom orden. Rakt ut bara. Inget tänkande bara känslor.
"What is Harry going to do about all this?" frågade han och tittade på mig fortfarande.
"I don't know. Jenna hates me and she actuately should and I know she'll never forgive me and am a totally asshole" det fanns inget jag kunde göra. Medans jag pratade kom det en tår då och då ner för kinderna.
"You have faced the fact that you actuately hit her" han tog ett andetag och fortsatte. "You know everyone does huuuuge mistakes and one of yours did just happend, leave her alone for today and find her tomorrow and tell her your love for her and the big mistake. She needs to face the fact to. She'll forgive you. Because we all know you and you'll never do the same mistake again. And specially not that!" han tittade fortfarande på mig. Han tittade inte bort en ända gång. "And we all know she loves you. You know from inside no matter what" han ställde sig upp. Han gick mot dörren och öppnade den. Sedan till hallen och satte på sig jackan. "Just give her time if she needs it" jag nickade medans han sa allting. Nu hoppades jag bara på att han hade rätt.
"Bye Haz" det vart tyst men plötsligt stängdes dörren.
Nu får vi bara hoppas på det bästa.
KAPITEL 13!!! OCH GUD! Min statistik i läsare har gått rakt upp! Jag är så glad över att ha vunnit tävlingen på onedirectionsweden.se TACK SÅ SJUK MYCKET! Att en lapp kan göra en så glad asså jag är i ett chocktillstånd för tillfället!
Förlåt för att kapitlet inte är världs lång men jag skrev värsta kapitlet hela kvällen igår och heeeela dagen idag och när jag skulle infoga collage stängdes datorn av och allt försvann :'( så skrev om det idag/inatt
Hoppas det blev bra iallafall! 35 kommentarer till kapitel 14? ~Emilia xx
(Faaaceeboook-siiidaaa---gilla!)
